(1)

I sitt meddelande av den 9 mars 2021 med titeln Digital kompass 2030: den europeiska vägen in i det digitala decenniet (meddelandet om den digitala kompassen) beskrev kommissionen sin vision för 2030 om att ge egenmakt till medborgarna och företagen genom den digitala omställningen (det digitala decenniet). Unionens färdväg mot den digitala omställningen av ekonomin och samhället bör omfatta digital suveränitet på ett öppet sätt, respekt för grundläggande rättigheter, rättsstatsprincipen och demokrati, inkludering, tillgänglighet, jämlikhet, hållbarhet, resiliens, säkerhet, förbättrad livskvalitet, tillgång till tjänster samt respekt för medborgarnas rättigheter och önskningar, och bör bidra till en ekonomi och ett samhälle i unionen som präglas av dynamik, resurseffektivitet och rättvisa.

(2)

Den digitala omställningen är inte möjlig utan ett starkt stöd till vetenskap, forskning, utveckling och till forskarsamhället, vilka är drivkrafterna bakom den tekniska och digitala revolutionen. Eftersom digitaliseringsgraden i ekonomin eller samhället är avgörande för den ekonomiska och samhälleliga resiliensen och en viktig faktor för globalt inflytande, måste den internationella dimensionen av unionens åtgärder dessutom strukturera det breda spektrumet av befintligt samarbete i linje med pelarna i det digitala decenniet. Behovet av en sådan strukturering återspeglas också i det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 1 december 2021 med titeln Global Gateway, genom vilket unionen avser att bidra till att minska det globala investeringsgapet på grundval av en demokratisk, värdebaserad strategi som främjar transparenta partnerskap av hög standard för att tillgodose behoven i fråga om global infrastrukturutveckling.

(3)

I ett uttalande av den 25 mars 2021 beskrev Europeiska rådets medlemmar meddelandet om den digitala kompassen som ett steg på vägen mot att staka ut unionens digitala utveckling under det kommande årtiondet och bekräftade den vision som fördes fram i meddelandet om den digitala kompassen, inbegripet tanken på ett politiskt program med en effektiv styrningsram för att främja genomförandet av flerlandsprojekt som är nödvändiga för unionens digitala omställning på kritiska områden. Medlemmarna uppmanade också kommissionen att utvidga unionens politiska verktygslåda för den digitala omställningen, såväl på unionsnivå som på nationell nivå, och att utnyttja alla tillgängliga instrument från industri-, handels- och konkurrenspolitiken, politikområdena kompetens och utbildning, forskning och innovation samt långsiktiga finansieringsinstrument för att underlätta den digitala omställningen.

(4)

Den europeiska förklaringen om digitala rättigheter och principer för det digitala decenniet (den europeiska förklaringen) kommer att sätta människan i fokus för den digitala omställningen, syftar till att främja principer för den digitala omställningen i enlighet med gemensamma europeiska värden och gemensam rätt och syftar till att bidra till att uppnå de allmänna målen i detta beslut. För detta ändamål bör kommissionen och medlemsstaterna beakta de digitala principer och rättigheter som fastställs i den europeiska förklaringen när de samarbetar för att uppnå de allmänna målen i detta beslut.

(5)

Såsom anges i kommissionens meddelande av den 5 maj 2021 med titeln Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning måste unionen identifiera system för kritisk teknik och strategiska sektorer, åtgärda strategiska svagheter och högriskberoenden som kan leda till försörjningsbrister eller cybersäkerhetsrisker samt främja den digitala omställningen. Detta visar hur viktigt det är att medlemsstaterna förenar sina krafter och stöder industrins ansträngningar för att åtgärda dessa beroenden och utveckla strategiska kapacitetsbehov. Detta är också i enlighet med kommissionens analys i dess meddelande av den 8 september 2021 med titeln Strategisk framsynsrapport 2021 – EU:s handlingsförmåga och handlingsfrihet. Inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (3), och utarbetandet av nationella planer för återhämtning och resiliens uppmanade kommissionen medlemsstaterna att samordna sina insatser för att bland annat inrätta flerlandsprojekt inom det digitala området.

Den erfarenheten visade att kommissionen behöver stödja medlemsstaternas samordningsinsatser och att unionen behöver ha genomförandemekanismer som främjar gemensamma investeringar, för att inrätta flerlandsprojekts. I anslutning till andra initiativ från kommissionen, såsom den EU-omfattande observationsgruppen för kritisk teknik, som avses i kommissionens meddelande av den 22 februari 2021 med titeln Handlingsplan för synergieffekter mellan civil industri, försvarsindustri och rymdindustri, bör en styrningsstruktur inrättas för genomförandet av den digitala kompassen, som bör bidra till att kartlägga unionens nuvarande och eventuella framtida digitala strategiska beroenden och som bör bidra till att stärka unionens digitala suveränitet på ett öppet sätt.

