20.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 246/14

(1)

Genom förordning (EG) nr 1601/1999 (2) införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av tråd av rostfritt stål med en diameter understigande 1 mm, som klassificeras enligt KN nummer ex 7223 00 19, med ursprung i Indien (nedan kallad ”den berörda produkten”). Åtgärderna utformades som värdetullar på mellan 0 och 42,9 % för enskilda exportörer och på 44,4 % för icke samarbetsvilliga exportörer.

(2)

Sedan slutgiltiga åtgärder införts mottog kommissionen en begäran från en indisk tillverkare, VSL Wires Limited (”nedan kallad den sökande”) om att inleda en påskyndad översyn av förordning (EG) nr 1601/1999 i enlighet med artikel 20 i grundförordningen. Den sökande hävdade att den inte var närstående någon annan exportör av den berörda produkten i Indien. Den sökande gjorde vidare gällande att den inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (1 april 1997 – 31 mars 1998), utan att den hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den perioden. Den sökande har därför begärt att en individuell tullsats skall fastställas.

(3)

Kommissionen undersökte den bevisning som lämnats av den sökande och ansåg den tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn enligt artikel 20 i grundförordningen. Efter samråd med rådgivande kommittén och efter det att den berörda gemenskapsindustrin getts tillfälle att yttra sig inledde kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (3) en påskyndad översyn av förordning (EG) nr 1601/1999 med avseende på det berörda företaget och påbörjade sin undersökning.

(4)

Den produkt som omfattas av den nuvarande översynen är samma produkt som i rådets förordning (EG) nr 1601/1999, nämligen tråd av rostfritt stål med en diameter understigande 1 mm, innehållande minst 2,5 viktprocent nickel, annan än sådan som innehåller minst 28 men högst 31 viktprocent nickel och minst 20 men högst 22 viktprocent krom.

(5)

Undersökningen av subventionering omfattade perioden från och med den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden avseende översynen”).

(6)

Kommissionen underrättade officiellt den sökande och den indiska regeringen om inledandet av förfarandet. Dessutom gavs andra direkt berörda parter tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda. Kommissionen mottog emellertid inte några sådana synpunkter eller någon begäran om att bli hörd.

(7)

Kommissionen sände ett frågeformulär till den sökande och mottog ett fullständigt svar inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för undersökningen och utförde ett kontrollbesök på plats hos den sökande.

(8)

Eftersom ingen begäran om översyn av undersökningsresultaten rörande skada inkom från den sökande, begränsades översynen till subventionering.

(9)

Kommissionen undersökte samma subventionssystem som i den ursprungliga undersökningen. Den undersökte också huruvida den sökande utnyttjat några subventionssystem som påstods ge fördelar i det ursprungliga klagomålet, men som inte konstaterades ha utnyttjats under den ursprungliga undersökningen. Slutligen undersöktes huruvida den sökande hade utnyttjat några subventionssystem som införts efter utgången av den ursprungliga undersökningsperioden, eller erhållit några särskilda subventioner efter detta datum.

(10)

Den sökande kunde på ett tillfredsställande sätt styrka att den inte var närstående, vare sig direkt eller indirekt, någon av de indiska exporterande tillverkare som omfattas av de gällande utjämningsåtgärderna avseende den berörda produkten.

(11)

Undersökningen bekräftade att den sökande inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden (1 april 1997 – 31 mars 1998).

(12)

Det fastställdes att den sökande endast gjort en försäljning till gemenskapen, nämligen i augusti 2001, det vill säga efter den ursprungliga undersökningsperioden men långt före undersökningsperioden avseende översynen.

(13)

I svaret på frågeformuläret angav den sökande att endast ett avtal hade undertecknats under undersökningsperioden avseende översynen, men en kontroll på plats bekräftade att försäljningen aldrig genomförts. Den sökande hade således inte någon oåterkallelig avtalsskyldighet att exportera till gemenskapen.

