Kommissionens förordning (EG) nr 833/2004

av den 26 mars 2004

om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 449/2000 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av aducerade rördelar med ursprung i Brasilien, Japan, Kina, Sydkorea, Thailand och Tjeckien och om godtagande av åtagande från en exporterande tillverkare i Tjeckien

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), särskilt artiklarna 8 och 9 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. TIDIGARE FÖRFARANDE

(1) Den 29 maj 1999 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(2) att det inleddes ett antidumpningsförfarande beträffande import av aducerade rördelar (nedan kallade "den berörda produkten") med ursprung i Brasilien, Japan, Jugoslavien, Kina, Kroatien, Sydkorea, Thailand och Tjeckien.

(2) Förfarandet resulterade i att det i februari 2000, genom kommissionens förordning (EG) nr 449/2000(3), infördes preliminära antidumpningstullar för Brasiliens, Japans, Kinas, Sydkoreas, Thailands och Tjeckiens del, i syfte att undanröja de skadliga verkningarna av dumpning.

(3) Genom förordning (EG) nr 449/2000 godtog kommissionen vidare ett åtagande som gjorts av en exporterande tillverkare i Tjeckien, Moravske Zelezárny a.s. (nedan kallad "Moravske"). Genom artikel 2.1 i den förordningen befrias import till gemenskapen av den berörda produkten från Moravske från den preliminära antidumpningstullen, förutsatt att villkoren i förordningen är uppfyllda.

(4) Slutgiltiga tullar infördes därefter genom rådets förordning (EG) nr 1784/2000(4) för Brasiliens, Japans, Kinas, Sydkoreas, Tjeckiens och Thailands del. Vidare beviljas genom denna förordning varor som tillverkats av Moravske och av detta företag exporterats till gemenskapen befrielse från den slutgiltiga antidumpningstullen, förutsatt att villkoren i förordningen är uppfyllda, eftersom ett åtagande från detta företag redan godtagits slutgiltigt i det preliminära skedet av förfarandet.

B. ÖVERTRÄDELSER AV ÅTAGANDET

1. Skyldigheter för ett företag som omfattas av ett åtagande

(5) Enligt det åtagande som gjorts i det här fallet är det berörda företaget bland annat skyldigt att exportera den berörda produkten till gemenskapen till eller över vissa i åtagandet angivna minimiimportpriser. Företaget åtar sig vidare att inte kringgå åtagandet genom kompensationsarrangemang med någon annan part som leder till att det nettopris som den första oberoende kunden i gemenskapen betalar understiger minimiimportpriset.

(6) För att åtagandet skall kunna övervakas på ett effektivt sätt är Moravske också skyldigt att till Europeiska kommissionen lämna in en kvartalsrapport om all sin export av den berörda produkten till gemenskapen. Rapporterna skall innehålla uppgifter avseende alla fakturor som utfärdats under perioden för försäljning som skett enligt villkoren i åtagandet och för vilken befrielse från antidumpningstullen begärs. Uppgifterna i dessa försäljningsrapporter måste vara fullständiga och till alla delar korrekta.

(7) För att det skall kunna säkras att åtagandet följs har Moravske också samtyckt till att det görs kontrollbesök hos företaget för att kontrollera riktigheten och trovärdigheten hos uppgifterna i kvartalsrapporterna. Ett sådant kontrollbesök gjordes hos Moravske i Tjeckien i september 2003.

2. Resultatet av kontrollbesöket

(8) Det framgick vid besöket hos Moravske att försäljningen till en bestämd kund i gemenskapen av vissa typer av den berörda produkten av allt att döma, enligt exportfakturorna och de försäljningsrapporter som inlämnats enligt åtagandet, gjorts till priser som överensstämde med minimiimportpriserna, medan försäljningen till samma kund av produkter som inte omfattades av anti dumpningsåtgärder gjordes till priser som låg betydligt under Moravskes genomsnittliga försäljningspriser för dessa senare produkter när de såldes till andra kunder i gemenskapen. De varor som omfattades av åtagandet såldes sedan av köparen i gemenskapen vidare till ett andra företag i en annan medlemsstat.