(6)

I sitt meddelande av den 11 december 2019 med titeln Den europeiska gröna given framhöll kommissionen att unionen bör ta vara på potentialen i den digitala omställningen, som är en nyckelfaktor för att uppnå målen i den europeiska gröna given. Unionen bör främja och investera i den nödvändiga digitala omställningen, eftersom digital teknik och nya metoder och processer är kritiska möjliggörande faktorer för att uppnå hållbarhetsmålen i den europeiska gröna given, Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (4) och FN:s mål för hållbar utveckling inom många olika sektorer. Digital teknik, såsom artificiell intelligens, 5G, 6G, blockkedjeteknik, molntjänster, kantdatorteknik och sakernas internet bör påskynda och maximera effekterna av politiska strategier för att hantera klimatförändringar och skydda miljön, bland annat genom hållbara livscykler. Tillsammans med navigering och positionsbestämning via satellit innebär digitaliseringen också nya möjligheter till distansövervakning av luft- och vattenföroreningar och till övervakning och optimering av hur energi- och naturresurser används. Unionen behöver en digital sektor som sätter hållbarheten i centrum, inbegripet i leveranskedjan, och förhindrar ett alltför stort beroende av råvaror av avgörande betydelse, säkerställer att digitala infrastrukturer och tekniker på ett kontrollerbart sätt blir mer hållbara, förnybara och energi- och resurseffektiva, och bidrar till en hållbar cirkulär och klimatneutral ekonomi och ett hållbart cirkulärt och klimatneutralt samhälle i linje med den europeiska gröna given.

(7)

Strategier för och investeringar i digital infrastruktur bör syfta till att säkerställa konnektivitet som är tillgänglig för alla och överallt i unionen, med tillgång till internet, för att överbrygga den digitala klyftan i hela unionen, med särskilt fokus på klyftan mellan olika geografiska områden.

(8)

De åtgärder som förutses i meddelandet om den digitala kompassen bör genomföras för att intensifiera åtgärderna i den strategi som presenterades i kommissionens meddelande av den 19 februari 2020 med titeln Att forma EU:s digitala framtid, och baseras på befintliga unionsinstrument, såsom programmen inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden inrättade genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 (5) och instrumentet för tekniskt stöd inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 (6), och på Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2021/523 (7), (EU) 2021/690 (8), (EU) 2021/694 (9), (EU) 2021/695 (10) och (EU) 2021/1153 (11) och på de medel som avsatts för den digitala omställningen enligt förordning (EU) 2021/241. Genom detta beslut bör därför policyprogrammet för det digitala decenniet 2030 inrättas för att åstadkomma, påskynda och forma en framgångsrik digital omställning av unionens ekonomi och samhälle.

(9)

I den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen vid det informella mötet mellan stats- och regeringscheferna den 17 november 2017 i Göteborg, Sverige, betonas rätten till tillgång till väsentliga tjänster av god kvalitet, inbegripet digital kommunikation, samt rätten till inkluderande utbildning och livslångt lärande av god kvalitet.

(10)

Digitala mål bör fastställas på unionsnivå för att säkerställa att den digitala omställningen följer unionens utvecklingskurva. Dessa digitala mål bör kopplas till konkreta områden där framsteg förväntas göras kollektivt inom unionen. De digitala målen är i enlighet med de fyra huvudområden som identifierades i meddelandet om den digitala kompassen och som anses vara särskilt viktiga för unionens digitala omställning: digitala färdigheter, digitala infrastrukturer samt digitalisering av företag och digitalisering av offentliga tjänster.

(11)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(12)

Digitala färdigheter, både grundläggande och avancerade, samt andra färdigheter, bland annat inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, är avgörande för att påskynda unionsindustrins anpassning till strukturella förändringar. Avsikten är att kapabla medborgare med digital egenmakt, inbegripet personer med funktionsnedsättning, kan utnyttja det digitala decenniets möjligheter. För uppnå detta mål bör fokus läggas på att säkerställa att utbildningssektorn, särskilt lärare, har den utbildning, de färdigheter och den utrustning som behövs för att använda teknik på ett ändamålsenligt sätt i sina undervisningsmetoder och för att lära ut digital teknik, så att det säkerställs att studerande är bättre rustade att komma in på arbetsmarknaden på kort och lång sikt. Digital utbildning bör också göra unionen mer attraktiv för högkvalificerade yrkesutövare som har förvärvat avancerade digitala färdigheter och öka deras tillgänglighet på unionens arbetsmarknad.

I indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle (Desi) 2021 offentliggjort av kommissionen anges att unionens företag, särskilt små och medelstora företag, redan före covid-19-pandemin hade svårt att hitta tillräckligt med arbetskraft inom informations- och kommunikationsteknik (IKT). Digital utbildning bör därför stödja alla åtgärder för att säkerställa att arbetskraften har de färdigheter som är nödvändiga nu och i framtiden så att alla berörda parter mobiliseras och ges incitament att maximera effekterna av investeringar i att förbättra befintliga färdigheter (kompetensutveckling) och utbildning i nya färdigheter (omskolning) samt livslångt lärande för den aktiva befolkningen, i syfte att säkerställa att möjligheterna med digitaliseringen av industrin och tjänstesektorn utnyttjas fullt ut. Icke-formell digital utbildning som arbetsgivare tillhandahåller genom inlärning i arbetet bör också uppmuntras. Utbildning kommer också att ge konkreta karriärincitament att undvika och undanröja skillnader i möjligheter och behandling mellan kvinnor och män.

(13)

En hållbar digital infrastruktur för konnektivitet, mikroelektronik och förmåga att behandla stordata är kritiska möjliggörande faktorer för utnyttjande av digitaliseringens fördelar, för fortsatt teknisk utveckling och för unionens digitala ledarskap. I linje med kommissionens meddelande av den 30 juni 2021 med titeln En långsiktig vision för EU:s landsbygdsområden – för starkare, sammanlänkade, resilienta och välmående landsbygdsområden 2040, behövs tillförlitlig, snabb och säker konnektivitet för alla och överallt i unionen, även i landsbygdsområden och i avlägsna områden, såsom öar, bergsområden och glesbefolkade områden samt i de yttersta randområdena. Samhällsbehoven av konvergerande bandbredd för upp- och nedladdning ökar hela tiden. Senast 2030 bör det finnas nät med gigabithastighet för alla som behöver eller önskar ha en sådan kapacitet. Alla slutanvändare i unionen bör kunna använda gigabittjänster som tillhandahålls av nät i en fast anslutningspunkt fram till nätanslutningspunkten. Dessutom bör alla befolkade områden täckas av nästa generations trådlösa höghastighetsnät med en prestanda som minst motsvarar 5G. Alla marknadsaktörer som drar nytta av den digitala omställningen bör ta sitt sociala ansvar och ge ett rättvist och proportionellt bidrag till kollektiva nyttigheter, tjänster och infrastrukturer, till förmån för alla medborgare i unionen.

(14)

Den princip om teknikneutralitet som fastställs genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (12) bör vägleda unionens och medlemsstaternas politik för infrastruktur för digital konnektivitet med högsta prestanda, resiliens, säkerhet och hållbarhet för att uppnå välstånd. All teknik och alla överföringssystem som kan bidra till att uppnå gigabitkonnektivitet, inbegripet nuvarande och kommande framsteg när det gäller fiber, satellit, 5G eller något annat framtida ekosystem och nästa generations wi-fi, bör därför behandlas lika när de har likvärdig nätprestanda.

(15)

Halvledare är av avgörande betydelse i de flesta centrala strategiska värdekedjor och väntas bli ännu mer efterfrågade i framtiden, i synnerhet inom de mest innovativa teknikområdena. Eftersom halvledare är centrala för den digitala ekonomin är de också kritiska möjliggörande faktorer för omställningen till hållbarhet och bidrar därmed till målen i den europeiska gröna given. Halvledare med lågenergiavtryck bidrar också till att ge unionen en ledarställning inom hållbar digital teknik. Avsikten är att stärka resiliensen i värdekedjan och produktionskapaciteten för halvledare (inbegripet material, utrustning, design, tillverkning, bearbetning och förpackning), bland annat genom att bygga upp en storskalig innovativ infrastruktur som uppfyller kraven i unionsrätten om miljömässig hållbarhet. Exempelvis är kvantdatorkapacitet och halvledare med låg effekt viktiga möjliggörande faktorer för att uppnå klimatneutralitet för mycket säkra kantdatornoder som garanterar tillgång till datatjänster med låg latens oavsett var användaren befinner sig.

(16)

Vid sidan av dessa möjliggörande faktorer kommer befintlig och framtida teknik att vara central för nya produkter, nya tillverkningsprocesser och nya affärsmodeller baserade på rättvis och säker delning av data i dataekonomin, samtidigt som man säkerställer ett effektivt integritets- och uppgiftsskydd. Omställningen av företag beror på deras förmåga att snabbt införa ny digital teknik i alla delar av verksamheten, även inom de industriella ekosystem och tjänsteekosystem som i dagsläget släpar efter. Denna omställning är särskilt viktig för små och medelstora företag, som fortfarande står inför utmaningar när det gäller att införa digitala lösningar.

(17)

Medlemsstaterna uppmuntras att tillämpa engångsprincipen inom sin offentliga förvaltning och främja vidareutnyttjande av data, i enlighet med dataskyddsreglerna, så att ingen ytterligare börda läggs på medborgare eller företag.

