E2000C0308

Beslut av Efta:s övervakningsmyndighet

nr 308/2000/KOL

av den 30 oktober 2001

om införande av nya riktlinjer för tillämpningen av EES-bestämmelserna om statligt stöd på statligt stöd och riskkapital samt om ändring för tjugonionde gången av procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd

EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,(1) särskilt artiklarna 61-63 i detta,

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol(2), särskilt artikel 24 i detta och artikel 1 i protokoll 3 till detta, och

av följande skäl:

Enligt artikel 24 i övervakningsavtalet skall Eftas övervakningsmyndighet förverkliga bestämmelserna om statsstöd i EES-avtalet.

Enligt artikel 5.2 b i övervakningsavtalet skall Eftas övervakningsmyndighet utfärda meddelanden eller riktlinjer i frågor som behandlas i EES-avtalet, om det avtalet eller övervakningsavtalet uttryckligen föreskriver det eller om Eftas övervakningsmyndighet anser det nödvändigt.

Eftas övervakningsmyndighet erinrar om procedurreglerna och de materiella reglerna inom området för statligt stöd(3), antagna av Eftas övervakningsmyndighet den 19 januari 1994 (EGT L 231, 3.9.1994, EES-supplement 32).

Den 23 maj 2001 antog Europeiska kommissionen ett meddelande om statligt stöd och riskkapital (EGT C 235, 21.8.2001, s. 3).

Det meddelandet är av betydelse också för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

En enhetlig tillämpning av bestämmelserna om statligt stöd i EES-avtalet måste garanteras i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Enligt punkt II, under rubriken "Allmänt", i slutet av bilaga XV till EES-avtalet skall Eftas övervakningsmyndighet efter samråd med Europeiska kommissionen anta rättsakter som motsvarar dem som antagits av kommissionen för att upprätthålla lika konkurrensvillkor.

Eftas övervakningsmyndighet har samrått med Europeiska kommissionen.

Eftas övervakningsmyndighet erinrar om att den har samrått med Eftastaterna vid ett multilateralt sammanträde.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

1. Riktlinjerna för statligt stöd skall ändras genom införandet av ett nytt kapitel 10 A "Statligt stöd och riskkapital". Kapitlet återges i bilaga I till detta beslut.

2. Beslutet, inklusive bilaga I, skall offentliggöras i EES-delen i och EES-supplementet till Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

3. Eftastaterna skall underrättas om detta beslut genom en kopia av beslutet inklusive bilaga I.

4. Europeiska kommissionen skall underrättas om detta beslut genom en kopia av beslutet inklusive bilaga I i enlighet med punkt d i protokoll 27 till EES-avtalet.

5. Detta beslut är giltigt på engelska.

Utfärdat i Bryssel den 30 oktober 2001.

På Eftas övervakningsmyndighets vägnar

Knut Almestad

Ordförande

(1) Nedan kallat EES-avtalet.

(2) Nedan kallat övervakningsavtalet.

(3) Nedan kallade riktlinjerna för statligt stöd.

BILAGA I

"10A. STATLIGT STÖD OCH RISKKAPITAL(1)

10A.1 Inledning

(1) Europeiska kommissionen har i sitt meddelande om statligt stöd och riskkapital(2) angivit hur reglerna om statligt stöd skall tillämpas på åtgärder för att främja tillgången till riskkapital(3) i gemenskapen. Den har till exempel uttryckt farhågor för att företagen i gemenskapen skall bli alltför beroende av lånefinansiering(4) och betonat att en utvidgning av riskkapitalmarknaderna skulle få en gynnsam effekt på tillväxten och sysselsättningen(5). Kommissionen anser att vissa slag av företag och företag i vissa utvecklingsstadier kan ha större behov av finansiering i form av eget kapital eller liknande kapitaltillskott än enbart lån, med hänsyn till lånekostnaderna och den ovilja många låneinstitut har mot risktagande.

(2) Bristen på eget kapital, som tyder på att kapitalmarknaden lider av en varaktig bristfällighet som hindrar utbudet från att tillfredsställa efterfrågan till ett pris som är godtagbart för båda parter, påverkar europeiska små och medelstora företag negativt jämfört med motsvarande företag i Nordamerika. Bristen på eget kapital gäller å ena sidan innovativa och oftast nya högteknologiföretag med stor tillväxtpotential och å andra sidan ett brett spektrum av nyare och äldre företag inom olika sektorer med en mindre tillväxtpotential, som inte kan få finansiering för sina utvidgningsprojekt utan externt riskkapital.

(3) Det speglar det faktum att riskkapitalinvestering i grunden är en kommersiell verksamhet beroende av kommersiella beslut. De ekonomiska och budgetmässiga förhållandena är sådana att enbart offentliga fonder inte kommer att kunna och inte heller bör försöka skapa hela den höjning av riskkapitalverksamheten som gemenskapen vill ha. Vad det gäller är att skapa de villkor som behövs för att de stora reserver av privat kapital som finns i Europa används för sådana investeringar. För att det skall lyckas måste både företagarnas efterfrågan och investerarnas utbud av kapital utvecklas. Utöver detta har kommissionen dock erkänt 'en roll för finansiering med offentliga medel som begränsas till att lösa bestämda marknadsmisslyckanden'(6).

(4) Övervakningsmyndigheten delar kommissionens uppfattning. Offentligt stöd till riskkapitalinvesteringar väcker oundvikligen frågan om sådana åtgärders förenlighet med EES-avtalets bestämmelser om statligt stöd.

10A.2 Mål och tillämpningsområde för riktlinjerna och deras förhållande till andra riktlinjer

(1) Riktlinjerna har två huvudsakliga mål:

- Att ange hur övervakningsmyndigheten ämnar tillämpa definitionen av statligt stöd i artikel 61.1 i EES-avtalet på åtgärder för att tillhandahålla eller främja riskkapital (nedan kallat riskkapitalåtgärder).

