Kommissionens förordning (EG) nr 1217/2003

av den 4 juli 2003

om fastställande av gemensamma specifikationer för nationella säkerhets- och kvalitetskontrollprogram för civil luftfart

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten(1), särskilt artikel 7.1 i denna, och

av följande skäl:

(1) Det är av grundläggande vikt att samtliga medlemsstater utvecklar och genomför ett nationellt säkerhets- och kvalitetskontrollprogram för civil luftfart för att säkerställa att de nationella säkerhetsprogrammen för civil luftfart genomförs i enlighet med artikel 5.3 i förordning (EG) nr 2320/2002.

(2) Specifikationerna för det nationella säkerhets- och kvalitetskontrollprogram för civil luftfart som medlemsstaterna genomför bör säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt på området. Av den anledningen är en förordning det lämpligaste instrumentet.

(3) Övervakningen av de nationella säkerhets- och kvalitetskontrollprogrammen för civil luftfart kräver ett harmoniserat tillvägagångssätt för bedömningen av efterlevnaden på nationell nivå.

(4) Om de granskningar som genomförs under överinseende av lämplig myndighet skall vara effektiva, bör de utföras regelbundet. De bör inte begränsas till det område eller moment då de utförs. Dessutom bör de utformas så att de blir så effektiva som möjligt.

(5) Man bör prioritera framtagandet av en gemensam metod för granskningarna.

(6) Det är nödvändigt att utveckla ett harmoniserat rapporteringsförfarande för de åtgärder som vidtagits för att uppfylla skyldigheterna i förordningen, och för flygsäkerheten på flygplatserna inom medlemsstaternas territorier.

(7) Nationella säkerhets- och kvalitetskontrollprogram för civil luftfart bör baseras på bästa metoder. Sådana bästa metoder bör spridas mellan medlemsstaterna.

(8) De åtgärder som föreskrivs i den här förordningen överensstämmer med yttrandet från kommittén för luftfartsskyddet av den civila luftfarten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I MÅL OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Mål

Genom den här förordningen fastställs de gemensamma specifikationer för det nationella säkerhets- och kvalitetskontrollprogram för civil luftfart som samtliga medlemsstater skall genomföra. Specifikationerna omfattar bland annat fastställande av gemensamma krav för kvalitetskontrollprogram, gemensamma metoder för de granskningar som skall göras och gemensamma krav på granskare.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1) lämplig myndighet: den nationella myndighet som utsetts av en medlemsstat i enlighet med artikel 5.2 i förordning (EG) nr 2320/2002 för att ansvara för samordning och övervakning av genomförandet av nationella säkerhetsprogram för den civila luftfarten.

2) granskning: de åtgärder eller metoder som används på nationell nivå för att övervaka efterlevnaden. Termen omfattar säkerhetskontroller, inspektioner, granskningar, tester och undersökningar.

3) granskare: person som utför granskningar på nationell nivå.

4) brist: brott mot flygsäkerhetskraven.

5) kontroll: undersökning av genomförandet av en eller flera aspekter på säkerhetsåtgärder och -förfaranden i syfte att man skall kunna fastställa hur effektiva de är.

6) undersökning: undersökning av en säkerhetsincident och en förklaring till dess orsak för att man skall kunna undvika att den upprepas och för att man skall kunna avgöra om det krävs rättsliga åtgärder.

7) kvalitetskontrollprogram: det nationella säkerhets- och kvalitetskontrollprogrammet för civil luftfart.

8) säkerhetsgranskning: en noggrann undersökning av samtliga aspekter av säkerhetsåtgärder och -förfaranden för att man skall kunna avgöra om de genomförs på kontinuerlig basis och mot en fast standard.

9) säkerhetsincident: en händelse med negativa följder för säkerheten och skyddet för personer och egendom.

10) översiktsundersökning: en utvärdering av driften för att man skall kunna fastställa säkerhetsbehoven. Utvärderingen skall bland annat omfatta kartläggning av sårbara områden som skulle kunna användas för olagliga handlingar, trots införande av säkerhetsåtgärder och -förfaranden, samt rekommendationen om kompensatoriska säkerhetsåtgärder som är proportionerliga mot hotbilden och målet att bekämpa eventuella risker.

11) test: testning av flygsäkerhetsåtgärder genom att den lämpliga myndigheten genomför - eller simulerar - en olaglig handling i syfte att undersöka hur effektiva befintliga säkerhetsåtgärder är och hur de genomförs.

KAPITEL II GEMENSAMMA KRAV PÅ KVALITETSKONTROLLPROGRAM

Artikel 3

Den lämpliga myndighetens befogenheter

För att säkerställa effektiviteten hos sina nationella säkerhetsprogram för civil luftfart, åligger det medlemsstaten att se till att den lämpliga myndigheten har nödvändiga genomförandebefogenheter.

Artikel 4

Innehåll i kvalitetskontrollprogrammet

1. Kvalitetskontrollprogrammet skall innehålla de övervakningsåtgärder för kvalitetskontrollen som är nödvändiga för att man regelbundet skall kunna bedöma genomförandet av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart, samt de riktlinjer åtgärderna baseras på.

2. Kvalitetskontrollprogrammet skall omfatta följande delar:

a) Den organisatoriska strukturen, ansvarsområden och resurser.

b) Befattningsbeskrivningar och kvalifikationer för samtliga granskare som ansvarar för utförandet av kvalitetskontrollprogrammet.

c) Övervakning av driften, till exempel vilken typ, mål, innehåll, frekvens och inriktning säkerhetsgranskningar, kontroller, undersökningar och tester har, samt i vilken utsträckning kraven uppfylls och, i tillämpliga fall, omfattningen och ansvarsfördelningen i samband med undersökningarna.

d) Åtgärder för att avhjälpa brister med uppgifter om rapportering om brister, uppföljning och avhjälpande åtgärder med målet att flygsäkerhetskraven skall uppfyllas.

e) Genomförandeåtgärder.

f) Information och rapporter om de åtgärder som vidtagits och i vilken utsträckning flygsäkerhetskraven uppfyllts.

