27.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 402/3

1)

Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning, jämförd med artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en domstol för gemenskapsformgivningar vid vilken talan om intrång väckts – i en situation där nämnda domstol grundar sin internationella behörighet i förhållande till en första svarande på artikel 82.1 i förordning nr 6/2002 och i förhållande till en andra svarande på nämnda artikel 6.1 jämförd med artikel 79.1 i förordning nr 6/2002 på grund av att sistnämnda svarande tillverkar och till den första svaranden levererar produkter som denne saluför – på yrkande av käranden får besluta om sådana åtgärder som avses i artikel 89.1 och artikel 88.2 i förordning nr 6/2002 gentemot den andra svaranden, varvid åtgärderna även omfattar andra handlingar från nämnda svarande än sådana handlingar som har samband med nämnda leveranskedja och har verkningar i hela Europeiska unionen.

2)

Artikel 20.1 c i förordning nr 6/2002 ska tolkas, så att det ska anses att en tredje man som, utan samtycke från innehavaren av de rättigheter som följer av en gemenskapsformgivning, i samband med laglig saluföring av produkter som är avsedda att användas som tillbehör till specifika produkter från innehavaren av nämnda gemenskapsformgivning, använder, inbegripet via sin webbplats, bilder av produkter som motsvarar nämnda formgivning i syfte att förklara eller visa hur de sålunda saluförda produkterna kan användas tillsammans med rättighetsinnehavarens produkter utför en handling som innebär återgivning i syfte att citera i den mening som avses i nämnda artikel 20.1 c. och en sådan handling kan vara tillåten enligt nämnda bestämmelse under förutsättning att de kumulativa villkor som fastställs i bestämmelsen iakttas, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att undersöka.

3)

Artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) ska tolkas så, att begreppet ”det land där intrånget skedde” i den mening som avses i den bestämmelsen avser det land där den skadevållande händelsen inträffade. I en situation där flera olika intrångshandlingar, som har begåtts i olika medlemsstater, görs gällande mot en och samma svarande ska man vid fastställande av den skadevållande händelsen, inte hänföra sig till var och en av de kritiserade handlingarna utan göra en samlad bedömning av svarandens handlande i syfte att fastställa den plats där svaranden har utfört den första handling som utgör intrång eller fara för intrång och som ligger till grund för det kritiserade handlandet.