AVTAL om genomförande av del XI i Förenta nationernas havsrättskonvention den 10 december 1982

DE STATER SOM ÄR PARTER I DETTA AVTAL

SOM ERKÄNNER det värdefulla bidrag som Förenta nationernas havsrättskonvention den 10 december 1982 (nedan kallad "konventionen") ger till bevarandet av fred, rättvisa och framåtskridande för världens alla folk,

SOM PÅ NYTT BEKRÄFTAR att havsbottnen och dess underlag utanför gränserna för nationell jurisdiktion (nedan kallad "Området") och tillgångarna i området utgör mänsklighetens gemensamma arvedel,

SOM ÄR MEDVETNA OM konventionens betydelse för skyddet och bevarandet av den marina miljön och om den ökande oron för den globala miljön,

SOM HAR BEHANDLAT Förenta nationernas generalsekreterares rapport om resultatet av de informella konsultationer som hållits mellan staterna från 1990 till 1994 angående utestående frågor som avser del XI och hänförliga bestämmelser i konventionen (nedan kallad "del XI"),

SOM BEAKTAR de politiska och ekonomiska förändringar har inträtt, däribland sådana med marknadsorienterad inriktning, vilka inverkar på genomförandet av del XI,

SOM ÖNSKAR underlätta allmänt deltagande i konventionen,

SOM ANSER att ett avtal om genomförande av del XI bäst skulle tillgodose detta mål,

HAR KOMMIT ÖVERENS OM följande.

Artikel 1 Genomförande av del XI

1. De stater som är parter i detta avtal åtar sig att genomföra del XI i enlighet med detta avtal.

2. Bilagan utgör en integrerande del av detta avtal.

Artikel 2 Förhållande mellan detta avtal och del XI

1. Bestämmelserna i detta avtal och i del XI skall tolkas och tillämpas gemensamt som ett enda rättsinstrument. I händelse av bristande överensstämmelse mellan detta avtal och del XI skall bestämmelserna i detta avtal ha företräde.

2. Artiklarna 309 319 i konventionen skall tillämpas på detta avtal så som de tillämpas på konventionen.

Artikel 3 Undertecknande

Detta avtal skall stå öppet för undertecknande i Förenta nationernas högkvarter i tolv (12) månader från dagen för dess antagande av de stater och rättssubjekt som avses i konventionens artikel 305.1 a, c, d, e och f.

Artikel 4 Samtycke till att vara bunden av avtalet

1. Sedan detta avtal har antagits skall varje ratifikationsinstrument eller instrument om formell bekräftelse av eller anslutning till konventionen även utgöra samtycke till att vara bunden av detta avtal.

2. Ingen stat eller rättssubjekt får ge sitt samtycke till att vara bunden av detta avtal, såvida vederbörande inte redan har gett eller samtidigt ger sitt samtycke till att vara bunden av konventionen.

3. En stat eller ett rättssubjekt som avses i artikel 3 kan ge sitt samtycke till att vara bunden av detta avtal genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratificering, formell bekräftelse eller för sådant förfarande som avses i artikel 5,

b) undertecknande med förbehåll för ratificering eller formell bekräftelse följt av ratificering eller formell bekräftelse,

c) undertecknande med förbehåll för sådant förfarande som avses i artikel 5, eller

d) anslutning.

4. Formell bekräftelse av de rättssubjekt som avses i konventionens artikel 305.1 f skall ske i enlighet med konventionens bilaga IX.

5. Ratifikationsinstrument och instrument om formell bekräftelse eller anslutning skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel 5 Förenklat förfarande

1. En stat eller ett rättssubjekt som före dagen för antagande av detta avtal har deponerat ett ratifikationsinstrument eller ett instrument om formell bekräftelse av eller anslutning till konventionen och som har undertecknat detta avtal i enlighet med dess artikel 4.3 c skall anses ha gett sitt samtycke till att vara bunden av detta avtal tolv (12) månader efter dagen för dess antagande, såvida inte ifrågavarande stat eller rättssubjekt före denna dag skriftligen underrättar depositarien om att den inte begagnar sig av det förenklade förfarande som anges i denna artikel.

2. I händelse av en sådan underrättelse skall samtycke till att vara bunden av detta avtal ges i enlighet med artikel 4.3 b.

Artikel 6 Ikraftträdande

1. Detta avtal träder i kraft trettio (30) dagar efter den dag då fyrtio (40) stater har gett sitt samtycke till att vara bundna av avtalet i enlighet med artiklarna 4 och 5, förutsatt att dessa stater innefattar minst sju av de stater som avses i punkt 1 a i resolution II från Förenta nationernas tredje havsrättskonferens (nedan kallad "resolution II") och att minst fem av dessa stater är utvecklade länder. Om dessa villkor för ikraftträdande är uppfyllda före den 16 november 1994, träder avtalet i kraft den 16 november 1994.

2. För varje stat eller rättssubjekt som ger sitt samtycke till att vara bunden av detta avtal efter det att de krav som anges i punkt 1 har uppfyllts, träder detta avtal i kraft den trettionde dagen efter dagen för avgivande av dess samtycke till att vara bunden av avtalet.

Artikel 7 Provisorisk tillämpning

1. Om detta avtal inte har trätt i kraft den 16 november 1994, skall det tillämpas provisoriskt i avvaktan på dess ikraftträdande av

a) stater som har samtyckt till dess antagande i Förenta nationernas generalförsamling, med undantag för stater som före den 16 november 1994 skriftligen underrättar depositarien om att den antingen inte vill tillämpa avtalet på detta sätt eller att den kommer att samtycka till en sådan tillämpning först efter senare undertecknande eller skriftlig underrättelse,

b) stater och rättssubjekt som undertecknar detta avtal, med undantag för sådana stater eller rättssubjekt som samtidigt skriftligen underrättar depositarien om att den inte vill tillämpa avtalet på detta sätt,

c) stater och rättssubjekt som samtycker till dess provisoriska tillämpning genom att skriftligen underrätta depositarien om detta,

d) stater som ansluter sig till detta avtal.

2. Alla sådana stater och rättssubjekt skall tillämpa detta avtal provisoriskt i enlighet med sina nationella eller andra interna lagar och författningar med verkan från den 16 november 1994 eller dagen för undertecknande, underrättelse om samtycke eller anslutning, om denna inträffar senare.

3. Provisorisk tillämpning skall upphöra dagen för ikraftträdandet av detta avtal. I varje fall skall provisorisk tillämpning upphöra den 16 november 1998 om vid denna tidpunkt kravet i artikel 6.1 på samtycke att vara bunden av detta avtal av minst sju av de stater (av vilka minst fem skall vara utvecklade länder) som avses i punkt 1 a i resolution II inte har uppfyllts.

Artikel 8 Avtalsslutande stater

1. I detta avtal avses med avtalsslutande stater stater som har samtyckt till att vara bundna av detta avtal och för vilka detta avtal är i kraft.

2. Detta avtal är i tillämpliga delar tillämpligt på de rättssubjekt som avses i konventionens artikel 305.1 c, d, e och f och som blir parter i detta avtal i enlighet med de villkor som är relevanta för vart och ett av dem och i den utsträckning som avtalsslutande stater hänför sig till dessa rättssubjekt.

Artikel 9 Depositarie

Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för detta avtal.

Artikel 10 Giltiga texter

Originaltexten till detta avtal, vars arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter har lika giltighet, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta avtal.

SOM SKEDDE I NEW YORK den 28 juli 1994.

BILAGA

AVSNITT 1 Kostnader för konventionsstaterna och institutionella arrangemang

1. Den internationella myndigheten för havsbottnen (nedan kallad myndigheten) är den organisation genom vilken konventionsstaterna enligt den ordning för området som fastställs i del XI och i detta avtal, skall organisera och kontrollera verksamhet i området med särskild uppgift att förvalta dess tillgångar. Myndighetens befogenheter och åligganden skall vara de som uttryckligen tilldelats den genom konventionen. Myndigheten skall ha de därav följande och med konventionen överensstämmande befogenheter som är underförstådda och nödvändiga för utövandet av dessa befogenheter och åligganden i samband med verksamheten i området.

