Konsoliderad TEXT: 32016R1036 — SV

Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen

1. En antidumpningstull får tillämpas på alla dumpade produkter vilkas övergång till fri omsättning inom unionen vållar skada.

2. En produkt ska anses vara dumpad om exportpriset till unionen är lägre än det jämförbara pris som en likadan produkt betingar vid normal handel i exportlandet.

3. Exportlandet ska normalt vara ursprungslandet. Ett mellanliggande land kan emellertid betraktas som exportland, utom när produkterna exempelvis endast omlastas i det landet, när de inte har tillverkats där eller när det inte finns något jämförbart pris för produkterna i det landet.

4. Vid tillämpningen av denna förordning avses med likadan produkt en produkt som är identisk med, dvs. i alla avseenden likadan som, produkten i fråga, eller, om en sådan produkt inte finns, en annan produkt som har egenskaper som nära påminner om den berörda produktens egenskaper, även om den inte i alla avseenden är likadan.

1. Normalvärdet ska vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel.

Om exportören i exportlandet inte tillverkar eller säljer den likadana produkten får dock normalvärdet fastställas på grundval av andra försäljares eller producenters priser.

Priser mellan parter som förefaller att stå i ekonomisk intressegemenskap med varandra eller att sinsemellan tillämpa ett kompensationsarrangemang får anses utgöra priser vid normal handel och användas för att fastställa normalvärdet endast om det fastställs att de inte påverkas av förhållandet mellan parterna.

I syfte att bestämma om två parter står i ekonomisk intressegemenskap med varandra får hänsyn tas till definitionen av närstående parter i artikel 127 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 ( 1 ).

2. Normalvärdet ska i allmänhet fastställas på grundval av försäljningen av den likadana produkten, avsedd för förbrukning på hemmamarknaden, om försäljningsvolymen utgör minst 5 % av försäljningsvolymen till unionen av produkten i fråga. Det är dock tillåtet att utgå från en lägre försäljningsvolym om till exempel de uttagna priserna anses vara representativa för den berörda marknaden.

3. Om försäljning av den likadana produkten vid normal handel inte förekommer eller är otillräcklig, eller om försäljningen på grund av den särskilda marknadssituationen inte möjliggör någon riktig jämförelse, ska normalvärdet för den likadana produkten beräknas på grundval av produktionskostnaden i ursprungslandet jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, eller på grundval av exportpriserna vid försäljning vid normal handel till ett lämpligt tredjeland, förutsatt att dessa priser är representativa.

En särskild marknadssituation för den berörda produkten kan anses förekomma på det sätt som avses i första stycket bl.a. när priserna är onaturligt låga, när det förekommer omfattande byteshandel eller när icke-kommersiella förädlingsförfaranden förekommer.

4. Försäljning av den likadana produkten på exportlandets hemmamarknad eller export till tredjeland till priser under summan av tillverkningskostnader per enhet (fasta och rörliga), försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader får på grund av priset anses icke utgöra normal handel och får vid fastställandet av normalvärdet förbigås endast om det fastställs att sådan försäljning äger rum i betydande mängder under en längre tid och till priser som inte medger att full kostnadstäckning nås inom rimlig tid.

Om de priser som vid tidpunkten för försäljningen ligger under kostnaderna är högre än de vägda genomsnittliga kostnaderna för undersökningsperioden, ska sådana priser anses innebära att kostnadstäckning nås inom rimlig tid.

Med ”en längre period” förstås normalt ett år, men under inga omständigheter mindre än sex månader, och försäljning som ligger under kostnaderna per enhet ska anses ha skett i betydande omfattning inom en sådan period när det fastställs att det vägda genomsnittliga försäljningspriset är lägre än den vägda genomsnittliga kostnaden per enhet, eller om omfattningen av försäljning till priser under kostnaden per enhet motsvarar minst 20 % av den försäljningsvolym som utgör underlag för fastställande av normalvärdet.

5. Kostnaderna ska normalt beräknas på grundval av bokföringen för den part som är föremål för undersökningen, under förutsättning att bokföringen överensstämmer med det berörda landets allmänt erkända bokföringsprinciper och att det visas att den på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten.

Om kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten inte på ett rimligt sätt återspeglas i den berörda partens bokföring, ska dessa kostnader justeras eller fastställas på grundval av kostnaderna för andra tillverkare eller exportörer i samma land eller, om sådana uppgifter inte finns tillgängliga eller inte kan användas, på någon annan skälig grund, inbegripet uppgifter från andra representativa marknader.

Bevis som framläggs för kostnadsfördelning ska beaktas, under förutsättning att det kan visas att en sådan fördelning använts tidigare. I avsaknad av en lämpligare metod ska kostnaderna i första hand fördelas på grundval av omsättningen. Kostnader ska på ett lämpligt sätt justeras för extraordinära kostnader som gynnar framtida och/eller pågående tillverkning om dessa inte redan återspeglas i kostnadsfördelningen enligt detta stycke.

Om kostnaderna för en del av perioden för kostnadstäckning påverkas av användningen av nya produktionsanläggningar vilka kräver ytterligare större investeringar och av lågt kapacitetsutnyttjande, vilka faktorer är en följd av verksamhet i inledningsskedet som äger rum inom eller under en del av undersökningsperioden, ska de genomsnittliga kostnaderna för inledningsskedet vara de som enligt de nyss nämnda fördelningsreglerna tillämpas vid slutet av ett sådant skede och ska för perioden i fråga inbegripas på den nivå i de vägda genomsnittskostnader som avses i punkt 4 andra stycket. Inledningsskedets längd ska bestämmas i förhållande till den berörda producentens eller exportörens omständigheter, men ska inte vara längre än en lämplig inledande del av perioden för kostnadstäckning. Vid denna justering av kostnaderna under undersökningsperioden ska uppgifter som avser ett inledningsskede som sträcker sig utöver den perioden tas i beaktande under förutsättning att de överlämnats före kontrollbesöken och inom tre månader efter det att undersökningen inleddes.

6. Beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst ska baseras på faktiska uppgifter om exportörens eller producentens tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel. När sådana belopp inte kan fastställas på denna grundval, kan beloppen fastställas på grundval av

7. I fråga om import från länder som inte är WTO-medlemmar och som förtecknas i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 ( 2 ) den dag då undersökningen inleds ska normalvärdet fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett lämpligt representativt land eller priset från ett sådant tredjeland till andra länder, inbegripet unionen, eller om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i unionen för den likadana produkten, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal.

Det lämpliga representativa landet ska väljas ut på ett skäligt sätt, varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs, i synnerhet till samarbete från minst en exportör och producent i det landet. Om det finns fler än ett sådant land ska företräde där så är lämpligt ges till länder med en adekvat nivå av social trygghet och miljöskydd. Hänsyn ska även tas till tidsfrister. Om så är lämpligt ska ett lämpligt representativt land som är föremål för samma undersökning användas.

Parterna i undersökningen ska omgående efter det att undersökningen inletts underrättas om vilket land som man avser att använda och ges en frist om tio dagar för att lämna synpunkter på detta val.

8. Exportpriset ska vara det pris som faktiskt betalas eller ska betalas för produkten när den säljs på export från exportlandet till unionen.

9. I de fall då det inte finns något exportpris eller då exportpriset förefaller otillförlitligt på grund av förhållandet eller ett kompensationsarrangemang mellan exportören och importören eller en tredje part, får exportpriset konstrueras på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången säljs vidare till en oberoende köpare eller, om produkterna inte säljs vidare till en oberoende köpare eller inte säljs vidare i samma skick som de importerats, på någon annan skälig grund.

I dessa fall ska justeringar göras för alla omkostnader, inbegripet tullar och skatter som har tillkommit mellan importen och återförsäljningen samt förväntad vinst, i syfte att fastställa ett tillförlitligt exportpris vid unionens gräns.

De poster som ska justeras ska inbegripa de som normalt belastar en importör men som betalas av en annan part inom eller utanför unionen som förefaller stå i ekonomisk intressegemenskap med eller ha ingått ett kompensationsarrangemang med importören eller exportören; dessa poster inbegriper sedvanliga transport-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader, tullar, eventuella antidumpningstullar och andra avgifter som ska betalas i importlandet vid import eller återförsäljning av varorna, samt en skälig marginal som ska täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

10. En rättvis jämförelse ska göras mellan exportpriset och normalvärdet. Denna jämförelse ska göras i samma handelsled och avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och med hänsyn tagen till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara ska i varje särskilt fall hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet. Dubblering ska undvikas vid justeringen, särskilt avseende rabatter, avdrag, kvantiteter och handelsled. Om de angivna villkoren är uppfyllda kan justeringar göras för följande faktorer:

11. Om inte annat följer av relevanta bestämmelser angående rättvis jämförelse ska förekomsten av dumpningsmarginaler under undersökningsperioden normalt fastställas på grundval av en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde och ett vägt genomsnittligt pris för alla exporttransaktioner till unionen, eller genom en jämförelse transaktion för transaktion mellan enskilda normalvärden och enskilda exportpriser till unionen. Ett normalvärde som fastställts på grundval av ett vägt genomsnitt kan dock jämföras med priset för varje enskild exporttransaktion till unionen om det finns ett mönster för exportpriserna vilket väsentligen skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider och om de metoder som anges i första meningen i denna punkt inte till fullo skulle återspegla den dumpning som förekommer. Denna punkt ska inte utesluta att stickprovstagning enligt artikel 17 används.

12. Dumpningsmarginalen ska utgöras av det belopp med vilket normalvärdet överstiger exportpriset. Om dumpningsmarginalerna varierar kan en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal fastställas.

1. Enligt denna förordning ska, om inte annat anges, begreppet skada avse väsentlig skada för unionsindustrin, risk för väsentlig skada för unionsindustrin eller avsevärd försening av etablerandet av sådan industri och begreppet ska tolkas enligt bestämmelserna i denna artikel.

2. Fastställande av skada ska grundas på faktiska bevis och ska inbegripa en objektiv granskning av såväl

3. Med avseende på den dumpade importens omfattning ska det övervägas huruvida en betydande ökning av dumpad import ägt rum antingen i absoluta tal eller i förhållande till produktion eller konsumtion i unionen. Vad avser den dumpade importens inverkan på priserna ska det övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av unionsindustrin, eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras. Varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande.

4. Om en antidumpningsundersökning samtidigt inbegriper import av en produkt från mer än ett land, ska verkan av denna import slås samman endast om det fastställs att

5. Granskningen av den dumpade importens inverkan på den berörda unionsindustrin ska innefatta en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd, inbegripet den omständigheten att en industri ännu inte har återhämtat sig från verkan av tidigare dumpning eller subventionering, storleken på den faktiska dumpningsmarginalen, faktisk och möjlig nedgång i försäljning, vinst, tillverkningsvolym, marknadsandel, produktivitet, avkastning på investeringar och kapacitetsutnyttjande, faktorer som påverkar unionspriser, faktiska och möjliga negativa verkningar på likviditetsflödet, lagerhållning, sysselsättning, löner, tillväxt och förmåga att anskaffa kapital eller investeringsmedel. Denna uppräkning är inte uttömmande och varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande.

6. Av den relevanta bevisning som framläggs enligt punkt 2 ska det framgå att den dumpade importen vållar skada i den mening som avses i denna förordning. Detta innebär särskilt att det påvisas att den omfattning eller de prisnivåer som avses i punkt 3 ligger bakom den inverkan på unionsindustrin som avses i punkt 5 och att denna inverkan är så omfattande att den kan betecknas som väsentlig.

7. Andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka samtidigt med denna skadar unionsindustrin ska även granskas för att säkerställa att den skada som vållas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen enligt punkt 6. Faktorer som kan beaktas i detta sammanhang inbegriper: omfattningen av och priserna på importprodukter som inte säljs till dumpade priser, minskad efterfrågan eller förändringar i konsumtionsmönstren, handelsbegränsande åtgärder som tillämpas av och konkurrens mellan producenter i tredjeland och unionsproducenter och unionsindustrins tekniska utveckling, exportutveckling och produktivitet.

8. Verkan av den dumpade importen ska bedömas i förhållande till unionsindustrins produktion av den likadana produkten när tillgängliga uppgifter möjliggör att denna produktion särskiljs på grundval av kriterier sådana som produktionsprocessen, producenternas försäljning samt vinst. Om produktionen inte på detta sätt kan särskiljas, ska verkningarna av den dumpade importen bedömas genom undersökning av produktionen av den minsta varugrupp eller produktserie som inbegriper den likadana produkten och för vilken nödvändiga uppgifter kan lämnas.

9. Fastställande av risk för väsentlig skada ska grundas på fakta och inte endast på påståenden, förmodanden eller avlägsna möjligheter. Den förändring i förhållanden som skulle kunna skapa en situation där dumpning skulle vålla skada måste klart ha kunnat förutses och måste vara nära förestående.

Vid en prövning av om det finns risk för väsentlig skada ska bland annat följande faktorer beaktas:

Ingen av de faktorer som anges ovan kan i sig vara avgörande men de undersökta faktorerna måste sammantagna leda till slutsatsen att ytterligare dumpad export är nära förestående och att väsentlig skada kommer att uppstå om inte skyddsåtgärder vidtas.

1. I denna förordning avses med begreppet unionsindustri alla producenter inom unionen som tillverkar den likadana produkten eller de av dessa producenter vilkas sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del av unionens sammanlagda tillverkning av denna produkt, utom i följande fall:

Under sådana omständigheter kan skada anses föreligga även då en större del av den sammanlagda unionsindustrin inte vållats någon skada, under förutsättning att en koncentration av dumpad import till en sådan isolerad marknad föreligger och vidare under förutsättning att den dumpade importen vållar skada för de producenter som står för hela eller nästan hela produktionen inom en sådan marknad.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska producenter anses stå i ekonomisk intressegemenskap med en exportör eller importör endast om

Vid tillämpning av denna punkt ska en part anses kontrollera den andre om den förre rättsligen eller praktiskt kan kontrollera eller begränsa den senares verksamhet.

3. När unionsindustrin har tolkats som avseende producenter inom en viss region ska exportörerna ges tillfälle att göra åtaganden för den berörda regionen enligt artikel 8. I sådana fall ska vid bedömningen av i vilken mån åtgärderna ligger i unionens intresse särskild hänsyn tas till regionens intressen. Om ett fullgott åtagande inte görs omedelbart eller om de situationer som anges i artikel 8.9 och 8.10 är tillämpliga, får en provisorisk eller slutgiltig tull införas för unionen i dess helhet. I sådana fall kan tullarna, om detta är praktiskt genomförbart, begränsas till särskilda producenter eller exportörer.

1. Med undantag för vad som föreskrivs i punkt 6 ska en undersökning för att fastställa förekomst, grad och verkan av påstådd dumpning inledas när en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning utan juridisk status som företräder unionsindustrin framför ett skriftligt klagomål.

Klagomål får också lämnas in gemensamt av unionsindustrin, eller av en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning utan rättskapacitet som företräder unionsindustrin, och av fackföreningar, eller stödjas av fackföreningar. Detta påverkar inte möjligheten för unionsindustrin att dra tillbaka klagomålet.

Klagomålet får inges till kommissionen eller till en medlemsstat som ska vidarebefordra det till kommissionen. Kommissionen ska sända medlemsstaterna en kopia av varje klagomål den tar emot. Klagomålet ska anses ha givits in den första arbetsdagen efter det att klagomålet översänts till kommissionen med rekommenderat brev eller efter det att kommissionen utfärdat ett mottagningsbevis.

Om en medlemsstat utan att klagomål har ingivits har tillräckliga bevis för dumpning och för att denna har vållat unionsindustrin skada ska den omedelbart underrätta kommissionen om dessa bevis.

1a. Kommissionen ska underlätta tillgången till handelspolitiska skyddsinstrumentet för diversifierade och fragmenterade industrier, som till stor del består av små och medelstora företag, med hjälp av en särskild hjälpcentral för små och medelstora företag, till exempel genom att öka kunskapen, genom att lämna allmän information och förklaringar om förfaranden och om hur ett klagomål inges, genom att ge ut standardiserade frågeformulär på alla av unionens officiella språk och genom att svara på allmänna, ej ärendespecifika, förfrågningar.

Hjälpcentralen för små och medelstora företag ska tillhandahålla standardformulär för statistik som kan lämnas för att styrka tillräcklig representativitet samt frågeformulär.

2. Ett klagomål enligt punkt 1 ska innehålla bevis för dumpning, skada och orsakssamband mellan den påstått dumpade importen och den påstådda skadan. Klagomålet ska innehålla sådana uppgifter som rimligen är tillgängliga för den klagande vad gäller följande:

3. Kommissionen ska i möjligaste mån pröva riktigheten och tillförlitligheten hos den bevisning som framläggs i klagomålet för att fastställa om den är tillräcklig för att motivera att en undersökning inleds.

4. En undersökning enligt punkt 1 ska endast inledas om det, på grundval av en granskning av i vilken grad det bland unionsproducenter av en likadan produkt finns stöd för eller motstånd mot klagomålet, fastställs att klagomålet är ingivet av unionsindustrin eller för dess räkning. Klagomålet ska anses vara ingivet av unionsindustrin eller för dess räkning om det stöds av unionsproducenter vars sammanlagda produktion utgör mer än 50 % av den totala produktionen av den likadana produkten för den del av unionsindustrin som antingen uttrycker stöd för eller motsätter sig klagomålet. Undersökningen ska dock inte inledas om de unionsproducenter som uttryckligen stöder klagomålet tillsammans svarar för mindre än 25 % av unionsindustrin sammanlagda produktion av den likadana produkten.

5 Om ett beslut inte redan har fattats om att en undersökning ska inledas, ska myndigheterna undvika att offentliggöra det klagomål i vilket det begärs att en undersökning ska inledas. Efter det att ett väldokumenterat klagomål mottagits och innan åtgärder vidtas för inledande av en undersökning ska dock det berörda exportlandets regering underrättas.

6. Om kommissionen på grund av särskilda omständigheter beslutar att en undersökning ska inledas utan att ett skriftligt klagomål angående inledande av en sådan undersökning har mottagits från unionsindustrin eller för dess räkning, ska detta göras under förutsättning att tillräckliga bevis föreligger för dumpning, skada och orsakssamband enligt vad som anges i punkt 2. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna information så snart den har fastställt att det finns ett behov av att inleda en sådan undersökning.

7. Bevisning om dumpning och skada ska prövas samtidigt när beslut fattas om huruvida en undersökning ska inledas eller inte. Ett klagomål ska avslås om bevisningen för dumpning eller skada är otillräcklig för att motivera att ärendet fortsätts. Förfaranden ska inte inledas mot länder vars import motsvarar en marknadsandel om mindre än 1 %, om inte dessa länder tillsammans svarar för 3 % eller mer av unionens konsumtion.

8. Klagomålet får återkallas innan undersökningen har inletts och ska då inte anses ha ingivits.

9. Om det är uppenbart att bevisningen är tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleds, ska kommissionen inleda förfarandet inom 45 dagar efter den dag klagomålet ingavs och offentliggöra ett tillkännagivande om detta i Europeiska unionens officiella tidning. Om tillräckliga bevis inte har lagts fram, ska klaganden informeras om detta inom 45 dagar efter det att klagomålet lämnades in till kommissionen. Kommissionen ska, normalt inom 21 dagar från den dag då den mottog klagomålet, tillhandahålla medlemsstaterna information om sin analys av klagomålet.

10. I tillkännagivandet om att ett förfarande inleds ska det meddelas att en undersökning har påbörjats, anges den produkt och de länder som berörs, ges en sammanfattning av de uppgifter som har tagits emot och föreskrivas att alla relevanta uppgifter ska lämnas till kommissionen.

Vidare ska de tidsfrister anges inom vilka berörda parter ska ge sig till känna och skriftligen lämna sina synpunkter och uppgifter om dessa synpunkter och uppgifter ska kunna beaktas vid undersökningen. I tillkännagivandet ska även anges den tid inom vilken berörda parter kan begära att bli hörda av kommissionen enligt artikel 6.5.

11. Kommissionen ska underrätta de exportörer, importörer och intresseorganisationer för dessa som den vet är berörda samt exportlandets företrädare och de klagande om att förfarandet har inletts och ska, med hänsyn tagen till skyddet av konfidentiella uppgifter, tillställa de kända exportörerna och myndigheterna i exportlandet den fullständiga texten till det skriftliga klagomål som har mottagits enligt punkt 1 och på begäran även göra den tillgänglig för andra berörda parter. Om antalet berörda exportörer är mycket stort kan den fullständiga texten till klagomålet i stället tillställas endast myndigheterna i exportlandet eller den berörda handelsorganisationen.

1. Efter det att förfarandet har inletts ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna inleda en undersökning på unionsnivå. Denna undersökning ska omfatta såväl dumpning som skada och dessa företeelser ska undersökas samtidigt.

För att säkerställa att undersökningsresultaten blir representativa ska en undersökningsperiod väljas som i fråga om dumpning normalt ska omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds.

Uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden ska normalt inte beaktas.

2. Parter som får frågeformulär i en antidumpningsundersökning ska ges minst 30 dagar för att besvara dem. Tidsfristen för exportörerna ska räknas från och med den dag då de får frågeformuläret, vilket ska anses ha skett en vecka efter det att frågeformuläret sändes till exportörerna eller överlämnades till den behörige diplomatiske representanten för exportlandet. Med hänsyn till de tidsfrister som gäller för undersökningen kan en förlängning av trettiodagarsperioden beviljas under förutsättning att parten företer goda skäl härför, i form av särskilda omständigheter.

3. Kommissionen får begära att medlemsstaterna lämnar uppgifter, och medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa en sådan begäran.

De ska sända kommissionen de begärda uppgifterna tillsammans med resultaten av alla inspektioner, kontroller eller undersökningar som utförts.

Om dessa uppgifter är av allmänt intresse eller om en medlemsstat så begär ska kommissionen vidarebefordra dem till medlemsstaterna, under förutsättning att uppgifterna inte är konfidentiella, i vilket fall en icke-konfidentiell sammanfattning ska vidarebefordras.

4. Kommissionen får anmoda en medlemsstat att utföra alla nödvändiga kontroller och inspektioner, särskilt hos importörer, handlare och unionsproducenter, samt att utföra undersökningar i tredjeland, under förutsättning att de berörda företagen ger sitt samtycke och att regeringen i landet i fråga har blivit officiellt underrättad och inte gör några invändningar.

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa sådana anmodanden från kommissionens sida.

Om kommissionen eller en medlemsstat så begär, ska tjänstemän från kommissionen bemyndigas att biträda medlemsstaters tjänstemän vid fullgörandet av deras åligganden.

5. De berörda parter som har givit sig till känna enligt artikel 5.10 ska höras om de har lämnat en skriftlig begäran om detta inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet i Europeiska unionens officiella tidning och därvid visat att de är berörda parter som troligen kommer att beröras av resultatet av förfarandet och att det finns särskilda skäl att höra dem.

