This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62019CA0422
Joined Cases C-422/19 and C-423/19: Judgment of the Court (Grand Chamber) of 26 January 2021 (requests for a preliminary ruling from the Bundesverwaltungsgericht — Germany) — Johannes Dietrich (C-422/19), Norbert Häring (C-423/19) v Hessischer Rundfunk (Reference for a preliminary ruling — Economic and monetary policy — Article 2(1) and Article 3(1)(c) TFEU — Monetary policy — Exclusive competence of the European Union — Article 128(1) TFEU — Protocol (No 4) on the Statute of the European System of Central Banks and of the European Central Bank — Article 16, first paragraph — Concept of ‘legal tender’ — Effects — Obligation to accept euro banknotes — Regulation (EC) No 974/98 — Whether possible for Member States to impose limitations on payments by means of banknotes and coins denominated in euro — Conditions — Regional legislation precluding the payment in cash of a radio and television licence fee to a regional public broadcasting body)
Förenade målen C-422/19 och C-423/19: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht – Tyskland) – Johannes Dietrich (C-422/19) och Norbert Häring (C-423/19) mot Hessischer Rundfunk (Begäran om förhandsavgörande – Ekonomisk och monetär politik – Artiklarna 2.1 och 3.1 c FEUF – Monetär politik – Unionens exklusiva behörighet – Artikel 128.1 FEUF – Protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken – Artikel 16 första stycket – Begreppet ”lagligt betalningsmedel” – Verkningar – Skyldighet att godta sedlar i euro – Förordning (EG) nr 974/98 – Möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva begränsningar av betalningar med sedlar och mynt i euro – Villkor – Regionala bestämmelser enligt vilka en radio- och TV-avgift som ska betalas till ett regionalt offentligt programföretag inte kan betalas i kontanter)
Förenade målen C-422/19 och C-423/19: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht – Tyskland) – Johannes Dietrich (C-422/19) och Norbert Häring (C-423/19) mot Hessischer Rundfunk (Begäran om förhandsavgörande – Ekonomisk och monetär politik – Artiklarna 2.1 och 3.1 c FEUF – Monetär politik – Unionens exklusiva behörighet – Artikel 128.1 FEUF – Protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken – Artikel 16 första stycket – Begreppet ”lagligt betalningsmedel” – Verkningar – Skyldighet att godta sedlar i euro – Förordning (EG) nr 974/98 – Möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva begränsningar av betalningar med sedlar och mynt i euro – Villkor – Regionala bestämmelser enligt vilka en radio- och TV-avgift som ska betalas till ett regionalt offentligt programföretag inte kan betalas i kontanter)
EUT C 88, 15.3.2021, p. 9–9
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
15.3.2021 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 88/9 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 januari 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht – Tyskland) – Johannes Dietrich (C-422/19) och Norbert Häring (C-423/19) mot Hessischer Rundfunk
(Förenade målen C-422/19 och C-423/19) (1)
(Begäran om förhandsavgörande - Ekonomisk och monetär politik - Artiklarna 2.1 och 3.1 c FEUF - Monetär politik - Unionens exklusiva behörighet - Artikel 128.1 FEUF - Protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken - Artikel 16 första stycket - Begreppet ”lagligt betalningsmedel” - Verkningar - Skyldighet att godta sedlar i euro - Förordning (EG) nr 974/98 - Möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva begränsningar av betalningar med sedlar och mynt i euro - Villkor - Regionala bestämmelser enligt vilka en radio- och TV-avgift som ska betalas till ett regionalt offentligt programföretag inte kan betalas i kontanter)
(2021/C 88/09)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesverwaltungsgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Johannes Dietrich (C-422/19) och Norbert Häring (C-423/19)
Motpart: Hessischer Rundfunk
Domslut
1) |
Artikel 2.1 FEUF, jämförd med artikel 3.1 c, artikel 128.1 och artikel 133 FEUF samt artikel 16 första stycket tredje meningen i protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken ska tolkas så, att denna bestämmelse, oavsett hur Europeiska unionen har utnyttjat sin exklusiva befogenhet på området för den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som valuta, utgör hinder för att en medlemsstat antar en bestämmelse som, med hänsyn till dess syfte och innehåll, bestämmer den rättsliga ordning som ska gälla för eurosedlar som lagligt betalningsmedel. Denna bestämmelse utgör däremot inte hinder för att en medlemsstat, inom ramen för utövandet av sina egna befogenheter, såsom vad gäller organisationen av dess offentliga förvaltning, antar en bestämmelse som tvingar dess myndigheter att godta eurosedlar som betalningsmedel när betalningsskyldigheter som ålagts av offentliga myndigheter ska fullgöras. |
2) |
Artikel 128.1 tredje meningen FEUF, artikel 16 första stycket tredje meningen i protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken samt artikel 10 andra meningen i rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som utesluter möjligheten att fullgöra en betalningsskyldighet som ålagts av offentliga myndigheter med sedlar i euro. Detta gäller förutsatt att, för det första, denna lagstiftning varken har till syfte eller verkan att bestämma den rättsliga ordning som ska gälla för dessa sedlar som lagligt betalningsmedel, för det andra, att den inte rättsligt eller faktiskt leder till att nämnda sedlar förlorar sin ställning, bland annat genom att ifrågasätta möjligheten att i allmänhet fullgöra en betalningsskyldighet med hjälp av sådana kontanter, för det tredje, att den antagits med hänsyn till allmänintresset, för det fjärde, att den begränsning av möjligheten att betala med kontanter som denna lagstiftning innebär är ägnad att säkerställa förverkligandet av det eftersträvade målet, och, för det femte, att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta, med hänsyn till att andra lagliga medel finns tillgängliga för att uppfylla betalningsskyldigheten. |