(9) Det framhölls vid besöket att Moravske inte skulle vara konkurrenskraftigt i den andra medlemsstaten när det gäller vissa modeller av rördelar på grund av minimiimportprisernas nivå. Moravske medgav att det hade upprättats ett system med korsvis kompensation mellan produkter som omfattades av åtagandet och produkter som inte omfattades av antidumpningstullen, och att företaget tack vare detta system kunde sälja de berörda modellerna till nettopriser (dvs. efter kompensation) som understeg minimiimportpriserna. Den delen av Moravskes försäljning skedde alltså inte i enlighet med villkoren i åtagandet.

(10) Sedan företaget underrättats om det planerade kontrollbesöket hade det kontrollerat de kvartalsvisa försäljningsrapporter enligt åtagandet som tidigare hade överlämnats till kommissionen. Strax före besöket underrättade företaget kommissionen om att det hade påträffat sexton fakturor avseende försäljning till gemenskapen enligt villkoren i åtagandet som inte tagits med i de kvartalsvisa försäljningsrapporterna. Företaget påstod att försummelsen berodde på den programvara som det använde för sin bokföring. På grundval av uppgifter från en tullförvaltning i gemenskapen konstaterade kommissionen vid besöket att ytterligare en faktura som gällde försäljning till gemenskapen inte hade tagits med i den relevanta kvartalsrapporten. Det konstaterades att anledningen till att fakturan hade utelämnats var att det berörda bestämmelselandet hade åsatts en felaktig kod när fakturan registrerades i företagets redovisningssystem.

(11) Även om inte samtliga försäljningstransaktioner som de sjutton utelämnade fakturorna omfattade avsåg företag med vilka Moravske hade kompensationsarrangemang utan uppenbarligen skett i överensstämmelse med minimiimportpriserna, återstår det faktum att fakturorna inte hade registrerats i företagets redovisningssystem så som var nödvändigt för de rapporter som måste lämnas enligt åtagandet. Företagets skyldighet att lämna in fullständiga rapporter över all sin försäljning fullgjordes därför inte.

3. Överträdelser av åtagandet

(12) Kompensationssystemet ansågs utgöra en överträdelse av åtagandet. Underlåtenheten att rapportera samtliga försäljningstransaktioner till gemenskapen utgjorde också en överträdelse av åtagandet. Företaget underrättades därför skriftligen om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen hade för avsikt att återkalla godtagandet av företagets åtagande och att rekommendera att det skulle införas en slutgiltig antidumpningstull.

(13) Företaget inkom med skriftliga synpunkter inom de fastställda tidsfristerna och begärde också att bli hört, vilket beviljades.

(14) Inom ramen för det nuvarande administrativa förfarandet begärde företaget också att få en kopia av den interna rapport om kontrollbesöket hos företaget som upprättats inom kommissionen, eftersom det inte skulle kunna ta tillvara sina intressen på ett fullgott sätt utan detta dokument. Företaget har emellertid, i enlighet med artiklarna 8.9 och 20 i förordning (EG) nr 384/96, skriftligen meddelats alla omständigheter och överväganden på grundval av vilka det här beslutet avsågs komma att fattas, och det har fått tillräckliga möjligheter att lämna synpunkter på dessa omständigheter och överväganden innan beslutet fattas. Företaget har alltså fått alla uppgifter som behövs för att det till fullo skall kunna tillvarata sina intressen. Denna begäran kunde därför inte beviljas. En begäran om att få ta del av besöksrapporten med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001(5) handläggs i enlighet med bestämmelserna i den förordningen.

(15) Beträffande kompensationssystemet hävdades att det kompensationsbelopp som den berörda kunden hade fått under 2002 var obetydligt i förhållande till företagets totala export till gemenskapen av samtliga produkter, och att det därför inte var fråga om någon väsentlig överträdelse. Ett återkallande av åtagandet på grund av kompensationssystemet skulle inte stå i rimlig proportion till företagets åtgärder, hävdade det vidare.

(16) Argumentet om väsentlighet kan inte godtas, eftersom kompensationssystemets uttalade syfte var att Moravske skulle kunna sälja sina produkter i en bestämd medlemsstat till priser under minimiimportpriserna och därmed till skadevållande priser. Även om en överträdelse bara rör en enda kund i en enda medlemsstat (eller till och med en enda transaktion) undergräver vidare en försummelse av detta slag helt klart det förtroendeförhållande som från början utgjorde grundvalen för Europeiska kommissionens godtagande av åtagandet.