2. För att minimera kostnaderna för de avtalsslutande staterna skall samtliga organ och underställda organisationer som skall inrättas enligt konventionen och detta avtal vara kostnadseffektiva. Denna princip gäller även frekvensen, längden och tidpunkten för möten.

3. Inrättandet av myndighetens organ och underställda organisationer och deras verksamhet skall grundas på ett utvecklingsinriktat tänkande, som tar hänsyn till vederbörande organs och underställda organisationers funktionella behov så att de på ett effektivt sätt kan fullgöra sina olika uppgifter på verksamhetens olika utvecklingsstadier i området.

4. När konventionen träder i kraft, skall myndighetens uppgifter inledningsvis fullgöras av församlingen, rådet, sekretariatet, den juridiska och tekniska kommissionen samt finanskommittén. Den ekonomiska planeringskommissionens åliggande skall utföras av den juridiska och tekniska kommissionen tills rådet beslutar annat eller den första arbetsplanen för bearbetning godkänts.

5. Mellan konventionens ikraftträdande och godkännandet av den första arbetsplanen för bearbetning skall myndigheten inrikta sig på:

a) att behandla ansökningarna om godkännande av arbetsplaner för undersökning i enlighet med del XI och detta avtal,

b) att genomföra beslut fattade av den förberedande kommissionen för den internationella myndigheten för havsbottnen och för den internationella havsrättsdomstolen (nedan kallad den förberedande kommissionen) rörande de registrerade pionjärinvesterarna och deras intygande stater, inklusive dessas rättigheter och skyldigheter enligt konventionens artikel 308.5 samt resolution II.13,

c) att övervaka att de arbetsplaner för undersökning som har godkänts i form av kontrakt efterlevs,

d) att övervaka och granska tendenserna och utvecklingen avseende gruvdrift på djuphavsbottnen, inklusive regelbunden analys av förhållandena på världsmarknaden för metaller samt metallpriser, trender och framtidsutsikter,

e) att studera eventuell ekonomisk inverkan av mineralutvinningen i området för de landbaserade producenter av dessa mineral som sannolikt kommer att drabbas hårdast i avsikt att minimera deras svårigheter och biträda dem i deras ekonomiska anpassning med hänsyn tagen till det arbete som utförts i detta avseende av den förberedande kommissionen,

f) att antaga sådana regler, föreskrifter och förfaranden som krävs för verksamheten i området allt eftersom den utvecklas. Oaktat bestämmelserna i konventionens bilaga III artikel 17.2 b och c skall sådana regler, föreskrifter och förfaranden beakta villkoren i detta avtal, den ytterligare förseningen i affärsmässig gruvdrift på djuphavsbottnen samt den sannolika arbetstakten i området,

g) att anta regler, föreskrifter och förfaranden som inkorporerar tillämpliga standarder för skydd och bevarande av den marina miljön,

h) att främja och uppmuntra vetenskaplig marin forskning avseende verksamhet i området samt att sammanställa och sprida resultaten av sådan forskning och analys när de blir tillgängliga med särskild tonvikt på forskning avseende verksamhetens inverkan på miljö i området,

i) att förvärva kunskap på vetenskaplig nivå om den marina teknologi som har betydelse för verksamheten i området i synnerhet den som avser skydd och bevarande av den marina miljön, samt att följa utvecklingen av denna teknologi,

j) att bedöma tillgänglig information om prospektering och undersökning,

k) att på lämpligt sätt utarbeta regler, föreskrifter och förfaranden för bearbetning, inklusive regler som avser skydd och bevarande av den marina miljön.

6. a) En ansökan om godkännande av en arbetsplan för undersökning skall behandlas av rådet sedan det mottagit yttrande om ansökningen från den juridiska och tekniska kommissionen. Behandling av en sådan ansökan om godkännande av en arbetsplan för undersökning skall ske i enlighet med bestämmelserna i konventionen inklusive dess bilaga III och detta avtal, och med hänsyn till följande:

i) En arbetsplan för undersökning som ingivits för en stat eller en fysisk eller juridisk person eller en del av en sådan person som avses i resolution II.1 a ii eller iii annan än en registrerad pionjärinvesterare, och som redan har bedrivit omfattande verksamhet i området innan konventionen trädde i kraft, eller dennes efterträdare i fråga om intresse i verksamheten, skall anses ha uppfyllt de uppställda finansiella och tekniska kraven för att en arbetsplan skall godkännas om sponsorstaten intygar att sökanden har nedlagt ett belopp motsvarande minst trettio (30) miljoner US-dollar på forskningsverksamhet och undersökning och har använt minst tio (10) procent av beloppet för att lokalisera, mäta upp och utvärdera det område som täcks av arbetsplanen. Om denna uppfyller konventionens krav i övrigt och följer alla regler, föreskrifter och förfaranden som har antagits i anslutning därtill, skall den godkännas av rådet i form av ett kontrakt. Bestämmelserna i avsnitt 3.11 i denna bilaga skall tolkas och tillämpas i enlighet härmed.

ii) Oaktat bestämmelserna i resolution II.8 a får en registrerad pionjärinvesterare begära godkännande av en arbetsplan för undersökning inom trettiosex (36) månader efter konventionens ikraftträdande. Arbetsplanen för undersökning skall innehålla de dokument, rapporter och annan information som överlämnats till den förberedande kommissionen både före och efter registreringen varvid skall bifogas ett intyg att villkoren uppfyllts i form av en objektiv rapport, som beskriver i vad mån skyldigheterna uppfyllts under den ordning som gällde för pionjärinvesteringar, utfärdad av den förberedande kommissionen i enlighet med resolution II.11 a. En sådan arbetsplan skall anses vara godkänd. En sådan arbetsplan skall ha formen av ett kontrakt mellan myndigheten och den registrerade pionjärinvesteraren i enlighet med del XI och detta avtal. Avgiften på 250 000 US-dollar, som skall ha erlagts enligt resolution II.7 a, skall anses utgöra avgiften för undersökningsfasen enligt avsnitt 8.3 i denna bilaga. Avsnitt 3.11 i denna bilaga skall tolkas och tillämpas i enlighet härmed.

iii) I enlighet med principen om icke-diskriminering skall ett kontrakt med en stat eller en fysisk eller juridisk person eller en del av en sådan person som avses i a i ovan innefatta arrangemang som skall vara likvärdiga eller inte vara mindre gynnsamma än de som avtalats med sådana registrerade investerare som avses i a ii ovan. Om någon av staterna eller de fysiska eller juridiska personerna eller delar av dem som avses i a i ovan beviljas gynnsammare villkor, skall rådet bevilja likvärdiga och ej mindre gynnsamma villkor än dem som gäller för registrerade pionjärinvesterare enligt a ii, förutsatt att ett sådant arrangemang inte inverkar menligt på eller är till förfång för myndigheten.

iv) En stat som är sponsor för en ansökan om arbetsplan enligt bestämmelserna i a i och ii härovan, får vara en avtalsslutande stat eller en stat som provisoriskt tillämpar detta avtal enligt dess artikel 7, eller en stat som är provisorisk medlem av myndigheten enligt punkt 12.

v) Resolution II.8 c skall tolkas och tillämpas i enlighet med a iv ovan.

b) Arbetsplaner för undersökning skall godkännas i enlighet med konventionens artikel 153.3.

7. Till en ansökan om godkännande av arbetsplan skall bifogas en bedömning av den föreslagna verksamhetens möjliga inverkan på miljön samt en beskrivning av ett program för oceanografiska studier och miljöstudier av baslinjen i enlighet med de regler, föreskrifter och förfaranden som har antagits av myndigheten.

8. Med förbehåll för punkt 6 a i eller ii skall en ansökan om godkännande av arbetsplan för undersökning behandlas i enlighet med de förfaranden som avses i avsnitt 3.11 i denna bilaga.

9. En arbetsplan för undersökning skall beviljas för en period om femton (15) år. När en sådan arbetsplan löper ut, skall tillståndshavaren ansöka om en arbetsplan för bearbetning, såvida han inte redan har gjort detta eller har fått arbetsplanen för undersökning förlängd. En tillståndshavare kan ansöka om en sådan förlängning av perioden på högst fem år varje gång. En sådan förlängning skall beviljas om tillståndshavaren lojalt har bemödat sig om att uppfylla arbetsplanens krav, men av orsaker som han inte råder över inte har kunnat avsluta nödvändigt förberedande arbete för att kunna fortsätta till bearbetningsstadiet, eller om rådande ekonomiska förhållanden inte motiverar en fortsättning till bearbetningsstadiet.