6. På begäran ska de importörer, exportörer, företrädare för exportlandets regering och klagande som har givit sig till känna enligt artikel 5.10, ges tillfälle att möta parter med motstridiga intressen så att motsatta uppfattningar och motargument kan framföras.

Därvid ska hänsyn tas till behovet av att skydda konfidentiella uppgifter och till parternas intressen.

Ingen av parterna ska vara skyldig att närvara vid ett sådant möte, och underlåtenhet att närvara ska inte skada den berörda partens sak.

Muntliga uppgifter som lämnas enligt denna punkt ska beaktas av kommissionen om de därefter bekräftas skriftligen.

7. Unionsproducenter, fackföreningar, importörer och exportörer och deras intresseorganisationer, användare och konsumentorganisationer som har givit sig till känna i enlighet med artikel 5.10, samt företrädare för exportlandet, får, på skriftlig begäran, granska alla de uppgifter som har gjorts tillgängliga av någon av parterna i undersökningen, till skillnad från interna handlingar som upprättats av myndigheterna i unionen eller dess medlemsstater, under förutsättning att dessa har betydelse för framläggandet av deras sak och att de inte är konfidentiella i den mening som avses i artikel 19 och att de används i undersökningen.

Dessa parter får bemöta uppgifterna, och deras synpunkter ska beaktas i den mån de är tillräckligt väl underbyggda.

8. Utom under de omständigheter som avses i artikel 18 ska i görligaste mån riktigheten undersökas i de uppgifter som lämnas av berörda parter och som läggs till grund för de avgöranden som träffas.

9. I fråga om förfaranden som inleds enligt artikel 5.9 ska en undersökning om möjligt avslutas inom ett år. Sådana undersökningar ska under alla omständigheter avslutas inom en tid av 14 månader efter det att de inleddes, i enlighet med undersökningsresultaten enligt artikel 8 för åtaganden och enligt artikel 9 för slutgiltiga åtgärder. Undersökningsperioder ska när så är möjligt, särskilt när det gäller diversifierade och fragmenterade sektorer som till stor del består av små och medelstora företag, sammanfalla med räkenskapsåret.

10. Unionsproducenter av den likadana produkten uppmanas att samarbeta med kommissionen i undersökningar som inletts enligt artikel 5.6.

11. Kommissionen ska ha ett förhörsombud, vars befogenheter och ansvarsområden är fastställda i ett mandat som antagits av kommissionen, som ska säkra att de berörda parterna effektivt kan utöva sina processuella rättigheter.

De provisoriska tullarna ska införas tidigast 60 dagar och normalt sett senast sju månader, men under alla omständigheter senast åtta månader, från den dag då förfarandet inleddes.

Provisoriska tullar får inte införas inom tre veckor från det att information har sänts till berörda parter i enlighet med artikel 19a (perioden för utlämnande av uppgifter på förhand). Tillhandahållande av sådan information ska inte inverka på något relaterat beslut som kommissionen senare kan komma att fatta.

Kommissionen ska, senast den 9 juni 2020, se över huruvida en betydande importökning har skett under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand och huruvida detta, om en sådan ökning har skett, har lett till ytterligare skada för unionsindustrin, trots de åtgärder som kommissionen kan ha vidtagit på grundval av artikel 14.5a och artikel 9.4. Den ska särskilt stödja sig på uppgifter som samlats in på grundval av artikel 14.6 och all relevant information som står till dess förfogande. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 23a för att ändra längden på perioden för utlämnande av uppgifter på förhand till två veckor i händelse av en betydande importökning som har lett till ytterligare skada och till fyra veckor om detta inte är fallet.

Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra sin avsikt att införa provisoriska tullar, inbegripet information om de eventuella tullsatserna, samtidigt som den tillhandahåller information till berörda parter enligt artikel 19a.

2. Storleken på den provisoriska antidumpningstullen får inte överstiga den provisoriskt fastställda dumpningsmarginalen, men den bör vara lägre än denna marginal om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin.

2a. När kommissionen undersöker om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan ska den beakta huruvida det finns råvarurelaterade snedvridningar med avseende på den berörda produkten.

Vid tillämpning av denna punkt består råvarurelaterade snedvridningar av följande åtgärder: dubbla system för prissättning, exportskatter, tilläggsskatt på export, exportkvoter, exportförbud, skattemässiga exportavgifter, licenskrav, minimipriser vid export, nedsättning eller indragning av mervärdesskatteåterbetalning, restriktioner avseende tullklareringsplats för exportörer, förteckning över kvalificerade exportörer, skyldigheter på den inhemska marknaden samt gruvrättigheter för bestämda ändamål om priset för en råvara är betydligt lägre jämfört med priser på representativa internationella marknader.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23a för att ändra denna förordning genom att lägga till ytterligare råvarurelaterade snedvridningar i förteckningen som avses i andra stycket i denna punkt, om OECD:s Inventory on export restrictions on industrial raw materials eller någon annan OECD-databas som ersätter denna förteckning fastställer andra typer av åtgärder.

Undersökningen ska omfatta råvarurelaterade snedvridningar som fastställs i andra stycket i denna punkt och för vilka kommissionen har tillräckliga bevis enligt artikel 5.

I denna förordning avses med en enda råvara, obehandlad eller behandlad, inbegripet energi för vilken det förekommer en snedvridning, att den står för minst 17 % av produktionskostnaderna för den berörda produkten. Vid denna beräkning ska ett icke snedvridet pris på råvaran användas som fastställts på representativa internationella marknader.

2b. Om kommissionen, på grundval av samtliga lämnade uppgifter, med säkerhet kan slå fast att det är i unionens intresse att bestämma omfattningen av de provisoriska tullarna i enlighet med punkt 2a i denna artikel, ska punkt 2 i denna artikel inte tillämpas. Kommissionen ska aktivt inhämta information från berörda parter för att avgöra om punkt 2 eller 2a i denna artikel ska tillämpas. I detta avseende ska kommissionen undersöka all relevant information, däribland outnyttjad kapacitet i exportlandet, konkurrens om råvaror och effekter på leveranskedjorna för unionsföretag. Vid avsaknad av samarbete får kommissionen slå fast att det är i unionens intresse att tillämpa punkt 2a i denna artikel. När prövningen av unionens intresse utförs i enlighet med artikel 21 ska särskild uppmärksamhet ägnas åt denna fråga.

2c. När skademarginalen är beräknad på grundval av ett målpris ska det vinstmål som används fastställas med beaktande av faktorer såsom lönsamhetsnivån före ökningen av importer från landet som är föremål för undersökning, nödvändig lönsamhetsnivå för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna samt forskning och utveckling (FoU) och innovation, samt förväntad lönsamhetsnivå under normala konkurrensförhållanden. En sådan lönsamhetsmarginal får inte vara lägre än 6 %.

2d. När målpriset fastställs ska unionsindustrins faktiska produktionskostnad, som är en följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, samt Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner som förtecknas i bilaga Ia till denna förordning, beaktas i vederbörlig ordning. Vidare ska hänsyn tas till framtida kostnader som inte omfattas av punkt 2c i den här artikeln, som är en följd av dessa avtal och konventioner, och som unionsindustrin kommer att ådra sig under den period då åtgärden tillämpas enligt artikel 11.2.

3. Provisoriska tullar ska säkras genom en garanti, och övergången av de ifrågavarande produkterna till fri omsättning i unionen ska ske på villkor att en sådan garanti ställs.

4. Kommissionen ska vidta provisoriska åtgärder i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15.4.

5. Om en medlemsstat begär att kommissionen omedelbart ingriper och om villkoren i punkt 1 är uppfyllda, ska kommissionen inom högst fem arbetsdagar efter det att denna begäran har mottagits besluta om huruvida en provisorisk antidumpningstull ska införas.

6. Provisoriska tullar får införas för sex månader och förlängas med ytterligare tre månader, eller införas för nio månader. De får dock endast förlängas eller införas för en period om nio månader om exportörer som svarar för en väsentlig andel av den berörda handeln begär detta eller inte anför invändningar mot kommissionens meddelande om detta.

1. När det preliminärt har fastställts att dumpning och skada föreligger, får kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 15.2 godta ett tillfredsställande åtagande som en exportör frivilligt gör att ändra sina priser eller att upphöra med export till dumpade priser, om dumpningens skadliga verkan därigenom undanröjs.

I sådana fall ska, under den tid som åtagandena är i kraft, de provisoriska tullar som införts av kommissionen i enlighet med artikel 7.1 eller, i förekommande fall, de slutgiltiga tullar som införts i enlighet med artikel 9.4 inte tillämpas på relevant import av den berörda produkten när den tillverkas av de företag som avses i kommissionens beslut om godtagande av åtaganden i dess eventuellt ändrade lydelse.

Prishöjningar enligt sådana åtaganden får inte vara större än vad som krävs för att undanröja dumpningsmarginalen, och de ska vara lägre än dumpningsmarginalen om sådana prishöjningar skulle vara tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin.

Vid undersökning av huruvida prishöjningar inom ramen för sådana åtaganden som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräckliga för att undanröja skadan, ska artikel 7.2a, 7.2b, 7.2c och 7.2d tillämpas i enlighet därmed.

2. Kommissionen får föreslå åtaganden, men ingen exportör ska vara förpliktad att göra ett sådant åtagande. Det faktum att en exportör inte erbjuder sig att göra ett sådant åtagande eller inte godtar en uppmaning att göra det ska inte på något vis påverka bedömningen av ärendet.

Det får dock fastställas att risk för skada med större sannolikhet blir ett faktum om den dumpade importen fortsätter. Åtaganden ska inte begäras eller godtas från exportörer med mindre än att det preliminärt har fastställts att dumpning och därav följande skada föreligger.

Utom i undantagsfall får åtaganden erbjudas senare än fem dagar före utgången av den period under vilken uppgifter kan lämnas enligt artikel 20.5, för att säkerställa att andra parter får möjlighet att yttra sig.

3. Åtaganden som erbjudits behöver inte godtas om det är praktiskt svårt att tillämpa dem, till exempel om antalet faktiska eller möjliga exportörer är alltför stort eller av andra skäl, inbegripet skäl av allmänpolitisk karaktär som särskilt omfattar de principer och skyldigheter som avses i multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, och de ILO-konventioner som finns förtecknade i bilaga Ia till denna förordning. Den berörda exportören kan få ta del av de skäl som ligger till grund för förslaget att avslå erbjudandet om åtagande och ges tillfälle att yttra sig. Skälen för avslaget ska anges i det slutgiltiga beslutet.

4. De parter som erbjuder ett åtagande är skyldiga att tillhandahålla en icke-konfidentiell version av åtagandet i full överensstämmelse med artikel 19, så att de parter som berörs av undersökningen samt Europaparlamentet och rådet kan få tillgång till det.

Unionsindustrin ska dessutom få möjlighet att avge synpunkter om åtagandets huvuddrag innan den godtar ett sådant erbjudande.

5. Om ett åtagande godtas, ska undersökningen avslutas. Kommissionen ska avsluta undersökningen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.3.

6. Om ett åtagande godtas ska undersökningen angående dumpning och skada normalt fullföljas. Om det i ett sådant fall fastställs att dumpning och skada inte förelegat, ska åtagandet automatiskt upphöra att gälla utom i de fall då ett sådant fastställande i stor utsträckning beror på förekomsten av ett åtagande. I sådana fall kan det begäras att åtagandet bibehålls under en skälig tidsperiod.

