1.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 113/27

—

upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 15 december 2009 i mål T-476/08 i dess helhet,

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 28 augusti 2008 i ärenden R 591/2008-4,

—

förplikta svaranden att ersätta kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden, samt rättegångskostnaderna i första och andra instans.

För det första var det fel av tribunalen att finna att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga med utgångspunkt i en bedömning av ett annat varumärke. Vid bedömningen av särskiljningsförmågan utgick tribunalen från ett annat kännetecken som innehåller det korrekt skrivna ordelementet ”BEST BUY” och som var föremål för ett annat förfarande vid tribunalen. Till skillnad från vad som var fallet i fråga om detta andra kännetecken, angav tribunalen att man med avseende på det av klaganden sökta varumärket först efter ett kort ögonblick av eftertanke uppfattar ordkännetecknet ”BEST BUY” på grund av sättet att skriva bokstaven ”B”, vilken samtidigt utgör begynnelsebokstav i orden ”BEST” och ”BUY”. Eftersom den ytterligare beståndsdelen i detta kännetecken — vilken följer av det ovanliga och inkorrekta skrivsättet — har ett minimum av särskiljningsförmåga borde tribunalen inte ha grundat sig på ett tidigare avgörande som rörde ett annat kännetecken, vilket saknade detta särdrag.

För det andra beaktade tribunalen inte den princip som innebär att frågan huruvida ett sammansatt varumärke har särskiljningsförmåga eller inte beror på en bedömning av hela varumärket. Någon sådan helhetsbedömning har inte gjorts i den överklagade domen. Tribunalen prövade om varje beståndsdel för sig — ensam — kan ge kännetecknet särskiljningsförmåga, vilket per automatik måste besvaras nekande, eftersom dessa beståndsdelar enligt tribunalens uppfattning inte kan anses särskiljande. Någon bedömning av hela varumärket, vid vilken det inte kunde uteslutas att summan av icke skyddsvärda beståndsdelar gemensamt kunde utgöra ett skyddsvärt varumärke, gjordes inte.

För det tredje tillämpade tribunalen ett alltför strängt kriterium vid bedömningen av särskiljningsförmågan. Den ansåg att redan det faktum att varumärket ”i första hand” uppfattades som en reklamslogan räckte för att tillämpa registreringshindret i artikel 7.1 b i varumärkesförordningen. Tribunalen missförstod emellertid därigenom de rättsliga principerna i artikel 7.1 b i varumärkesförordningen, såsom dessa har klargjorts av domstolen. Att ett ordmärke är lovprisande utesluter inte att det ändå kan vara ägnat att garantera konsumenterna de aktuella varornas eller tjänsternas ursprung. Omsättningskretsen kan absolut uppfatta ett sådant varumärke både som en reklamslogan och som en upplysning om varornas och tjänsternas kommersiella ursprung. Tribunalen borde i detta avseende åtminstone ha angett skälen till att detta inte var fallet beträffande det sökta varumärket.