10. Avsättning av ett reserverat område för myndigheten i enlighet med konventionens bilaga III artikel 8 skall ske i samband med att ansökan om arbetsplan för undersökning eller för både undersökning och bearbetning godkänns.

11. Utan hänsyn till bestämmelserna i punkt 9 skall en godkänd arbetsplan för undersökning som sponsras av minst en stat som provisoriskt tillämpar detta avtal, löpa ut om den staten upphör att provisoriskt tillämpa detta avtal och inte har blivit provisorisk medlem enligt punkt 2, eller inte har blivit part i avtalet.

12. När avtalet träder i kraft, får de i artikel 3 nämnda staterna och de fysiska och juridiska personer som har tillämpat avtalet provisoriskt i enlighet med artikel 7 och för vilka det inte gäller, fortsätta att vara provisoriska medlemmar av myndigheten i avvaktan på att avtalet träder i kraft för sådana stater och fysiska eller juridiska personer i enlighet med följande:

a) Om avtalet träder i kraft före den 16 november 1996 skall sådana stater och fysiska eller juridiska personer ha rätt att även i fortsättningen delta som provisoriska medlemmar av myndigheten efter det att en stat eller en fysisk eller juridisk person har notifierat depositarien av detta avtal att den avser delta som provisorisk medlem. Ett sådant medlemskap skall upphöra, antingen den 16 november 1996, eller när avtalet och konventionen träder i kraft för en sådan medlem, vilkendera tidpunkt som inträffar tidigast. På begäran av vederbörande stat eller fysiska eller juridiska person, kan rådet förlänga sådant medlemskap efter den 16 november 1996 för ytterligare en eller flera perioder på vardera högst två år, förutsatt att rådet har försäkrat sig om att den berörda staten eller fysiska eller juridiska personen lojalt har bemödat sig om att bli part i avtalet och konventionen.

b) Om avtalet träder i kraft efter den 15 november 1996, kan sådana stater och fysiska eller juridiska personer begära att rådet beviljar dem fortsatt provisoriskt medlemskap i myndigheten under en eller flera perioder fram till den 16 november 1998. Rådet skall bevilja sådant medlemskap gällande från dagen för sådan begäran om det har försäkrat sig om att staten eller den fysiska eller juridiska personen i fråga lojalt har bemödat sig om att bli part i avtalet och konventionen.

c) Stater och rättssubjekt som är provisoriska medlemmar av myndigheten enligt a eller b ovan skall tillämpa villkoren i del XI och avtalet i enlighet med deras respektive nationella eller inhemska lagar, förordningar och årliga budgetanslag, och skall ha samma rättigheter och skyldigheter som andra medlemmar, inklusive

i) skyldighet att bidra till myndighetens administrativa budget i enlighet med tariffen för fastställda bidrag,

ii) rätt att vara sponsor för en ansökan om godkännande av en arbetsplan för undersökning. Beträffande rättssubjekt vars beståndsdelar är fysiska eller juridiska personer som har mer än en nationalitet, skall en arbetsplan för undersökning inte godkännas, såvida inte alla de stater vars fysiska eller juridiska personer består av dessa personer, är parter i avtalet eller provisoriskt anslutna till det.

d) Utan hinder av bestämmelserna i punkt 9 skall en godkänd arbetsplan som har formen av kontrakt för undersökning som har sponsrats enligt c ii ovan av en stat som var provisorisk medlem, löpa ut om medlemskapet upphör och staten eller ifrågavarande stat eller rättssubjekt inte har blivit part i avtalet.

e) Om en sådan medlem inte har betalat sitt fastställda bidrag eller på annat sätt inte har fullgjort sina skyldigheter enligt denna punkt, skall det provisoriska medlemskapet upphöra.

13. Med hänvisning till konventionens bilaga III artikel 10 skall en prestation som inte har varit godtagbar, tolkas så att den avser fall där tillståndshavaren inte har uppfyllt kraven i en godkänd arbetsplan, trots skriftliga varningar från myndigheten att göra detta.

14. Myndigheten skall ha sin egen budget. Intill slutet av det år som följer på det år då avtalet träder i kraft skall myndighetens förvaltningskostnader bestridas genom företagets budget. Därefter skall dessa kostnader bestridas med medlemmarnas - även de provisoriska medlemmarnas - fastställda bidrag enligt konventionens artikel 171 a och 173 samt avtalet, till dess att myndigheten har tillräckliga medel från andra källor för att bestrida dessa kostnader. Myndigheten skall inte utöva den befogenhet som avses i konventionens artikel 174.1 för att låna medel för att täcka förvaltningsbudgeten.

15. I enlighet med konventionens artikel 162.2 o ii skall myndigheten utarbeta och anta regler, föreskrifter och förfaranden på grundval av de principer som anges i avsnitt 2, 5, 6, 7 och 8 i denna bilaga, liksom de ytterligare regler, föreskrifter och förfaranden som krävs för att underlätta godkännandet av arbetsplanerna för undersökning eller bearbetning enligt följande:

a) Rådet kan göra detta när det anser att alla eller någon av dessa regler, föreskrifter eller förfaranden krävs för verksamhet i området, eller när det bedömer att affärsmässig bearbetning är omedelbart förestående, eller på begäran av en stat, vars medborgare avser ansöka om godkännande av en arbetsplan för bearbetning.

b) Om en stat inkommer med begäran enligt a ovan, skall rådet i enlighet med konventionens artikel 162.2 o anta sådana regler, föreskrifter och förfaranden senast två år efter en sådan begäran.

c) Om rådet inte har avslutat utarbetandet av reglerna, föreskrifterna och förfarandena om bearbetning inom den angivna tiden, och en ansökan om godkännande av en arbetsplan för bearbetning väntar på handläggning, skall rådet likafullt pröva och provisoriskt godkänna en sådan arbetsplan på grundval av konventionens bestämmelser, regler, föreskrifter och förfaranden som rådet provisoriskt kan ha antagit eller på grundval av konventionens normer och de villkor och principer som anges i denna bilaga, liksom på de principer som gäller för lika behandling av tillståndshavare.

16. De förslag till regler, föreskrifter och förfaranden samt eventuella rekommendationer för bestämmelserna i del XI som finns i den förberedande kommissionens rapporter och rekommendationer skall beaktas av myndigheten när den antar regler, föreskrifter och förfaranden i enlighet med del XI och detta avtal.

17. Tillämpliga bestämmelser i konventionens del XI avsnitt 4 skall tolkas och tillämpas i enlighet med avtalet.

AVSNITT 2 Företaget

1. Myndighetens sekretariat skall utföra företagets uppgifter tills detta börjar driva egen verksamhet. Myndighetens generalsekreterare skall utse en tillförordnad generaldirektör bland myndighetens personal för att övervaka sekretariatets ovan angivna uppgifter. Dessa uppgifter skall bestå i

a) att övervaka och granska tendenserna och utvecklingen av gruvdrift på djuphavsbottnen, däribland en regelbunden analys av förhållandena på världsmarknaden för metaller samt metallpriser, trender och utsikter,

b) att bedöma resultat av marin vetenskaplig forskning om verksamheten i området med särskild betoning på undersökningar om verksamhetens inverkan på miljön i området,

c) att bedöma tillgängliga uppgifter om prospektering och undersökning,

d) att bedöma den teknologiska utvecklingen avseende verksamheten i området, särskilt teknologi för skydd och bevarande av den marina miljön,

e) att utvärdera information och data om de områden som är reserverade för myndigheten,

f) att bedöma olika förslag till samriskföretag (joint ventures),

g) att sammanställa information om tillgången på utbildad arbetskraft,

h) att studera olika alternativ av företagsledning på företaget vid olika driftsstadier.