- Att fastställa nya kriterier för när övervakningsmyndigheten kan godkänna sådana åtgärder som utgör statligt stöd, även om de inte är förenliga med övriga bestämmelser i övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt stöd.

(2) Riktlinjerna syftar även till att förklara varför en kontroll av det statliga stödet på detta område är nödvändig, att påvisa svårigheterna med att tillämpa nuvarande riktlinjer på sådana åtgärder samt visa varför övervakningsmyndigheten anser att de nya kriterierna för förenlighet är både nödvändiga och lämpliga.

(3) Ingenting i dess riktlinjer får ses som ett ifrågasättande av statligt stöd som uppfyller kriterierna i andra bestämmelser i de gällande riktlinjerna för statligt stöd.

(4) Detta dokument avviker inte i något avseende från gällande riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

(5) Övervakningsmyndigheten kommer att fästa särskild uppmärksamhet vid behovet av att hindra att dessa riktlinjer används till att kringgå de principer som fastställs i befintliga kapitel i riktlinjerna för statligt stöd.

10A.3 Skäl för kontroll av användning av offentliga medel som riskkapital

(1) Förutom att övervakningsmyndigheten enligt EES-avtalet och övervakningsavtalet är skyldig att kontrollera statligt stöd i Eftastaterna skall nationella myndigheter, i likhet med vad som gäller för andra slag av offentligt ingripande, när de fattar beslut om huruvida de skall anslå eller bemyndiga offentliga medel till riskkapitalfrämjande åtgärder, minimera följande tre åtskilda men förbundna riskkategorier:

- Risken att fördelarna för förmånstagarna (investerare eller företag) leder till en alltför stor snedvridning av konkurrensen i förhållande till konkurrenterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

- Risken för att medlen förfelar sitt syfte därför att de inte behövs. En del företag som får kapitaltillskott på offentlig väg hade kanske kunnat få det på annat sätt och på samma villkor. Det finns tecken på att så sker, även om det inte kan dokumenteras. I sådana fall används offentliga medel i onödan.

- Risken för 'utträngning'. Att det finns åtgärder som finansieras med offentliga medel kan faktiskt avhålla potentiella investerare från att erbjuda kapital.

(2) Det är inte alla offentliga åtgärder för främjande av riskkapital som omfattas av definitionen av statligt stöd i artikel 61.1 i EES-avtalet och därmed av övervakningsmyndighetens kontroll av statligt stöd. I följande avsnitt anges därför hur övervakningsmyndigheten tolkar definitionen av statligt stöd vid riskkapitalåtgärder.

10A.4 Tillämpligheten av artikel 61.1 på riskkapitalåtgärder

(1) Vid en åtgärd i form av bidrag eller lån är det i allmänhet uppenbart vilket företag som är den potentielle förmånstagaren vid bedömningen av huruvida det rör sig om statligt stöd. Vissa konstruktioner som syftar till att främja riskkapital är dock mer komplicerade, eftersom myndigheterna skapar möjligheter för att stimulera en grupp av ekonomiska aktörer (investerare) att erbjuda en annan grupp (exempelvis mindre företag) kapital. Beroende på hur denna åtgärd utformas, och även om myndigheternas avsikt endast varit att gynna den senare gruppen(7), kan resultatet bli att företag på såväl den ena som den andra sidan mottar det statliga stödet. I en del fall innebär åtgärden att det skapas en fond eller ett annat investeringsinstrument som existerar utan samband med investerarna och mottagarna av investeringen. I sådana fall måste man också överväga om fonden eller instrumentet kan betraktas som ett företag som åtnjuter statligt stöd.

(2) Vid bedömningen av riskkapitalåtgärder måste övervakningsmyndigheten därför överväga möjligheten att åtgärden innebär stöd på minst tre nivåer:

- Stöd till investerare.

- Stöd till den fond eller det instrument som åtgärden kanaliseras genom (i fråga om en fondandelsfond kan fler än en sådan kanal finnas).

- Stöd till de företag som mottar investeringen.

(3) För att en åtgärd skall omfattas av artikel 61.1 i EES-avtalet måste fyra kriterier vara uppfyllda samtidigt:

- Åtgärden måste medföra bruk av statliga medel. När statliga myndigheter direkt deltar ekonomiskt i riskkapitalåtgärder eller ger investerare skatteförmåner är detta i allmänhet självklart.

- Åtgärden måste snedvrida konkurrensen genom att gynna mottagaren. Enligt praxis från Europeiska gemenskapernas domstol måste övervakningsmyndigheten alltid anta att det är fråga om statligt stöd när statliga medel anslås på ett sätt som inte skulle ha varit godtagbart för en privat investerare som arbetar under normala marknadsekonomiska förhållanden. När myndigheterna däremot investerar på villkor som en sådan investerare kunde godta, innebär det ingen förmån och det är därför inte fråga om statligt stöd(8). Det innebär att när statliga medel beviljas på samma villkor som gäller för privata investerare, kan man normalt dra slutsatsen att åtgärden inte medför någon förmån. Om de statliga medlen ställs till förfogande på fördelaktigare villkor, är det emellertid i allmänhet fråga om en förmån.

- Förmånen måste vara selektiv, det vill säga begränsad till vissa företag. Om en åtgärd gäller utan förbehåll eller utan branschvis eller geografisk avgränsning i hela Eftastaten är den inte selektiv(9). En åtgärd som är utformad så att den bara kan gälla för ett begränsat antal företag är däremot selektiv. Det är den också om den bara gäller för investeringar i vissa företag, till exempel i en sektor eller en region. Det bör observeras att en åtgärd som är generell när det gäller investerarna (som alltså erbjuds alla investerare) ändå kan vara selektiv när det gäller vilka företag investeringarna kan göras i(10).