(18)

Det demokratiska livet och centrala offentliga tjänster är också helt beroende av digital teknik. Alla medborgare och företag bör kunna interagera digitalt med offentliga förvaltningar. Flera parametrar för sådana kontakter, däribland användarcentrering och öppenhet, bör övervakas i Desi. Viktiga offentliga tjänster, inbegripet elektroniska patientjournaler, bör vara fullt tillgängliga på frivillig basis i form av en förstklassig digital miljö med lättanvända, effektiva, tillförlitliga och individanpassade tjänster och verktyg med höga säkerhets- och integritetsstandarder. Sådana viktiga offentliga tjänster bör också omfatta tjänster som berör viktiga händelser i fysiska personers liv, till exempel att förlora eller hitta ett arbete, studera, äga och köra en bil eller starta ett företag, och sådana som är relevanta för juridiska personer under deras professionella livscykel. Tillgången till tjänster offline bör dock bibehållas under övergången till digitala verktyg.

(19)

Digital teknik bör bidra till att uppnå bredare samhällsresultat som inte är begränsade till den digitala sfären, utan har positiva effekter på medborgarnas vardag och välbefinnande. För att den digitala omställningen ska lyckas bör den gå hand i hand med förbättringar när det gäller demokrati, god samhällsstyrning, social inkludering och effektivare offentliga tjänster.

(20)

Kommissionen bör se över de digitala målen och relevanta definitionerna senast i juni 2026 för att bedöma om de fortfarande uppfyller den höga ambitionsnivån för den digitala omställningen. Kommissionen bör, när den anser det vara nödvändigt, kunna föreslå ändringar av de digitala målen för att hantera teknisk, ekonomisk och samhällelig utveckling, särskilt på områdena dataekonomi, hållbarhet och cybersäkerhet.

(21)

När offentliga medel används är det mycket viktigt att största möjliga värde uppnås för samhället och företagen. Offentlig finansiering bör därför syfta till att säkerställa öppen och icke-diskriminerande tillgång till resultaten av finansierade projekt, förutom när det i motiverade och proportionella fall anses vara lämpligt att agera på annat sätt.

(22)

För en harmonisk, inkluderande och jämn utveckling mot den digitala omställningen och uppnåendet av de digitala målen i unionen krävs övergripande, robusta, pålitliga, flexibla och transparenta styrelseformer, som baseras på nära samarbete och samordning mellan Europaparlamentet, rådet, kommissionen och medlemsstaterna. En ändamålsenlig mekanism bör säkerställa samordning av konvergensen och utbyte av bästa praxis och se till att politiken och åtgärderna på unionsnivå och nationell nivå är konsekventa och effektiva och bör även uppmuntra till aktivering av lämpliga synergier mellan unionsmedel och nationella medel samt mellan unionsinitiativ och unionsprogram. I detta syfte kan kommissionen ge medlemsstaterna vägledning och stöd när det gäller att på bästa sätt utnyttja de lämpligaste typerna av synergier. Därför är det nödvändigt att fastställa bestämmelser om en uppföljnings- och samordningsmekanism för genomförandet den digitala kompassen. En sådan mekanism bör ta hänsyn till de olika situationer som råder mellan och inom medlemsstaterna, vara proportionell, särskilt när det gäller administrativa bördor, och bör ge medlemsstaterna möjlighet att ha en högre ambitionsnivå när de fastställer sina nationella mål.

(23)

Uppföljnings- och samordningsmekanismen för genomförandet av den digitala kompassen bör omfatta ett utökat uppföljningssystem för att identifiera luckor i den strategiska digitala kapaciteten i unionen. Den bör även omfatta en mekanism för att rapportera bland annat framstegen mot de digitala mål som fastställs i detta beslut samt det mer allmänna läget i förhållande till uppfyllandet av de allmänna syften som fastställts i detta beslut. Den bör fastställa en ram för samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna för att identifiera hur brister kan åtgärdas och föreslå riktade insatser för att effektivt lösa problemen.

(24)

Desi bör integreras i lägesrapporten om det digitala decenniet (rapporten om det digitala decenniet) och bör användas för att följa upp framstegen mot de digitala målen. Sådan uppföljning bör inbegripa en analys av indikatorerna för att mäta framstegen på medlemsstatsnivå och av nationella politiska strategier och initiativ för att uppnå de allmänna syften och digitala mål som fastställs i detta beslut samt horisontella och tematiska analyser för att följa unionsekonomiernas digitala omställning och en rangordning av medlemsstaternas framsteg mot omställningen. Desis dimensioner och indikatorer bör anpassas till de digitala mål som fastställs i detta beslut. För varje digitalt mål bör nyckelprestationsindikatorer fastställas i genomförandeakter som ska antas av kommissionen. Nyckelprestationsindikatorerna bör vid behov uppdateras för fortsatt effektiv uppföljning och de bör beakta den tekniska utvecklingen. Datainsamlingsmekanismen i medlemsstaterna bör, när så är lämpligt, stärkas för att ge en tydlig bild av utvecklingen mot de digitala målen, och samma sak gäller informationen om relevanta politiska strategier, program och initiativ på nationell nivå, och bör, när så är möjligt, också inbegripa könsuppdelade data och regionalt uppdelade data, i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.

