28.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 487/70

Föredragande:

Graham WATSON

1.1

EU:s politik för att trygga naturgasförsörjningen har delvis lyckats att uppmuntra medlemsstaterna att tänka solidariskt och prioritera delad försörjningstrygghet. De flesta energipolitiska frågor behandlas dock fortfarande främst som nationella intressen. För att europeiska medborgare ska kunna åtnjuta den försörjningstrygghet som de förväntar sig måste energiförsörjningen hanteras mer samordnat på EU-nivå.

1.2

Vid en sådan reglering på EU-nivå måste man ta hänsyn till den bredare ramen när det gäller globala åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna enligt de mål som fastställdes i Parisavtalet, till EU:s strategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik och till olika geopolitiska spänningar i Europa och runt om i världen, bl.a. flyktingströmmar, kriser vid EU:s gränser inklusive den senaste tidens kriser i Ukraina, Turkiet, Libyen och Georgien samt en växande regionalism som hotar den europeiska integrationen.

1.3

Det krävs betydande investeringar för att trygga gasförsörjningen i Europa. Det är viktigt att de i första hand kommer från privata källor, eftersom vinster inom gas- och oljeindustrin är så omfattande att statligt stöd inte borde vara nödvändigt. En förutsägbar och tillförlitlig politisk ram är nödvändig för att säkerställa investerarnas förtroende och därmed även en stabil och pålitlig gasförsörjning.

1.4

Förslaget till förordningen har utformats för att förebygga den typ av gasförsörjningskriser som inträffade 2006 och 2009. Den största delen av gasbehovet gäller uppvärmning av byggnader. Ett välutnyttjat program för att öka energieffektiviteten i byggnader genom efterinstallation enligt förslag i direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, särskilt om det riktar sig mot byggnader som värms med gas, skulle leda till en avsevärd minskning av gasbehovet, i synnerhet under vintermånaderna, då tidigare kriser inträffade.

1.5

Naturgas utgör fortfarande en viktig överbryggande energikälla och bidrar i stor utsträckning till att minska växthusgasutsläppen, de kemiska utsläppen och utsläppen av farliga giftiga ämnen, t.ex. PM10- och PM2,5-partiklar. Med utsläppsnivåer som är betydligt lägre än för kol är en större andel naturgas i medlemsstaternas energimix av särskild betydelse för förbättringen av luftkvaliteten och människors hälsa i medlemsstaterna och deras grannländer. Men övergången till en koldioxidsnål ekonomi måste påskyndas, och gasupphandlingspolitiken måste ta hänsyn till detta.

1.6

Energikonsumenterna kan ha en viktig roll i utvecklingen och hanteringen av försörjningen. Metoder för att aktivera konsumenterna bör utvecklas i samarbete med konsumenterna själva, inbegripet när det gäller innovativ användning av IKT. Energifattigdom bör hanteras i första hand genom socialpolitiska åtgärder. Sådana åtgärder bör omfatta särskilda nationella handlingsplaner för att stimulera investeringar i byggnadsrenoveringsprogram i enlighet med artikel 4 i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, med särskilt fokus på energifattiga och utsatta konsumenter och främja samarbete mellan arbetsmarknadens parter.

1.7

Utvecklingen av förnybara energikällor i kombination med elektrifiering i ökande takt kan mycket väl reducera EU:s gasförbrukning och därmed även importen. Ju fortare förnybara energikällor tas i bruk, ju mindre relevant kommer EU:s utrikespolitik för att trygga gasförsörjningen att bli. Kommittén begär att kommissionen tillhandahåller en bedömning av hur noggrann samordningen har varit mellan EU:s gasförbrukningsprognoser, EU:s försörjningstrygghet i fråga om gas, utvecklingen av förnybara energikällor och förbättringen av energieffektiviteten inom alla sektorer.

2.1

Mot bakgrund av de ekonomiska störningar och det individuella lidande som avbrott i gasförsörjningen innebär avser kommissionen att bygga vidare på EU:s tidigare arbete för att säkerställa en mer sammanhängande infrastruktur för gastillförsel och större solidaritet medlemsstater emellan när det gäller deras beredvillighet att dela bördan av avbrott.

2.2

Utkastet till förordning innebär en modernisering av den viktiga politiken inom ramen för EU:s initiativ för att skapa en europeisk energiunion (COM(2015) 80 final). Energiunionen måste passa i sammanhanget med EU:s åtagande att bromsa och, i den mån det är möjligt, vända utvecklingen med klimatförändringar som orsakas av människans förbränning av fossila bränslen.