2. I inledningsskedet skall företaget idka gruvdrift på djuphavsbottnen i form av samriskföretag. När en arbetsplan för bearbetning godkänns för en fysisk eller juridisk person annan än företaget, eller när rådet mottar en ansökan om ett samriskföretag med företaget skall det behandla frågan om hur företaget skall fungera oberoende av myndighetens sekretariat. Om ett samriskföretag tillsammans med företaget är förenligt med god affärsmannased skall rådet utfärda ett direktiv i enlighet med konventionens artikel 170.2 som innehåller bestämmelser om sådan oberoende verksamhet.

3. De avtalsslutande staternas skyldighet att finansiera en av företagets gruvor enligt konventionens bilaga IV artikel 11.3 skall inte gälla och ifrågavarande stater skall inte vara skyldiga att finansiera någon av verksamheterna vid någon av företagets gruvor eller enligt dess samriskföretagsprogram.

4. De skyldigheter som gäller för tillståndshavare skall även gälla för företaget. Utan hänsyn till bestämmelserna i konventionens artikel 153.3 och bilaga III artikel 3.5 skall en arbetsplan för företaget då den godkänns, ha formen av ett kontrakt mellan myndigheten och företaget.

5. En tillståndshavare som har bidragit med ett visst område till myndigheten i form av ett reserverat område har förhandsrätt att ingå samriskföretag med företaget för undersökning och bearbetning av ifrågavarande område. Om företaget inte inkommer med en ansökan om arbetsplan för verksamhet i sådant reserverat område senast femton (15) år efter det att företaget har börjat bedriva verksamhet, oberoende av myndighetens sekretariat, eller senast femton (15) år efter den dag som det området reserverades för myndigheten, vilkendera tidpunkt som inträffar senast, skall den tillståndshavare som har tillhandahållit området ha rätt att ansöka om godkännande av en arbetsplan för ifrågavarande område under förutsättning att denne lojalt erbjuder sig att låta företaget ingå som partner i samriskföretaget.

6. Artikel 170.4, bilaga IV och andra bestämmelser i konventionen avseende företaget skall tolkas och tillämpas i enlighet med detta avsnitt.

AVSNITT 3 Beslutsfattande

1. Myndighetens allmänna riktlinjer skall fastställas av församlingen i samråd med rådet.

2. Beslut i myndighetens organ bör som regel vara enhälliga.

3. Om alla försök att uppnå ett enhälligt beslut har uttömts, skall beslut fattas genom omröstning i församlingen, varvid det krävs majoritetsbeslut av närvarande och röstande medlemmar i procedurfrågor och två tredjedels majoritet enligt konventionens artikel 159.8 i sakfrågor.

4. Församlingens beslut i en fråga där även rådet har behörighet eller i en administrativ, budgetär eller finansiell fråga skall grundas på rekommendation av rådet. Om församlingen inte godtar rådets rekommendation i något ärende, skall den återförvisa ärendet till rådet för ytterligare behandling. Rådet skall ta ärendet under förnyad prövning på grundval av församlingens synpunkter.

5. Om alla försök att uppnå ett enhälligt beslut har uttömts, skall beslut fattas genom omröstning i församlingen, varvid det krävs majoritetsbeslut av närvarande och röstande medlemmar i procedurfrågor och i sakfrågor, utom när konventionen kräver enhälliga rådsbeslut, två tredjedels majoritet, förutsatt att inte en majoritet i någon av de kamrar som anges i punkt 9 motsätter sig ett sådant beslut. När rådet fattar beslut skall det sträva efter att tillgodose samtliga myndighetsmedlemmars intressen.

6. Rådet kan uppskjuta ett beslut för att möjliggöra ytterligare förhandlingar när det förefaller som om alla försök att uppnå enhällighet i en fråga inte har uttömts.

7. Ett beslut av församlingen eller rådet med finansiell eller budgetär innebörd skall grundas på finanskommitténs rekommendationer.

8. Bestämmelserna i konventionens artikel 161.8 b och c är utan verkan.

9. a) Varje grupp av stater som har valts enligt punkt 15 a-c skall behandlas som en kammare i omröstning i rådet. De utvecklingsländer som har valts enligt punkt 15 d och e skall behandlas som en kammare vid omröstning i rådet.

b) Innan rådsmedlemmarna väljs skall församlingen upprätta listor över länder som uppfyller villkoren för medlemskap i gruppen av stater i punkt 15 a-d. Om en stat uppfyller villkoren för medlemskap i mer än en grupp, kan den bara föreslås av en grupp till val i rådet, och den skall endast representera den gruppen vid omröstning i rådet.

10. Varje grupp av stater i punkt 15 a-d skall vara representerad i rådet av de medlemmar som den gruppen har nominerat. Varje grupp skall endast nominera så många kandidater som krävs för att fylla den gruppens platser. När antalet potentiella kandidater i var och en av de grupper som avses i punkt 15 a-e överstiger antalet tillgängliga platser i var och en av dessa grupper, skall som regel rotationsprincipen gälla. De medlemmar som är stater i var och en av dessa grupper skall avgöra hur denna princip skall tillämpas för dessa grupper.

11. a) Rådet skall godkänna en rekommendation av den juridiska och tekniska kommissionen avseende en arbetsplan såvida ej rådet med två tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemmar, inklusive en majoritet av närvarande och röstande medlemmar i var och en av rådets kamrar, beslutar att inte godkänna en arbetsplan. Om rådet inte fattar beslut på en rekommendation att godkänna en arbetsplan inom föreskriven tid, skall rekommendationen betraktas som godkänd av rådet vid utgången av ifrågavarande tid. Den föreskrivna tiden skall normalt vara sextio (60) dagar, såvida inte rådet beslutar om en längre tid. Om kommissionen rekommenderar att en arbetsplan inte skall godkännas eller ej avger någon rekommendation, kan rådet likafullt godkänna arbetsplanen i enlighet med arbetsordningens regler för beslut i sakfrågor.

b) Bestämmelserna i konventionens artikel 162.2 j skall vara utan verkan.

12. En tvist som uppstår i samband med att en arbetsplan inte godkänns, skall underkastas det förlikningsförfarande som avses i konventionen.

13. Beslut som fattas genom omröstning i den juridiska och tekniska kommissionen skall ske genom majoritetsbeslut av närvarande och röstande medlemmar.

14. Konventionens del XI kapitel 4 avsnitt B och C skall tolkas och tillämpas i enlighet med detta avsnitt.

15. Rådet skall bestå av trettiosex (36) av myndighetens medlemmar, valda av församlingen på följande sätt:

a) Fyra (4) medlemmar från de stater som är avtalsparter och som under de senaste fem åren enligt tillgänglig statistik antingen har konsumerat mer än 2 procent av värdet av den totala världskonsumtionen, eller hade en nettoimport överstigande 2 procent av värdet av den totala världsimporten av de råvaror som framställs av de mineralgrupper som skall brytas i området, förutsatt att bland dessa fyra medlemmar ingår den stat från den östeuropeiska regionen som har den största ekonomin i den regionen, beräknat i bruttonationalprodukt, och den stat som den dag som konventionen träder i kraft har den största ekonomin beräknat i bruttonationalprodukt, om sådana stater önskar vara representerade i denna grupp.

b) Fyra (4) medlemmar från den grupp av åtta stater som har gjort de största investeringarna för att förbereda och driva verksamheten i området, antingen direkt eller genom sina medborgare.

c) Fyra (4) medlemmar bland de avtalsslutande stater som på grundval av produktionen i områden under deras jurisdiktion är stora nettoexportörer av de mineralgrupper som skall utvinnas från området, inklusive minst två utvecklingsländer vars export av sådana mineral har väsentlig betydelse i deras ekonomier.

d) Sex (6) medlemmar i gruppen av utvecklingsländer som representerar särskilda intressen. Dessa särskilda intressen skall innefatta folkrika stater, stater som saknar kust eller som är geografiskt missgynnade, stater som är öar, stater som har en betydande import av de mineralgrupper som skall utvinnas i området, stater som är potentiella producenter av sådana mineral samt de minst utvecklade länderna.

e) Arton (18) medlemmar valda så att de representerar en jämn geografisk fördelning av platserna i rådet som helhet, förutsatt att varje geografisk region skall ha minst en medlem vald enligt denna princip. I detta syfte skall de geografiska regionerna vara Afrika, Asien, Östeuropa, Latinamerika och Karibien, Västeuropa samt övriga.