På grundval av kommissionens översyner och när så är lämpligt bör kommissionen, efter samråd med medlemsstaterna, utarbeta en tidsplan för framtida datainsamlingsbehov. När Desi inrättas bör kommissionen i princip förlita sig på officiell statistik som insamlas i olika unionsundersökningar om informationssamhället enligt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2019/1700 (13) och (EG) 2019/2152 (14). Kommissionen bör använda sig av särskilda studier för att samla in data avseende de relevanta indikatorer som inte mäts i unionens undersökningar eller samlas in genom annan rapportering, såsom inom ramen för strategin som presenterades genom kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 med titeln Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa, inbegripet dess årliga resultatgranskning av små och medelstora företag. De definitioner som avser de digitala målen enligt detta beslut utgör inte prejudikat för nyckelprestationsindikatorer och hindrar inte på något sätt den kommande mätningen av framstegen med dessa mål via nyckelprestationsindikatorerna.

(25)

För att hålla medlagstiftarna underrättade om framstegen i den digitala omställningen i unionen bör kommissionen lämna en årlig rapport om det digitala decenniet till Europaparlamentet och rådet, som innehåller en översikt och analys av unionens digitala omställning och en utvärdering av framstegen i förhållande till detta besluts allmänna syften och de digitala målen för perioden fram till 2030. Lägesrapporten om det digitala decenniet, i synnerhet Desi, bör utgöra underlag för den europeiska planeringsterminen, inbegripet aspekter som rör faciliteten för återhämtning och resiliens, medan de rekommenderade politiska strategier, åtgärder och insatser som ingår i lägesrapporten om det digitala decenniet bör komplettera de landsspecifika rekommendationerna.

(26)

Sedan 2019 har Desi omfattat resultattavlan för kvinnor i den digitala sektorn (Women in Digital Scoreboard), som bedömer medlemsstaternas resultat när det gäller internetanvändning, internetanvändares färdigheter samt specialistkompetens och sysselsättning, baserat på tolv indikatorer. Inbegripandet av resultattavlan för kvinnor i den digitala sektorn i lägesrapporten om det digitala decenniet bör göra det möjligt att övervaka den digitala könsklyftan.

(27)

Kommissionen bör i sin rapport om det digitala decenniet synnerhet rapportera om hur effektivt de allmänna syftena i detta beslut har genomförts i politiska strategier, åtgärder och insatser samt framstegen mot uppnående av de digitala målen, och i detalj beskriva unionens framsteg i förhållande till de beräknade utvecklingskurvorna för varje mål, bedömningen av de insatser som krävs för att uppnå varje mål, inklusive investeringsgap i fråga om digital kapacitet och innovation samt om arbetet för att öka medvetenheten om de åtgärder som behövs för att öka den digitala suveräniteten på ett öppet sätt. Rapporten bör också innehålla en bedömning av genomförandet av berörda lagstiftningsförslag och en bedömning av åtgärder som vidtagits på unions- och i medlemsstatsnivå.

(28)

Baserat på kommissionens bedömning bör rapporten innehålla specifika rekommenderade politiska strategier, åtgärder och insatser. När kommissionen rekommenderar politiska strategier, åtgärder eller insatser i rapporten bör den beakta de senaste data som finns tillgängliga, de gemensamma åtaganden som vidtagits, de politiska strategier och åtgärder som fastställts av medlemsstaterna samt framstegen i fråga om rekommenderade åtgärder som angivits i tidigare rapporter och behandlats genom samarbetsmekanismen. Kommissionen bör också beakta de enskilda medlemsstaternas olika möjligheter att bidra till de digitala målen samt de politiska strategier, åtgärder och insatser som redan är på plats och som anses ändamålsenliga för att uppnå dessa mål, även om effekterna ännu inte har förverkligats.

(29)

För att säkerställa att de allmänna syften och digitala mål som fastställs i detta beslut uppnås, och att alla medlemsstater effektivt bidrar till detta, bör uppföljnings- och samarbetsmekanismen utformas så att den säkerställer ett utbyte av information och bästa praxis genom en konstruktiv och inkluderande dialog mellan medlemsstaterna och kommissionen. Kommissionen bör säkerställa att Europaparlamentet i god tid informeras om resultatet av dialogen.