2.3

Syftet med utkastet till förordning är att se till att alla medlemsstater inför lämpliga verktyg för att förbereda sig på och hantera effekterna av gasbrist på grund av avbrott i försörjningen eller exceptionellt hög efterfrågan.

2.4

För att uppnå detta syfte föreslås i utkastet till förordning ökad regional samordning, där vissa principer och normer fastställs på EU-nivå. Den strategi som föreslås är att medlemsstaterna bör samarbeta nära inom sina regioner när de gör regionala riskbedömningar. Risker som identifierats genom regionala riskbedömningar kommer att tas upp i regionala förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner, genomgå sakkunnigbedömning och godkännas av kommissionen.

2.5

För att säkerställa att riskbedömningar och planer är uttömmande och förenliga med varandra omfattar förordningen obligatoriska mallar som innehåller en uppräkning av aspekter som måste beaktas vid riskbedömningen och utarbetandet av planerna.

2.6

Förordningen förbättrar också tillämpningen av normerna för försörjning av skyddade kunder (framför allt hushåll) och normerna för infrastruktur (möjligheten till gasförsörjning även om den största infrastrukturen inte är tillgänglig). Det möjliggör ständig kapacitet för dubbelriktade flöden. Slutligen föreslås införandet av ytterligare åtgärder för öppenhet vad gäller gasförsörjningsavtal, eftersom sådana avtal kan påverka försörjningstryggheten i EU.

2.7

Behovet av EU-åtgärder är uppenbart eftersom nationella strategier resulterar i otillfredsställande åtgärder och förvärrar effekterna av en kris. En åtgärd som vidtas i ett land kan orsaka gasbrist i grannländerna.

2.8

Samtidigt som väl fungerande marknader är av avgörande betydelse för en trygg gasförsörjning kan väl samordnade åtgärder som vidtas av medlemsstaterna, särskilt i en krissituation, också bidra till försörjningstryggheten på ett betydande sätt. Detta gäller bättre samordning inte endast av nationella riskreducerande åtgärder i händelse av en krissituation, utan också av nationella förebyggande åtgärder, exempelvis förslagen om bättre samordning av nationella lagrings- eller LNG-strategier (COM(2016) 49 final), vilket kan ha strategisk betydelse i vissa regioner.

2.9

En övervakningsrapport från Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter från 2014 visade att det ännu finns orosmoln i samarbetet mellan medlemsstaterna (de främst nationella åtgärder som de vidtar lämpar sig inte för att lösa problem med gasförsörjning). Såsom framgick av det stresstest som genomfördes under sommaren 2014 (COM(2014) 654 final) skulle ett större avbrott i gasförsörjningen österifrån fortfarande få stora konsekvenser runtom i EU.

3.1

Den största svårigheten med det här förslaget till förordning är inte själva texten, utan sammanhanget. Samtidigt som unionens ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015) 80 final) i nästan messianska ordalag beskriver behovet av att motverka klimatförändringar, är det här förslaget till förordning inte helt förenligt med ramstrategins mål, även om det går på samma linje som tidigare förordningar om försörjningstrygghet för gas.

3.2

Många klimatforskare påstår att vi för att ha en rimlig chans att begränsa planetens temperaturökning till 2 oC behöver minska växthusgasutsläppen till nästan noll fram till 2050. För en minskning till 1,5 oC måste det ske ännu tidigare. För att utesluta de ungefär 4 611 miljoner ton koldioxidekvivalenter som vi exempelvis släppte ut i atmosfären 2013 måste vi tillgodose EU:s primärenergibehov (1 567 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe 2013) med rena energikällor. Mer än två tredjedelar av utsläppen kommer från de fossila bränslen som driver vår industriella civilisation och de fossila bränslena måste ersättas med något.

3.3

Naturgas utgör fortfarande ett viktigt övergångsbränsle och har underlättat för EU att minska växthusgasutsläppen från fasta bränslen, särskilt i länder där kolet har en dominerande roll. Men övergången till koldioxidsnåla och slutligen koldioxidfria energikällor måste påskyndas. Detta är ett krav för att kunna uppnå det långsiktiga målet att begränsa den globala genomsnittliga temperaturökningen till 1,5 oC såsom bestämdes i Parisavtalet, något som gasförsörjningspolitiken måste anpassa sig efter. Detta bör framgå i de riskbedömningar som medlemsstaterna uppmanas att genomföra. För att främja effektiv investering och inrätta ramen för ett motståndskraftigt system krävs bättre anpassning mellan EU:s gasförsörjningspolitik och dimensionerna i energiunionen. I synnerhet behövs en helt integrerad europeisk energimarknad, förbättrad energieffektivitet och en minskning av koldioxidutsläppen.