16. Bestämmelserna i konventionens artikel 161.1 skall vara utan verkan.

AVSNITT 4 Granskningskonferensen

Bestämmelserna avseende granskningskonferensen i konventionens artikel 155.1, 3 och 4 skall vara utan verkan. Utan hänsyn till bestämmelserna i konventionens artikel 314.2 kan församlingen på rekommendation av rådet genomföra en granskning av de frågor som avses i artikel 155.1. Ändringar i detta avtal och del XI skall göras enligt de förfaranden som anges i konventionens artikel 314, 315 och 316, förutsatt att principerna, det internationella rättssystemet och villkoren i artikel 155.2 iakttas och rättigheterna i punkt 5 i den artikeln inte påverkas.

AVSNITT 5 Teknologiöverföring

1. Utöver bestämmelserna i konventionens artikel 144 skall teknologiöverföring, vad avser del XI, ske enligt följande principer:

a) Företaget och de utvecklingsländer som önskar få del av teknologi för gruvdrift på djuphavsbottnen skall bemöda sig om att skaffa sådan teknologi på rimliga affärsmässiga villkor på den öppna marknaden eller genom samriskföretag (joint ventures),

b) Om företaget eller utvecklingsländer inte kan förvärva teknologi för gruvdrift på djuphavsbottnen, får myndigheten begära att alla eller någon av tillståndshavarna och deras respektive sponsrande stater samarbetar för att möjliggöra för företaget eller ett samriskföretag som tillhör företaget, eller ett eller flera utvecklingsländer som söker förvärva sådan teknologi, att på skäliga affärsmässiga, förenliga med ett effektivt skydd av immateriella egendomsrättigheter, göra detta. De avtalsslutande staterna förbinder sig att fullt och effektivt samarbeta med myndigheten i detta syfte och att säkerställa att de tillståndshavare som sponsras av dem samarbetar även helt och fullt med myndigheten.

c) Som allmän regel gäller att de avtalsslutande staterna skall främja internationellt tekniskt och vetenskapligt samarbete avseende verksamhet i området, både mellan de berörda parterna och genom att utarbeta program för utbildning, tekniskt bistånd och vetenskapligt samarbete om marin vetenskap och teknologi och skydd och bevarande av den marina miljön.

2. Bestämmelserna i konventionens bilaga III artikel 5 skall vara utan verkan.

AVSNITT 6 Riktlinjer för bearbetning

1. Myndighetens riktlinjer för bearbetning skall grundas på följande principer:

a) Utveckling av tillgångarna i området skall ske i enlighet med god affärsmannased.

b) Bestämmelserna i GATT, dess tillhörande koder och efterföljande eller ersättande avtal skall gälla för verksamhet i området.

c) Ingen subventionering av verksamhet i området får förekomma utom sådan som är tillåten enligt de avtal som avses i b ovan. Subventionering enligt dessa principer skall definieras i de kontraktsvillkor som avses i b ovan.

d) Ingen diskriminering mellan de mineral som utvinns i området och de som utvinns annorstädes skall förekomma. Ingen företrädesrätt till marknaderna för sådana mineral eller för import av råvaror som framställs av sådana mineral skall förekomma, i synnerhet inte

i) genom att införa tullar eller icke-tariffära handelshinder, och

ii) genom att avtalsslutande stater ger företrädesrätt till marknader för sådana mineral eller råvaror som framställs av deras statliga företag eller av fysiska eller juridiska personer som är medborgare i den staten eller kontrolleras av dem eller den statens medborgare.

e) En arbetsplan för bearbetning som har godkänts av myndigheten för varje gruvområde skall innehålla en tidsplan för den tilltänkta bearbetningen och skall ange beräknad maximal mängd mineral som får brytas per år enligt planen.

f) Följande skall gälla för biläggande av tvister rörande bestämmelserna i de kontrakt som avses i b ovan:

i) När de berörda avtalsslutande staterna även är parter i sådana avtal, skall de tillämpa de förfaranden för biläggande av tvister som finns i dessa avtal.

ii) När en eller flera berörda avtalsslutande stater inte är parter i sådana avtal, skall de tillämpa konventionens förfaranden för biläggande av tvister.

g) Vid ett utslag enligt de avtal som avses i b ovan att avtalsslutande stat har gjort sig skyldig till otillåten subventionering eller subventionering som har haft skadlig verkan på en annan avtalsstats intressen, och lämpliga åtgärder inte har vidtagits av ifrågavarande stat, kan en avtalsslutande stat begära att rådet vidtar lämpliga åtgärder.

2. Principerna i punkt 1 skall inte påverka de rättigheter och skyldigheter enligt någon bestämmelse i avtal som avses i punkt 1 b ovan liksom tillämpliga avtal avseende frihandel och tullunioner, med avseende på stater som är avtalsparter och som även är parter i sådana avtal.

3. Om en tillståndshavare tar emot andra subventioner än sådana som är tillåtna enligt de avtal som avses i punkt 1 b, skall detta betraktas som ett brott mot de grundläggande villkoren i det kontrakt som utgör en arbetsplan för verksamhet i området.

4. En avtalsslutande stat som har skäl att tro att det har skett en överträdelse av föreskrifterna i punkt 1 b-c eller punkt 3 kan initiera ett förfarande för biläggande av tvister i enlighet med punkt 1 f eller g.

5. En avtalsslutande stat får när som helst uppmärksamma rådet på verksamhet som enligt dess uppfattning inte står i överensstämmelse med föreskrifterna i punkt 1 b-d.

6. Myndigheten skall utarbeta regler, föreskrifter och förfaranden som säkerställer uppfyllandet av bestämmelserna i detta avsnitt, inklusive relevanta regler, föreskrifter och förfaranden för godkännande av arbetsplaner.

7. Bestämmelserna i konventionens artikel 151.1-7 och 9, artikel 162.2 q, artikel 165.2 n, samt bilaga III artikel 6.5, och artikel 7 skall vara utan verkan.

AVSNITT 7 Ekonomiskt bistånd

1. Myndighetens riktlinjer för bistånd till utvecklingsländer vars exportinkomster allvarligt minskat eller vars ekonomier allvarligt skadats till följd av sänkta priser på ett drabbat mineral eller minskad exportvolym av detta, i den mån sådan minskning har orsakats av verksamhet i området, skall grundas på följande principer:

a) Myndigheten skall upprätta en fond för ekonomiskt bistånd med en del av de av myndighetens medel som överstiger de medel som behövs för att täcka de administrativa kostnaderna. Storleken på det belopp som anslås för detta ändamål skall bestämmas av rådet från tid till annan på rekommendation av finanskommittén. Endast medel som har mottagits från tillståndshavare, inklusive företaget samt frivilliga bidrag skall anslås till fonden för ekonomiskt bistånd.

b) Utvecklingsländer med landbaserad gruvdrift, vars ekonomier allvarligt drabbats genom bearbetning av mineral på djuphavsbottnen skall få bidrag från myndighetens fond för ekonomiskt bistånd.

c) Myndigheten skall tillhandahålla medel från fonden till drabbade utvecklingsländer med landbaserad gruvdrift när så är lämpligt i samarbete med befintliga globala eller regionala utvecklingsinstitutioner som har den infrastruktur och sakkunskap som krävs för att genomföra sådana biståndsprogram.

d) Omfattningen och tidsplanen för sådant bistånd skall bestämmas från fall till fall. Därvid skall vederbörlig hänsyn tas till karaktären och omfattningen av de problem som de drabbade utvecklingsländerna med landsbaserad gruvdrift har ställts inför.

2. Konventionens artikel 151.10 skall genomföras med hjälp av de åtgärder för ekonomiskt bistånd som avses i punkt 1 ovan. Konventionens artikel 160.2 l, artikel 162.2 n, artikel 164.2 d, artikel 171 f samt artikel 173.2 c skall tolkas i enlighet därmed.