- Åtgärden måste påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna till EES-avtalet. Eftersom kapitalinvesteringar är en verksamhet där det förekommer en omfattande handel mellan de avtalsslutande parterna, och eftersom alla åtgärder som gynnar investerare har som uttalat syfte att påverka deras investeringsbeslut, kommer övervakningsmyndigheten normalt att anse att riskkapitalåtgärder till förmån för investerare uppfyller det kriteriet. Vid en bedömning av hur handeln påverkas måste övervakningsmyndigheten överväga åtgärdens inverkan på kapitalmarknaderna överhuvudtaget, inte bara på investerarna som kanske redan tidigare har verkat på marknaden för riskkapital till sådana företag som åtgärden riktar sig till. På samma sätt kommer övervakningsmyndigheten att anse att kriteriet är uppfyllt på alla områden där kriterierna uppfyllts för de mottagande företagens del, om det inte kan visas att alla investeringarna kommer att göras i företag som verkar i sektorer där ingen handel mellan de avtalsslutande parterna förekommer(11).

(4) Det finns också kapitel i de gällande riktlinjerna för statligt stöd som erbjuder en tolkning av huruvida enskilda åtgärder kan omfattas av definitionen av statligt stöd och som därför kan vara relevanta för riskkapitalåtgärder. Det gäller bland annat kapitlen om offentliga myndigheters innehav av kapital, om tillämpningen av reglerna om statligt stöd vid åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag och om statliga garantier(12). Övervakningsmyndigheten ämnar också fortsättningsvis tillämpa dessa kapitel vid bedömningen av huruvida riskkapitalåtgärder utgör statligt stöd.

(5) I enlighet med ovan angivna principer kommer övervakningsmyndigheten att beakta följande faktorer när den bedömer huruvida det rör sig om statligt stöd på de olika nivåerna.

(I) Stöd till investerare

En investerare får en förmån om en åtgärd gör det möjligt för denne att förvärva andelar i ett eller flera företag på villkor som är fördelaktigare än de villkor som gäller för offentliga investerare eller fördelaktigare än de villkor som skulle ha gällt om investeringarna hade gjorts utan påverkan av åtgärden(13). Detta gäller även om åtgärden får investeraren att ge det mottagande företaget eller de mottagande företagen en förmån. Den omständigheten att inga investerare på grund av ett marknadsmisslyckande annars skulle ha gjort en viss investering är inte i sig tillräckligt för att bevisa att det inte är fråga om en förmån. Investerarna erbjuds ju fördelaktigare villkor som kompensation för de faktorer som orsakar ett marknadsmisslyckande, och övervakningsmyndigheten anser att denna kompensation måste betraktas som en förmån, som utgör stöd om investerarna är företag och om de övriga villkor som nämnts ovan, särskilt selektiviteten, är uppfyllda. Under förutsättning att förmånen är begränsad till vad som är nödvändigt för att övervinna de faktorer som orsakar marknadsmisslyckandet, kan den dock på grund av sin begränsade verkan betraktas som förenlig med EES-avtalet, om den inte strider mot de principer som läggs fram i avsnitt 10A.8.

(II) Stöd till en fond eller ett annat förmedlande instrument

I allmänhet skulle övervakningsmyndigheten betrakta en fond som ett instrument för överföring av stöd till investerarna och/eller de företag som investeringen gäller snarare än som en stödmottagare. I vissa fall, särskilt när medel överförs till redan existerande fonder med många investerare av olika slag, kan dessa fonder dock ha karaktär av oberoende företag. I sådana fall rör det sig i allmänhet om stöd, såvida inte investeringen görs på villkor godtagbara för en normal ekonomisk aktör i en marknadsekonomi och alltså inte utgör någon förmån till mottagaren.

(III) Stöd till de företag som mottar investeringen

Det avgörande är än en gång om företaget har tagit emot investeringen på villkor som skulle vara godtagbara för en privat investerare i en marknadsekonomi. Kriteriet kan uppfyllas om den investering som görs genom riskkapitalåtgärderna görs som om den hade gjorts av en eller flera privata investerare. Om så inte är fallet, är det faktum att ett investeringsbeslut har fattas av en kommersiell förvaltare av riskkapitalfonder, eller av investerarnas företrädare, med intresse av att fonden får största möjliga avkastning ett viktigt tecken på detta, men inte i sig avgörande. Övervakningsmyndigheten måste också ta hänsyn till möjligheten att förmåner som har beviljats fondens investerare också kan överföras till de företag som tar emot investeringarna, om fondens investeringar inte görs som om de hade gjorts av en privat investerare i en marknadsekonomi. Om en riskkapitalåtgärd minskar investerarnas risker och/eller höjer deras vinster i samband med en given investering, kan dessa inte längre sägas agera som en normal ekonomisk aktör(14).

(6) Huruvida en åtgärd utgör stöd, och på vilken nivå, beror på dess utformning. Vissa åtgärder kan anses vara allmänt riktade för investerarnas del, men utgöra statligt stöd i förhållande till de enskilda företagen(15), och andra åtgärder kan utgöra statligt stöd till investerarna men inte till de företag där investeringarna har gjorts med tillämpning av den likvärdighetsprincip som beskrivs ovan(16). Andra åtgärder åter kan utgöra stöd på mer än en nivå(17).

(7) Om allt stöd som kommer mottagarna till del är av mindre betydelse enligt regeln om stöd av mindre betydelse, anses det inte uppfylla alla kriterierna i artikel 61.1 i EES-avtalet. Vid riskkapitalåtgärder försvåras tillämpningen av denna regel av beräkningssvårigheter (se också avsnitt 10A.5) och av att åtgärderna kanske inte enbart utgör stöd till målföretagen utan också till investerarna. När dessa problem kan lösas är regeln emellertid tillämplig. Om ett program innebär att det enskilda företaget får 100000 euro eller mindre i offentligt kapitaltillskott under en treårsperiod, kan man vara säker på att det eventuella stödet till företaget håller sig inom riktlinjernas gränser.

