27.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/13

(1)

I rådets förordning (EG) nr 377/2004 (2) fastslås skyldigheten att fastställa samarbetsformer mellan medlemsstaternas sambandsmän för invandring, målen för ett sådant samarbete, sambandsmännens uppgifter och lämpliga kvalifikationer samt deras skyldigheter mot värdlandet och den utsändande medlemsstaten.

(2)

Genom rådets beslut 2005/267/EG (3) inrättades ett säkrat webbaserat informations- och samordningsnätverk för de myndigheter och liknande som hanterar migrationsfrågor i medlemsstaterna för utbyte av information om olaglig migration, olagliga inresor, olaglig invandring och återsändande av personer som vistas olagligt. Enligt det beslutet ska informationsutbytet omfatta nätverken av sambandsmän för invandring.

(3)

Genom rådets förordning (EG) nr 2007/2004 (4) inrättades en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex). Frontex har till uppgift att utarbeta allmänna och särskilt anpassade riskanalyser, som ska överlämnas till rådet och kommissionen.

(4)

Sambandsmännen för invandring ska samla in information om olaglig invandring för användning på antingen operativ eller strategisk nivå eller bådadera. Sådan information kan på ett betydelsefullt bidra till Frontex verksamhet med anknytning till riskanalys och ett närmare samarbete bör därför inrättas mellan de olika nätverken av sambandsmän för invandring och Frontex.

(5)

När så anses lämpligt bör alla medlemsstater kunna ta initiativ till möten mellan sambandsmän för invandring som utstationerats till ett särskilt tredjeland eller en särskild region, i syfte att stärka samarbetet mellan dem. Företrädare för kommissionen och Frontex bör delta i dessa möten. Det bör också vara möjligt att bjuda in andra organ och myndigheter, såsom Europeiska stödkontoret för asylfrågor och FN:s flyktingkommissariat.

(6)

Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 574/2007/EG (5) inrättas för perioden från den 1 januari 2007 till den 31 december 2013 fonden för yttre gränser, som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar”, i syfte att bidra till att stärka området med frihet, säkerhet och rättvisa och tillämpa principen om solidaritet mellan medlemsstaterna. Det bör vara möjligt att använda de resurser som finns tillgängliga i fonden för yttre gränser för att förbättra den verksamhet som organiseras av medlemsstaternas konsulära och andra myndigheter i tredjeländer, samt för att öka den operativa kapaciteten i nätverken av sambandsmän för invandring och därigenom främja ett effektivare samarbete mellan medlemsstaterna via dessa nätverk.

(7)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör regelbundet underrättas om verksamheten i nätverken av sambandsmän för invandring i specifika länder och/eller regioner av särskilt intresse för unionen, och om situationen i dessa länder och/eller regioner i frågor som rör olaglig invandring. Valet av de specifika länderna och/eller regionerna av särskilt intresse för unionen bör grunda sig på objektiva indikatorer om migration, såsom statistik om olaglig invandring, samt riskanalyser och andra relevanta uppgifter eller rapporter framtagna av Frontex och Europeiska stödkontoret för asylfrågor, och bör beakta unionens övergripande politik för yttre förbindelser.

(8)

Förordning (EG) nr 377/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att anpassa nuvarande unionsbestämmelser om inrättande av nätverk av sambandsmän för invandring och om deras arbetssätt för att ta hänsyn till ändringar av unionsrätten samt praktiska erfarenheter på detta område, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och som återspeglas i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i enlighet med artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen.

(11)

Förenade kungariket deltar i denna förordning i enlighet med artikel 5.1 i protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och i enlighet med artikel 8.2 i rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (6).

(12)

Irland deltar i denna förordning i enlighet med artikel 5.1 i protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och i enlighet med artikel 6.2 i rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (7).

(13)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(14)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (8), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A och E i rådets beslut 1999/437/EG (9) om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(15)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (10), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A och E i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (11).

(16)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A och E i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/261/EG (12).

1.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

1.   Den medlemsstat som innehar ordförandeskapet för Europeiska unionens råd eller, om den medlemsstaten inte är företrädd i landet eller regionen i fråga, den medlemsstat som tillförordnats att inneha ordförandeskapet, ska i slutet av varje halvår upprätta en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om verksamheten vid nätverk för sambandsmän för invandring i specifika länder och/eller regioner av särskilt intresse för unionen, samt om situationen i dessa länder och/eller regioner när det gäller olaglig invandring, och därvid beakta alla relevanta aspekter, inbegripet människorättsaspekter. Valet av de specifika länderna och/eller regionerna av särskilt intresse för unionen ska, efter samråd med medlemsstaterna och kommissionen, grunda sig på objektiva indikatorer om migration, såsom statistik om olaglig invandring, samt riskanalyser och andra relevanta uppgifter eller rapporter framtagna av Frontex och Europeiska stödkontoret för asylfrågor, och ska beakta unionens övergripande politik för yttre förbindelser.

2.   De rapporter från medlemsstaterna som avses i punkt 1 ska utarbetas i enlighet med den modell som fastställts genom kommissionens beslut 2005/687/EG av den 29 september 2005 om utformningen av rapporter om verksamheten inom nätverken av sambandsmän för invandring och situationen i värdlandet rörande olaglig invandring (15) och ange relevanta urvalskriterier.

3.   Kommissionen ska på grundval av de rapporter från medlemsstaterna som avses i punkt 1, med beaktande av människorättsaspekter där det är relevant, varje år till Europaparlamentet och rådet överlämna en sammanfattande faktarapport och, när så är lämpligt, rekommendationer om utvecklingen av nätverken av sambandsmän för invandring.