5.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 133/17

1.

Förutsätter den skyldighet som domstolen ålägger motparten, att bevilja klaganden visering, att denna domstol i enlighet med artikel 21.1 i viseringskodexen (1) har kunnat fastställa att klaganden har för avsikt att lämna medlemsstaternas territorium när den visering som den sökande ansökt om löper ut, eller är det tillräckligt att denna domstol, efter prövning i enlighet med artikel 32.1 b i viseringskodexen, inte på grund av särskilda omständigheter hyser några rimliga tvivel på tillförlitligheten hos klagandens utsaga avseende hans avsikt att lämna medlemsstaternas territorium när den visering som den sökande ansökt om löper ut?

2.

Ger viseringskodexen upphov till en bindande rätt att beviljas Schengenvisering när inresevillkoren enligt artikel 21.1 i denna kodex är uppfyllda och det inte finns något skäl för att avslå ansökan om visering enligt artikel 32.1 i nämnda kodex?

3.

Utgör viseringskodexen hinder mot en nationell lagstiftning enligt vilken en utlänning kan beviljas visering, i enlighet med förordning (EG) nr 810/2009, för transitering genom Schengenmedlemsstaternas territorium eller för planerade vistelser på detta territorium som inte varar längre än tre månader under en sexmånadersperiod från och med dagen för första inresan (Schengenvisering)?