AVSNITT 8 Finansiella kontraktsvillkor

1. Följande principer skall ligga till grund för upprättande av regler, föreskrifter och förfaranden för finansiella villkor i kontrakt:

a) Systemet för betalningar till myndigheten skall vara rättvist för både tillståndshavaren och myndigheten och skall tillhandahålla lämpliga metoder för att fastställa att tillståndshavaren efterlever systemet.

b) Taxan enligt systemet skall ligga inom ramen för den som gäller landbaserad gruvdrift av ifrågavarande mineral eller liknande mineral för att undvika att gruvdrift på djuphavsbottnen får en konstlad konkurrensfördel eller ogynnsamt drabbar en tillståndshavare.

c) Systemet bör inte vara komplicerat och inte förorsaka större administrativa kostnader för myndigheten eller en tillståndshavare. Man bör överväga att anta ett royaltysystem eller en kombination av royalty- och vinstdelningssystem. Om alternativa system införs har tillståndshavaren rätt att välja det system som är tillämpligt på hans kontrakt. Varje senare ändring i valet mellan alternativa system skall emellertid ske genom överenskommelse mellan myndigheten och tillståndshavaren.

d) En fast årlig avgift skall erläggas från den dag då affärsmässig bearbetning påbörjas. Denna avgift kan räknas av mot andra avgifter som skall erläggas enligt det system som antagits i enlighet med c ovan. Rådet skall fastställa avgiftens storlek.

e) Systemet för betalningar kan ses över periodiskt mot bakgrund av ändringar i förhållandena. Alla ändringar skall tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. För befintliga kontrakt kan sådana ändringar endast tillämpas efter tillståndshavarens bestämmande. Varje senare ändring i valet mellan alternativa system skall ske genom överenskommelse mellan myndigheten och tillståndshavaren.

f) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av de regler och föreskrifter som baseras på dessa principer skall underkastas de förfaranden för biläggande av tvister som avses i konventionen.

2. Bestämmelserna i konventionens bilaga III artikel 13.3 10 skall vara utan verkan.

3. Vad gäller genomförandet av konventionens bilaga III artikel 13.2 skall avgiften för att pröva ansökningar om godkännande av en arbetsplan avseende en av faserna, nämligen undersökningsfasen eller bearbetningsfasen, vara 250 000 US-dollar för varje fas.

AVSNITT 9 Finanskommittén

1. Härmed inrättas en finanskommitté. Kommittén skall bestå femton (15) medlemmar med lämpliga kvalifikationer i finansfrågor. De stater som är avtalsparter skall nominera kandidater av högsta kompetens och integritet.

2. Ingen avtalsslutande stat får ha mer än en av sina medborgare som medlem av finanskommittén.

3. Medlemmarna av finanskommittén skall väljas av församlingen och vederbörlig hänsyn skall tas till behovet av jämn geografisk fördelning och representation av särskilda intressen. Varje grupp av stater enligt avsnitt 3.15 a-d i denna bilaga skall vara representerade med minst en medlem i kommittén. Tills dess att myndigheten har tillräckliga medel, utöver fastställda bidrag, för att bestrida de administrativa kostnaderna, skall medlemskap i kommittén inbegripa representanter för de fem största ekonomiska bidragsgivarna till myndighetens förvaltningsbudget. Därefter skall val av en medlem från varje grupp ske grundat på nominering av medlemmarna i respektive grupp utan hinder mot att ytterligare medlemmar kan väljas från varje grupp.

4. Medlemmarna av finanskommittén skall ha en mandattid på fem (5) år. De skall kunna omväljas för ytterligare en period.

5. Om en medlem av finanskommittén avlider, blir oförmögen att fullgöra sitt uppdrag eller avgår före mandattidens utgång, skall församlingen välja en medlem från samma geografiska område eller grupp av stater för återstoden av mandattiden.

6. Medlemmarna av finanskommittén skall inte ha något ekonomiskt intresse i verksamhet som rör frågor där kommittén har till uppgift att avge rekommendationer. De får inte ens sedan de har avgått yppa någon hemlig information som de har fått kännedom om genom sin verksamhet i myndigheten.

7. Beslut av församlingen och rådet i följande frågor skall ta hänsyn till finanskommitténs rekommendationer om

a) utkast till finansiella regler, föreskrifter och förfaranden för myndighetens organ samt myndighetens ekonomiska ledning och interna ekonomiska förvaltning,

b) fastställande av medlemmarnas bidrag till myndighetens administrativa budget i enlighet med konventionens artikel 160.2 e,

c) alla relevanta finansiella frågor, däribland förslaget till årsbudget som myndighetens generalsekreterare upprättar i enlighet med konventionens artikel 172 och de finansiella aspekterna på genomförandet av sekretariatets arbetsprogram,

d) den administrativa budgeten,

e) de finansiella förpliktelserna för de stater som är avtalsparter i samband med genomförandet av detta avtal och del XI liksom den administrativa och budgetära innebörden av förslag och rekommendationer som innebär utbetalningar från myndighetens medel,

f) regler, föreskrifter och förfaranden för rättvis fördelning av finansiell och annan ekonomisk behållning från verksamhet i området samt de beslut som skall fattas härom.

8. Beslut i finanskommittén i procedurfrågor skall fattas med en majoritet av närvarande och röstande medlemmar. Beslut i sakfrågor skall fattas enhälligt.

9. Kravet i konventionens artikel 162.2 y att upprätta ett dotterorgan som skall handha ekonomiska frågor skall anses vara uppfyllt genom upprättandet av finanskommittén i enlighet med detta avsnitt.

BILAGA II

EUROPEISKA GEMENSKAPENS INSTRUMENT FÖR FORMELL BEKRÄFTELSE

Europeiska gemenskapen hälsar Förenta nationernas generalsekreterare och har äran att, med hänvisning till Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 och avtalet om genomförande av del XI i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 28 juli 1994, deponera sitt instrument för formell bekräftelse av konventionen och avtalet.

Genom att detta instrument deponeras har gemenskapen äran att förklara att den erkänner staters rättigheter och skyldigheter enligt denna konvention vad gäller de sakområden för vilka behörigheten har överförts till gemenskapen av de medlemsstater som är parter i denna konvention. Den förklaring om behörighet som avses i artikel 5.1 i bilaga IX till konventionen bifogas.

Europeiska gemenskapen önskar även, i enlighet med artikel 310 i konventionen, förklara att den motsätter sig alla förklaringar och uttalanden som avser att utesluta eller ändra den rättsliga verkan av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention, särskilt vad gäller fiske. Gemenskapen anser att konventionen inte erkänner kuststaters rättigheter och jurisdiktion vad gäller utnyttjande, bevarande och förvaltning av andra fiskeresurser än sedentära arter utanför den ekonomiska zonen.

Europeiska gemenskapen förbehåller sig rätten att avge senare förklaringar med avseende på konventionen och avtalet och som svar på framtida förklaringar och uttalanden.

Europeiska gemenskapen begagnar detta tillfälle att ånyo försäkra Förenta nationernas generalsekreterare om sin utmärkta högaktning.

FÖRKLARING OM EUROPEISKA GEMENSKAPENS BEHÖRIGHET MED AVSEENDE PÅ SAKOMRÅDEN SOM OMFATTAS AV FÖRENTA NATIONERNAS HAVSRÄTTSKONVENTION AV DEN 10 DECEMBER 1982 OCH AVTALET AV DEN 28 JULI 1994 OM GENOMFÖRANDE AV DEL XI I DENNA KONVENTION (Förklaring enligt artikel 5.1 i bilaga IX till konventionen och artikel 4.4 i avtalet)

I artikel 5.1 i bilaga IX till Förenta nationernas havsrättskonvention anges att en internationell organisations instrument för formell bekräftelse skall innehålla en förklaring som närmare anger de sakområden i denna konvention för vilka behörighet har överförts till organisationen av de medlemsstater som är parter i konventionen (1).

I artikel 4.4 i avtalet om genomförande av del XI i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (2) anges att formell bekräftelse av internationella organisationer skall ske i enlighet med bilaga IX till konventionen.

Europeiska gemenskaperna upprättas genom Parisfördraget (EKSG) och Romfördraget (EEG och Euratom) som undertecknades den 18 april 1951 respektive den 25 mars 1957. Dessa fördrag trädde i kraft den 25 juli 1952 respektive den 1 januari 1958 efter ratificering av signatärstaterna. De har ändrats genom Fördraget om Europeiska unionen som undertecknades i Maastricht den 7 februari 1992 och trädde i kraft den 1 november 1993 efter ratificering av signatärstaterna och senast genom anslutningsfördraget som undertecknades på Korfu den 24 juni 1994 och trädde i kraft den 1 januari 1995 (3).

