1

Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials Co. Ltd (nedan kallat Dashiqiao) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 16 december 2011 i mål T‑423/09, Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials mot rådet (REU 2011, s. II‑8369) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen Dashiqiaos talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 826/2009 av den 7 september 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1659/2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 240, s. 7) (nedan kallad den omtvistade förordningen), i den mån som antidumpningstullen avseende Dashiqiao överstiger den tull som skulle gälla om den hade fastställts enligt den beräkningsmetod som tillämpades i den ursprungliga undersökningen för att beakta den omständigheten att den kinesiska mervärdesskatten på export inte återbetalas.

2

Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1) ersattes och kodifierades genom rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, s. 51, och rättelse EUT L 7, 2010, s. 22). Med hänsyn till det datum som den omtvistade förordningen antogs ska tvisten emellertid prövas på grundval av förordning nr 384/96, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2117/2005 av den 21 december 2005 (EUT L 340, s. 17) (nedan kallad grundförordningen). I artikel 2.1 första stycket, 2.8 och 2.10 i grundförordningen föreskrivs följande:

”1.   Normalvärdet skall vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller skall betala vid normal handel.

…

8.   Exportpriset skall vara det pris som faktiskt betalas eller skall betalas för produkten när den säljs på export från exportlandet till gemenskapen.

…

10.   En rättvis jämförelse skall göras mellan exportpriset och normalvärdet. Denna jämförelse skall göras i samma handelsled och avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och med hänsyn tagen till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara skall i varje särskilt fall hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därför prisernas jämförbarhet. Dubblering skall undvikas vid justeringen, särskilt avseende rabatter, avdrag, kvantiteter och handelsled. Om de angivna villkoren är uppfyllda kan justeringar göras för följande faktorer:

…

…

3

I artikel 11.3 första stycket och 11.9 i grundförordningen anges följande:

”3.   Om det är nödvändigt kan en översyn av behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärder utföras på initiativ av kommissionen eller på begäran av en medlemsstat eller, under förutsättning att en rimlig tid om minst ett år har gått sedan den slutgiltiga åtgärden infördes, på begäran av en exportör eller importör eller av gemenskapsproducenterna, om begäran innehåller tillräckliga bevis som styrker behovet av en sådan interimsöversyn.

…

9.   Vid varje undersökning avseende översyn eller återbetalning som utförs enligt denna artikel skall kommissionen, med beaktande av artikel 2, särskilt punkterna 11 och 12 i denna, och artikel 17, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av tullen i fråga.”

4

De relevanta punkterna avseende de faktiska omständigheterna i tvisten anges på följande sätt i punkterna 4–6 och 16 i den överklagade domen:

…

5

Till stöd för sin talan vid tribunalen gjorde Dashiqiao gällande två grunder avseende åsidosättande av artikel 2.10 respektive artikel 11.9 i grundförordningen.

6

Ingen av Dashiqiaos två grunder godtogs och tribunalen ogillade talan i dess helhet.

7

Dashiqiao har yrkat att domstolen ska

8

Rådet har yrkat att domstolen ska

9

Kommissionen har yrkat att överklagandet ska ogillas och att Dashiqiao ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

10

Dashiqiao har åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande och det endast i den del tribunalen i den överklagade domen underkände Dashiqiaos andra grund avseende åsidosättande av artikel 11.9 i grundförordningen.

11

Dashiqiao har genom sin första grund hävdat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den inte prövade frågan om vilken jämförelsemetod som användes vid jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet vid den ursprungliga undersökningen. Tribunalen kunde således inte på ett riktigt sätt bedöma att det inte skett något byte av metod, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, vid översynen. I detta hänseende har Dashiqiao gjort gällande att enligt bestämmelsen är det endast om omständigheterna har förändrats som institutionerna får tillämpa en annan metod än den som användes vid den ursprungliga undersökningen.

12

Dashiqiao har framhållit att tribunalen i punkt 57 i den överklagade domen blandade ihop begreppen byte av justeringsmetod och byte av jämförelsemetod. Enligt Dashiqiao är det klart att antidumpningstullen på import skulle ha varit lägre efter översynen om institutionerna hade tillämpat samma jämförelsemetod när de jämförde exportpriset och normalvärdet vid översynen som vid den ursprungliga undersökningen.