10A.5 Bedömning av om riskkapitalåtgärder är förenliga med reglerna om statligt stöd: tillämpningen av befintliga regler

(1) När en åtgärd utgör statligt stöd, är det övervakningsmyndighetens uppgift att bedöma om den kan anses vara förenlig med EES-avtalets goda funktion enligt artikel 61.2 och 61.3. De flesta riskkapitalåtgärder kan betraktas som förenliga bara enligt artikel 61.3 a (dvs. de får bara genomföras i regioner där detta undantag gäller) eller artikel 61.3 c.

(2) De omedelbara målen med riskkapitalåtgärder kommer sannolikt att innefatta stöd till små och medelstora företag, särskilt nya eller innovativa företag eller företag med hög tillväxtpotential, och/eller att främja utvecklingen i en särskild region. Övervakningsmyndigheten har redan utfärdat riktlinjer enligt vilka statligt stöd med sådana syften kan godkännas enligt artikel 61.3 a eller 61.3 c(18). Den myndighet som utformar åtgärden kan också ha som mål att uppmuntra fler investerare att engagera sig i denna finansieringsform. Det finns inga riktlinjer om statligt stöd på detta område, och det har ännu inte uttryckligen erkänts som en målsättning som i sig själv kan motivera statligt stöd. Detta hindrar dock inte alls att en åtgärd som uppfyller villkoren i andra riktlinjer kan vara förenliga med EES-avtalets goda funktion.

(3) Ett utmärkande drag i gällande riktlinjer, som innebär att statligt stöd godkänns enligt artikel 61.3 a och 61.3 c är att stöd godkänns upp till en viss nivå, 'bidragsekvivalenten', som är en viss procentsats av det stödmottagande företagets kostnader. Dessa 'bidragsberättigande kostnader' är i princip fasta investeringar i mark, fastigheter, ny produktionsutrustning och immateriella tillgångar (patent, know-how osv.), arbetskraftskostnader som är förbundna med investeringar i anläggningstillgångar samt kostnader för konsulttjänster. Erfarenheten har dock visat att riskkapitalåtgärder ofta kan bedömas som oförenliga enligt dessa regler, av ett eller flera av följande skäl:

- Svårigheten att fastställa en 'bidragsekvivalent' för eget kapital. Övervakningsmyndigheten har ställt upp regler för hur man bestämmer sådana ekvivalenter för lån och garantier(19), men har ingen sådan formel för eget kapital. Övervakningsmyndigheten anser dock att ett tekniskt beräkningsproblem i sig inte räcker för att göra en åtgärd oförenlig med EES-avtalets goda funktion. Övervakningsmyndigheten undersöker möjligheterna att finna en metod för detta och kommer samtidigt att vara öppen för föreslagna beräkningsmetoder som kan bifogas anmälningarna av riskkapitalåtgärder(20).

- Svårigheten att skapa en koppling till bidragsberättigande kostnader, särskilt vid åtgärder för att stimulera investerare och i synnerhet vid åtgärder i form av fonder. Det är svårt att göra en sådan koppling förenlig med det slag av affärsmässig fondförvaltning som de deltagande investerarna kommer att kräva, och det kan ge upphov till verifierings- och kontrollsvårigheter.

- För åtgärder som innebär stöd till investerare finns det idag ingen regel som kan utgöra grund för godkännande.

(4) Övervakningsmyndigheten anser att det generellt finns god skäl att hålla fast vid metoden med 'bidragsberättigande kostnader'. Den skapar säkerhet, förutsägbarhet och en grund för begränsning av stödet och garanti för likabehandling av regioner och medlemsstater. Metoden har fungerat bra hittills, och den kommer troligen att ligga till grund för större delen av kontrollen av statligt stöd också i framtiden. Övervakningsmyndigheten anser att det krävs goda skäl för att göra avsteg från metoden.

(5) En risk med att göra avsteg från metoden är särskilt att man då kan godkänna statligt stöd som är rent 'driftsstöd', dvs. stöd som täcker ett företags normala löpande kostnader. Övervakningsmyndigheten anser att sådana stöd är en av de mest konkurrenssnedvridande formerna av statligt stöd och att de bara får godkännas i undantagsfall, eftersom ett driftsstöd kan 'avskärma' mottagaren från följderna av affärsmässig olönsamhet.

(6) Samtidigt anser övervakningsmyndigheten emellertid att det faktum att vissa riskkapitalåtgärder inte är förenliga med EES-avtalet enligt gällande riktlinjer, och särskilt då de ovan nämnda svårigheterna, inte i sig räcker för att man skall betrakta dem som oförenliga med EES-avtalets goda funktion. Vad gäller svårigheterna ovan vill övervakningsmyndigheten framhålla följande:

- De kostnader som enligt nuvarande riktlinjer betraktas som bidragsberättigande är av mindre betydelse för många nya eller innovativa företag. Det är ofta lättare att finansiera sådana kostnader genom lån. Behovet av aktiekapital är ofta förbundet inte bara med tillgångar utan också med behovet av rörelsekapital under företagets start- eller expansionsfas.

- Att det inte finns någon koppling till definitionen av bidragsberättigande kostnader i gällande riktlinjer behöver inte betyda att det rör sig om driftsstöd i betydelsen stöd som går till ett företags normala driftsutgifter och bara tjänar till att hålla företaget vid liv. Stöd som uppenbart stimulerar ett företag under start- eller expansionsfasen kan inte betraktas som driftsstöd i den meningen och skulle därför kunna godtas under vissa omständigheter.

- Vad gäller investeringsstöd kan en åtgärd inte anses vara oförenlig med EES-avtalets goda funktion bara för att den, genom att den berör den privata sektorn eller investerarna på marknaden, utgör statligt stöd till dem och till de företag som de investerat i. När ett stöd från staten är förenligt med reglerna om statligt stöd, bör enligt övervakningsmyndighetens åsikt en åtgärd som innebär en lägsta grad av stimulans för att andra ekonomiska aktörer skall göra samma typ av överföring också godkännas, även om det tekniskt sett rör sig om stöd till dessa aktörer.