Följande länder är för närvarande medlemmar i gemenskaperna: Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Republiken Finland, Franska republiken, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Portugal, Konungariket Spanien, Konungariket Sverige, Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Österrike.

Vad gäller de sakområden för vilka behörighet överförts till Europeiska gemenskapen är Förenta nationernas havsrättskonvention och avtalet om genomförande av del XI i denna konvention tillämpliga på de territorier inom vilka det fördrag genom vilket denna upprättas är tillämpligt och i enlighet med de villkor som anges i detta fördrag, särskilt artikel 227 i detta.

Denna förklaring är inte tillämplig på gemenskapens medlemsstaters territorier där detta fördrag inte är tillämpligt och inverkar inte på de berörda medlemsstaternas handlingar och uttalanden inom ramen för konventionen och avtalet på dessa territoriers vägnar eller i dessas intresse.

I enlighet med bestämmelserna ovan anges i denna förklaring den behörighet som överförs till gemenskapen av medlemsstaterna i enlighet med fördragen vad gäller de sakfrågor som konventionen och avtalet omfattar.

Räckvidden och utövandet av gemenskapens behörighet är till sin natur sådana att de ständigt kommer att utvecklas, och gemenskapen kommer när så krävs att komplettera eller ändra denna förklaring i enlighet med artikel 5.4 i bilaga IX till konventionen.

Gemenskapen har exklusiv behörighet inom vissa sakområden under det att den har delad behörighet med sina medlemsstater inom andra sakområden.

1. Sakområden där gemenskapen har exklusiv behörighet

- Gemenskapen anger att dess medlemsstater har överfört behörighet till den vad gäller bevarande och förvaltning av havsfiskeresurser. I denna egenskap kan den på detta område anta relevanta regler och lagar (som tillämpas av medlemsstaterna) och inom ramen för sin behörighet fatta beslut om åtaganden i förhållande till tredje land eller behöriga internationella organisationer. Denna behörighet omfattar fiske på vatten under nationell jurisdiktion och på det fria havet. Vad gäller åtgärder som avser jurisdiktion över fartyg, tillstånd att föra flagg, fartygsregistrering och tillämpning av straffrättsliga och administrativa påföljder är det dock medlemsstaterna som är behöriga med beaktande av gemenskapsrätten. I gemenskapsrätten anges även administrativa påföljder.

- Med stöd av den gemensamma handels- och tullpolitiken är gemenskapen behörig vad gäller bestämmelserna i del X och XI i konventionen samt bestämmelserna avseende internationell handel i avtalet av den 28 juli 1994.

2. Områden där gemenskapen delar behörighet med sina medlemsstater

- Delad behörighet gäller avseende fiske för ett antal områden som inte direkt hänför sig till bevarande och förvaltning av fiskeresurser, såsom till exempel forskning, teknisk utveckling och utvecklingssamarbete.

- Vad gäller bestämmelser om sjötransporter och sjötrafiksäkerhet och förebyggande av havsföroreningar, bland annat i del II, III, V, VII och XII i konventionen, har gemenskapen exklusiv behörighet endast i den utsträckning som bestämmelserna i konventionen eller de rättsliga instrument som antagits för tillämpningen av dessa påverkar befintliga gemenskapsregler. När det finns gemenskapsregler men dessa inte påverkas, särskilt med avseende på minimiregler för gemenskapen, har medlemsstaterna behörighet utan att det påverkar gemenskapens behörighet inom området. I andra fall är medlemsstaterna behöriga.

En förteckning över tillämpliga gemenskapsrättsakter framgår av tillägget. Omfattningen av gemenskapens behörighet som följer av dessa texter skall bedömas i förhållande till de detaljerade bestämmelserna för varje åtgärd särskilt när dessa bestämmelser avser fastställandet av gemensamma regler.

- Vad gäller bestämmelserna i del XIII och XIV i konventionen är gemenskapen behörig beträffande främjande av samarbete om forskning och teknisk utveckling med tredje land och internationella organisationer. Gemenskapens åtgärder på detta område skall komplettera medlemsstaternas åtgärder. I detta fall skall behörigheten utövas genom antagandet av de program som anges i tillägget.

3. Möjlig inverkan på annan gemenskapspolitik

- Gemenskapens politik och aktiviteter med avseende på kontroll av oskäliga ekonomiska förfaranden, offentlig upphandling, industriell konkurrenskraft samt utvecklingsbistånd skall även nämnas. Gemenskapens politik på dessa områden kan särskilt, med avseende på vissa bestämmelser i del VI och XI, vara av betydelse för konventionen och avtalet.

(1) I enlighet med artikel 2 i bilaga IX har gemenskapen vid undertecknandet av konventionen avgivit en förklaring som närmare anger vilka frågor som regleras av denna konvention och för vilka behörighet har överförts till gemenskapen av dess medlemsstater.

(2) Gemenskapen undertecknade avtalet den 29 juli 1994 och tillämpar det provisoriskt från och med den 16 november 1994.

(3) Parisfördraget genom vilket Europeiska kol- och stålgemenskapen upprättas registrerades hos Förenta nationernas sekretariat den 15 mars 1957 under nummer 3729. Romfördragen genom vilka Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) upprättas registrerades den 21 april under nummer 4300 respektive den 24 april 1958 under nummer 4301. Fördraget om Europeiska unionen registrerades den 28 december 1993 under nummer 30615. Anslutningsfördraget av den 24 juni 1994 offentliggjordes i EGT C 241 av den 29 augusti 1994.

Tillägg

GEMENSKAPSRÄTTSAKTER SOM AVSER SAKOMRÅDEN SOM OMFATTAS AV KONVENTIONEN OCH AVTALET

- Sjötrafiksäkerhet och förebyggande av havsföroreningar

Rådets beslut 92/143/EEG av den 25 februari 1992 om radionavigationssystem avsedda för användning i Europa (EGT L 59, 4.3.1992, s. 17)

Rådets direktiv 79/115/EEG av den 21 december 1978 om användande av långlotsar vid lotsning av fartyg i Nordsjön i Engelska kanalen (EGT L 33, 8.2.1979, s. 32)

Rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods (EGT L 247, 5.10.1993, s. 19)

Rådets direktiv 93/103/EG av den 23 november 1993 om minimiföreskrifter avseende säkerhet och hälsa i arbetet ombord på fiskefartyg (särdirektiv 13 i enlighet med artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 307, 13.12.1993, s. 1)

Rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (EGT L 319, 12.12.1994, s. 20)

Rådets direktiv 94/58/EG av den 22 november 1994 om minimikrav för utbildning av sjöfolk (EGT L 319, 12.12.1994, s. 28)

Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) (EGT L 157, 7.7.1995, s. 1)

Rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning (EGT L 46, 17.2.1997, s. 25)

Rådets förordning (EEG) nr 613/91 av den 4 mars 1991 om överflyttning av fartyg från ett register till ett annat inom gemenskapen (EGT L 68, 15.3.1991, s. 1) och kommissionens förordning (EEG) nr 2158/93 av den 28 juli 1993 om tillämpningen på rådets förordning (EEG) nr 613/91 av ändringar i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss och i 1973 års internationella konvention om förhindrande av förorening från fartyg (EGT L 194, 3.8.1993, s. 5)

Rådets förordning (EG) nr 2978/94 av den 21 november 1994 om genomförande av IMO-resolutionen A.747 (18) om mätning av dräktighet av barlastutrymmen i oljetankfartyg med segregerade barlasttankar (EGT L 319, 12.12.1994, s. 1)

Rådets förordning (EG) nr 3051/95 av den 8 december 1995 om säkerhetsorganisationen för roll-on/roll-off-passagerarfartyg (ro-ro-fartyg) (EGT L 320, 30.12.1995, s. 14)

- Skydd och bevarande av den marina miljön

Del XII i konventionen

Rådets beslut 81/971/EEG av den 3 december 1981 om inrättande av ett informationssystem för gemenskapen för kontroll och minskning av förorening orsakad av utsläpp i havet av kolväten (EGT L 355, 10.12.1981, s. 52)

Rådets beslut 86/85/EEG av den 6 mars 1986 om införande av ett informationssystem för gemenskapen avseende kontroll och minskning av förorening orsakad av utsläpp i havet av kolväten och andra skadliga ämnen (EGT L 77, 22.3.1986, s. 33)

Rådets direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor (EGT L 194, 25.7.1975, s. 23)

Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, 25.7.1975, s. 39)

Rådets direktiv 76/160/EEG av den 8 december 1975 om kvaliteten på badvatten (EGT L 31, 5.2.1976, s. 1)

Rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (EGT L 129, 18.5.1976, s. 23)

Rådets direktiv 78/176/EEG av den 20 februari 1978 om avfall från titandioxidindustrin (EGT L 54, 25.2.1978, s. 19).

