20.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 47/51

(1)

I förordning (EG) nr 715/2007 fastställs gemensamma tekniska krav för typgodkännande av motorfordon och reservdelar med avseende på utsläpp samt bestämmelser om överensstämmelse för fordon i drift, hållbarheten hos utsläppsbegränsande anordningar, system för omborddiagnos, mätning av bränsleförbrukning och tillgång till information om reparation och underhåll av fordon.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 av den 18 juli 2008 om genomförande och ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (3) fastställs administrativa bestämmelser om kontroll av fordonens överensstämmelse med kraven på koldioxidutsläpp samt krav på mätning av koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning hos dessa fordon.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (4) fastställs skyldigheten att etablera ett förfarande för att få fram representativa värden för koldioxidutsläpp, bränsleeffektivitet och vikt för etappvis färdigbyggda fordon och samtidigt säkerställa att tillverkaren av grundfordonet i god tid har tillgång till det etappvis färdigbyggda fordonets vikt och specifika koldioxidutsläpp.

(4)

Enligt förordning (EU) nr 510/2011 ska de specifika koldioxidutsläppen från etappvis färdigbyggda fordon tilldelas tillverkaren av grundfordonet. När övervakningsförfarandet för att se till att värdena för koldioxidutsläpp, bränsleeffektivitet och vikt för etappvis färdigbyggda fordon är representativa fastställs, bör vid behov metoden för att fastställa vikten och koldioxidvärdet anges på grundval av en tabell över koldioxidvärden som motsvarar olika tröghetsviktklasser eller på grundval av endast ett koldioxidvärde som härletts från grundfordonets vikt plus en standardtilläggsvikt uppdelat på N1-klass.

(5)

Med utgångspunkt i dessa olika metoder, som anges i punkt 7 i del B i bilaga II till förordning (EU) nr 510/2011, övervägdes och bedömdes olika alternativ i fråga om noggrannhet, representativitet och genomförbarhet. De alternativ som grundar sig på provning av grundfordonet med ett enda uppskattat viktvärde, där den del som motsvarar karosseriet beräknas genom att man tillämpar en polynomformel beroende av grundfordonets referensvikt, erbjuder den bästa avvägningen mellan noggrannhet när det gäller bestämning av koldioxidutsläpp från det etappvis färdigbyggda fordonet, kostnader och praktisk genomförbarhet.

(6)

För att se till att fordonstillverkarnas arbete med att minska koldioxidutsläppen i enlighet med förordning (EU) nr 510/2011 effektivt kan övervakas i tillräcklig utsträckning är det nödvändigt att inkludera all relevant information i intyget om överensstämmelse.

(7)

Tillräckligt med tid bör ges för att göra det möjligt för tillverkare och nationella myndigheter att anpassa sina förfaranden till de nya reglerna.

(8)

Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits från tillämpningen av förfarandet för att fastställa koldioxidutsläppen från etappvis färdigbyggda fordon och övervakningen av dessa utsläpp är det lämpligt att se över förfarandet och utvärdera hur representativa koldioxidutsläppen är, samt hur effektiv och tillförlitlig övervakningen av koldioxidutsläpp är, senast i slutet av 2016.

(9)

Direktiv 2007/46/EG och förordning (EG) nr 692/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tekniska kommittén för motorfordon.