5.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 133/16

1.

Ska begreppet ”leverans av varor” i den mening som avses i artikel 14.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, jämförd med artikel 345 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tolkas så, att det innebär att mottagaren av en leverans, under de i det nationella målet föreliggande omständigheterna, anses erhålla förfoganderätten till varorna (lös, generisk egendom) om vederbörande förvärvar äganderätten till dessa varor från en person som inte är ägare till dem genom att i god tro mot ersättning komma i besittning av varorna, vilket är tillåtet enligt den nationella lagstiftningen, varvid det ska beaktas att äganderätten till sådan egendom enligt nämnda lagstiftning överförs genom överlämnandet?

2.

Krävs det — med avseende på en konkret faktura och i syfte att utöva avdragsrätten enligt artikel 178 a i direktiv 2006/112 för den faktiskt betalda skatt som anges i fakturan — för att det ska anses styrkt att en ”leverans av varor”, i den mening som avses i artikel 14.1 i direktivet, har genomförts att mottagaren av leveransen styrker leverantörens äganderätt om leveransen utgörs av lös, generisk egendom och äganderätten enligt medlemsstatens nationella lagstiftning överförs genom överlämnandet, varvid nämnda lagstiftning även medger att äganderätten till sådan egendom förvärvas av en person som inte är ägare om mottagaren i god tro mot ersättning kommer i besittning av varorna?

Ska en ”leverans av varor” anses vara bevisad när det gäller avdragsrätten i den mening som avses i direktivet om mottagaren under de i det nationella målet föreliggande omständigheterna genomför en efterföljande leverans av samma varor (djur som omfattas av unionens system för identifiering) genom att exportera dem med stöd av en tulldeklaration och det inte föreligger några bevis för att tredje man innehar rättigheter i dessa varor?

3.

Ska det — med avseende på en konkret faktura och i syfte att utöva avdragsrätten enligt artikel 178 a i direktiv 2006/112 för den faktiskt betalda skatt som anges i fakturan — vid styrkandet av att en ”leverans av varor”, i den mening som avses i artikel 14.1 i direktivet, har genomförts antas att leverantören och mottagaren, som inte är jordbrukare, var i ond tro när det vid erhållandet av varorna inte hade bifogats några handlingar från den föregående ägaren i vilka djurens öronmärkning var angivna i enlighet med de krav som föreskrivs enligt unionens veterinärmedicinska lagstiftning, och djurens öronmärkning inte var angivna i det veterinärmedicinska intyg som utställts av en myndighet och som medföljde djuren vid transport för att genomföra den konkreta leveransen?

Ska det för det fall att leverantören och mottagaren på egen hand har upprättat en förteckning över de levererade djurens öronmärkning antas att de har uppfyllt kraven i unionens ovannämnda veterinärmedicinska lagstiftning om myndigheten inte hade angett djurens öronmärkning i det veterinärmedicinska intyg som medföljde djuren vid leveransen?

4.

Är leverantören och mottagaren i det nationella målet, som inte är jordbrukare, skyldiga att enligt artikel 242 i direktiv 2006/112 ange föremålet för leveransen (djur som omfattas av unionens system för identifiering eller ”biologiska tillgångar”) i sin bokföring genom att tillämpa internationell redovisningsstandard 41, Jord- och skogsbruk, och att bevisa kontrollen över tillgångarna i enlighet med denna standard?

5.

Föreligger det enligt artikel 226.6 i direktiv 2006/112 ett krav på att i fakturor i vilka det anges mervärdesskatt, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, även uppge öronmärkning av djur, som enligt unionens veterinärmedicinska lagstiftning ska identifieras och som är föremål för leveransen, om det i medlemsstatens nationella lagstiftning inte uttryckligen föreligger ett sådant krav för en överföring av äganderätten till sådana djur och de parter som varit inblandade i leveransen inte är jordbrukare?

6.

Är en justering av avdraget på grundval av en nationell bestämmelse, såsom den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet, med hänvisning till att det inte har styrkts att leverantören hade äganderätten till de varor som var föremål för leveransen, förenlig med artikel 185.1 i direktiv 2006/112, om leveransen inte har hävts på någon av de berörda parternas initiativ, om mottagaren har genomfört en efterföljande leverans av samma varor, om det inte föreligger några bevis för att tredje man har gjort gällande rättigheter i dessa varor (djur som omfattas av unionens system för identifiering), om det inte hävdas att mottagaren av leveranses var i ond tro och om äganderätten till sådana generiska varor enligt nationell lagstiftning överförs genom överlämnandet?