I de fall det genom beslut fastställs att dumpning och skada föreligger, ska åtagandet fortsätta att gälla på de villkor som fastställts och i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

7. Kommissionen ska begära att varje exportör vars åtagande godtagits regelbundet lämnar uppgifter om det åtagandets fullgörande och tillåter kontroll av relevanta uppgifter. Om dessa krav inte uppfylls ska detta betraktas som en överträdelse av åtagandet.

8. Om åtaganden från vissa exportörer godtas medan en undersökning pågår ska de, vid tillämpning av artikel 11, anses börja gälla från och med den dag då undersökningen avslutas för exportlandet i fråga.

9. Om en part i ett åtagande bryter mot eller återtar åtagandet, eller om kommissionen återtar sitt godtagande av ett åtagande, ska godtagandet av åtagandet återtas genom ett beslut av kommissionen eller en förordning från kommissionen beroende på vad som är lämpligt, och den provisoriska tull som införts av kommissionen i enlighet med artikel 7 eller den slutgiltiga tull som införts i enlighet med artikel 9.4 ska automatiskt tillämpas, under förutsättning att den berörda exportören har getts tillfälle att lämna synpunkter, utom i de fall där exportören själv har återtagit sitt åtagande. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna information när den har beslutat att återta ett åtagande.

Alla berörda parter eller medlemsstater får lämna uppgifter som innehåller tillräcklig bevisning för att ett åtagande brutits. Den påföljande bedömningen av huruvida åtagandet brutits eller inte ska normalt slutföras inom sex månader och under inga omständigheter senare än nio månader efter det att en välgrundad begäran ingivits.

Kommissionen får begära att medlemsstaternas behöriga myndigheter bistår vid övervakningen av åtaganden.

10. En provisorisk tull får införas i enlighet med artikel 7 på grundval av de mest tillförlitliga uppgifter som finns tillgängliga, om det finns anledning att tro att ett åtagande har brutits eller vid överträdelse av eller återtagande av ett åtagande, om den undersökning som ledde till åtagandet inte har avslutats.

1. Om klagomålet återkallas får förfarandet avslutas med mindre ett sådant avslutande skulle strida mot unionens intresse.

2. Om skyddsåtgärder inte är nödvändiga, ska undersökningen eller förfarandet avslutas. Kommissionen ska avsluta undersökningen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.3.

3. För ett förfarande som inletts enligt artikel 5.9 ska skadan normalt anses vara försumbar när importen i fråga understiger de volymer som fastställs i artikel 5.7. Samma typ av förfarande ska omedelbart avslutas om det fastställs att dumpningsmarginalen uttryckt som procentandel av exportpriset understiger 2 %.

4. Om det av de faktiska omständigheter som slutgiltigt konstateras framgår att dumpning och därav följande skada föreligger och unionens intresse kräver ett ingripande i enlighet med artikel 21, ska kommissionen införa en slutgiltig antidumpningstull i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.3. Om provisoriska tullar är i kraft, ska kommissionen inleda detta förfarande senast en månad innan dessa tullar upphör att gälla.

Storleken på antidumpningstullen får inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin. Artikel 7.2a, 7.2b, 7.2c och 7.2d ska tillämpas i enlighet med detta.

När kommissionen inte har registrerat import men anser, med utgångspunkt i en analys av alla relevanta uppgifter som den hade till sitt förfogande när de slutgiltiga åtgärderna antogs, att det under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand sker en ytterligare betydande importökning som är föremål för undersökningen, ska kommissionen låta de ytterligare skador som uppstår till följd av denna ökning avspeglas i fastställandet av skademarginalen för en period som inte är längre än den som avses i artikel 11.2.

5. En antidumpningstull ska på ett icke-diskriminerande sätt och med ett i varje enskilt fall lämpligt belopp införas på import av en produkt som, oavsett var den kommer ifrån, konstaterats vara dumpad och vålla skada, utom på import från de leverantörer vars åtaganden enligt denna förordning har godtagits.

I förordningen om införande av antidumpningsåtgärder ska den tillämpliga tullsatsen för varje leverantör anges, eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, för varje berört leverantörsland. Leverantörer som är juridiskt åtskilda från andra leverantörer eller som är juridiskt åtskilda från staten får trots det betraktas som en enda enhet när tullsatsen fastställs. Vid tillämpningen av detta stycke får hänsyn tas till faktorer som förekomsten av strukturella eller organisatoriska kopplingar mellan leverantörerna och staten eller mellan leverantörerna sinsemellan, statens kontroll eller väsentliga inflytande på prissättning och produktion eller leverantörslandets ekonomiska struktur.

6. Om kommissionen har begränsat sin undersökning i enlighet med artikel 17, får varje antidumpningstull som tillämpas på import från de exportörer eller producenter som har gett sig till känna enligt artikel 17, men som inte har omfattats av undersökningen, inte överstiga den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för parterna i stickprovet, oavsett om normalvärdet för dessa parter fastställs enligt artikel 2.1–2.6 eller artikel 2.7 a.

Vid tillämpningen av denna punkt ska kommissionen bortse från varje noll- och minimimarginal och från marginaler som fastställts under de omständigheter som avses i artikel 18.

Enskilda tullsatser ska tillämpas på import från exportörer eller producenter som enligt artikel 17 beviljats individuell behandling.

1. Provisoriska åtgärder och slutgiltiga antidumpningstullar ska tillämpas endast på produkter som övergår till fri omsättning efter det att åtgärder enligt artiklarna 7.1 respektive 9.4 trätt i kraft, om inte annat följer av de undantag som anges i denna förordning.

2. Om en provisorisk tull har tillämpats och det slutliga konstaterandet av de faktiska omständigheterna visar att dumpning och skada föreligger, ska kommissionen, oavsett om en slutgiltig antidumpningstull ska införas eller ej, besluta i vilken omfattning den provisoriska tullen slutgiltigt ska tas ut.

I detta sammanhang ska skada innefatta varken en avsevärd försening vid etablerandet av en unionsindustri eller risk för väsentlig skada, utom i de fall där det konstateras att detta skulle ha lett till väsentlig skada om inte provisoriska åtgärder hade vidtagits. I alla övriga fall där sådan risk eller sådan försening föreligger, ska de provisoriska beloppen återställas, och slutgiltiga tullar får införas endast från och med den dag då det slutligen fastställs att risk för skada eller en avsevärd försening föreligger.

3. Om den slutgiltiga antidumpningstullen är högre än den provisoriska tullen, ska mellanskillnaden inte tas ut. Om den slutgiltiga tullen är lägre än den provisoriska tullen ska tullen beräknas på nytt. Om ett slutligt fastställande är negativt, ska den provisoriska tullen inte bekräftas.

4. Produkter som införts för konsumtion högst 90 dagar före den dag då de provisoriska åtgärderna började tillämpas men inte innan undersökningen inleddes, kan beläggas med en slutgiltig antidumpningstull under förutsättning att

5. Om åtaganden har brutits eller återtagits får slutgiltiga tullar tas ut på varor som införts för fri omsättning högst 90 dagar innan provisoriska åtgärder började tillämpas under förutsättning att importen har registrerats i enlighet med artikel 14.5 och att en sådan retroaktiv bedömning inte ska tillämpas på import som ägde rum innan åtagandet bröts eller återtogs.

1. En antidumpningsåtgärd ska vara i kraft endast så länge och i den utsträckning som krävs för att motverka den dumpning som vållar skada.

2. En slutgiltig antidumpningsåtgärd ska upphöra att gälla fem år efter det att den infördes eller fem år från den dag då den senaste översynen av såväl dumpning som skada avslutades, om det inte vid en översyn konstateras att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. En sådan översyn vid giltighetstidens utgång ska inledas på kommissionens initiativ eller på begäran av unionsproducenter eller för unionsproducenters räkning och åtgärden ska fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av den översynen.

En översyn vid giltighetstidens utgång ska inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. Sannolikheten för detta kan exempelvis styrkas genom bevis för fortsatt dumpning och skada eller bevis för att skadans undanröjande helt eller delvis är beroende av gällande åtgärder eller bevis för att exportörernas omständigheter eller marknadsvillkoren är sådana att det finns anledning att förmoda att den skadevållande dumpningen skulle fortsätta eller bevis för fortsatta råvarurelaterade snedvridningar.

När undersökningar enligt denna punkt utförs, ska exportörerna, importörerna, exportlandets företrädare och unionsproducenterna ges tillfälle att utveckla, dementera eller yttra sig över de uppgifter som lämnats i begäran om översyn, och slutsatserna ska dras med beaktande av alla relevanta och dokumenterade bevis som framläggs avseende frågan om huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer.

Ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning vid en lämplig tidpunkt under det sista år åtgärderna är i kraft i enlighet med denna punkt. Därefter ska unionsproducenterna senast tre månader innan femårsperioden löper ut ha rätt att inge en begäran om översyn i enlighet med andra stycket. Ett tillkännagivande om åtgärdernas faktiska upphörande i enlighet med denna punkt ska också offentliggöras.

3. Om det är nödvändigt får en översyn av behovet av en fortsatt tillämpning av åtgärder utföras på initiativ av kommissionen eller på begäran av en medlemsstat eller, under förutsättning att en rimlig tid om minst ett år har gått sedan den slutgiltiga åtgärden infördes, på begäran av en exportör eller importör eller av unionsproducenterna, om begäran innehåller tillräckliga bevis som styrker behovet av en sådan interimsöversyn.

En interimsöversyn ska inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att den fortsatta tillämpningen av åtgärden inte längre är nödvändig för att motverka dumpning eller för att det är osannolikt att skadan fortsätter eller återkommer om åtgärden upphävs eller ändras eller för att den gällande åtgärden inte längre är tillräcklig för att motverka den skadevållande dumpningen.

Vid undersökningar som genomförs i enlighet med denna punkt får kommissionen bland annat överväga om de omständigheter som rör dumpning och skada har ändrats väsentligt eller om gällande åtgärder leder till det avsedda resultatet att undanröja den skada som tidigare konstaterats enligt artikel 3. I detta sammanhang ska alla relevanta och dokumenterade bevis beaktas vid det slutliga fastställandet.

När befintliga antidumpningsåtgärder baseras på ett normalvärde beräknat i enlighet med artikel 2.7 i dess gällande lydelse den 19 december 2017 ska den metod som fastställs i artikel 2.1–2.6a ersätta den ursprungliga metod som användes för fastställande av normalvärdet först från och med den dag då den första översynen vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder, efter den 19 december 2017, inleds. I enlighet med artikel 11.2 ska dessa åtgärder förbli i kraft i avvaktan på resultatet av översynen.

4. En översyn ska även utföras för att fastställa enskilda dumpningsmarginaler för nya exportörer i exportlandet i fråga, vilka inte exporterade produkten under den undersökningsperiod på vilken åtgärderna grundades.

Översynen ska inledas om en ny exportör eller producent kan visa att han inte står i ekonomisk intressegemenskap med någon av de exportörer eller producenter i exportlandet som omfattas av antidumpningsåtgärderna beträffande produkten och att han faktiskt har exporterat produkten till unionen efter undersökningsperioden eller att han genom avtal gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen.

En översyn avseende en ny exportör ska inledas och skyndsamt utföras efter det att unionsproducenterna getts tillfälle att yttra sig. I den förordning av kommissionen genom vilken en översyn inleds ska den gällande tullen upphävas för den nya exportören genom en ändring av den förordning genom vilken tullen infördes och genom att importen görs till föremål för registrering enligt artikel 14.5 så att det säkerställs att antidumpningstullar kan tas ut retroaktivt från den tidpunkt då översynen inleddes om översynen skulle leda till ett konstaterande av dumpning från den berörda exportörens sida.

