Talan väckt den 23 september 2005 – UPC France mot kommissionen

(mål T-367/05)

(2005/C 315/29)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: UPC France Holding B.V. (Schiphol-Rijk, Nederländerna) (ombud: D. Powell, solicitor, och advokaten N. Flandin)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan yrkar sökanden att förstainstansrätten skall ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 maj 2005 rörande statligt stöd nr 382/2004 – Frankrike, (1) i vilket det slås fast att det stöd som de franska myndigheterna beviljat för uppförandet och driften av ett bredbandsnät för telekommunikationer i Limousin (DORSAL) inte utgör statligt stöd.

Till stöd för talan anför sökanden flera grunder som avser att väsentliga formföreskrifter har åsidosatts och att gemenskapsrätten har åsidosatts.

Vad beträffar åsidosättandet av väsentliga formföreskrifter hävdar sökanden att kommissionen kränkt sökandens processuella rättigheter genom att den med orätt avstod från att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG och i artikel 6 i förordning nr 659/99, (2) vilket skulle ha gett sökanden, i egenskap av berörd part, möjlighet att lämna synpunkter innan kommissionen fattade sitt beslut.

Som första grund, vilken avser att gemenskapsrätten har åsidosatts, anför sökanden att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den ansåg att åtgärden i fråga inte innehöll något inslag av stöd, på grund av att stödet hade beviljats i samband med ersättning för allmännyttiga tjänster, och att de kriterier som fastställdes i domen i målet Altmark3 var uppfyllda i detta fall.

Sökanden angriper även det omtvistade beslutet till den del som bredbandstjänster anses utgöra allmännyttiga tjänster, trots att definitionen av allmännyttiga tjänster på telekommunikationsområdet, enligt direktivet om samhällsomfattande tjänster, endast avser smalbandstjänster.

Sökanden hävdar vidare att, även om skyldigheterna i fråga skall anses omfattas av ett uppdrag att utföra allmännyttiga tjänster, vilket dock inte är fallet, kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att anse att det i staden Limoges saknades privata initiativ och konkurrens. Sökanden hävdar även att det förfarande som användes för att välja ut den aktör som skulle ansvara för utförandet av en tjänst som påstås vara av allmänt intresse inte gjorde det möjligt att välja ut den sökande som kunde tillhandahålla tjänsten till lägsta kostnad för samhället. Sökanden anser att det offentliga stödet i förevarande fall, såvitt avser staden Limoges, under alla omständigheter inte kan anses motiverat som ersättning för att utföra en allmännyttig tjänst, och domen i målet Altmark är därför inte tillämplig.

Som andra grund anför sökanden även att det förekommit väsentliga oegentligheter under förfarandet i samband med delegeringen av uppdraget att utföra den allmännyttiga tjänsten som medfört ett åsidosättande av likabehandlingen av de potentiella sökandena till en delegering av den allmännyttiga tjänsten.

Sökandens sista grund avser att motiveringen är bristfällig, genom att kommissionen inte förklarade varför den bedömde regionen Limousin i sin helhet, utan att beakta de specifika förhållandena i tätorterna, vilka – som exempelvis staden Limoges – utgör verkliga konkurrensområden i regionen, eller varför den, i det omtvistade beslutet, inte vid något tillfälle nämnde sökandens nät i Limoges.

(1)  K(2005) 1170 slutlig 1.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 27.3.1999, s.1).