Artikel 5

Övervakning av efterlevnad

1. Genomförandet av det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart skall övervakas.

2. Övervakningen skall genomföras i enlighet med kvalitetskontrollprogrammet och skall ske mot bakgrund av hotnivå, vilken typ av drift det rör sig om och dess karaktär, genomförandestandarder samt andra faktorer och bedömningar som kräver att övervakningen sker oftare.

3. Förvaltningen och organisationen av kvalitetskontrollprogrammet, samt dess prioriteringar, skall ske oberoende av genomförandet av de åtgärder det fattas beslut om inom det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart.

Artikel 6

Rapportering

1. Medlemsstaterna skall en gång per år rapportera till kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att de skall uppfylla skyldigheterna i förordningen, och om flygsäkerheten på flygplatserna inom medlemsstaternas territorier. I bilaga I finns riktlinjer för rapportering.

2. Referensperiod för rapporten skall vara 1 januari-31 december. Rapporten skall vara klar två månader efter referensperiodens slut. Som undantag skall en rapport lämnas in i slutet av februari 2004 för perioden 19 juli 2003-31 december 2003.

KAPITEL III GEMENSAM METOD FÖR GRANSKNINGARNA

Artikel 7

Genomförande av granskningarna

Övervakningen av efterlevnaden skall ske i form av både anmälda och oanmälda åtgärder.

Artikel 8

Klassificering av efterlevnad

Säkerhetsgranskningar, kontroller och tester skall användas för att bedöma genomförandet av nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart med hjälp av det harmoniserade klassificeringssystem för efterlevnad som finns i bilaga II.

KAPITEL IV GEMENSAMMA KRAV FÖR GRANSKARE

Artikel 9

Granskarnas tillgänglighet

Samtliga medlemsstater skall vidta lämpliga åtgärder så att tillräckligt antal granskare finns tillgängliga för att genomföra övervakningen av efterlevnaden.

Artikel 10

Kompetenskrav för granskare

1. Samtliga medlemsstater skall ansvara för att de granskare som utför uppdrag för den lämpliga myndighetens räkning har tillräckliga kvalifikationer, till exempel tillräcklig teoretisk och praktisk erfarenhet från det aktuella området.

2. Granskarna skall ha följande:

a) Goda kunskaper om det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart och hur det tillämpas på den drift som granskas.

b) I tillämpliga fall, kunskaper om strängare regler som gäller i den berörda medlemsstaten och den plats som skall granskas.

c) Baskunskaper om säkerhetsteknologi och -teknik.

d) Kunskaper om de tekniker, principer och förfaranden som rör granskning.

e) Baskunskaper om den drift som skall granskas.

KAPITEL V GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 11

Vidarebefordran av bästa metoder

Medlemsstaterna skall informera kommissionen om de bästa metoder som utarbetats i fråga om kvalitetskontrollprogrammen, granskningsmetoder och granskare. Kommissionen skall vidarebefordra informationen till övriga medlemsstater.

Artikel 12

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 juli 2003.

På kommissionens vägnar

Loyola De Palacio

Vice ordförande

(1) EGT L 355, 30.12.2002, s. 1.

BILAGA I

RIKTLINJER FÖR RAPPORTERING TILL KOMMISSIONEN

Den organisatoriska strukturen, ansvarsområden och resurser

- Uppgifter om organisationen av kvalitetskontrollen, ansvarsområden och resurser, även planerade förändringar (se artikel 4.2 a).

- Antal granskare - nuvarande antal och framtida (se artikel 9).

- Kompetenskrav för granskarna - utbildningsmöjligheter och resurser (se artikel 4.2 b och artikel 10).

- Förklaring om kvalitetskontrollprogrammet för den här delen inte tillämpas fullt ut.

Övervakning av driften

- Status för genomförandet av övervakningen: till exempel vilken typ av innehåll, mål, frekvens och inriktning övervakningen har (se artikel 4.2 c), inklusive antalet granskningar per flygplats och per område där det finns krav på säkerhetsåtgärder (t.ex. tillträdeskontroll, skydd av flygplanen, kontroll av lastrumsbagage) i de fall det är lämpligt och möjligt.

- Förhållandet mellan övervakning och verksamhet på fältet (se artikel 5.2).

- Nivå på efterlevnaden per område där det finns krav på säkerhetsåtgärder (t.ex. tillträdeskontroll, skydd av flygplanen, kontroll av lastrumsbagage) (se artikel 8).

- Förklaring om övervakningen av driften inte tillämpas fullt ut.

Åtgärder för att avhjälpa brister

- Status för genomförandet av åtgärderna för att avhjälpa brister (se artikel 4.2 d).

- Prioriterade områden när det gäller genomförande av säkerhetskrav på flygplatser (t.ex. tillträdeskontroll, skydd av flygplanen, kontroll av lastrumsbagage).

- De viktigaste åtgärder som vidtagits eller som planeras (t.ex. utbildning i säkerhetsfrågor, seminarier och stimulansprogram).

- Genomförandeåtgärder som används (se artikel 4.2 e).

Flygplatssäkerhet

- Den allmänna situationen i fråga om flygplatssäkerhet i medlemsstaterna.

BILAGA II

Harmoniserat klassificeringssystem för efterlevnad

Följande klassificering av efterlevnad skall användas för att bedöma genomförandet av de nationella säkerhetsprogrammen för civil luftfart.

>PIC FILE= "L_2003169SV.004802.TIF">