Bestämmelserna i denna punkt är inte tillämpliga på tullar som har införts enligt artikel 9.6.

När befintliga antidumpningsåtgärder baseras på ett normalvärde beräknat i enlighet med artikel 2.7 i dess gällande lydelse den 19 december 2017 ska den metod som fastställs i artikel 2.1–2.6a ersätta den ursprungliga metod som användes för fastställande av normalvärdet först efter den dag då den första översynen vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder, efter den 20 december 2017, inleds. I enlighet med artikel 11.2 ska dessa åtgärder förbli i kraft i avvaktan på resultatet av översynen.

5. De relevanta bestämmelserna i denna förordning beträffande förfaranden för och utförandet av undersökningar ska med undantag för dem som avser tidsfrister gälla för varje översyn som utförs i enlighet med punkterna 2, 3 och 4.

Översyner i enlighet med punkterna 2 och 3 ska utföras snabbt och ska normalt slutföras inom tolv månader efter inledandet. Översyner i enlighet med punkterna 2 och 3 ska under alla omständigheter slutföras inom 15 månader efter inledandet.

Översyner i enlighet med punkt 4 ska under alla omständigheter slutföras inom nio månader efter inledandet.

Om en översyn i enlighet med punkt 2 inleds medan en översyn i enlighet med punkt 3 pågår inom ramen för samma förfaranden, ska översynen i enlighet med punkt 3 slutföras vid samma tidpunkt översynen i enlighet med punkt 2.

Om undersökningen inte slutförs inom tidsfristerna enligt andra, tredje och fjärde styckena, ska åtgärderna

Ett tillkännagivande om åtgärdernas upphörande eller fortsatta tillämpning i enlighet med denna punkt ska därefter offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Om åtgärderna upphör att gälla efter en undersökning enligt punkt 2 ska de tullar som tagits ut från den dag då undersökningen av de tulldeklarerade varorna inleddes återbetalas, under förutsättning att detta begärs från de nationella tullmyndigheterna och beviljas av dessa myndigheter i enlighet med unionens tillämpbara tullagstiftning avseende återbetalning och eftergift av tull. Sådan återbetalning ska inte medföra någon betalning av ränta av de nationella tullmyndigheter som berörs.

6. En översyn enligt denna artikel ska inledas av kommissionen. Kommissionen ska besluta huruvida den ska inleda en översyn enligt punkt 2 i denna artikel i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 15.2. Kommissionen ska också tillhandahålla medlemsstaterna information så snart en operatör eller en medlemsstat har lämnat in en begäran med motivering för varför en översyn enligt punkterna 3 och 4 i den här artikeln bör inledas och kommissionen har slutfört analysen av denna, eller så snart kommissionen själv har fastställt att det bör ske en översyn av huruvida åtgärderna fortfarande är nödvändiga.

Om det vid översyn visar sig motiverat, ska åtgärderna i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.3 upphävas eller behållas enligt punkt 2 i den här artikeln eller upphävas, bibehållas eller ändras enligt punkterna 3 och 4 i den här artikeln.

Om åtgärderna upphävs för enskilda exportörer men inte för landet i dess helhet, ska dessa exportörer även fortsättningsvis omfattas av förfarandet och kan automatiskt underkastas en förnyad undersökning vid en senare översyn som utförs för landet i fråga enligt den här artikeln.

7. Om en översyn av åtgärder enligt punkt 3 fortfarande pågår då åtgärdernas giltighetstid löper ut enligt punkt 2, ska denna översyn även omfatta de förhållanden som anges i punkt 2.

8. Utan hinder av punkt 2 får en importör begära återbetalning av tull som tagits ut, om det framkommer att den dumpningsmarginal som ligger till grund för den erlagda tullen har slopats eller sänkts till en nivå som är lägre än den gällande tullsatsen.

Vid begäran om återbetalning av antidumpningstull ska importören inge en ansökan till kommissionen. Ansökan ska inges via den medlemsstat på vars territorium produkterna övergått till fri omsättning inom sex månader från och med den dag då den slutgiltiga tullens storlek fastställdes av de behöriga myndigheterna eller från och med den dag då ett beslut slutgiltigt fattades om att ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av en provisorisk tull. Medlemsstaterna ska omedelbart vidarebefordra denna begäran till kommissionen.

En ansökan om återbetalning ska anses vara vederbörligen styrkt endast om den innehåller exakta uppgifter om storleken på den återkrävda antidumpningstullen samt alla tullhandlingar avseende beräkning och betalning av detta belopp. Den ska även innehålla bevisning om de normalvärden och exportpriser till unionen som under en representativ period gäller för den exportör eller producent som omfattas av tullen. I de fall då importören inte står i ekonomisk intressegemenskap med den berörda exportören eller producenten och dessa uppgifter inte är direkt tillgängliga eller då exportören eller producenten inte är villig att överlämna dem till importören, ska ansökan innehålla en förklaring av exportören eller producenten om att dumpningsmarginalen har sänkts eller slopats enligt denna artikel och att det relevanta bevismaterialet kommer att tillställas kommissionen. Om denna bevisning inte framläggs inom en rimlig tid från exportören eller producenten, ska ansökan avslås.

Kommissionen ska besluta huruvida och i vilken omfattning ansökan ska bifallas och får närsomhelst fatta beslut att inleda en interimsöversyn, varvid de uppgifter och resultat som framkommer vid översynen, som ska utföras i enlighet med de bestämmelser som gäller för denna typ av översyn, ska användas för att fastställa huruvida och i vilken omfattning en återbetalning är berättigad. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna information så snart den har slutfört sin analys av ansökan.

Återbetalning av tull ska normalt ske inom 12 månader, och under inga omständigheter senare än 18 månader efter det att en importör av den produkt som belagts med antidumpningstull har ingivit en styrkt begäran om återbetalning.

Utbetalning av det återkrävda beloppet bör normalt göras av medlemsstaterna inom 90 dagar efter kommissionens beslut.

9. Vid varje undersökning avseende översyn eller återbetalning som utförs enligt denna artikel ska kommissionen, med beaktande av artikel 2, särskilt punkterna 11 och 12 i den artikeln, och artikel 17, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av tullen i fråga.

Vad gäller de omständigheter som är relevanta för fastställandet av normalvärdet i enlighet med artikel 2 ska vederbörlig hänsyn tas till all relevant bevisning, inbegripet relevanta rapporter om förhållandena på exportörernas och producenternas hemmamarknad och den bevisning som dessa rapporter grundar sig på, som ingår i ärendehandlingarna och som berörda parter har haft möjlighet att yttra sig över.

10. Vid varje undersökning som utförs enligt denna artikel ska kommissionen granska exportprisernas tillförlitlighet enligt artikel 2. Om det beslutas att exportpriset ska konstrueras enligt artikel 2.9 ska detta dock beräknas utan avdrag för den antidumpningstull som betalats, om avgörande bevis framläggs för att tullen i fråga återspeglas korrekt i återförsäljningspriser och i påföljande försäljningspriser i unionen.

1. Om unionsindustrin eller någon annan berörd part, normalt sett inom två år efter det att åtgärderna har trätt i kraft, lämnar tillräckliga uppgifter av vilka det framgår att exportpriserna har minskat efter den ursprungliga undersökningsperioden och innan eller efter det att åtgärder infördes eller att åtgärderna inte har lett till några rörelser eller inte har lett till tillräckliga rörelser i återförsäljningspriserna eller i de påföljande försäljningspriserna för den importerade produkten i unionen, får kommissionen återuppta undersökningen för granskning av huruvida åtgärden har haft någon verkan på dessa priser. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna information så snart en berörd part har lämnat tillräckliga uppgifter som motiverar att undersökningen återupptas och kommissionen har slutfört sin analys av denna.

Undersökningen får också, på de villkor som anges i första stycket, återupptas på kommissionens initiativ eller på begäran av en medlemsstat.

2. Vid en ny undersökning enligt denna artikel ska exportörer, importörer och unionsproducenter ges tillfälle att klargöra situationen i fråga om återförsäljningspriser och påföljande försäljningspriser, och om det konstateras att åtgärden borde ha lett till prisrörelser ska exportpriserna i syfte att undanröja den skada som tidigare fastställts enligt artikel 3 granskas på nytt enligt artikel 2 och dumpningsmarginalerna omräknas med hänsyn till de på nytt granskade exportpriserna. Om det anses att villkoren i artikel 12.1 är uppfyllda till följd av att exportpriserna minskat och detta skedde efter den ursprungliga undersökningsperioden och innan eller efter det att åtgärder infördes, får dumpningsmarginalerna omräknas med hänsyn till dessa lägre exportpriser.

3. Om en ny undersökning enligt denna artikel visar att graden av dumpning har ökat, får de gällande åtgärderna ändras av kommissionen i överensstämmelse med de nya undersökningsresultaten avseende exportpriser i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.3. Beloppet på den antidumpningstull som införs i enlighet med denna artikel får inte vara mer än dubbelt så högt som beloppet på den tull som ursprungligen infördes.

4. De relevanta bestämmelserna i artiklarna 5 och 6 ska gälla för varje ny undersökning som utförs i enlighet med denna artikel; dock ska en sådan ny undersökning utföras snabbt och normalt ha slutförts inom sex månader efter det att den inleddes. En sådan ny undersökning ska under alla omständigheter slutföras inom nio månader efter det att den inleddes.

Om den nya undersökningen inte slutförs inom de tidsfrister som anges i första stycket ska åtgärderna förbli oförändrade. Ett tillkännagivande om åtgärdernas fortsatta tillämpning i enlighet med denna punkt ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

5. Påstådda förändringar av normalvärdet ska beaktas vid tillämpningen av denna artikel endast om fullständiga och styrkta uppgifter görs tillgängliga för kommissionen inom de tidsfrister som fastställts i tillkännagivandet om inledande av undersökning. Om en granskning innebär en ny undersökning av normalvärden får importen göras till föremål för registrering enligt artikel 14.5 i avvaktan på resultaten från den nya undersökningen.

1. Om gällande åtgärder kringgås får de antidumpningstullar som införts i enlighet med denna förordning utvidgas till att omfatta import av den likadana produkten från tredjeländer, oavsett om den obetydligt ändrats, import av den obetydligt ändrade likadana produkten från det land som omfattas av åtgärder eller import av delar av denna produkt.

Om gällande åtgärder kringgås får antidumpningstullar, som inte får överskrida den övriga antidumpningstull som införts i enlighet med artikel 9.5, utvidgas till att omfatta import från företag som omfattas av individuella tullsatser i de länder som omfattas av åtgärder.

Kringgående ska definieras som en förändring i handelsmönstret mellan tredjeland och unionen, eller mellan enskilda företag i det land som omfattas av åtgärder och unionen, som härrör från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering finns än införandet av antidumpningstullen, om det finns bevis för skada eller för att verkningarna av denna tull undergrävs i fråga om priser på eller kvantiteter av den likadana produkten och om det finns bevis för dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare, i förekommande fall i enlighet med bestämmelserna i artikel 2, fastställts för den likadana produkten.

Till det bruk, de processer eller den bearbetning som avses i tredje stycket hör bland annat

2. En hopsättningsverksamhet i unionen eller i ett tredjeland ska anses utgöra kringgående av de gällande åtgärderna om

3. Undersökningar enligt denna artikel ska inledas på kommissionens initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller en berörd part och på grundval av tillräcklig bevisning avseende de faktorer som anges i punkt 1 i denna artikel. Undersökningarna ska inledas genom en förordning från kommissionen, där tullmyndigheterna även ska instrueras att antingen registrera importen i enlighet med artikel 14.5 eller kräva säkerheter. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna information så snart en berörd part eller en medlemsstat har lämnat in en ansökan med motivering för varför en undersökning bör inledas och kommissionen har slutfört sin analys av denna, eller när kommissionen själv har fastställt att en undersökning behöver inledas.