3.4

Fem år efter antagandet av förordning (EU) nr 994/2010 är gasförsörjningstryggheten fortfarande ett mycket aktuellt ämne, särskilt med tanke på de spänningar som råder mellan Ukraina och Ryssland. Insatser görs på nationell nivå och EU-nivå för att förbättra gasförsörjningstryggheten för vintern 2016/2017 och framåt. En betydande satsning på att förbättra byggnaders energiprestanda genom isolering, med särskilt fokus på gasvärmda byggnader, skulle få en avgörande effekt på behovet av gas.

3.5

Naturgas har ersatt fasta bränslen som det andra viktigaste bränslet i EU, motsvarande 23,8 % av all primärenergi som förbrukades 2013. Detta har bidragit till att minska EU:s växthusgasutsläpp. Ökningen i förnybar energi är dock anmärkningsvärd. Under 2013 stod förnybara energikällor för 15 % av EU:s slutliga bruttoenergiförbrukning, vilket var 8,3 % mer än 2004 och innebär att EU är på god väg att nå målet att andelen förnybara energikällor ska vara 20 % år 2020. Bruttoelen som producerades av förnybara energikällor mer än fördubblades från 2000 till 2013 och stod för mer än en fjärdedel av all el 2013.

3.6

Utvecklingen av förnybara energikällor i kombination med elektrifiering i ökande takt kan mycket väl reducera EU:s gasförbrukning och därmed importen. Ju fortare förnybara energikällor tas i bruk, ju mindre relevant kommer EU:s utrikespolitik för att trygga gasförsörjningen att bli. Förbättrad samordning mellan EU:s gasförbrukningsprognoser, EU:s försörjningstrygghet i fråga om gas, utvecklingen av förnybara energikällor och förbättringen av energieffektiviteten inom alla sektorer är därför av avgörande betydelse.

3.7

Samordningen mellan EU-länder av transport och leverans av alla typer av bränslen är nödvändig för energiunionens inrättande, både när det gäller politik och strategier på längre sikt. Kommissionens förslag syftar till att dela in EU i sju ”regioner” inom vilka de politiska åtgärderna ska samordnas. I bästa fall är detta milstolpe på halva vägen eftersom politisk samordning på EU-nivå snart kommer att bli nödvändig och denna helst bör utvidgas till att inkludera de fördragsslutande parterna i energigemenskapen – angränsande länder som EU har slutit avtal med på energiområdet.

3.8

Mot bakgrund av den stigande konkurrensen om energikällor och behovet av att diversifiera försörjningskällor måste energi fortsatt utgöra en viktig del av EU:s utrikespolitik, som bör inriktas mer på att skapa försörjningstrygghet genom förnybara källor, särskilt från beprövade tekniker som solenergi och vindkraft, för att komplettera försörjningen genom produktion från förnybara energikällor inom EU.

3.9

Den nya styrningen av energipolitiken måste säkerställa att det råder samstämmighet mellan olika energiförsörjningsaspekter och att EU:s mål uppnås. En viktig aspekt av att säkerställa samstämmighet är att i god tid, systematiskt och strukturerat inkludera civilsamhället för att öka medvetenheten om utmaningar i samband med energitrygghet bland icke-statliga organisationer och, ännu viktigare, öka medvetenheten bland beslutsfattare i Europa om det civila samhällets farhågor och intressen samt om de resurser och lösningar som det civila samhället och arbetsmarknadens parter kan bidra med för att hantera utmaningarna och uppnå målen i EU:s energipolitik. I detta syfte har EESK aktivt förordat idén om att inrätta en europeisk dialog för energifrågor och kommissionen har varmt välkomnat initiativet.

3.10

Att se till att energipolitikens externa och interna dimensioner förstärker varandra i enlighet med handlingsplanen för energidiplomati (EDAP) bör också utmärka styrningen av energipolitiken. EESK har tidigare efterlyst att EU:s externa energipolitik ska utformas och genomföras för att förbättra den befintliga dialogen och det befintliga samarbetet och inrätta nya samarbeten i energifrågor samt inleda en dialog med viktiga producentländer och -regioner, transitländer eller -regioner, angränsande länder samt viktiga globala och regionala strategiska partner. Detta för att öka diversifieringen av EU:s energikällor, försörjning och tillförselvägar.

