This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62009TN0127
Case T-127/09: Action brought on 15 April 2009 — Abdulrahim v Council and Commission
Mål T-127/09: Talan väckt den 15 april 2009 — Abdulrahim mot rådet och kommissionen
Mål T-127/09: Talan väckt den 15 april 2009 — Abdulrahim mot rådet och kommissionen
EUT C 167, 18.7.2009, p. 12–13
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
18.7.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 167/12 |
Talan väckt den 15 april 2009 — Abdulrahim mot rådet och kommissionen
(Mål T-127/09)
2009/C 167/26
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Abdulbasit Abdulrahim (London, Förenade kungariket) (ombud: J. Jones, Barrister och M. Arani, Solicitor)
Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska
|
— |
helt eller delvis ogiltigförklara förordning (EG) nr 881/2002 i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1330/2008 eller kommissionens förordning (EG) nr 1330/2008 i den mån sökanden direkt och personligen berörs av dessa, |
|
— |
i andra hand förklara att förordning (EG) nr 881/2002 eller förordning (EG) nr 1330/2008 inte är tillämplig på sökanden, |
|
— |
i tredje hand bedöma grunden för att föra in sökandens namn i bilaga I i rådets förordning (EG) nr 881/2002 och fastställa huruvida kommissionens beslut att föra in sökandens namn i bilaga I var lämpligt och välgrundat med hänsyn till de rättsliga och faktiska omständigheterna, |
|
— |
förplikta svarandena att inom en strikt tidsfrist motivera och förebringa bevisning för att sökandens namn fördes in i bilaga I i rådets förordning (EG) nr 881/2002, |
|
— |
fastställa att det med hänsyn till de rättsliga och faktiska omständigheterna var olämpligt och ogrundat att föra in sökandens namn i bilaga I och förordna att sökandens namn ska avföras från bilaga I i rådets förordning (EG) nr 881/2002, |
|
— |
vidta de åtgärder som rätten finner lämpligt |
|
— |
förplikta svaranden, rådet eller kommissionen, att ersätta sökandens rättegångskostnad, |
|
— |
förplikta svaranden, rådet eller kommissionen, att ersätta sökanden för förlorad förtjänst, förlorad vinst och ideell skada. |
Grunder och huvudargument
Sökanden har i förevarande mål yrkat delvis ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1330/2008 av den 22 december 2008 (1) i den mån sökanden återfinns i förteckningen över fysiska och juridiska personer, enheter och organ vars penningmedel och ekonomiska resurser är frysta i enlighet med denna bestämmelse. Sökanden har i enlighet med artikel 241 EG i andra hand yrkat att förstainstansrätten ska förklara att rådets förordning nr 881/2002 och kommissionens förordning nr 1330/2008 inte är tillämpliga på sökanden. Sökanden har vidare yrkat att förstainstansrätten ska förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Till stöd för yrkandena har sökanden gjort gällande att de angripna förordningarna innebär åsidosättande av hans grundläggande mänskliga rättigheter som säkerställs enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Sökanden har först och främst hävdat att de angripna förordningarna innebär åsidosättande av rätten att yttra sig, rätten till en verksam domstolsprövning och rätten till en rättvis rättegång, eftersom vare sig rådet eller kommissionen har upplyst honom om skälen till att hans namn fördes in i bilaga I och eftersom han inte har fått ta del av någon bevisning som motiverar beslutet att föra in hans namn. Sökanden har således hävdat att han inte har fått tillfälle att kommentera grunderna och skälen för beslutet att föra in hans namn i bilaga I i den angripna förordningen och att han därför inte har kunnat väcka talan mot detta beslut vid någon domstol.
Sökanden har för det andra hävdat att de angripna åtgärderna innebär åsidosättande av rätten till respekt för den egna egendomen och att de utgör ett oproportionerligt ingrepp i hans privatliv.
(1) EUT L 345, s. 60.