1.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 38/30

1)

Går det att utläsa av domen av den 9 mars 2012 i mål C-564/10, Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung mot Pfeifer & Langen KG, att artikel 3 i förordning nr 2988/95 (1), som innehåller gemenskapsrättsliga bestämmelser om preskription, är tillämplig på åtgärder vilka syftar till betalning av ränta som ska utgå med stöd av artikel 52 i förordning nr 800/1999 (2) och artikel 5a i förordning nr 770/96 (3)?

2)

Ska räntefordran till sin natur anses följa av en kontinuerlig eller upprepad oegentlighet vilken upphör den dag som huvudfordran betalas, varmed preskriptionstiden för räntan börjar löpa först denna dag?

3)

För det fall fråga 2 besvaras nekande: Börjar preskriptionstiden löpa den dag som den oegentlighet som gav upphov till huvudfordran ägde rum eller börjar den löpa först när stödet betalats eller säkerheten frisläppts, vilket är den dag från vilken räntan ska beräknas?

4)

Ska vid tillämpningen av preskriptionsbestämmelserna i förordning nr 2988/95 varje åtgärd som avbryter preskriptionstiden för huvudfordran även anses avbryta preskriptionstiden för räntan, även om ränta inte nämns i samband med de åtgärder som avbryter preskriptionstiden för huvudfordran?

5)

Inträder preskription med anledning av att den maxperiod som anges i artikel 3.1 fjärde stycket i förordning nr 2988/95 har löpt ut, om det utbetalande organet, inom denna period, kräver återbetalning av det felaktigt utbetalda stödet, utan att samtidigt begära utbetalning av ränta?

6)

Kunde den allmänna preskriptionstiden på fem år, vilken infördes i nationell rätt i artikel 2224 i civillagen genom lag nr 2008-561 av den 17 juni 2008, med avseende på preskriptionstid som ännu inte hade löpt ut vid tidpunkten för nämnda lags ikraftträdande, ersätta den preskriptionstid på 4 år som föreskrivs i förordning nr 2988/95 med tillämpning av det undantag som föreskrivs i artikel 3.3 i nämnda förordning?