13

Dashiqiao har genom sin andra grund gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att institutionerna var skyldiga att inte längre tillämpa samma metod vid jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet som den som användes vid den ursprungliga undersökningen, om det hade resulterat i en justering som inte är tillåten enligt artikel 2.10 b i grundförordningen. Enligt Dashiqiao blandade tribunalen ihop begreppen justering och jämförelsemetod. Det är tillräckligt att metoden för jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet som tillämpas vid den ursprungliga undersökningen är i överensstämmelse med artikel 2.10 i grundförordningen, för att institutionerna ska vara tvungna att tillämpa samma metod även vid översynen enligt artikel 11.9 i samma förordning. Enligt Dashiqiao gjorde institutionerna emellertid inte någon justering i den mening som avses i artikel 2.10, eftersom jämförelsemetoden som tillämpades grundade sig på ett normalvärde utan mervärdesskatt, vilket inte innebär någon sådan justering.

14

Dashiqiao har gjort gällande att jämförelsemetoden med mervärdesskatt inräknad, som användes vid omprövningen, inte gör det möjligt att beakta mervärdesskattens påverkan på exporten när exportpriset jämförs med normalvärdet. Det är jämförelsemetoden utan mervärdesskatt som är neutral. Dashiqiao har dessutom ifrågasatt att artikel 2.10 b tillämpas på en indirekt skatt som uppbärs vid den slutliga försäljningen, vilken utgör grund för fastställandet av normalvärdet. Dashiqiao har härvid tillagt att användningen av ett normalvärde utan mervärdesskatt inte är oförenligt med artikel 2 i grundförordningen. Det var följaktligen felaktigt av tribunalen att besluta att den enda jämförelsemetoden som var förenlig med artikel 2 i grundförordningen byggde på en justering som var grundad på artikel 2.10 b i samma förordning.

15

Rådet och kommissionen har yrkat att överklagandet i denna del ska avvisas eller ogillas.

16

Enligt artikel 11.9 i grundförordningen ska kommissionen vid varje undersökning avseende översyn i den mening som avses i denna artikel, med beaktande av bland annat artikel 2 och under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den ursprungliga undersökningen som ledde till införandet av tullen i fråga.

17

Undantaget som tillåter institutionerna att tillämpa en annan metod vid översynen än vid den ursprungliga undersökningen när omständigheterna är förändrade ska ges en restriktiv tolkning. En avvikelse eller ett undantag från en huvudregel ska nämligen tolkas restriktivt (se domen av den 29 september 2011 i mål C‑82/10, kommissionen mot Irland, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

18

Domstolen betonar härvid att bevisbördan åligger institutionerna som ska visa att omständigheterna hade förändrats, så att de kunde tillämpa en annan metod vid översynen än den som hade tillämpats vid den ursprungliga undersökningen.

19

Vad gäller undantagskaraktären för en sådan förändring av omständigheterna i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, konstaterar domstolen att kravet på en restriktiv tolkning inte ger institutionerna någon möjlighet att tolka och tillämpa denna bestämmelse på ett sätt som strider mot dess ordalydelse och syfte (se, för ett liknande resonemang, domen av den 19 juli 2012 i mål C‑337/09 P, rådet mot Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, REU 2012, s. I‑77, punkt 93). I detta hänseende föreskrivs särskilt i artikel 11.9 att den metod som tillämpas ska vara förenlig med artikel 2 i grundförordningen.

20

Det följer av punkt 55 i den överklagade domen att exportpriset justerades under den ursprungliga undersökningen, i den mening som avses i artikel 2.10 b i grundförordningen, och att någon sådan justering inte gjordes i samband med översynen, med motiveringen att villkoren i bestämmelsen inte var uppfyllda. Enligt punkt 56 i samma dom utgör denna skillnad inte någon ändring av metod i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen.

21

Dashiqiao har i huvudsak hävdat att tribunalen inte på ett giltigt sätt kunde dra slutsatsen att det inte hade skett någon ändring av metod i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, eftersom tribunalen inte prövade frågan om vilken metod som tillämpades vid jämförelsen av exportpriset och normalvärdet under den ursprungliga undersökningen.