(30)

Kommissionen bör tillsammans med medlemsstaterna fastställa beräknade utvecklingskurvor för hur unionen ska uppnå de digitala mål som anges i detta beslut. Dessa beräknade utvecklingskurvor bör när så är möjligt omvandlas av medlemsstaterna till nationella beräknade utvecklingskurvor, och bör där så är lämpligt ta vederbörlig hänsyn till den regionala dimensionen. De enskilda medlemsstaternas olika möjligheter och olika utgångspunkter för att bidra till de digitala målen bör beaktas och återspeglas i de nationella beräknade utvecklingskurvorna. De nationella beräknade utvecklingskurvorna bör underlätta en bedömning av framstegen över tid på unionsnivå och nationell nivå.

(31)

För att säkerställa att samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna är effektivt och ändamålsenligt bör medlemsstaterna till kommissionen lämna nationella strategiska färdplaner för det digitala decenniet som omfattar perioden fram till 2030 (nationella färdplaner) och som, när det är möjligt och mätbart på nationell nivå, föreslår nationella beräknade utvecklingskurvor, som beskriver alla instrument som planerats, antagits eller genomförts för att bidra till att de allmänna syften och de digitala mål som fastställs i detta beslut uppnås på unionsnivå. Medlemsstaterna bör i sina nationella färdplaner kunna inkludera information om politiska strategier, åtgärder och insatser som ska vidtas på regional nivå. De nationella färdplanerna bör utarbetas efter samråd med viktiga berörda parter, såsom näringslivsorganisationer, inbegripet företrädare för små och medelstora företag, arbetsmarknadens parter och det civila samhället, inbegripet äldre personer och ungdomar samt lokala och regionala företrädare, och bör vara ett viktigt verktyg för samordningen av medlemsstaternas politiska strategier och för att säkerställa förutsägbarhet för marknaden. Medlemsstaterna bör beakta relevanta sektorsinitiativ, både på unionsnivå och på nationell nivå, och främja förenlighet med dessa. En medlemsstats åtagande att tillhandahålla en nationell färdplan för att bidra till de digitala målen på unionsnivå hindrar inte att samma medlemsstat utformar och genomför strategier på nationell eller regional nivå eller specialiserar sig inom vissa industriella eller digitala områden.

(32)

Under samarbetscykeln mellan kommissionen och medlemsstaterna kan medlemsstaterna föreslå justeringar av sina nationella färdplaner för att ta hänsyn till utvecklingen i fråga om den digitala omställningen på unionsnivå och nationell nivå och i synnerhet för att beakta kommissionens rekommenderade politiska strategier, åtgärder och insatser. För att främja ett enhetligt och jämförbart tillvägagångssätt i medlemsstaterna och underlätta utarbetandet av de nationella färdplanerna, bör kommissionen ge vägledning som närmare anger de viktigaste inslagen i en nationell färdplans struktur och särskilt de gemensamma inslag som alla nationella färdplaner bör innehålla. Vägledningen bör också innehålla en allmän strategi som medlemsstaterna ska följa när de utarbetar sina nationella beräknade utvecklingskurvor.

(33)

Samarbets- och översynsmekanismen mellan kommissionen och medlemsstaterna bör inledas med en bedömning av deras nationella färdplaner och bör baseras på de data som tillhandahålls och den bedömning som görs i rapporten om det digitala decenniet samt på de synpunkter som inkommer från berörda parter, såsom näringslivsorganisationer, inbegripet företrädare för små och medelstora företag, arbetsmarknadens parter och det civila samhället samt lokala och regionala företrädare.

(34)

Tidpunkten för samarbetet bör beakta behovet av att vartannat år återspegla resultaten av tidigare samarbetscykler, samt politiska strategier, åtgärder och insatser och eventuella justeringar av de nationella färdplanerna.

(35)

För att närma sig de digitala målen i enlighet med de beräknade utvecklingskurvorna bör de medlemsstater som i rapporten anses ha gjort otillräckliga framsteg inom ett visst område föreslå justeringar av politiska strategier, åtgärder och insatser som de avser att vidta för att främja framsteg inom det kritiska området. Kommissionen och medlemsstaterna bör också granska hur rekommenderade politiska strategier, åtgärder och insatser som ingår föregående års rapport har beaktats av medlemsstaterna kollektivt och individuellt. En medlemsstat bör kunna begära att ett förfarande för inbördes utvärdering inleds för att ge andra medlemsstater möjlighet att komma med synpunkter på de förslag som den avser att lägga fram i sin nationella färdplan, i synnerhet när det gäller deras ändamålsenlighet för uppnåendet av ett specifikt mål. Kommissionen bör underlätta utbyte av erfarenheter och bästa praxis genom förfarandet för inbördes utvärdering.

