—

Första delen: Behörighet att besluta i finansiella frågor som rör de politiska partierna och således ledamöterna tillkommer Europaparlamentets presidium och inte generalsekreteraren.

—

Andra delen: Europaparlamentets presidium är inte behöriga att bestämma över sin egen behörighet, och kan således inte ändra arten och omfattningen av sin behörighet. Generalsekreteraren har inget fast bemyndigande från ordföranden för Parlamentets presidium som ger generalsekreteraren behörighet att anta eller delge de rättsakter som angripits, som rör finansiella frågor i samband med en ledamot.

—

Tredje delen: Den som har antagit de angripna rättsakterna har inte uppfyllt motiveringsskyldigheten. Den motivering som har getts omfattar inte de faktiska omständigheter som har åberopats i nämnda rättsakter och innebär en olöslig motsättning mellan kritiken mot sökandens assistent för att vederbörande utövar två funktioner samtidigt och kritiken för att vederbörande endast utövar en funktion, och inte någon ytterligare funktion. Den sistnämnda kritiken har endast framförts av generalsekreteraren.

—

Första delen: De omständigheter som lagts till grund för de angripna rättsakterna är inkorrekta.

—

Andra delen: De angripna rättsakterna har antagits i strid med tillämpliga allmänna regler och principer om bevisning och bevisbörda.

—

Tredje delen: Generalsekreterarens beslut om återbetalning av felaktigt utbetalda belopp åsidosätter proportionalitetsprincipen. Det belopp som återkrävs är dessutom inte motiverat vare sig vad gäller detaljuppgifter eller beräkningsmetod.

—

Fjärde delen: De angripna rättsakterna innebär ett åsidosättande av de lokala parlamentsassistenternas politiska rättigheter.

—

Femte delen: De angripna rättsakterna innebär maktmissbruk eftersom generalsekreteraren använt finansiella tvångsmedel vilka inte tillkom vederbörande, för att begränsa möjligheterna att agera för en ledamot, vilken det är allmänt känt och obestridligt inte har samma ideal eller politiska program som generalsekreteraren.

—

Sjätte delen: De angripna rättsakterna är diskriminerande och förutsätter en avsikt att skada sökandens politiska aktivitet, varför det således finns en fumus persecutionis (politisk skada)

—

Sjunde delen: De angripna rättsakterna innebär ett åsidosättande av sökandens oberoende som ledamot av Europaparlamentet.

—

Åttonde delen: De angripna rättsakterna innebär ett åsidosättande av principen una via electa (principen att ett straffrättslig förfarande inte kan inledas efter det att man valt att inleda ett civilrättsligt förfarande avseende samma föremål) och gör att frågan uppkommer om Olaf är partiskt, med tanke på att dess utredningar endast gäller de franska ledamöter av Europaparlamentet vilka har valts på Front Nationals listor.

—

Nionde delen: De angripna rättsakterna innebär ett åsidosättande av den allmänna rättsprincipen ”tvistemål måste avvakta utgången av brottmål”, eftersom förfarandena om återbetalning av felaktigt utbetalda belopp borde ha vilandeförklarats i avvaktan på utgången av andra förfaranden, bland annat i Frankrike. De angripna rättsakterna innebär också ett åsidosättande av principen ne bis in idem.