10A.6 Grunder för att godkänna riskkapitalåtgärder enligt artikel 61.3 a och 61.3 c i EES-avtalet

(1) Övervakningsmyndighetens främsta grund för att godkänna riskkapitalåtgärder, även om de går utanför de nuvarande reglernas räckvidd, är de små och medelstora och i synnerhet nystartade företagens svårigheter att få tillgång till kapital och lån. De viktigaste orsakerna till dessa svårigheter är ofullständig information, investerarnas och låneinstitutens ovilja att ta risker och de begränsade säkerheter som små och medelstora företag kan erbjuda(21). Ett särskilt hinder för tillskott av eget kapital kan vara de höga transaktions- och kontrollkostnaderna i förhållande till kapitaltillskottet.

(2) Övervakningsmyndigheten erkänner att offentliga medel kan behövas inom vissa bestämda områden där marknaden har misslyckats. Ett marknadsmisslyckande kan definieras som en situation där ekonomisk effektivitet inte uppnås på grund av bristfälligheter i marknadsmekanismen. Ett marknadsmisslyckande kan antingen ta sig uttryck i systemets oförmåga att producera varor som är efterfrågade (i detta fall en riskkapitalmarknad), eller i en dålig resursfördelning som skulle kunna förbättras på ett sådant sätt att vissa konsumenter skulle vinna men ingen skulle förlora. De externa effekterna vid fortbildning och vid forskning och utveckling leder till ett marknadsmisslyckande som motiverar statligt stöd på de områdena.

(3) Eftersom marknaden enligt ekonomisk teori i regel misslyckas i något avseende utom när perfekta konkurrensvillkor råder, är termen marknadsmisslyckande förbehållen fall där man är förvissad om att en allvarlig feldistribution av resurser har ägt rum. Det finns två viktiga orsaker till marknadsmisslyckande som är relevanta för riskkapitalmarknader och som särskilt påverkar tillgången till kapital för små och medelstora företag och företag på ett tidigt utvecklingsstadium och som kan göra statligt stöd berättigat:

- Ofullständig eller asymmetrisk information: potentiella investerare har större svårigheter att samla in tillförlitlig information om de väntade utsikterna för ett litet eller medelstort företag eller ett nytt företag. Särskilt om dessa är engagerade i höginnovativa eller riskfyllda projekt försvårar ofullständig information riskbedömningen.

- Transaktionskostnader: små transaktioner är mindre attraktiva för investeringsfonder på grund av relativt höga kostnader för investeringsbedömning och andra transaktionsrelaterade kostnader.

(4) Enligt övervakningsmyndighetens åsikt kan dessa faktorer orsaka ett marknadsmisslyckande som kan göra statligt stöd berättigat. Försiktighet är dock av nöden, och det faktum att aktieemissioner har misslyckats och ansökningar om lån har avslagits är i sig inte bevis för ett marknadmisslyckande. Övervakningsmyndigheten anser inte att det finns några tecken på att riskkapitalmarknaden rent allmänt har misslyckats inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, men medger dock att det finns marknadsbrister vid vissa investeringstyper, under vissa skeden i ett företags utveckling. Övervakningsmyndigheten erkänner också att det finns särskilda svårigheter i regioner som är stödberättigade enligt artikel 61.3 a och 61.3 c (stödområden). Dessa brister och svårigheter är till viss del redan uppmärksammade i gällande regler för statligt stöd och i de fall där dessa kan tillämpas på riskkapitalåtgärder kommer övervakningsmyndigheten att göra så även fortsättningsvis.

(5) Övervakningsmyndigheten kommer därför att kräva bevis på att marknadsmisslyckande föreligger innan den är beredd att godkänna riskkapitalåtgärder som går utöver de nuvarande reglerna. Övervakningsmyndigheten kan dock tänka sig att godta att ett marknadsmisslyckande föreligger, om inslaget av statligt stöd till ett företag via riskkapitalåtgärder som i sin tur helt eller delvis finansieras med statligt stöd är högst 500000 euro eller högst 750000 euro i regioner som är stödberättigade enligt artikel 61.3 c eller 1 miljon euro i regioner som är berättigade till stöd enligt artikel 61.3 a(22). Skälet till det är att argumentet att marknadsmisslyckande föreligger på grund av höga transaktionskostnader är mer övertygande vid små transaktioner. Det faktum att ett marknadsmisslyckande konstateras ändrar emellertid inte stödkaraktären hos en given åtgärd och inte heller behovet av att bedöma dess förenlighet med EES-avtalets goda funktion, särskilt enligt bestämmelserna i avsnitt 10A.8.

(6) Om det konstateras att marknadsmisslyckande föreligger, kommer övervakningsmyndigheten att granska huruvida den statliga stödåtgärden står i rimligt förhållande till det påstådda marknadsmisslyckande den är avsedd att råda bot på. Övervakningsmyndigheten kommer också att se till att alla snedvridningar minimeras. Den anser att detta görs bäst med hjälp av åtgärder som räcker för att få marknadens investerare att satsa kapital, men inte mer, och som leder till att investeringsbeslut fattas på affärsmässig grund på villkor som är så nära förhållanden i den normala ekonomin som möjligt.