(36)

Kommissionen och en eller flera medlemsstater, eller minst två medlemsstater, bör kunna göra gemensamma åtaganden avseende samordnade åtgärder som de skulle vilja vidta för att uppnå de digitala målen eller inrätta flerlandsprojekt och enas om andra politiska strategier, åtgärder och insatser på unionsnivå och nationell nivå i syfte att närma sig dessa mål i enlighet med de beräknade utvecklingskurvorna. Ett gemensamt åtagande är ett initiativ till att samarbeta, särskilt i syfte att bidra till uppnåendet av de allmänna syften och digitala mål som fastställs i detta beslut. Flerlandsprojekt och europeiska konsortier för digital infrastruktur (Edic-konsortier) bör omfatta minst tre medlemsstater.

(37)

Vid övervakningen av uppfyllandet av de allmänna syften och uppnåendet av de digitala mål som fastställs i detta beslut har kommissionen och medlemsstaterna en skyldighet att samarbeta lojalt i enlighet med artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen. Det är därför nödvändigt att medlemsstaterna på lämpligt sätt följer upp alla uppmaningar till samarbete från kommissionens sida, särskilt om det finns en betydande avvikelse från en medlemsstats nationella beräknade utvecklingskurvor eller om en sådan avvikelse inte har åtgärdats under en längre tidsperiod.

(38)

Det faktiska genomförandet av de rekommenderade politiska strategierna, åtgärderna och insatserna och av de nationella färdplanerna och justeringar av dessa, är avgörande för att de allmänna syften och digitala mål som fastställs i detta beslut ska kunna uppnås. En strukturerad dialog med enskilda medlemsstater är avgörande för att vägleda och stödja dem i arbetet med att identifiera och genomföra lämpliga åtgärder för att göra framsteg mot deras nationella beräknade utvecklingskurvor, särskilt om medlemsstaterna anser det vara nödvändigt att anpassa sina nationella färdplaner på grundval av kommissionens rekommenderade politiska strategier, åtgärder eller insatser. Kommissionen bör hålla Europaparlamentet och rådet vederbörligen informerade, särskilt om processen och resultatet av den strukturerade dialogen.

(39)

För att säkerställa transparens och allmänhetens deltagande bör kommissionen föra en dialog med alla berörda parter. Därför bör kommissionen ha ett nära samarbete med berörda parter, inbegripet det civila samhället och privata och offentliga aktörer såsom organ som styrs av offentlig rätt för utbildnings- eller hälso- och sjukvårdssektorn, och bör samråda med dem om åtgärder för att påskynda den digitala omställningen på unionsnivå. Vid samråd med berörda parter bör kommissionen vara så inkluderande som möjligt och involvera de organ som är avgörande för att främja flickors och kvinnors deltagande i digital utbildning och digitala yrkeskarriärer, i syfte att främja en så jämn könsfördelning som möjligt när medlemsstaterna genomför de nationella färdplanerna. Berörda parters deltagande är viktigt även på medlemsstatsnivå, i synnerhet i samband med antagandet av medlemsstaternas nationella färdplaner och eventuella justeringar av dessa. Både på unionsnivå och nationell nivå bör kommissionen och medlemsstaterna involvera näringslivsorganisationer, inbegripet företrädare för små och medelstora företag, arbetsmarknadens parter och det civila samhället, i god tid och i proportion till de tillgängliga resurserna.

(40)

Flerlandsprojekt bör möjliggöra storskaliga insatser på nyckelområden som är nödvändiga för uppnåendet av de digitala mål som fastställs i detta beslut, i synnerhet genom att föra samman resurser från unionen, medlemsstaterna och, när så är lämpligt, privata källor. Om det är nödvändigt för att uppnå de digitala målen bör medlemsstaterna kunna involvera tredjeländer som är associerade till ett direkt förvaltat unionsprogram som stöder unionens digitala omställning. Flerlandsprojekt bör genomföras på ett samordnat sätt, i nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna. Kommissionen bör spela en central roll i arbetet med att påskynda genomförandet av flerlandsprojekt genom att identifiera flerlandsprojekt som är redo för genomförande bland de projektkategorier som i vägledningssyfte anges i bilagan till detta beslut och genom att ge medlemsstaterna råd om valet av vilken befintlig genomförandemekanism som är lämpligast, om valet av finansieringskällor och kombinationer av sådana och om andra strategiska frågor som rör genomförandet av dessa projekt. När så är lämpligt bör kommissionen ge vägledning om inrättandet av ett Edic-konsortium som en genomförandemekanism. Medlemsstater som så önskar får även samarbeta eller vidta samordnade åtgärder på andra områden än de som anges i detta beslut.

(41)

Offentligt stöd till flerlandsprojekt bör särskilt användas för att åtgärda marknadsmisslyckanden eller otillfredsställande investeringssituationer på ett proportionellt sätt, utan att snedvrida konkurrensen på lika villkor eller duplicera eller tränga ut privat finansiering. Flerlandsprojekt bör ha ett tydligt europeiskt mervärde och bör genomföras i enlighet med tillämplig unionsrätt och med nationell rätt som är i enlighet med unionsrätten.

