Talan väckt den 23 mars 2018 – Diusa Rendering och Assograssi mot kommissionen

(Mål T-201/18)

(2018/C 166/56)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Diusa Rendering Srl (Piacenza, Italien), Assograssi – Associazione Nazionale Produttori Grassi e Proteine Animali (Buccinasco, Italien) (ombud: advokat M. Moretto)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

Grunder och huvudargument

Sökandena gör gällande att, trots att det fram till år 2011 var tillåtet att till tredjeland exportera organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel framställda av animaliskt kategori 2- (och/eller kategori 3)-material – förutom förbudet att exportera organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel som innehöll bearbetat animaliskt protein från idisslare – till följd av ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 2009, s. 1), och till följd av att kommissionen underlät att vidta nödvändiga genomförandeåtgärder, export till tredjeland av organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel framställda av kategori 2-material nu är förbjuden. Förbudet gäller fortfarande trots att nästan alla medlemsstater i unionen nu har kvalificerats som länder med försumbar BSE-risk och trots att den internationella standard som Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE) har utfärdat inte föreskriver något sådant förbud mot organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel från länder med denna klassificering.

Vidare hävdar sökandena att unionen, trots att den förbjuder export av organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel framställda av kategori 2-material, även om de härrör från länder med försumbar risk, tillåter försäljning och användning av dessa produkter inom unionen. Unionen erkänner därmed i själva verket att organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel som framställts av kategori 2-material i enlighet med de krav som uppställs i förordning nr 1069/2009 och i kommissionen förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (Text av betydelse för EES) (EUT L 54, 2011, s. 1), inte innebär någon som helst risk för människors och djurs hälsa.

Sökandena anser att unionen, trots att den har infört ett totalförbud mot export av dessa organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel, tillåter import från tredjeländer, inklusive från länder med kontrollerad eller ej fastställd risk, av inte bara livsmedel och djurfoder som kan ha framställts genom användning av organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel från tredjeländer som inte nödvändigtvis uppvisar samma säkerhetsnivå som den som organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel framställda i unionen garanterar, utan även av levande djur och färskt kött från djur (svin och fjäderfä) som kan ha fötts upp direkt på mjöl som även kan ha framställts av material från idisslare.

Den skada som förbudet mot export av organiska gödningsmedel framställda av kategori 2-material orsakar operatörer inom unionen är mycket kännbar.

Grunderna och huvudargumenten liknar dem som framställts i mål T-189/18, Lipitalia 2000 och Assograssi/kommissionen.

Sökandena åberopar bland annat åsidosättandet av artikel 43.3 och artikel 52.4 i förordning nr 1069/2009.