(7) Det finns många olika tänkbara modeller för riskkapitalåtgärder och flera av de åtgärder som utformats i Eftastaterna är ganska nya, vilket innebär att övervakningsmyndigheten ännu inte kan fastställa strikta kriterier som vägledning för om åtgärderna skall godkännas eller ej. Övervakningsmyndigheten har dock pekat ut vissa faktorer som den kommer att se som positiva och andra som den kommer att se som negativa vid bedömningen. De anges i avsnitt 10A.8. Att kriterierna är utformade på detta sätt gör det desto viktigare att alla riskkapitalåtgärder som utgör eller kan tänkas utgöra statligt stöd anmäls till övervakningsmyndigheten enligt artikel 1.3 i protokoll 3 till övervakningsavtalet innan de genomförs, om de inte befrias från anmälningsskyldigheten genom ett undantag såsom det som anges i punkt 10A.4.7. Om övervakningsmyndigheten har mottagit en fullständig anmälan som visar att en åtgärd omfattar flera positiva inslag men inga negativa, kommer övervakningsmyndigheten att försöka göra en snabb bedömning av anmälan inom de tidsfrister som anges i procedurreglerna i riktlinjerna för statligt stöd.

10A.7 Stödåtgärdens utformning

(1) Övervakningsmyndigheten anser att det i allmänhet är Eftastaten som skall välja form för en stödåtgärd. Detta gäller även riskkapitalåtgärder. Som redovisas närmare i avsnitt 10A.8 kommer övervakningsmyndigheten dock i sin bedömning av sådana åtgärder att ta hänsyn till om de stimulerar investerarna på marknaden att erbjuda 'målföretagen' riskkapital och om de kommer att leda till att investeringsbeslut fattas på affärsmässig grund (dvs. med sikte på maximal vinst). Åtgärder som kan leda till detta resultat och som alltså kan bedömas positivt enligt kriterierna i avsnitt 10A.8 om de utgör statligt stöd, är enligt övervakningsmyndigheten bland andra följande:

- Skapande av investeringsfonder (venturekapitalfonder), där staten är partner, investerare eller deltagare, eventuellt på mindre fördelaktiga villkor än de övriga investerarna.

- Bidrag för att täcka en del av venturekapitalfondernas administrations- och förvaltningskostnader.

- Andra finansiella instrument för att stimulera riskkapitalinvesterare eller riskkapitalfonder att erbjuda mer investeringskapital.

- Garantier till riskkapitalinvesterare och fonder mot en viss del av investeringsförlusterna, eller garantier för lån till investerare och fonder för investering i riskkapital(23).

- Skatteförmåner för att uppmuntra investerare att göra riskkapitalinvesteringar.

(2) Övervakningsmyndigheten ämnar inte använda kriterierna i följande avsnitt för att godkänna åtgärder varigenom företag erbjuds kapital enbart i form av lån (inklusive förlagslån och delägarlån) eller andra instrument som ger investeraren eller långivaren en fastställd minimiavkastning, vare sig genom fonder eller på andra sätt. Ett sådant kapitaltillskott är inte 'riskkapital' enligt definitionen i fotnot 3 och övervakningsmyndigheten betraktar de nuvarande reglerna som tillräckliga för bedömningen av sådana åtgärder, särskilt beräkningen av stödandelen och kopplingen till stödberättigande kostnader.

(3) Övervakningsmyndigheten ämnar inte använda kriterierna i följande avsnitt för att godkänna enstaka åtgärder som syftar till att förse ett enskilt företag med kapital.

10A.8 Kriterier för bedömning av förenligheten

(1) Som redan förklarats i avsnitt 10A.6 anges kriterierna i positiva och negativa faktorer. Alla faktorer är inte av samma betydelse, och i förteckningen nedan står de viktigaste först. Ingen faktor är ensamt avgörande, och inte heller kan en viss grupp av dem ses som tillräcklig för att i sig göra en åtgärd förenlig. I vissa fall är åtgärdens utformning avgörande för faktorernas tillämplighet och den betydelse de kan tillmätas. Vid sin bedömning kommer övervakningsmyndigheten att ta hänsyn till de regionala förutsättningarna och till åtgärdens proportionalitet som helhet.

Åtgärderna kommer att bedömas på varje nivå. För det fall att investeringen av riskkapital i ett företag är förbunden med kostnader som är stödberättigande enligt gällande riktlinjer, kan de riktlinjerna tillämpas för bedömning av stödet till det företaget i stället för nedanstående principer, i linje med punkterna 10A.2.3 och 10A.5.2. Om den ifrågavarande åtgärden också innebär stöd till investerarna, måste sådant stöd dock bedömas enligt nedanstående principer.

(2) Om taken för transaktionernas storlek i punkt 10A.6.5 är nådda och om endast investerare (eller ett investeringsinstrument) är mottagare av statligt stöd med anledning av åtgärden, är sådant statligt stöd förenligt med EES-avtalet så länge det står i proportion till de aktuella kostnadsnackdelarna, till exempel högre relativa kostnader för analys och förvaltning av små investeringar. Kriterierna i punkt 10A.8.3 kommer att användas för att bedöma om så är fallet.

Om taken för transaktionerna i punkt 10A.6.5 överskrids, kommer övervakningsmyndigheten att kräva bevis på att det föreligger ett marknadsmisslyckande.

(3) När det har fastställts att ett marknadsmisslyckande föreligger, kommer övervakningsmyndigheten vid bedömningen av en riskkapitalåtgärd att granska följande faktorer enligt EES-avtalets bestämmelser om statligt stöd:

Det kommer att ses som en positiv faktor att investeringen eller större delen av det investerade kapitalet är begränsad till

- småföretag(24) eller till och med 'mikroföretag', och

- medelstora företag i start- eller andra inledningsfaser(25) eller i stödområden.

Medelstora företags tillgång till finansiering efter start- och inledningsfasen bör per företag begränsas till en del av det totalbelopp åtgärden omfattar. En begränsning till mindre belopp (dvs. högst 500000 euro eller högst 750000 euro i regioner som är stödberättigade enligt artikel 61.3 c eller 1 miljon euro i regioner som är stödberättigade enligt artikel 61.3 a eller till en viss nivå av påvisat marknadsmisslyckande kommer också att betraktas som en positiv faktor.

Åtgärderna bör vara inriktade på marknadsmisslyckande för riskkapital. Om åtgärder innebär stimulans för finansiering av företag i första hand i form av eget kapital eller därmed likställt kapital, kommer det att betraktas som positivt. Om en avsevärd del av finansieringen är i annan form eller inte verkar ha någon kraftigt stimulerande verkan (det vill säga stöd till riskkapitalinvesteringar som skulle ha ägt rum även utan åtgärden) kommer det att betraktas som negativt. Detta vore fallet med åtgärder som innebär ytterligare finansiering till ett företag som redan har mottagit ett kapitaltillskott som utgör stöd.

Investeringsbeslut skall vara vinstmotiverade. En koppling mellan investeringens avkastning och ersättning till dem som är ansvariga för investeringsbeslutet är en positiv faktor. Följande åtgärder kommer att anses uppfylla det kravet:

- Sådana åtgärder där allt kapital som investeras härrör från investerare som arbetar under marknadsekonomiska betingelser och som själva fattar investeringsbeslutet, medan stödet enbart är avsett att stimulera dem till det.

- Andra åtgärder som innebär att en betydande andel av kapitalet kommer från investerare som arbetar under marknadsekonomiska betingelser och som investerar kapitalet på affärsmässig grund (dvs. enbart för vinst) direkt eller indirekt(26) i 'målföretagens' egna kapital.

I fråga om fonder kommer 50 procent eller mer av fondkapitalet att betraktas som en 'betydande andel', eller 30 procent när det gäller åtgärder som utförs inom stödberättigade områden, även om varje åtgärd kommer att bedömas utifrån sina förutsättningar och andra omständigheter också kommer att påverka övervakningsmyndighetens bedömning. Ytterligare positiva faktorer skulle vara följande:

- Ett avtal mellan en professionell fondförvaltare och fondens deltagare är en annan positiv faktor, förutsatt att förvaltarens ersättning är kopplad till avkastningen och att fondens målsättningar och den föreslagna investeringsperioden finns angivna.

- Marknadsinvesterares deltagande i beslutsfattandet.

- Att förvaltningen av fonderna sker enligt god sed och under myndighetstillsyn.

Om det inte finns någon sådan faktor som anger att investeringsbesluten fattas på affärsmässiga grunder, kommer det att betraktas som negativt. Det kommer till exempel att gälla om åtgärder av så liten omfattning att de bara är inriktade på ett fåtal, ekonomiskt olönsamma projekt, eller åtgärder som vidtas enbart eller främst för att finansiera ett särskilt, på förhand känt företag.

Snedvridningen av konkurrensen mellan investerarna och mellan investeringsfonderna måste minimeras. Övervakningsmyndigheten kommer att se positivt på ett anbudsförfarande vid tillhandahållandet av 'förmånsvillkor' för investerare, eller att sådana villkor görs tillgängliga för andra investerare. Detta kan göras i form av en offentlig anbudsinfordran till investerarna när en investeringsfond bildas, eller i form av en ordning (till exempel en garantiordning) som är öppen en längre period för nytillkommande investerare. Det sätt på vilket denna positiva faktor kan uppnås blir med nödvändighet beroende av åtgärdens utformning. Däremot anses det som en negativ faktor om det inte finns någon sådan kontrollmekanism mot överkompensation till investerarna, eller där förlustrisken helt och hållet tas av den offentliga sektorn medan fördelarna enbart går till de övriga investerarna.

Branschinriktning. Då många fonder i den privata sektorn är inriktade på särskild innovativ teknik och till och med särskilda branscher (sjukvård, informationsteknik, kultur), kan övervakningsmyndigheten tänka sig att acceptera en branschinriktning där det är motiverat både av affärsmässiga skäl och av det allmänna intresset. Övervakningsmyndigheten intar konsekvent en mindre välvillig inställning till statliga stödåtgärder riktade till särskilda branscher, i synnerhet om det riktas till känsliga branscher som lider av överkapacitet, och därför måste stöd till varvsindustrin och EKSG-företag uttryckligen uteslutas.

Investeringar grundade på affärsplaner. Det är gängse affärsmässig praxis vid professionell fondförvaltning att det för varje investering finns en affärsplan, där produktutvecklingen och försäljningens och vinstens utveckling ingår och en förhandsbedömning görs av projektets bärkraft, och det kommer att ses som positivt om det finns en sådan plan. Det kommer att ses som negativt om det inte finns någon metod för avveckling av statens direkta eller indirekta engagemang i ett enskilt företag.

Kumulering av stödåtgärder till enskilda företag skall undvikas. Om en åtgärd innebär stöd till de företag som mottar investeringen, kan övervakningsmyndigheten begära att Eftastaten utfäster sig att bedöma och begränsa andra former av statligt stöd till företag som har fördel av riskkapitalåtgärden, inklusive inom andra godkända stödprogram. Under förutsättning att Eftastaten ser till att dessa företag endast kan erhålla stöd av mindre betydelse, bör medlemsstaten i fråga om sådana stöd föreslå för övervakningsmyndigheten att undersöka och godkänna en rimlig utvärdering av stödinslaget i den åtgärd som genomförs för att tillämpa kumulationsreglerna. Om ett företag använder kapital som satsats inom ramen för en sådan riskkapitalåtgärd för att finansiera startinvesteringar, forskning och utveckling och andra kostnader som berättigar till stöd enligt andra ordningar, skall Eftastaten inkludera riskkapitalåtgärdens stödelement när den beräknar stödtaket för dessa.

10A.9 Avslutande anmärkningar

Övervakningsmyndigheten avser att tillämpa dessa riktlinjer i fem år. Eftersom tillvägagångssättet i riktlinjerna innebär ett avsteg från tidigare metoder för kontroll av statligt stöd och då det rör sig om ett område inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i snabb förvandling, förbehåller sig övervakningsmyndigheten rätten att anpassa sitt tillvägagångssätt mot bakgrund av de erfarenheter som görs. Övervakningsmyndigheten kan vid behov ytterligare klargöra sitt tillvägagångssätt i vissa frågor."

(1) Detta kapitel motsvarar innehållsmässigt kommissionens meddelande om statligt stöd och riskkapital (EGT C 235, 21.8.2001, s. 3). Kommissionen hade fattat ett antal beslut om statligt stöd och riskkapital innan den antog meddelandet. Övervakningsmyndigheten hänvisar i dessa riktlinjer till samma beslut som i kommissionens meddelande.

(2) EGT C 235, 21.8.2001, s. 3.

(3) I sitt meddelande Riskkapital: En nyckel till sysselsättning i Europeiska unionen (SEK(1998) 552 slutlig, 31.3.1998) definierade Europeiska kommissionen riskkapital som aktiekapital till ett företag i start- och utvecklingsstadiet, och så används ordet i dessa riktlinjer. Med 'venturekapital' avses väsentligen riskkapital från investeringsfonder som skapats i detta syfte (venturekapitalfonder). De tillhandahåller ofta en blandning av eget kapital, mezzaninfonder och oprioriterade lån. 'Venturekapital' avser detta slag av finansiering som helhet.

(4) Ekonomiska reformer: Rapport om produkt- och kapitalmarknadernas funktion i gemenskapen, KOM(1999) 10, 20.1.1999.

(5) Riskkapital: En nyckel till sysselsättning i Europeiska unionen, SEK(1998) 552 slutlig, 31.3.1998.

(6) Lägesrapport om genomförandet av handlingsplanen för riskkapital, KOM(2000) 658 slutlig, 18.10.2000, avsnitt 3.4.

(7) Europeiska gemenskapernas domstol (nedan kallad EG-domstolen) har funnit att artikel 87 i EG-fördraget sålunda inte tar hänsyn till orsaken eller syftena med de aktuella åtgärderna, utan definierar dem i förhållande till deras verkningar (mål 173/73, Italien mot kommissionen, Rec. 1974, s. 709; svensk specialutgåva, volym II, s. 321).

(8) Se kommissionens beslut av den 4 oktober 2000 i ärende N 172/2000 (Irland), startbidrag och riskkapitalprogram (EGT C 37, 3.2.2001, s. 48).

(9) Det kan till exempel vara fråga om en skatteåtgärd för främjande av investeringar i en bestämd grupp av finansiella instrument.

(10) Se till exempel EG-domstolens dom av den 19 september 2000 i mål C-156/98, Tyskland mot kommissionen, REG 2000, s. I-6857.

(11) EG-domstolen har i detta avseende funnit: 'I fråga om ett stödprogram får kommissionen begränsa sig till att granska de utmärkande dragen hos programmet i fråga för att bedöma huruvida det, på grund av stödets belopp eller andel, slaget av de investeringar för vilka stödet ges eller andra villkor i programmet, ger mottagaren en betydande fördel i förhållande till konkurrenterna och sannolikt gynnar företag som är verksamma med handel mellan medlemsstaterna.' Mål 248/84, Tyskland mot kommissionen, Rec. 1987, s. 4013, punkt 18 (inofficiell översättning, vår kursivering).

(12) Det bör dock observeras att det är mer sannolikt att statliga garantier till förmån för riskkapitalinvesteringar innehåller ett inslag av stöd till investeraren än traditionella lånegarantier, som normalt snarare anses utgöra stöd till låntagaren snarare än till långivaren.

(13) Så kan vara fallet vid åtgärder som finansierar investerares förvärv och där detta finansiella tillskott sker på villkor som är mer gynnsamma än marknadsvillkoren.

(14) Se till exempel kommissionens beslut 98/476/EG (EGT L 212, 30.7.1998, s. 50). EG-domstolens dom av den 19 september 2000 i mål C-156/98, som nämns i fotnot 13, gällde detta ärende.

(15) Se fotnot 14.

(16) Se till exempel kommissionens beslut i ärende N 705/99, United Kingdom High Technology Fund.

(17) Se kommissionens beslut 2001/406/EG i ärende C 46/2000, Viridian Growth Fund (Nordirland), (EGT L 144, 30.5.2001, s. 23).

(18) Se gällande riktlinjer om stöd till små och medelstora företag och om regionalstöd.

(19) Till exempel gällande riktlinjer om stöd av mindre betydelse, om statliga garantier och om regionalstöd.

(20) Detta kan innefatta en metod som grundar sig på kostnaden för att tillhandahålla en viss garanti. Se beslut av den 28 februari 2001 i ärende N 551/2000 (Tyskland): BTU - Beteiligungskapital für kleine Technologieunternehmen (EGT C 117, 21.4.2001, s. 17).

(21) Se kapitlet om stöd till små och medelstora företag i riktlinjerna för statligt stöd.

(22) Separata kapitaltillskott som görs inom sex månader efter varandra kommer att anses som en enda delfinansiering. Detsamma gäller olika tillskott, också under en längre period, om ett åtagande har gjorts för att betala ut dem som ett led i en enda stödåtgärd.

(23) Det senare är en interventionsform som används av Small Business Administration i Förenta staterna till stöd för 'small business investment companies'.

(24) Enligt övervakningsmyndighetens definition i kapitlet om stöd till små och medelstora företag i riktlinjerna för statligt stöd.

(25) Den europeiska venturekapitalföreningen EVCA definierar startfinansiering som 'finansiering till företag för produktutveckling och tidig marknadsföring. Företaget håller kanske på att grundas eller har verkat en kort tid, men har inte sålt sin produkt på marknaden'. Annan tidig finansiering är 'finansiering till företag som ännu håller på med forskning och produktutveckling eller har avslutat produktutveckling och behöver nytt kapital för att inleda kommersiell tillverkning och saluföring. De genererar inte vinst ännu.'

(26) Med 'indirekt' avses via fonder och andra investeringsinstrument.