(42)

Flerlandsprojekt bör på ett effektivt sätt kunna locka och kombinera olika finansieringskällor från unionen och medlemsstaterna och, i tillämpliga fall, finansiering från tredjeländer som är associerade med ett direkt förvaltat unionsprogram som stöder unionens digitala omställning, och där så är möjligt finna synergier mellan dem. Det bör i synnerhet vara möjligt att kombinera medel från centralt förvaltade unionsprogram och medel som avsatts av medlemsstaterna, inbegripet, på vissa villkor, bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens, såsom förklaras i del 3 i kommissionens vägledning till medlemsstaterna om deras nationella återhämtnings- och resiliensplaner, samt bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden eller sammanhållningsfonden. När det är motiverat utifrån ett enskilt flerlandsprojekts art bör bidrag från andra enheter än unionen och medlemsstaterna också vara tillåtna, vilket även innefattar privata bidrag.

(43)

Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna och i sin roll som samordnare av flerlandsprojekt hjälpa medlemsstaterna att identifiera sina intressen i flerlandsprojekt, ge icke-bindande vägledning för valet av de lämpligaste genomförandemekanismerna och stödja medlemsstaterna i genomförandet, för att bidra till bredast möjliga deltagande. Kommissionen bör tillhandahålla sådant stöd såvida inte medlemsstater som deltar i ett flerlandsprojekt invänder mot detta. Kommissionen bör agera i samarbete med de deltagande medlemsstaterna.

(44)

Kommissionen bör, efter ansökan från de berörda medlemsstaterna och efter en bedömning av den ansökan, kunna inrätta ett Edic-konsortium för att genomföra ett särskilt flerlandsprojekt.

(45)

Värdmedlemsstaten bör besluta huruvida ett Edic-konsortium uppfyller kraven för att erkännas som ett internationellt organ i den mening som avses i artiklarna 143 g och 151.1 b i rådets direktiv 2006/112/EG (15) och som en internationell organisation i den mening som avses i artikel 12.1 b i rådets direktiv 2008/118/EG (16).

(46)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende nyckelprestationsindikatorer och inrättandet av Edic-konsortier. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17).

(47)

Detta beslut är inte tillämpligt på åtgärder som vidtas av medlemsstaterna i fråga om nationell säkerhet, allmän säkerhet eller försvar.

1.

index för digital ekonomi och digitalt samhälle eller Desi: en årlig uppsättning analyser och mätningsindikatorer som tjänar som underlag för kommissionens uppföljning av unionens och medlemsstaternas totala digitala prestanda över flera policydimensioner, inbegripet deras framsteg mot de digitala målen enligt artikel 4.

2.

flerlandsprojekt: storskaliga projekt som bidrar till uppnåendet av de digitala målen enligt artikel 4, inbegripet unionens och medlemsstaternas finansiering, i enlighet med artikel 10.

3.

statistik: statistik enligt definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (18).

4.

förfarande för inbördes utvärdering: en mekanism som innebär att medlemsstater utbyter bästa praxis i fråga om specifika aspekter av politiska strategier, åtgärder och insatser som föreslås av en viss medlemsstat, i synnerhet i fråga om deras effektivitet och ändamålsenlighet i förhållande till ett specifikt mål av de digitala mål som fastställs i artikel 4, i samband med det samarbete som fastställs i artikel 8.

5.

beräknad utvecklingskurva: den förväntade utvecklingen per digitalt mål fram till 2030, för att uppnå de digitala mål som fastställs i artikel 4, på grundval av historiska data när sådana finns att tillgå.

6.

kantdatornoder: kapacitet för distribuerad databehandling som är uppkopplad till nätet och lokaliserad nära eller i den fysiska slutpunkt där data genereras, vilken erbjuder distribuerad data- och lagringskapacitet för databehandling med låg latens.

7.

digital intensitet: det aggregerade värde som tillskrivs ett företag, på grundval av antalet tekniker som används av företaget, mot en resultattavla över olika tekniker, i linje med Desi.

8.

viktiga offentliga tjänster: samhällsviktiga tjänster som offentliga organ tillhandahåller till fysiska personer vid viktiga händelser i deras liv och juridiska personer under deras professionella livscykel.

9.

avancerade digitala färdigheter: färdigheter och yrkesmässiga kompetenser som kräver den kunskap och erfarenhet som är nödvändig för att förstå, utforma, utveckla, förvalta, testa, införa, använda och underhålla digital teknik och digitala produkter och tjänster.

10.

grundläggande digital färdighet: förmågan att med digitala medel utföra minst en verksamhet inom följande områden: information, kommunikation och samarbete, innehållsskapande, säkerhet och personuppgifter samt problemlösning.

11.

enhörningsföretag, antingen:

12.

små och medelstora företag: mikroföretag eller små eller medelstora företag enligt definitionen i artikel 2 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG (19).