22

Tribunalen besvarade emellertid frågan om vilken metod som användes vid jämförelsen av exportpriset och normalvärdet vid såväl översynen som den ursprungliga undersökningen. Detta svar lämnades i samband med prövningen av den första grunden avseende åsidosättande av artikel 2.10 i grundförordningen, och detta svar har Dashiqiao inte ifrågasatt i sitt överklagande. I punkt 37 i den överklagade domen angav tribunalen nämligen att det följer av den omtvistade förordningen att rådet vid översynen bedömde att – till skillnad från vad som var fallet vid den ursprungliga undersökningen – villkoren för en justering av normalvärdet och/eller exportpriset enligt artikel 2.10 b i grundförordningen inte var uppfyllda, och att denna bestämmelse därför inte var tillämplig.

23

I punkterna 35 och 38 i den överklagade domen preciserade tribunalen dessutom dels att vid den ursprungliga undersökningen justerades normalvärdet och exportpriset i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen, med beaktande av den mervärdesskatt som hade betalats eller skulle betalas, dels att den metod som tillämpades vid översynen utgjordes av en jämförelse av normalvärdet och exportpriset på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt, endast med stöd av den allmänna bestämmelsen i artikel 2.10 första och andra meningarna.

24

Överklagandet kan således inte vinna bifall på den första grunden, eftersom den saknar stöd i de faktiska omständigheterna.

25

Vad gäller den andra grunden för överklagandet anger domstolen följande. I punkt 56 i den överklagade domen slog tribunalen fast att skillnaden i rådets tillvägagångssätt som ifrågasatts av Dashiqiao inte var en följd av någon ändring av metod i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen. I punkt 57 i samma dom fann tribunalen att uttrycken ”metod” och ”justering” inte sammanfaller med varandra och att blotta omständigheten att en justering inte görs för att det mot bakgrund av omständigheterna inte var motiverat, inte kan anses utgöra någon ändring av metod i den mening som avses i artikel 11.9.

26

Tribunalen angav även i punkt 57 att under dessa omständigheter var villkoren i artikel 2.10 b i grundförordningen inte längre uppfyllda. I punkt 58 i den överklagade domen fann tribunalen vidare att enligt artikel 11.9 i grundförordningen ska metoden som tillämpas vara förenlig med bestämmelserna i artikel 2 i förordningen och att om det under översynen visar sig att tillämpningen av den metod som användes vid den ursprungliga undersökningen inte var förenlig med artikel 2.10 b, är institutionerna skyldiga att inte längre tillämpa metoden.

27

Domstolen finner att tribunalen gjorde rätt då den i punkt 59 i den överklagade domen slog fast att eftersom det uttryckligen föreskrivs i artikel 11.9 i grundförordningen att den metod som tillämpas vid översynen ska iaktta kraven i artikel 2 i grundförordningen, kan en sådan översyn inte få till följd att det görs en otillåten justering, och särskilt inte enligt artikel 2.10 b i förordningen.

28

Härvid fann tribunalen i punkt 60 i den överklagade domen att det under dessa omständigheter inte var nödvändigt att i förevarande mål pröva frågan huruvida den metod som tillämpats inom ramen för den ursprungliga undersökningen var förenlig med artikel 2.10 b i grundförordningen, eftersom en sådan tillämpning under översynen inte var förenlig med den bestämmelsen, därför att villkoren däri inte var uppfyllda.

29

Under översynen var det nämligen inte längre nödvändigt att återställa symmetrin mellan normalvärdet och exportpriset, vilket är syftet med samtliga justeringar som görs enligt artikel 2.10 i grundförordningen, eftersom den asymmetri som hade motiverat justeringen under den ursprungliga undersökningen, det vill säga att mervärdesskatten delvis återbetalades vid export, hade försvunnit.

30

Dashiqiaos påstående att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att finna att den enda jämförelsemetoden som var tillämplig under översynen, och som var förenlig med artikel 2 i grundförordningen, var den som utgjordes av en justering på grundval av artikel 2.10 b i samma förordning, saknar följaktligen verkan med avseende på att tribunalen enbart konstaterat att någon justering i sig inte längre var nödvändig.

31

Av vad som ovan anförts följer att överklagandet inte kan vinna bifall på de två första grunderna.