(14)

Företaget exporterade emellertid i stor omfattning till andra länder under undersökningsperioden avseende översynen, vilket gjorde det möjligt att beräkna den fördel som kom exportförsäljningen till godo genom subventioneringen eftersom sådana fördelar uppstår oavsett bestämmelseorten för försäljningen.

Kommissionen beslutade därför att kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för undersökningen av den påskyndade översynen i syfte att beräkna den utjämningsbara subventionens storlek genom att fördela detta belopp i proportion till den sökandes totala relevanta omsättning under undersökningsperioden avseende översynen.

(15)

Följande ordningar undersöktes på grundval av uppgifterna i svaren från den sökande på kommissionens frågeformulär:

(16)

Det konstaterades att den sökande erhållit förmåner genom detta system under undersökningsperioden avseende översynen. Den sökande utnyttjade systemet med tullkredit som beviljas efter export. En detaljerad beskrivning av systemet finns i punkt 4.3 i kungörelsen beträffande import- och exportpolitiken (kungörelse nr 1/2002–07 av den 31 mars 2002 från den indiska regeringens handels- och industriministerium). Enligt detta system kan alla stödberättigade exportörer ansöka om tullkrediter, vilka beräknas som en viss procentsats av värdet på exporterade färdiga produkter. De indiska myndigheterna har fastställt sådana tullkreditsatser för flertalet produkter, inbegripet den berörda produkten, på grundval av de s.k. standardnormerna för input/output. En licens i vilken det beviljade kreditbeloppet anges utfärdas automatiskt.

Krediter som beviljas efter export får användas för senare import av alla slags varor (t.ex. råvaror eller kapitalvaror) med undantag för varor för vilka import är begränsad eller förbjuden. Sådana importerade varor får säljas på den inhemska marknaden (under förutsättning att omsättningsskatt betalas) eller användas på något annat sätt.

Krediter enligt denna ordning får överföras fritt. En licens enligt detta system är giltig under en period av tolv månader från och med dagen för beviljandet av licensen.

(17)

Tullkreditsystemet har inte ändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Systemet utgör en subvention som är rättsligt knuten till exportresultat, och subventionen konstaterades därför i samband med den ursprungliga undersökningen vara selektiv och utjämningsbar i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

(18)

Det fastställdes att den sökande överförde alla tullkrediter till det närstående företaget Viraj Alloys Ltd. Tre andra indiska närstående företag, Viraj Forgings Ltd, Viraj Impoexpo Ltd och Viraj Profiles Ltd, gick till väga på samma sätt. Undersökningen bekräftade att Viraj Alloys Ltd levererar råmaterial till samtliga av de nämnda företagen och att de använt sina överförda tullkreditlicenser för att importera tullfritt.

Dessutom konstaterades att export av den berörda produkten skedde via flera närstående företag. Med beaktande av att ägarna till det sökande företaget kontrollerar alla dessa närstående företag genom ett omfattande system med aktieandelar, och att dessa företag är inblandade i vissa delar av tillverkningen och distributionen av den berörda produkten, ansågs det lämpligt att behandla alla dessa företag som en enda mottagare av förmånen.

Subventionens storlek enligt tullkreditsystemet baserades därför på det totala kreditbeloppet i de licenser som beviljats både den sökande och dess närstående företag. Eftersom subventionen inte beviljades på grundval av exporterade kvantiteter har subventionens storlek fördelats i proportion till den totala omsättningen av den sökandes och de närstående företagens export enligt artikel 7.2 i grundförordningen.

Slutsatsen är att VSL Wires Limited erhöll förmåner genom detta system under undersökningsperioden avseende översynen och fick subventioner på 12,7 %.

(19)

Det konstaterades att den sökande erhållit förmåner genom detta system, framför allt enligt avsnitt 80HHC i den indiska inkomstskattelagen.

I den indiska inkomstskattelagen från 1961 fastställs grundvalen för den skattebefrielse som kan åberopas av företag när det gäller skatteuppbörd. Bland de typer av befrielse från inkomstskatt som kan begäras finns de som omfattas av avsnitten 10A (för företag belägna i frihandelsområden), 10B (för exportorienterade företag) och 80HHC (för exporterande företag) i skattelagen. För att kunna utnyttja systemet med befrielse från inkomstskatt måste företaget ansöka om detta när det lämnar in sin självdeklaration till skattemyndigheten. Beskattningsåret löper från och med den 1 april till och med den 31 mars och självdeklarationen skall lämnas in senast den 30 november påföljande år. I detta fall sammanföll undersökningsperioden avseende översynen med beskattningsåret och räkenskapsåret (1 april 2002 – 31 mars 2003).

(20)

Systemet med befrielse från inkomstskatt har inte ändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Det konstaterades i samband med den ursprungliga undersökningen att systemet med befrielse från inkomstskatt utgör en utjämningsbar subvention, eftersom den indiska regeringen ger företaget ett finansiellt bidrag genom utebliven statlig intäkt i form av direkta skatter på exportvinster som företaget skulle ha betalat om inte någon begäran om befrielse från inkomstskatt hade gjorts. Det kunde emellertid konstateras att systemet med befrielse från inkomstskatt enligt avsnitt 80HHC gradvis har börjat att avvecklas sedan början av räkenskapsåret 2000-2001 och fram till räkenskapsåret 2004-2005, då inga exportvinster kommer att vara befriade från inkomstskatt. Under undersökningsperioden avseende översynen var endast 50 % av exportvinsterna befriade från inkomstskatt.

(21)

Subventionen är rättsligt knuten till exportresultat i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom endast vinst från exportförsäljning är befriad från skatt, och den betraktas därför som selektiv.

(22)

Förmånen för den sökande har beräknats på grundval av skillnaden mellan den skatt som normalt skulle betalas, med och utan befrielsen under undersökningsperioden avseende översynen. Den inkomstskattesats, inklusive bolagsskatt och tilläggsavgift, som var tillämplig under denna period var 36,75 %. För att kunna fastställa förmånerna i sin helhet för den sökande, och med tanke på att tre till den sökande närstående företag också exporterade den berörda produkten under undersökningsperioden avseende översynen (skäl 18), beaktades den sökandes Viraj Forgings Ltd, Viraj Impoexpo Ltd och Viraj Profiles Ltd inkomstskattebefrielser från inkomstskatt enligt avsnitt 80HHC då subventionens storlek fastställdes. Eftersom subventionen inte beviljades på grundval av exporterade kvantiteter har subventionens storlek fördelats i proportion till den totala omsättningen av den sökandes och de närstående företagens export enligt artikel 7.2 i grundförordningen. På grundval av detta konstaterades att VSL Wires Limited enligt detta system erhållit subventioner motsvarande 1,4 %.

(23)

Det konstaterades att den sökande inte hade utnyttjat förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror.

(24)

Det konstaterades att den sökande inte var belägen i en industriell frizon för bearbetning på export och inte heller var ett exportorienterat företag och därför inte hade utnyttjat systemet.

(25)

Det konstaterades att den sökande varken hade utnyttjat de nya subventionssystem som införts efter utgången av den ursprungliga undersökningsperioden eller erhållit några särskilda subventioner efter detta datum.

(26)

På grundval av de slutgiltiga undersökningsresultaten för de olika system som anges ovan bör den utjämningsbara subventionen för den sökande fastställas till följande:

(27)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits under undersökningen anses det att import till gemenskapen av tråd av rostfritt stål med en diameter understigande 1 mm och som tillverkas och exporteras av VSL Wires Limited bör omfattas av utjämningstullar motsvarande de individuella subventionsbelopp som fastställts för detta företag under undersökningsperioden avseende översynen.

(28)

Förordning (EG) nr 1601/1999 bör därför ändras i enlighet därmed.

(29)

Den sökande och den indiska regeringen underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avser att föreslå en ändring av rådets förordning (EG) nr 1601/1999. De gavs också rimlig tid att lämna synpunkter.

(30)

I sitt svar på meddelandet hävdade den sökande att systemet med tullkredit som beviljas efter export är ett avskrivnings- eller restitutionssystem som tillåter substitution och som kommissionen hade bedömt felaktigt i fråga om subventionens omfattning och den utjämningsbara förmånens storlek. Den sökande hävdade att kommissionens bedömning av vilka förmåner detta system medförde var felaktig, eftersom endast den tullrestitution som beviljades med ett alltför stort belopp kunde anses vara en subvention, och att kommissionen inte hade undersökt hur systemet fungerar i praktiken.

Kommissionen har flera gånger dragit slutsatsen (se rådets förordning (EG) nr 1338/2002 (4), i synnerhet skälen 14-20) att systemet med tullkredit som beviljas efter export inte är ett restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution, eftersom det inte är förenligt med någon av bestämmelserna i bilagorna I-III till grundförordningen jämförda med artikel 2.1 ii i den förordningen. Systemet innefattar ingen skyldighet att endast importera varor som förbrukas vid tillverkningen av de exporterade varorna (bilaga II till grundförordningen); denna skyldighet skulle säkerställa att kraven i punkt i i bilaga I uppfylls. Det finns inte heller något system för att kontrollera om importvarorna faktiskt förbrukas i tillverkningsprocessen. Systemet utgör inte heller ett restitutionssystem som tillåter substitution eftersom mängden av eller egenskaperna hos de importerade varorna inte behöver vara desamma som för de insatsvaror som köps på den inhemska marknaden och som används för exporttillverkningen (bilaga III till grundförordningen). Dessutom är exporterande tillverkare berättigade till förmåner enligt systemet oavsett om de importerar några insatsvaror över huvudtaget.

När det gäller den sökande bekräftades i undersökningen att råmaterial importerades tullfritt av ett av de närstående företagen med hjälp av samtliga närstående företags överförda tullkreditlicenser som erhållits vid export av olika varor. Ingen koppling kunde emellertid fastställas mellan respektive företags krediter och de varor som faktiskt importerats från det enda närstående företag som hade till uppgift att importera råmaterial. Den indiska regeringen hade dessutom inte något system för att kontrollera vilka importerade varor som faktiskt förbrukades i tillverkningen av olika produkter och av olika företag. Eftersom ovanstående undantag från definitionen av subvention därför inte är giltigt motsvarar den utjämningsbara förmånen det totala kreditbelopp som beviljats enligt systemet. Av dessa skäl kan begäran inte godtas.

Den sökande hävdade vidare att kommissionen inte hade räknat av importtullarna från kostnaderna, vilket gjort beräkningen av subventionen felaktig och överdriven. I det avseendet bör det noteras att den sökande i förväg ombads att lämna in förteckningar över tullkrediter som beviljas efter export för all export som skett under undersökningsperioden avseende översynen, och på grundval av den situation som beskrivs i skäl 18. Den sökande ombads även att lämna samma upplysningar för de till den sökande närstående företagens export under samma period, tillsammans med uppgifter om eventuella ansökningsavgifter eller andra kostnader som uppkommit för att erhålla krediterna. Den sökande har emellertid inte inkommit med några sådana uppgifter och kunde inte tillhandahålla någon sådan information i samband med kontrollen på plats. På grund av att ingen relevant information hade lämnats kunde inga justeringar för sådana kostnader göras vid beräkningen av det subventionsbelopp som fastställs i skäl 18.

(31)

Denna översyn påverkar inte den tidpunkt då rådets förordning (EG) nr 1601/1999 upphör att gälla i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.