Undersökningarna ska utföras av kommissionen. Kommissionen får bistås av tullmyndigheterna, och undersökningen ska slutföras inom nio månader.

Om det av de slutgiltigt fastställda omständigheterna framgår att en utvidgning av åtgärderna är berättigad, ska kommissionen fatta beslut om detta i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.3. Utvidgningen av åtgärderna ska börja gälla från och med den dag då registrering infördes i enlighet med artikel 14.5 eller från och med den dag då säkerheter krävdes. De relevanta förfarandebestämmelserna i denna förordning beträffande inledande och utförande av undersökningar ska gälla i enlighet med den här artikeln.

4. Import från företag som omfattas av befrielse från tull ska inte omfattas av registrering enligt artikel 14.5 eller av åtgärder.

En väl underbyggd ansökan om befrielse från tull ska inges inom den tidsfrist som fastställs i kommissionens förordning enligt vilken undersökningen inleds.

Om det bruk, den process eller den bearbetning som utgör kringgående äger rum utanför unionen, får befrielse från tull beviljas de producenter av den berörda produkten för vilka det konstaterats att de inte är involverade i kringgående enligt definitionen i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

Om det bruk, den process eller den bearbetning som utgör kringgående äger rum inom unionen, får befrielse från tull beviljas de importörer som kan visa att de inte är involverade i kringgående enligt definitionen i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

Denna befrielse från tull ska beviljas genom ett beslut av kommissionen och ska vara giltig under den period och på de villkor som anges i beslutet. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna information så snart den har slutfört sin analys.

Under förutsättning att villkoren i artikel 11.4 är uppfyllda får befrielse från tull även beviljas efter slutförandet av den undersökning som ledde till utvidgningen av åtgärderna.

Under förutsättning att det har gått minst ett år sedan åtgärderna utvidgades, och om antalet parter som ansöker eller kan tänkas ansöka om befrielse från tull är betydande, får kommissionen besluta att inleda en översyn av utvidgningen av åtgärderna. En sådan översyn ska utföras i enlighet med de bestämmelser i artikel 11.5 som är tillämpliga på översyner i enlighet med artikel 11.3.

5. Bestämmelserna i denna artikel ska inte utesluta den normala tillämpningen av gällande tullbestämmelser.

1. Provisoriska eller slutgiltiga antidumpningstullar ska införas genom förordning och tas ut av medlemsstaterna i den form och enligt den tullsats och de villkor som anges i den förordning genom vilken dessa tullar införs. Dessa tullar ska även tas ut oberoende av de tullar, skatter och andra avgifter som normalt åläggs import.

Ingen produkt ska beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention.

2. Förordningar genom vilka provisoriska eller slutgiltiga antidumpningstullar införs och förordningar eller beslut genom vilka åtaganden godtas eller genom vilka undersökningar och förfaranden avslutas ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Sådana förordningar eller beslut ska med beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter särskilt innehålla namnen på exportörerna, om det är möjligt, eller de berörda länderna, en varubeskrivning och en sammanfattning av de omständigheter och överväganden som ligger till grund för fastställandet av dumpning och skada. I varje enskilt fall ska en kopia av förordningen eller beslutet skickas till de berörda parter som är kända. Bestämmelserna i denna punkt ska i tillämpliga delar även gälla översyner.

3. Särskilda bestämmelser, i synnerhet vad gäller den gemensamma definitionen av begreppet ursprung enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 ( 3 ) och vad avser tillämpningen och uppbörden av en antidumpningstull på en medlemsstats kontinentalsockel eller i den exklusiva ekonomiska zon som angetts av en medlemsstat enligt Förenta nationernas havsrättskonvention, får antas enligt den här förordningen.

4. Om det ligger i unionens intresse får åtgärder som införts i enlighet med denna förordning tillfälligt upphävas under nio månader genom ett beslut av kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 15.2. Detta tillfälliga upphävande får förlängas med en ytterligare period om högst ett år, om kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 15.2 fattar beslut om detta.

Åtgärder får endast upphävas tillfälligt om marknadsförhållandena tillfälligt har ändrats i en sådan omfattning att det finns anledning att anta att skada inte kommer att återuppstå om åtgärderna tillfälligt upphävs och under förutsättning att unionsindustrin har getts tillfälle att yttra sig och att dessa yttranden har beaktats. Åtgärder får närsomhelst återinföras i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 15.2 om skälet till att de tillfälligt upphävdes inte längre är tillämpligt.

5. Från och med att undersökningen har inletts får kommissionen, efter att i god tid ha informerat medlemsstaterna, kräva att tullmyndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att registrera importen så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen. Importen ska göras till föremål för registrering, på begäran av unionsindustrin, om begäran innehåller tillräcklig bevisning för att motivera en sådan åtgärd. Import kan också göras till föremål för registrering på kommissionens eget initiativ. Registrering ska införas genom en kommissionsförordning. En sådan förordning ska ange ändamålet med åtgärden och, i förekommande fall, den uppskattade storleken på eventuella framtida betalningsförpliktelser. Import får inte göras till föremål för registrering under en längre period än nio månader.

5a. Kommissionen ska, om den i den mening som avses i artikel 5 inte har tillräckliga bevis för att kraven antingen i artikel 10.4 c eller d inte uppfylls, registrera import enligt punkt 5 i den här artikeln under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand enligt artikel 19a. När kommissionen beslutar om registrering ska den särskilt analysera den insamlade informationen på grundval av nummer i Europeiska unionens integrerade tulltaxa (Taric) som skapas för den undersökta produkten enligt punkt 6 i den här artikeln.

6. Medlemsstaterna ska varje månad till kommissionen lämna en rapport om handeln med sådana importerade produkter som omfattas av undersökning och åtgärder samt de tullbelopp som tagits ut enligt denna förordning. När en undersökning inleds enligt artikel 5 ska kommissionen skapa Taric-nummer som motsvarar den undersökta produkten. Från och med att undersökningen inleds ska medlemsstaterna använda dessa Taric-nummer för att rapportera import av den undersökta produkten. Kommissionen får, på uttrycklig och motiverad begäran av en berörd part, besluta att förse dem med en icke-konfidentiell sammanfattning av informationen om sammanlagda importvolymer och importvärden för de berörda produkterna.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6 får kommissionen begära att medlemsstaterna från fall till fall lämnar uppgifter som är nödvändiga för en effektiv övervakning av åtgärdernas tillämpning. Härvid ska bestämmelserna i artikel 6.3 och 6.4 tillämpas. Alla uppgifter som medlemsstaterna lämnar i enlighet med denna artikel ska omfattas av bestämmelserna i artikel 19.6.

8. Om kommissionen har för avsikt att anta ett dokument med allmänna riktlinjer för tillämpningen av denna förordning till eventuella berörda parter ska ett offentligt samråd i enlighet med artikel 11.3 i EU-fördraget genomföras. Europaparlamentet och rådet får också framföra sina synpunkter.

1. En antidumpningstull får också införas för en dumpad produkt som importeras i betydande mängder till en konstgjord ö, en fast eller flytande anläggning eller annan konstruktion på en medlemsstats kontinentalsockel eller i den exklusiva ekonomiska zon som angetts av en medlemsstat enligt Förenta nationernas havsrättskonvention, ifall detta skulle vålla unionsindustrin skada. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer villkoren för uppkomsten av sådana tullar samt förfarandena för anmälan och deklaration av sådana produkter samt betalning av sådana tullar, inbegripet uppbörd, återbetalning och eftergift (tullverktyget). Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.3.

2. Kommissionen ska endast införa tullar som avses i punkt 1 från och med den dag då tullverktyget som avses i punkt 1 är operativt. Kommissionen ska informera alla ekonomiska aktörer när tullverktyget är operativt genom ett särskilt offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning.

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 4 i den förordningen tillämpas.

5. I enlighet med artikel 3.5 i förordning (EU) nr 182/2011 ska, om skriftligt förfarande tillämpas för antagande av slutgiltiga åtgärder enligt punkt 3 i denna artikel eller för beslut om inledande eller uteblivet inledande av översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.6 i den här förordningen, detta förfarande avslutas utan resultat om, inom den tidsfrist som fastställts av ordföranden, ordföranden så beslutar eller en majoritet av kommittéledamöterna, såsom anges i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 182/2011, så begär. Om det skriftliga förfarandet tillämpas i andra fall när utkastet till åtgärd har diskuterats i kommittén, ska förfarandet avslutas utan resultat om, inom den tidsfrist som fastställts av ordföranden, ordföranden så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär. Om det skriftliga förfarandet tillämpas i andra fall när utkastet till åtgärd inte har diskuterats i kommittén, ska förfarandet avslutas utan resultat om, inom den tidsfrist som fastställts av ordföranden, ordföranden så beslutar eller minst en fjärdedel av kommittéledamöterna så begär.

6. Kommittén får överväga varje fråga rörande tillämpningen av denna förordning som tas upp av kommissionen eller på en medlemsstats begäran. Medlemsstaterna får begära information och får utbyta åsikter i kommittén eller direkt med kommissionen.

1. Kommissionen ska, om den finner detta lämpligt, genomföra besök hos importörer, exportörer, handlare, agenter, producenter och branschföreningar och organisationer för att kontrollera bokföringen och de uppgifter som lämnats om dumpning och skada. Vid avsaknad av ett adekvat och i rätt tid inkommet svar kan kommissionen välja att inte genomföra ett kontrollbesök.

2. Kommissionen får vid behov utföra undersökningar i tredjeland under förutsättning att de berörda företagen ger sitt samtycke, att företrädare för det berörda landets regering underrättas och att dessa inte motsätter sig undersökningen. Så snart de berörda företagens samtycke har erhållits ska kommissionen meddela myndigheterna i exportlandet namn på och adress till de företag som ska besökas och de datum som överenskommits.

3. De berörda företagen ska underrättas om vilka slags uppgifter som ska kontrolleras vid kontrollbesöket och om alla ytterligare uppgifter som kan komma att krävas vid sådana besök, vilket inte utesluter att det mot bakgrund av de uppgifter som framkommer vid kontrollbesöket kan krävas att ytterligare detaljuppgifter lämnas.

4. Vid undersökningar som genomförs enligt punkterna 1, 2 och 3 ska kommissionen biträdas av tjänstemän från de medlemsstater som begär detta.

1. I de fall där antalet unionsproducenter, exportörer eller importörer, slag av produkter eller transaktioner är stort får undersökningen begränsas till ett rimligt antal parter, produkter eller transaktioner, varvid begränsningen ska ske med hjälp av statistiskt representativa stickprov som utförs på grundval av de uppgifter som är tillgängliga när urvalet görs, eller till den största representativa produktions-, försäljnings- eller exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande.

2. Det slutliga urvalet av parter, slag av produkter eller transaktioner som görs enligt dessa bestämmelser om stickprov åligger kommissionen. För att möjliggöra ett representativt urval ska det dock helst göras i samråd med de berörda parterna och med deras samtycke, under förutsättning att dessa parter inom en vecka efter det att undersökningen inletts ger sig till känna och lämnar tillräckliga uppgifter.

3. I de fall undersökningen har begränsats i enlighet med denna artikel ska en enskild dumpningsmarginal dock beräknas för varje exportör eller producent som inte ursprungligen utvaldes och som lämnar de nödvändiga uppgifterna inom de tidsfrister som anges i denna förordning, utom när antalet exportörer eller producenter är så stort att enskilda undersökningar skulle bli orimligt betungande och skulle förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid.

4. Om beslut fattas om stickprovstagning och några eller alla utvalda parter brister i samarbetet och detta i betydande grad kan komma att påverka resultatet av undersökningen, får ett nytt stickprov tas.

Om samarbetet fortsatt uppvisar avsevärda brister eller om det inte finns tillräckligt med tid för att ta ett nytt stickprov ska tillämpliga bestämmelser i artikel 18 tillämpas.

1. I sådana fall där någon berörd part vägrar att ge tillgång till eller på något annat sätt inte lämnar nödvändiga uppgifter inom den föreskrivna tidsfristen enligt denna förordning eller väsentligen hindrar undersökningen får provisoriska eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter.

Om det framkommer att någon berörd part har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter ska dessa lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter får användas.

Berörda parter ska göras uppmärksamma på konsekvenserna av bristande samarbete.

2. Underlåtenhet att lämna svar i datoriserad form ska inte anses utgöra bristande samarbete, under förutsättning att den berörda parten kan visa att det skulle vara orimligt betungande eller medföra orimliga extrakostnader att lämna svar på det sätt som begärts.

3. Även om de uppgifter som lämnas av en berörd part inte är fullkomliga i varje avseende ska de inte lämnas utan beaktande, under förutsättning att eventuella brister inte är sådana att de gör det orimligt svårt att komma fram till ett rimligt tillförlitligt avgörande, att uppgifterna lämnas på ett korrekt sätt i god tid och är kontrollerbara och att parten har handlat efter bästa förmåga.

4. Om bevis eller uppgifter inte godtas ska den part som lämnat dem omedelbart underrättas om orsakerna till detta och ges tillfälle att lämna ytterligare förklaringar inom den fastställda tidsfristen. Om förklaringarna inte anses vara tillfredsställande ska skälen till att dessa bevis eller uppgifter avvisas anges och uppges i de avgöranden som offentliggörs.

5. Om fastställanden, inbegripet de som rör normalvärdet, grundas på bestämmelserna i punkt 1 och de uppgifter som lämnas i klagomålet, ska uppgifterna om det är praktiskt möjligt och med beaktande av tidsfristerna för undersökningen, kontrolleras genom hänvisning till uppgifter från andra oberoende källor som kan finnas tillgängliga, exempelvis offentliggjorda prislistor, officiell importstatistik och uppgifter om tullintäkter, eller uppgifter som andra berörda parter lämnat som ett led i undersökningen.

Dessa uppgifter får i tillämpliga fall inbegripa relevanta uppgifter som gäller världsmarknaden eller andra representativa marknader.

6. Om någon berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar så att relevanta uppgifter därigenom undanhålls, kan resultatet av undersökningen utfalla mindre gynnsamt för parten än om denne hade samarbetat.

1. Uppgifter som till sin natur är konfidentiella (t.ex. på grund av att deras utlämnande skulle medföra en klar konkurrensfördel för en konkurrent eller leda till väsentlig skada för den person som lämnar uppgifterna, eller för en person från vilken den person som lämnar uppgifterna har erhållit uppgifterna) eller som lämnas konfidentiellt av parter i en undersökning, ska på välgrundad begäran behandlas konfidentiellt av myndigheterna.

2. De berörda parter som lämnar konfidentiella uppgifter ska tillhandahålla icke-konfidentiella sammanfattningar av dessa. Dessa sammanfattningar ska vara tillräckligt detaljerade för att det ska vara möjligt att bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna. Under särskilda omständigheter får dessa parter ange att uppgifterna i fråga inte kan sammanfattas. Under sådana särskilda omständigheter ska en förklaring lämnas angående skälen till att en sådan sammanfattning inte är möjlig.

3. Om en begäran om konfidentiell behandling inte anses berättigad och om den person som lämnar uppgifterna antingen är ovillig att göra uppgifterna tillgängliga eller att tillåta att de lämnas ut på ett mer generellt sätt eller i sammanfattad form, får dessa uppgifter lämnas utan beaktande om inte lämpliga källor på ett tillfredsställande sätt kan påvisa att uppgifterna är korrekta. Begäran om konfidentiell behandling ska inte avvisas godtyckligt.

4. Denna artikel ska inte hindra unionens myndigheter från att lämna ut allmän information, särskilt inte de skäl som legat till grund för de beslut som fattats i enlighet med denna förordning, och inte heller att de lämnar ut den bevisning som unionens myndigheter kan stödja sig på i den mån det är nödvändigt att redogöra för dessa skäl vid en rättegång. Ett sådant utlämnande ska ske med beaktande av de berörda parternas legitima intresse av att deras affärshemligheter inte röjs.

5. Kommissionen och medlemsstaterna, däribland tjänstemännen hos någon av dessa, får inte yppa några uppgifter vilka mottagits i enlighet med denna förordning och för vilka uppgiftslämnaren har begärt konfidentiell behandling, utan uttryckligt tillstånd från den uppgiftslämnaren. Uppgifter som utväxlas mellan kommissionen och medlemsstaterna eller interna handlingar som upprättats av unionens eller medlemsstaternas myndigheter får endast lämnas ut om detta uttryckligen anges i denna förordning.

6. Uppgifter som mottagits i enlighet med denna förordning får endast användas för de ändamål för vilka de begärdes.

Denna bestämmelse ska inte hindra att uppgifter som mottagits i samband med en undersökning används vid inledandet av en annan undersökning inom ramen för samma förfarande rörande samma likadana produkt.

1. Unionsproducenter, importörer och exportörer och deras intresseorganisationer samt företrädare för exportlandet får begära information om planerat införande av provisoriska tullar. En begäran om sådan information ska göras skriftligen inom den tidsfrist som fastställs i tillkännagivandet om inledandet av förfarandet. Sådan information ska lämnas till dessa parter fyra veckor innan provisoriska tullar införs. Sådan information ska innehålla en sammanfattning av de föreslagna tullarna endast för kännedom, och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalen och den marginal som är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin, med beaktande av behovet att iaktta kraven på konfidentialitet enligt artikel 19. Parterna ska ha tre arbetsdagar, från tillhandahållandet av sådan information, på sig för att lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet.

2. När avsikten är att inte införa provisoriska tullar utan att fortsätta undersökningen ska berörda parter underrättas om att tullar inte kommer att införas fyra veckor före utgången av den tidsfrist för införandet av provisoriska tullar som anges i artikel 7.1.

1. De klagande, importörer, exportörer och deras intresseorganisationer, samt företrädare för exportlandet, får begära att uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för införandet av provisoriska åtgärder lämnas ut. En sådan begäran ska göras skriftligen omedelbart efter det att de provisoriska åtgärderna har införts och uppgifterna ska därefter så snart som möjligt lämnas ut skriftligen.

2. De parter som avses i punkt 1 får begära att slutligen få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att rekommendera att slutgiltiga åtgärder införs eller att en undersökning eller ett förfarande avslutas utan att åtgärder införs, varvid särskild hänsyn ska tas till utlämnandet av sådana omständigheter och överväganden som skiljer sig från dem som låg till grund för de provisoriska åtgärderna.

3. En begäran om att slutligen få ta del av uppgifter enligt punkt 2 ska lämnas skriftligen till kommissionen och, om en provisorisk tull har tillämpats, vara kommissionen till handa senast en månad efter det att införandet av tullen i fråga offentliggjordes. Om en provisorisk tull inte har tillämpats ska parterna ges tillfälle att begära ett slutligt utlämnande av uppgifterna inom den tidsfrist som fastställs av kommissionen.

4. Ett slutligt utlämnande av uppgifter ska ske skriftligen. Det ska ske så snart som möjligt med beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter och normalt sett senast en månad före inledandet av de förfaranden som fastställs i artikel 9. Om kommissionen vid den tidpunkten inte kan utlämna vissa omständigheter eller överväganden, ska de utlämnas så snart som möjligt.

Utlämnandet av uppgifter ska inte inverka på något beslut som kommissionen därefter kan komma att fatta, men om ett sådant beslut fattas på grundval av andra omständigheter och överväganden ska de utlämnas snarast möjligt.

5. De uppgifter som lämnas efter ett slutligt utlämnande av uppgifter ska endast beaktas om de inkommer inom en period som i varje enskilt fall ska fastställas av kommissionen och som ska vara minst tio dagar med beaktande av hur brådskande ärendet är. En kortare tidsfrist får fastställas om ytterligare slutligt utlämnande av uppgifter måste ske.

1. Ett fastställande om huruvida ett ingripande är befogat med hänsyn till unionens intresse ska fattas på grundval av en helhetsbedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet den inhemska industrins, användarnas och konsumenternas intressen. Ett fastställande enligt denna artikel ska endast göras då alla parter har givits tillfälle att yttra sig enligt punkt 2. Vid en sådan undersökning ska särskild hänsyn tas till behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och till behovet av att återställa en effektiv konkurrens. Åtgärder som fastställs på grundval av konstaterad dumpning och skada får inte vidtas om myndigheterna på grundval av samtliga lämnade uppgifter med säkerhet kan fastslå att det inte ligger i unionens intresse att vidta sådana åtgärder.

2. För att få fram ett ordentligt underlag som gör det möjligt för kommissionen att beakta alla synpunkter och uppgifter när den fattar beslut om huruvida det ligger i unionens intresse att åtgärder införs, kan unionsproducenterna, fackföreningarna, importörerna och deras intresseorganisationer, företrädare för användare och konsumentorganisationer ge sig till känna och lämna uppgifter till kommissionen inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande av antidumpningsförfarandena. Dessa uppgifter eller lämpliga sammanfattningar därav ska göras tillgängliga för de övriga parter som anges i denna artikel, vilka ska ha rätt att yttra sig över uppgifterna.

3. Parter som har handlat enligt punkt 2 får begära att bli hörda. En sådan begäran ska beviljas om den lämnas inom de tidsgränser som anges i punkt 2 och om den innehåller sådana skäl som med beaktande av unionens intresse motiverar att parten bör höras.

4. Parter som har handlat i enlighet med punkt 2 får yttra sig om tillämpningen av de provisoriska tullar som har införts. För att dessa synpunkter ska kunna beaktas ska de ha inkommit inom 15 dagar efter den dag åtgärderna i fråga har börjat tillämpas, och synpunkterna eller lämpliga sammanfattningar av dem ska göras tillgängliga för övriga parter som ska ha rätt att yttra sig över dem.

5. Kommissionen ska undersöka de uppgifter som inlämnats på korrekt sätt och undersöka i vilken omfattning de är representativa, och resultatet av denna analys ska tillsammans med en bedömning av dessa uppgifter överlämnas till den kommitté avses i artikel 15 som en del av det utkast till åtgärd som lämnats in enligt artikel 9 i denna förordning. Kommissionen bör ta kommitténs åsikter i beaktande på de villkor som anges i förordning (EU) nr 182/2011.

6. De parter som har handlat i enlighet med punkt 2 kan begära att få tillgång till de omständigheter och överväganden som ligger till grund för de slutliga besluten. Denna information ska så långt det är möjligt göras tillgänglig, utan att detta påverkar sådana beslut som kommissionen senare kan komma att fatta.

7. Uppgifter ska endast beaktas när faktisk bevisning stöder deras tillförlitlighet.

1. Kommissionen ska, med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter i den mening som avses i artikel 19, förelägga Europaparlamentet och rådet en årlig rapport om tillämpningen och genomförandet av denna förordning.

Den rapporten ska innehålla information om tillämpningen av provisoriska och slutgiltiga åtgärder, avslutande av undersökningar utan åtgärder, åtaganden, nya undersökningar, översyner, betydande snedvridningar och kontrollbesök samt arbetet i de olika organ som ansvarar för att övervaka genomförandet av denna förordning och för att åtagandena däri uppfylls. Rapporten ska också omfatta tredjeländers användning av handelspolitiska skyddsinstrument riktade mot unionen och överklaganden av de införda åtgärderna. Den ska omfatta den verksamhet som bedrivs av förhörsombudet vid kommissionens generaldirektorat för handel och av hjälpcentralen för små och medelstora företag avseende tillämpningen av denna förordning.

Rapporten ska även innehålla uppgifter om hur sociala och miljömässiga normer har övervägts och beaktats i undersökningen. Sådana normer ska omfatta de som ingår i multilaterala miljöavtal som unionen är part i och de i ILO-konventioner som finns förtecknade i bilaga Ia till denna förordning samt motsvarande nationell lagstiftning i exportlandet.

2. Europaparlamentet får kalla kommissionen till ett extra sammanträde med Europaparlamentets ansvariga utskott för att lägga fram och klargöra eventuella frågor som rör genomförandet av denna förordning. Det får också, bland annat på grundval av den rapport som läggs fram i enlighet med punkt 1 och den information och de förklaringar som avses i denna punkt, meddela kommissionen relevanta överväganden och omständigheter.

3. Senast sex månader efter det att rapporten har förelagts Europaparlamentet och rådet ska den offentliggöras av kommissionen.

4. Senast den 9 juni 2023 och vart femte år därefter ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en översyn av tillämpningen av artiklarna 7.2a, 8.1 och 9.4, inbegripet en utvärdering av den tillämpningen. Denna översyn får, om lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7.1 ska ges till kommissionen för en period på två år från och med den 8 juni 2018 och den kan endast utövas en gång.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7.2a ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 8 juni 2018. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med en period av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 7.1 och 7.2a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ( 7 ).

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. Delegerade akter som antas enligt artikel 7.1 och 7.2a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 51)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 765/2012 (EUT L 237, 3.9.2012, s. 1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2012 (EUT L 344, 14.12.2012, s. 1)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 (EUT L 18, 21.1.2014, s. 1)	Endast punkt 22 i bilagan

Förordning (EG) nr 1225/2009	Denna förordning
Artiklarna 1–4	Artiklarna 1–4
Artikel 5.1–5.9	Artikel 5.1–5.9
Artikel 5.10, första meningen	Artikel 5.10, första stycket
Artikel 5.10, andra och tredje meningarna	Artikel 5.10, andra stycket
Artikel 5.11 och 5.12	Artikel 5.11 och 5.12
Artikel 6.1, första och andra meningarna	Artikel 6.1, första stycket
Artikel 6.1, tredje meningen	Artikel 6.1, andra stycket
Artikel 6.1, fjärde meningen	Artikel 6.1, tredje stycket
Artikel 6.2	Artikel 6.2
Artikel 6.3, första meningen	Artikel 6.3, första stycket
Artikel 6.3, andra meningen	Artikel 6.3, andra stycket
Artikel 6.3, tredje meningen	Artikel 6.3, tredje stycket
Artikel 6.4, första meningen	Artikel 6.4, första stycket
Artikel 6.4, andra meningen	Artikel 6.4, andra stycket
Artikel 6.4, tredje meningen	Artikel 6.4, tredje stycket
Artikel 6.5	Artikel 6.5
Artikel 6.6, första meningen	Artikel 6.6, första stycket
Artikel 6.6, andra meningen	Artikel 6.6, andra stycket
Artikel 6.6, tredje meningen	Artikel 6.6, tredje stycket
Artikel 6.6, fjärde meningen	Artikel 6.6, fjärde stycket
Artikel 6.7, första meningen	Artikel 6.7, första stycket
Artikel 6.7, andra meningen	Artikel 6.7, andra stycket
Artikel 6.8 och 6.9	Artikel 6.8 och 6.9
Artikel 7.1, första meningen	Artikel 7.1, första stycket
Artikel 7.1, andra meningen	Artikel 7.1, andra stycket
Artikel 7.2–7.5	Artikel 7.2–7.5
Artikel 7.7	Artikel 7.6
Artikel 8.1, första meningen	Artikel 8.1, första stycket
Artikel 8.1, andra meningen	Artikel 8.1, andra stycket
Artikel 8.1, tredje meningen	Artikel 8.1, tredje stycket
Artikel 8.2, första och andra meningarna	Artikel 8.2, första stycket
Artikel 8.2, tredje och fjärde meningarna	Artikel 8.2, andra stycket
Artikel 8.2, femte meningen	Artikel 8.2, tredje stycket
Artikel 8.3, 8.4 och 8.5	Artikel 8.3, 8.4 och 8.5
Artikel 8.6, första och andra meningarna	Artikel 8.6, första stycket
Artikel 8.6, tredje meningen	Artikel 8.6, andra stycket
Artikel 8.7 och 8.8	Artikel 8.7 och 8.8
Artikel 8.9, första stycket	Artikel 8.9, första stycket
Artikel 8.9, andra stycket, första och andra meningarna	Artikel 8.9, andra stycket
Artikel 8.9, andra stycket, tredje meningen	Artikel 8.9, tredje stycket
Artikel 8.10	Artikel 8.10
Artikel 9.1, 9.2 och 9.3	Artikel 9.1, 9.2 och 9.3
Artikel 9.4, första meningen	Artikel 9.4, första stycket
Artikel 9.4, andra meningen	Artikel 9.4, andra stycket
Artikel 9.5	Artikel 9.5
Artikel 9.6, första meningen	Artikel 9.6, första stycket
Artikel 9.6, andra meningen	Artikel 9.6, andra stycket
Artikel 9.6, tredje meningen	Artikel 9.6, tredje stycket
Artikel 10.1	Artikel 10.1
Artikel 10.2, första meningen	Artikel 10.2, första stycket
Artikel 10.2, andra och tredje meningarna	Artikel 10.2, andra stycket
Artikel 10.3	Artikel 10.3
Artikel 10.4, inledningen	Artikel 10.4, inledningen och leden a och b
Artikel 10.4 a	Artikel 10.4 c
Artikel 10.4 b	Artikel 10.4 d
Artikel 10.5	Artikel 10.5
Artikel 11.1–11.4	Artikel 11.1–11.4
Artikel 11.5, första stycket, första meningen	Artikel 11.4, första stycket
Artikel 11.5, första stycket, andra och tredje meningen	Artikel 11.5, andra stycket
Artikel 11.5, första stycket, fjärde meningen	Artikel 11.5, tredje stycket
Artikel 11.5, första stycket, femte meningen	Artikel 11.5, fjärde stycket
Artikel 11.5, andra stycket	Artikel 11.5, femte stycket
Artikel 11.5, tredje stycket	Artikel 11.5, sjätte stycket
Artikel 11.6, första, andra och tredje meningarna	Artikel 11.6, första stycket
Artikel 11.6, fjärde meningen	Artikel 11.6, andra stycket
Artikel 11.6, femte meningen	Artikel 11.6, tredje stycket
Artikel 11.7	Artikel 11.7
Artikel 11.8, första, andra och tredje stycket	Artikel 11.8, första, andra och tredje stycket
Artikel 11.8, fjärde stycket, första och andra meningarna	Artikel 11.8, fjärde stycket
Artikel 11.8, fjärde stycket, tredje meningen	Artikel 11.8, femte stycket,
Artikel 11.8, fjärde stycket, fjärde meningen	Artikel 11.8, sjätte stycket
Artikel 11.9 och 11.10	Artikel 11.9 och 11.10
Artikel 12	Artikel 12
Artikel 13.1, första stycket, första meningen	Artikel 13.1, första stycket
Artikel 13.1, första stycket, andra meningen	Artikel 13.1, andra stycket
Artikel 13.1, första stycket, tredje meningen	Artikel 13.1, tredje stycket
Artikel 13.1, andra stycket	Artikel 13.1, fjärde stycket
Artikel 13.2 och 13.3	Artikel 13.2 och 13.3
Artikel 13.4, första stycket, första meningen	Artikel 13.4, första stycket
Artikel 13.4, första stycket, andra meningen	Artikel 13.4, andra stycket
Artikel 13.4, första stycket, tredje meningen	Artikel 13.4, tredje stycket
Artikel 13.4, första stycket, fjärde meningen	Artikel 13.4, fjärde stycket
Artikel 13.4, andra stycket	Artikel 13.4, femte stycket
Artikel 13.4, tredje stycket	Artikel 13.4, sjätte stycket
Artikel 13.4, fjärde stycket	Artikel 13.4, sjunde stycket
Artikel 13.5	Artikel 13.5
Artikel 14.1, första och andra meningarna	Artikel 14.1, första stycket
Artikel 14.1, tredje meningen	Artikel 14.1, andra stycket
Artikel 14.2, första meningen	Artikel 14.2, första stycket
Artikel 14.2, andra, tredje och fjärde meningarna	Artikel 14.2, andra stycket
Artikel 14.3	Artikel 14.3
Artikel 14.4, första och andra meningarna	Artikel 14.4, första stycket
Artikel 14.4, tredje och fjärde meningarna	Artikel 14.4, andra stycket
Artikel 14.5, 14.6 och 14.7	Artikel 14.5, 14.6 och 14.7
Artiklarna 15 och 16	Artiklarna 15 och 16
Artikel 17.1, 17.2 och 17.3	Artikel 17.1, 17.2 och 17.3
Artikel 17.4, första meningen	Artikel 17.4, första stycket
Artikel 17.4, andra meningen	Artikel 17.4, andra stycket
Artikel 18.1, första meningen	Artikel 18.1, första stycket
Artikel 18.1, andra meningen	Artikel 18.1, andra stycket
Artikel 18.1, tredje meningen	Artikel 18.1, tredje stycket
Artikel 18.2–18.6	Artikel 18.2–18.6
Artikel 19.1–19.5	Artikel 19.1–19.5
Artikel 19.6, första meningen	Artikel 19.6, första stycket
Artikel 19.6, andra meningen	Artikel 19.6, andra stycket
Artikel 20.1, 20.2 och 20.3	Artikel 20.1, 20.2 och 20.3
Artikel 20.4, första, andra och tredje meningarna	Artikel 20.4, första stycket
Artikel 20.4, fjärde meningen	Artikel 20.4, andra stycket
Artikel 20.5	Artikel 20.5
Artiklarna 21 och 22	Artiklarna 21 och 22
Artikel 22a	Artikel 23
Artikel 23	Artikel 24
Artikel 24	Artikel 25
Bilaga I	—
Bilaga II	—
—	Bilaga I
—	Bilaga II

( 1 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 29.12.2015, s. 558).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 av den 29 april 2015 om gemensamma regler för import från vissa tredjeländer (EUT L 123, 19.5.2015, s. 33.

( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

( 4 ) Rådets förordning (EG) nr 1667/2006 av den 7 november 2006 om glukos och laktos (EUT L 312, 11.11.2006, s. 1).

( 5 ) Rådets förordning (EG) nr 614/2009 av den 7 juli 2009 om det gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin (EUT L 181, 14.7.2009, s. 8).

( 6 ) Rådets förordning (EG) nr 1216/2009 av den 30 november 2009 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter (EUT L 328, 15.12.2009, s. 10).

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/2321 av den 12 december 2017	L 338	1	19.12.2017
►M2	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2018/825 av den 30 maj 2018	L 143	1	7.6.2018
►M3	KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2020/1173 av den 4 juni 2020	L 259	1	10.8.2020