32

Dashiqiao har ifrågasatt tribunalens slutsats i punkt 62 i den överklagade domen att rådet hade visat att omständigheterna hade förändrats mellan de två undersökningarna och att denna förändring motiverade att en sådan justering som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen inte tillämpades vid översynen. Enligt Dashiqiao är denna slutsats uppenbart felaktig eftersom de förändrade omständigheterna som åberopades av rådet (se punkt 63 i samma dom) inte alls gjorde det möjligt att dra slutsatsen att den jämförelsemetod som använts under den ursprungliga undersökningen inte kunde tillämpas. Dashiqiao har nämligen hävdat, såsom bolaget har anfört i samband med de argument som framförts till stöd för den första grunden, att den enda konsekvensen av att den kinesiska mervärdesskatten som faktiskt uppbärs vid export gick från 4 procent till 7 procent mellan den ursprungliga undersökningen och översynen, är att exportpriset, i enlighet med artikel 2.10 k i grundförordningen, ska justeras med 17 procent istället för med 4 procent. Skillnaden i mervärdeskatt som återbetalades skulle således fullständigt ha kunnat beaktas med den jämförelsemetod som användes under den ursprungliga undersökningen. Dashiqiao har vidare gjort gällande att detta tillvägagångssätt inte är förenligt med kravet på att undantaget för förändrade omständigheter (se punkt 54 i den överklagade domen) ska tolkas restriktivt.

33

Rådet har gjort gällande att den tredje grunden saknar verkan samt att överklagandet ska avvisas alternativt ogillas i denna del. Enligt kommissionen saknar denna grund verkan och överklagandet ska ogillas i denna del.

34

I punkt 62 i den överklagade domen fann tribunalen att även om det antogs att rådet under översynen tillämpade en annan jämförelsemetod än den som tillämpades vid den ursprungliga undersökningen, har rådet i vilket fall visat dels att omständigheterna förändrats mellan den ursprungliga undersökningen och översynen, dels att förändringen motiverade att en sådan justering inte gjordes. Tribunalen angav i punkt 63 i samma dom att vid den ursprungliga undersökningen återbetalades den kinesiska mervärdesskatten på exportförsäljning av de berörda produkterna till viss del, medan mervärdesskatten uppbars till fullo för den inhemska försäljningen. Så var inte längre fallet under översynsperioden, vilket innebar en förändring av omständigheterna i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen.

35

Tribunalen kunde härav – utan att göra sig skyldig till felaktig rättstillämpning – sluta sig till att med hänsyn till de förändrade omständigheterna hade rådet rätt att inte justera normalvärdet och exportpriset vid översynen, eftersom det var möjligt att göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset på grundval av belopp som inkluderar mervärdesskatt (punkt 64 i den överklagade domen).

36

Det är nämligen tillräckligt att ange att den justering som institutionerna gjorde vid den ursprungliga undersökningen var avsedd att ta hänsyn till att den kinesiska mervärdesskatten delvis återbetalades vid export, vilket ledde till en asymmetri mellan normalvärdet och exportpriset. Dashiqiao har inte ifrågasatt detta

37

Såsom anförts ovan i punkt 28 var det inte längre nödvändigt att göra någon justering när den omständigheten som orsakade asymmetrin vid den ursprungliga undersökningen, det vill säga att mervärdesskatten delvis återbetalades vid export, inte längre fanns, och asymmetrin således inte behövde återställas. Detta gäller oavsett vilken justeringsmetod som faktiskt tillämpades.

38

Eftersom omständigheterna som motiverade en justering förändrats delar domstolen tribunalens uppfattning att det dels inte utgjorde ett byte av metod, utan snarare att villkoren för en sådan justering inte var uppfyllda, dels att även om det antas att det rörde sig om ett byte av metod, så var detta motiverat i och med att omständigheterna hade förändrats.

39

Överklagandet kan således inte vinna bifall på någon av de tre grunder som Dashiqiao har åberopat. Överklagandet ska därför ogillas i sin helhet.

40

Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 184.1 ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Rådet har yrkat att Dashiqiao ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Dashiqiao har tappat målet, ska rådets yrkande bifallas. Enligt artikel 140.1 i rättegångsreglerna, som även den enligt artikel 184.1 ska tillämpas i mål om överklagande, ska kommissionen bära sina egna rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande: