22.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 303/46

(1)

Enligt rådets beslut 91/396/EEG av den 29 juli 1991 om införandet av ett gemensamt europeiskt larmnummer (1) skulle medlemsstaterna säkerställa att nummer 112 var infört som ett gemensamt larmnummer i det allmänna telefonnätet.

(2)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (2) ska medlemsstaterna säkerställa att samtal till nummer 112 besvaras och hanteras korrekt, och att alla slutanvändare kan ringa 112 avgiftsfritt.

(3)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag (3) ingår ett harmoniserat tillhandahållande av en interoperabel EU-omfattande eCall-tjänst som en prioriterad åtgärd. Införandet av en sådan harmoniserad tjänst i alla fordon inom Europeiska unionen har förutsättningar att avsevärt minska antalet dödsfall och begränsa omfattningen av de skador som beror på trafikolyckor.

(4)

Det är viktigt att alla medlemsstater utvecklar gemensamma tekniska lösningar och metoder för nödsamtalstjänsterna. De tekniska lösningarna bör tas fram inom ramen för europeiska standardiseringsorganisationer. Detta kommer att förenkla införandet av eCall-tjänsten, säkerställa tjänstens interoperabilitet och kontinuitet inom hela EU och sänka Europeiska unionens kostnader för genomförandet.

(5)

En harmoniserad lösning för hela Europa skulle främja interoperabiliteten för överföring av det röst-/ljudsamtal och minimiuppsättningen uppgifter som genereras av det fordonsintegrerade eCall-systemet till larmcentralen, inklusive den exakta geografiska positionen och tidpunkten för olyckan. En harmoniserad lösning skulle också säkerställa eCall-tjänstens kontinuitet i de europeiska länderna. Genom den täta trafiken över de europeiska gränserna ökar behovet att ett gemensamt dataöverföringsprotokoll för att sådan information ska kunna komma larmcentralerna och räddningstjänsterna tillhanda utan risk för förvirring eller feltolkning.

(6)

För ett effektivt genomförande av en harmoniserad EU-omfattande interoperabel eCall-tjänst krävs att röst-/ljudsamtalet, tillsammans med en minimiuppsättning uppgifter som genereras av det fordonsintegrerade systemet vid olyckan, överförs automatiskt till lämplig larmcentral som kan ta emot och använda lokaliseringsuppgifterna.

(7)

Formerna för hur mobilnätsoperatörerna vidarebefordrar informationen till larmcentralerna bör fastställas på ett öppet och icke-diskriminerande sätt. Detta gäller även, i förekommande fall, kostnaderna.

(8)

En harmoniserad lösning för hela Europa skulle också kunna säkerställa interoperabiliteten för avancerade eCall-tillämpningar, såsom tillhandahållandet av ytterligare information, t.ex. från kollisionssensorer, vilken typ av farligt gods som finns i lasten eller antalet passagerare i fordonet.

(9)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (5) ska individens rätt till integritet och dataskydd respekteras, och för detta ändamål tillräckliga tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder vidtas. Direktivet medger dock att räddningstjänster använder sig av lokaliseringsuppgifter utan användarens samtycke. Medlemsstaterna ska bl.a. säkerställa att det finns öppna förfaranden som reglerar det sätt på vilket den som tillhandahåller ett allmänt kommunikationsnät och/eller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst har möjlighet att åsidosätta avsaknad av samtycke från en användare när det gäller behandling av lokaliseringsuppgifter, för organisationer som handhar nödsamtal och som av en medlemsstat erkänts som en sådan organisation.

(10)

eCall-tjänsten har utformats så att den följer rekommendationerna från Artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter och de rekommendationer som ingår i arbetsdokumentet om dataskydd och personlig integritet i samband med eCall-initiativet, som antogs den 26 september 2006, nämligen att fordon som är utrustade med eCall-utrustning inte ska kunna spåras under sina normala driftsförhållanden och att minimiuppsättningen uppgifter som skickas av eCall-utrustningen ska omfatta minsta möjliga information som krävs för att nödsamtalen ska kunna hanteras på ett lämpligt sätt.

(11)

Denna rekommendation kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att utforma den organisation som tar hand om eCall-samtalen så att den på bästa sätt passar deras infrastruktur för insatser vid nödsituationer.

(12)

Åtgärder som vidtas inom ramen för Europeiska unionens program för åtgärder till förmån för räddningstjänsten bör bidra till att räddningstjänstens målsättning integreras i unionens övriga politikområden och åtgärder, och bör vara förenliga med andra unionsåtgärder. Kommissionen kan därmed vidta åtgärder för att förbättra beredskapen hos organisationer som ingår i medlemsstaternas räddningstjänster, genom att höja deras förmåga att agera i nödlägen och förbättra teknik och metoder för ingripande och inledande av återställningsarbeten omedelbart efter en nödsituation. Detta kan omfatta larmcentralernas och räddningstjänsternas hantering och användning av eCall-information.

(13)

Ett framgångsrikt införande av en eCall-tjänst i hela unionen förutsätter att frågor som berör genomförandet behandlas och att tidsplaner för lanseringen av nya system samordnas. Kommissionen inrättade i februari 2009 en plattform för införande av det europeiska eCall-systemet för samarbetet mellan den offentliga och privata sektorn. I detta forum kan alla intressenter diskutera och hitta lösningar för ett harmoniserat genomförande vid en lämplig tidpunkt.

(14)

För att uppnå målen i denna rekommendation är en fortlöpande dialog mellan mobilnätsoperatörer, tjänsteleverantörer och offentliga myndigheter, däribland räddningstjänsterna, av yttersta vikt.

(15)

Mot bakgrund av den fortlöpande koncept- och teknikutvecklingen uppmanas medlemsstaterna att gynna och stödja utvecklingen av tjänster för räddningstjänsten, t.ex. för turister och resande samt för transport av farligt gods på väg, och att stödja utveckling och införande av gemensamma gränssnittsspecifikationer genom att arbeta för att sådana tjänster ska kunna samverka i hela Europa.

1.

Medlemsstaterna bör tillämpa följande harmoniserade villkor och principer för manuella eller automatiska larmsamtal från en fordonsintegrerad telematikterminal till larmcentraler via det gemensamma europeiska larmnumret 112.

2.

I denna rekommendation gäller följande definitioner:

a)   räddningstjänst: ett organ som med medlemsstatens erkännande tillhandahåller omedelbar och snabb assistans i situationer där det finns ett direkt hot mot liv och lem, enskildas hälsa eller folkhälsan eller allmän säkerhet, enskild eller offentlig egendom eller miljön; assistansen kan även gälla andra situationer.

b)   larmcentral (PSAP): den fysiska plats där nödsamtal först tas emot enligt en offentlig myndighets ansvar eller en privat organisation erkänd av den nationella regeringen. Den lämpligaste larmcentralen är den som är definierad i förväg av myndigheterna för att täcka nödsamtal från ett visst område av en viss typ (t.ex. eCalls).

c)   eCall: nödsamtal från fordon till 112, aktiverat antingen automatiskt genom sensorer i fordonet eller manuellt, som via trådlösa mobiltelekommunikationsnät överför en standardiserad minimiuppsättning uppgifter och upprättar en ljudkanal mellan de personer som befinner sig i fordonet och den lämpligaste larmcentralen.

d)   räddningstjänstkategorivärde: det 8-bitarsvärde som används för nödsamtal från mobiltelefoner för att indikera vilken typ av nödsamtal det rör sig om (1-Polis, 2-Ambulans, 3-Brandkår, 4-Sjöräddning, 5-Fjällräddning, 6-Manuellt initierat eCall, 7-Automatiskt initierat eCall, 8-Reserv), enligt tabell 10.5.135d i ETSI TS 124.008.

e)   eCall-detektor eller eCall-flagga: det ”räddningstjänstkategorivärde” som har tilldelats till eCalls enligt ETSI TS 124.008 (dvs. ”6-Manuellt initierat eCall” och ”7-Automatiskt initierat eCall”) som gör det möjligt att skilja mellan 112-samtal från mobilterminaler och 112-eCalls från fordonsintegrerade terminaler och också mellan manuellt och automatiskt utlösta eCalls.

f)   minimiuppsättning uppgifter: den information som måste skickas till larmcentralen enligt standarden EN 15722.

g)   operatör av mobiltelekommunikationsnät eller mobilnätsoperatör: en leverantör av ett allmänt trådlöst mobilkommunikationsnät.

3.

Medlemsstaterna bör införa detaljerade bestämmelser för operatörer av allmänna mobilnät som är verksamma i respektive land om hanteringen av eCalls. Bestämmelserna bör till fullo överensstämma med dataskyddsbestämmelserna i direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG. Vidare bör de ange den lämpligaste larmcentralen för att koppla eCalls.

4.

Medlemsstaterna bör säkerställa att mobilnätsoperatörerna genomför tekniken för hanteringen av ”eCall-detektorn” i sina nät. Detta bör vara genomfört senast den 31 december 2014.

5.

Mobilnätsoperatörerna bör hantera ett eCall som vilket samtal som helst till det gemensamma europeiska larmnumret 112.

6.

Medlemsstaterna bör förpliktiga sina nationella myndigheter att före utgången av mars 2012 rapportera till kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits i fråga om denna rekommendation, och om läget när det gäller mobilnätsoperatörernas genomförande av tekniken för hanteringen av ”eCall-detektorn” i sina nät, så att kommissionen kan inleda en översyn med beaktande av de ökande kraven på larmcentralerna.