3.11

EU:s externa energipolitik, inklusive gasanskaffningspolitiken, måste ta hänsyn till ett vidare geopolitiskt sammanhang. EESK har tidigare understrukit att projektets kommersiella aspekter inte bör utgöra den enda faktor som ligger till grund för beslutet, särskilt med tanke på Rysslands tendens att använda energi som ett verktyg för att uppnå geopolitiska syften. Den politiska stabiliteten i länder utmed rörledningens sträckning och deras utsatthet för politiskt inflytande från andra länder; projektutvecklares sociala och miljömässiga arbete samt ryska företags inblandning i prospektering och produktion är några av de faktorer som EU:s energidiplomati måste ta hänsyn till. Dessutom måste man vid bedömningen av nya projekt beakta deras inverkan på angränsande länders energitrygghet. Vad beträffar Ukraina finns det exempelvis risk för att projekt som flyttar tillförselvägen för gas från dess territorium påverkar statsinkomsterna, hämmar investering i nätuppgraderingar och gör att landet hamnar i en svagare position gentemot Moskva.

4.1

EESK välkomnar kommissionens förslag till en gemensam definition av begreppet ”skyddad kund”.

4.2

EESK välkomnar bruket av begreppen ”delat ansvar” och ”trestegsansats” för samarbetet mellan naturgasföretag, medlemsstater och EU i syfte att trygga gasförsörjningen. Kommittén välkomnar även förslaget att kommissionen ska samordna arbetet efter behov, vilket efterlystes i en tidigare rapport från EESK (1). Detta tillvägagångssätt är särskilt viktigt för att säkerställa öppenheten i fråga om leveransavtal.

Kommittén anser dessutom att de offentliga myndigheternas skyldigheter och uppgifter enligt artikel 3 måste åtskiljas från privata företags och organisationers, och vi föreslår därför en ny lydelse där följande framgår:

4.3

EESK noterar de kriterier som föreslås för de sju ”regionerna” i EU. Den slutgiltiga lösningen bör åtminstone tillåta att en medlemsstat ingår i mer än en ”region”.

4.4

EESK noterar att den föreslagna standarden för infrastruktur är i stort sett oförändrad i förhållande till förordningen från 2010. Kommittén välkomnar förslaget till dubbelriktad kapacitet (”omvända flöden”) i sammanlänkningar mellan medlemsstater.

4.5

EESK noterar att den föreslagna standarden för försörjning är i stort sett oförändrad i förhållande till förordningen från 2010. Kommittén välkomnar kravet att en konsekvensbedömning ska utföras innan nya icke-marknadsbaserade åtgärder vidtas.

4.6

EESK noterar förslaget att riskbedömningen nu ska genomföras på regional nivå. Kommittén välkomnar detta förslag som ett steg i riktning mot att riskbedömningen så småningom genomförs på EU-nivå. Den välkomnar kommissionens föreslagna mall och anser att sakkunnigbedömningen är viktig i sammanhanget.

4.7

EESK välkomnar förslagen om krisplaner, krishanteringsrutiner och krisåtgärder.

4.8

EESK välkomnar förslagen om öppenhet och solidaritet mellan medlemsstater som grundar sig på stresstesten under sommaren 2014 och anser att de utgör en lämplig garantimekanism. Kommittén uppskattar att högnivågruppen för sammankoppling av gasnäten i Central- och Sydösteuropa har godkänt en lista med prioriterade projekt. Genomförandet av dessa projekt kommer att ge länderna i regionerna tillgång till minst tre gaskällor, vilket leder till diversifierad och trygg försörjning.

4.9

EESK välkomnar förslaget om samarbete med tredjeländer som är avtalsslutande parter i energigemenskapen.

4.10

EESK erkänner vikten av förslaget om att kontinuerligt övervaka åtgärder för tryggad gasförsörjning och uppmanar kommissionen att lägga till behovet av att fasa ut naturgas och övergå till förnybara energikällor.

4.11

EESK noterar de föreslagna undantagen för Malta och Cypern och uppmuntrar båda länderna att inta ledande roller i övergången för att tillgodose sina energibehov med förnybara energikällor i stället för med fossila bränslen, särskilt med tanke på deras gynnsamma klimat.