31.10.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 402/22

—

upphäva tribunalens dom av den 9 juni 2016, som delgavs rådet den 10 juni 2016, i mål T-277/13, Marquis Energy LLC mot Europeiska unionens råd,

—

ogilla Marquis Energys yrkande i första instans om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen (1), och

—

förplikta Marquis Energy att ersätta rådets rättegångskostnader såväl i första instans som i målet om överklagande, eller

—

återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, och

—

låta frågan om rättegångskostnader i båda instanserna anstå.

a.

För det första ansåg tribunalen att det räckte att sökanden var bioetanoltillverkare för att det skulle anses att denna var direkt berörd. Denna slutsats är dock inte förenlig med fast rättspraxis enligt vilken rent ekonomiska följder inte kan innebära att någon är direkt berörd.

b.

För det andra är det inte klart hur endast den omständigheten att sökanden har sålt sin bioetanol till inhemska handlare/blandningsföretag, varefter bioetanolen såldes vidare inom landet eller exporterades i stor mängd till unionen av de inhemska handlarna/blandningsföretagen innan antidumpningstullarna infördes skulle kunna påverka deras marknadsställning i betydande omfattning. För att visa att dess marknadsställning påverkades i betydande omfattning genom att tullarna infördes skulle sökanden åtminstone ha behövt styrka vilken inverkan tullarna hade haft på import till unionen efter deras införande. Sökanden inkom emellertid inte med någon bevisning i det avseendet och det överklagade domen innehåller inte heller några upplysningar därom. Detta innebär att tribunalen har gjort ett rättsligt fel vid tillämpningen av kriteriet att en sökande ska vara personligen berörd och strider även om motiveringsskyldigheten.

a.

För det första tolkade tribunalen grundförordningen felaktigt i det att den fann att artikel 9.5 i den förordningen genomför både artikel 9.2 och artikel 6.10 i antidumpningsavtalet. Såsom framgår av artikel 9.5 i grundförordningen rör den bestämmelsen inte stickprov. Vidare genomförs artikel 6.10 i antidumpningsavtalet genom artikel 17 och artikel 9.6 i grundförordningen och inte genom artikel 9.5 däri.

b.

För det andra gjorde tribunalen en felaktig tolkning av ordet leverantör i artikel 9.5 i grundförordningen och artikel 9.2 i antidumpningsavtalet. Det följer av logiken och den allmänna systematiken i artikel 9.5 att endast en produktkälla som ”konstaterats vara dumpad och vålla skada” kan vara en leverantör. Eftersom de amerikanska tillverkarna inte hade något exportpris kan de inte anklagas för att ha ägnat sig åt dumpning. Följaktligen gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att de var ”leverantörer” i den mening som avses i artikel 9.5 i grundförordningen och artikel 9.2 i antidumpningsavtalet.

c.

För det tredje har tribunalen tolkat uttrycket praktiskt ogenomförbart i artikel 9.5 och artikel 9.2 i antidumpningsavtalet felaktigt. Tribunalen utgick nämligen från en oriktig tolkning av artikel 9.5 i grundförordningen mot bakgrund av artikel 6.10 i antidumpningsavtalet och på överprövningsorganets rapport i EG – Fasteners. (3) Den rapporten rör endast artikel 9.2 i antidumpningsavtalet och bedömningen av uttrycket praktiskt ogenomförbart avser således endast den situation som enligt artikel 9.5 i grundförordningen exportörer i länder utan marknadsekonomi befinner sig i och deras behandling. Överprövningsorganets tolkning av uttrycket praktiskt ogenomförbart kan därför inte överföras på föreliggande förfarande som inte rör exportörer i länder utan marknadsekonomi.