(17) Likaså beträffande frågan om väsentlighet och proportionalitet erinras om Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts rättspraxis, enligt vilken varje överträdelse av ett åtagande är tillräcklig grund för att återkalla godtagandet av åtagandet(6).

(18) När det gäller de fakturor som hade utelämnats från företagets försäljningsrapporter till kommissionen hänvisade Moravske till ett annat antidumpningsärende(7), där kommissionen hade återkallat ett norskt företags åtagande sedan villkoren i åtagandet inte hade följts. Det norska företaget begärde längre fram en partiell interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder och utjämningsåtgärder som gällde för det. Översynen beviljades. Efter en ny undersökning som gjorts inom kommissionen godtogs, ungefär tre år efter det att det ursprungliga åtagandet hade återkallats, ett nytt åtagande från företaget.

(19) Moravske hänvisade i detta sammanhang till att ett av skälen till att det nya åtagandet från det norska företaget godtagits var att det hade förbättrat sitt redovisningssystem. Moravske framhöll att det, i likhet med det norska företaget, skulle vara berett att förbättra sitt redovisningssystem så att det inte skulle hända igen att fakturor utelämnades, och att också Moravske borde få åtnjuta den "förmån" som den norska exportören beviljats.

(20) När det gäller dessa synpunkter bör det först klargöras att de två fallen inte är jämförbara. Godtagandet av det norska företagets åtagande återkallades efter en överträdelse, och det var först åtskilliga år senare, efter att det genom en undersökning fastställts att omständigheterna under tiden hade förändrats, som ett nytt åtagande från företaget godtogs. Dessutom beaktades en rad faktorer som övertygade kommissionen om att samma överträdelse inte skulle återkomma (förbättringarna i det norska företagets redovisningssystem var bara en aspekt i den samlade bedömningen).

(21) Denna situation skiljer sig därmed från Moravskes, där det rör sig om att företaget inte iakttagit ett gällande åtagande. Vad företaget kan komma att göra i framtiden om kommissionen skulle avstå från att återkalla sitt godtagande av åtagandet är en hypotetisk fråga och kan inte anses som tillräcklig grund för att inställa det nuvarande administrativa förfarandet.

(22) Moravske påstod vidare att två av de företag som hade ingivit det klagomål som lett till de nuvarande slutgiltiga antidumpningsåtgärderna hade flyttat ut sin tillverkning av den berörda produkten från gemenskapen. Företaget hävdade att det därför inte längre behövdes några åtgärder, eftersom det inte fanns någon gemenskapsindustri att skydda, och att det inte låg i gemenskapens intresse att införa en antidumpningstull på import från Moravske.

(23) Kommissionen kontaktade i detta avseende de företag som utgjorde gemenskapsindustrin i förfarandet. De bekräftade att det inte förekommit någon nämnvärd utlokalisering av tillverkning av den berörda produkten från gemenskapen. Även om påståendet om att tillverkning utlokaliserats skulle ha visat sig vara korrekt, skulle det inte ändra den omständigheten att Moravske överträtt sitt åtagande och att godtagandet av åtagandet därför kan återkallas omedelbart.

C. ÄNDRING AV KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 449/2000

(24) Mot bakgrund av ovanstående bör artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 449/2000, genom vilken ett åtagande från Moravske Zelezárny a.s. godtas, utgå och artiklarna 3 och 4 i den förordningen omnumreras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godtagandet av det åtagande som gjorts av Moravske Zelezárny a.s. skall återkallas.

Artikel 2

1. Artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 449/2000 skall utgå.

2. Artikel 3 i förordning (EG) nr 449/2000 skall betecknas artikel 2.

3. Artikel 4 i förordning (EG) nr 449/2000 skall betecknas artikel 3.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 mars 2004.

På kommissionens vägnar

Pascal Lamy

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (EGT L 77, 13.3.2004, s. 12).

(2) EGT C 151, 29.5.1999, s. 21.

(3) EGT L 55, 29.2.2000, s. 3.

(4) EGT L 208, 18.8.2000, s. 8.

(5) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(6) Dom av den 30 mars 2000 i mål T-51/96, Miwon Co Ltd mot Europeiska unionens råd, REG 2000, s. II-01841.

(7) Odlad atlantlax från Norge. Rådets förordning (EG) nr 322/2002, EGT L 51, 22.2.2002, s. 1.