Rådets direktiv 79/923/EEG av den 30 oktober 1979 om kvalitetskrav för skaldjursvatten (EGT L 281, 10.11.1979, s. 47)

Rådets direktiv 80/779/EEG av den 15 juli 1980 om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende på svaveldioxid och svävande partiklar (EGT L 229, 30.8.1980, s. 30)

Rådets direktiv 82/176/EEG av den 22 mars 1982 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från klor- och alkaliindustrin (EGT L 81, 27.3.1982, s. 29)

Rådets direktiv 82/501/EEG av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter (EGT L 230, 5.8.1982, s. 1)

Rådets direktiv 82/883/EEG av den 3 december 1982 om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxidindustrin (EGT L 378, 31.12.1982, s. 1)

Rådets direktiv 82/884/EEG av den 3 december 1982 om gränsvärde för bly i luften (EGT L 378, 31.12.1982, s. 15)

Rådets direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp (EGT L 291, 24.10.1984, s. 1)

Rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än klor- och alkaliindustrin (EGT L 74, 17.3.1984, s. 49).

Rådets direktiv 84/360/EEG av den 28 juni 1984 om bekämpning av luftförorening från industrianläggningar (EGT L 188, 16.7.1984, s. 20)

Rådets direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan (EGT L 274, 17.10.1984, s. 11)

Rådets direktiv 85/203/EEG av den 7 mars 1985 om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid (EGT L 87, 27.3.1985, s. 1)

Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 5.7.1985, s. 40)

Rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning I i bilagan till direktiv 76/464/EEG (EGT L 181, 4.7.1986, s. 16)

Rådets direktiv 88/609/EEG av den 24 november 1988 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (EGT L 336, 7.12.1988, s. 1)

Rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar (EGT L 163, 14.6.1989, s. 32)

Rådets direktiv 89/429/EEG av den 21 juni 1989 om luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar (EGT L 203, 15.7.1989, s. 50)

Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40)

Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitriter från jordbruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1)

Rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall (EGT L 377, 31.12.1991, s. 20)

Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7)

Rådets direktiv 92/112/EEG av den 15 december 1992 om åtgärder för harmonisering av programmen för att minska och slutligen eliminera förorening genom avfall och titandioxidindustrin (EGT L 409, 31.12.1992, s. 11)

Rådets direktiv 94/67/EG av den 16 december 1994 om förbränning av farligt avfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 34)

Rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (EGT L 30, 6.2.1993, s. 1)

- Forskning om den marina miljön

Programmet Marinvetenskap och teknik

Programmet Miljö och klimat

Samarbete med tredje land och internationella organisationer: Vetenskapligt och tekniskt samarbete med utvecklingsländerna.

- Konventioner i vilka gemenskapen är avtalsslutande part

Konventionen om förhindrande av havsföroreningar från landbaserade källor, Paris den 4 juni 1974 (Rådets beslut 75/437/EEG av den 3 mars 1975, offentliggjort i EGT L 194, 25.7.1975, s. 5)

Protokollet om ändring av konventionen om förhindrande av havsföroreningar från landbaserade källor, Paris den 26 mars 1986 (Rådets beslut 87/57/EEG av den 28 december 1986, offentliggjort i EGT L 24, 27.1.1987, s. 47)

Protokollet om skyddet av Medelhavet mot förorening från landbaserade källor, Aten den 17 maj 1980 (Rådets beslut 83/101/EEG av den 28 februari 1983, offentliggjort i EGT L 67, 12.3.1983, s. 1)

Konventionen om skydd för Medelhavet mot förorening och protokollet om förebyggande av föroreningen i Medelhavet vid dumpning från fartyg och flygplan, Barcelona den 16 februari 1976 (Rådets beslut 77/585/EEG av den 25 juli 1977, offentliggjort i EGT L 240, 19.9.1977, s. 1)

Protokollet om samarbete och bekämpning av förorening i Medelhavet av olja och andra skadliga ämnen vid krissituationer, Barcelona den 16 februari 1976 (Rådets beslut 81/420/EEG av den 19 maj 1981, offentliggjort i EGT L 162, 19.6.1981, s. 4)

Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, Genève den 13 november 1979 (Rådets beslut 81/462/EEG av den 11 juni 1981, offentliggjort i EGT L 171, 27.6.1981, s. 11)

Protokoll av den 23 april 1982 om särskilda skyddsområden i Medelhavet, Genève den 3 april 1982 (Rådets beslut 84/132/EEG av den 1 mars 1984, offentliggjort i EGT L 68, 10.3.1984, s. 36)

Avtal om samarbete och bekämpning av förorening i Nordsjön av olja och andra skadliga ämnen, Bonn den 13 september 1983 (Rådets beslut 84/358/EEG av den 28 juni 1984, offentliggjort i EGT L 188, 16.7.1984, s. 7)

Samarbetsavtal om skydd av nordöstra Atlantens kuster och vatten mot förorening, Lissabon den 17 oktober 1990 (Rådets beslut 93/550/EEG av den 20 oktober 1993, offentliggjort i EGT L 267, 28.10.1993, s. 20)

Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutgiltigt omhändertagande av riskavfall, Basel den 22 mars 1989 (Rådets beslut 93/98/EEG av den 1 februari 1993, offentliggjort i EGT L 39, 16.2.1993, s. 1)

BILAGA III

HAVSRÄTTSGRUPPENS MANDAT

Havsrättsgruppen undersöker frågor rörande Förenta nationernas havsrättskonvention som trädde i kraft den 16 november 1994. Genom sitt arbete förbereder den överläggningarna i Europeiska unionens råd och bidrar till fastställandet av gemenskapens politik vad gäller havsrättsliga frågor. För detta ändamål avger den yttranden till Ständiga representanternas kommitté (eller i förekommande fall till Politiska kommittén) antingen på begäran av denna eller på eget initiativ i syfte att förbereda arbete i rådet avseende denna politiks förenlighet med folkrätten, särskilt Förenta nationernas havsrättskonvention.

Gruppens mandat omfattar särskilt följande punkter:

1) Förberedelse av rådets beslut om ingående av Förenta nationernas havsrättskonvention samt avtalet om genomförande av del XI i denna konvention.

2) Förberedelse av de förklaringar som avses i artikel 5.1 och 5.4 i bilaga IX i Förenta nationernas havsrättskonvention.

3) Förberedelse av de förklaringar som avses i artiklarna 287 och 310 i Förenta nationernas havsrättskonvention.

4) Utarbetande av utkast till gemenskapens ståndpunkt inom de organ som inrättas genom konventionen avseende frågor för vilka gemenskapen är behörig.

5) Samordning av gemenskapen och dess medlemsstaters åtgärder inom Internationella havsbottenmyndigheten och dess organ och samråd i syfte att fastställa utkast till gemensamma ståndpunkter avseende frågor av allmänt intresse som hänför sig till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).

6) Upprätta utkast till gemensamma ståndpunkter avseende utrikespolitiska frågor av allmänt intresse och frågor som avser havsrättens utveckling och dess återverkningar på Europeiska unionens utrikespolitik.

7) Undersökning om utkasten och förslagen som föreläggs rådet är förenliga med den internationella havsrätten, särskilt Förenta nationernas havsrättskonvention.

Uttalanden om frågor inom gemenskapens behörighet skall antas genom det normala förfarandet.

Bestämmelserna i avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen är tillämpliga på alla frågor som hänför sig till Europeiska unionens utrikespolitik.