Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Ekonomisk reform: Rapport om produkt- och kapitalmarknadernas funktion i gemenskapen"

(1999/C 209/09)

Den 25 februari 1999 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 23.2 i sin arbetsordning att utarbeta ett yttrande om "Ekonomisk reform: Rapport om produkt- och kapitalmarknadernas funktion i gemenskapen" (Cardiff I).

Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion som svarat för det förberedande arbetet i ärendet antog sitt yttrande den 18 maj 1999. Föredragande var Vasco Cal, medföredragande var John Simpson.

Vid sin 364:e plenarsession den 26-27 maj 1999 (sammanträdet den 26 maj) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 77 röster för och 4 nedlagda röster.

OBS!

Under utarbetandet av detta yttrande beslutade observationsgruppen för inre marknaden att även beakta följande två kommissionsdokument.

"Utvärdering av handlingsplanen för den inre marknaden, juni 1997-december 1998"

och

"Ekonomiska och strukturella reformer i EU (Cardiff II)".

Inledning

Kommittén välkomnar möjligheten att yttra sig över de sammanhängande dokumenten om inre marknaden: rapporten om utvärdering av handlingsplanen för inre marknaden, rapporten om produkt- och kapitalmarknadernas funktion i gemenskapen (Cardiff I) och rapporten om ekonomiska och strukturella reformer i EU (Cardiff II). Kommittén har alltid framhållit vikten av att man vid utvärderingen av programmet för inre marknaden samtidigt behandlar de juridiska och ekonomiska aspekterna och att man inte begränsar sig till indikationer över genomförandet av direktiven.

1. Utvärdering av handlingsplanen för den inre marknaden, juni 1997-december 1998

1.1. Efter Europeiska rådets möte i Amsterdam i april 1997 publicerade kommissionen sin handlingsplan för den inre marknaden (CSE(97) 1). Denna innehöll en rad viktiga åtgärder som syftade till ytterligare förbättringar av inre marknaden före den 1 januari 1999. Den senaste utvärderingen av hur handlingsplanen utvecklas (KOM(1999) 74 slutlig) - sammanställd i slutet av 1998 - bygger på tidigare utvärderingar från resultattavlan för den marknaden, och den tredje av dessa publicerades i oktober 1998(1). Samtliga dessa utvärderingar har studerats av ESK. Yttrandet om den tredje antogs den 24 februari 1999(2).

1.2. Under de senaste 18 månaderna har fokus när det gäller utvecklingen av inre marknaden till stor del varit riktat mot grundläggande makroekonomiska frågor, som till exempel förberedelserna för införandet av den europeiska valutaunionen, medlemsstaternas ansträngningar för att uppnå konvergenskravet samt upprättandet av tillväxt- och stabilitetspakten och de nationella förpliktelserna inom denna ram.

1.3. Såsom utvärderingen av handlingsplanen för inre marknaden visar var det samtidigt många andra sidor av inre marknaden som genomgick en fortlöpande utveckling.

1.4. Utvärderingen rapporterar om åtgärder som vidtagits för vart och ett av de fyra strategiska målen som tas upp i handlingsplanen:

- Effektivisering av regelverket.

- Hantering av avgörande faktorer för snedvridning av marknaden.

- Avlägsnande av sektorshinder för marknadsintegration.

- Att ta fram en inre marknad till gagn för alla medborgare.

1.5. Ett stort antal åtaganden inom handlingsplanen tas kortfattat upp. Bland dessa finner man ett antal lagstiftningsinitiativ och politisk översyn liksom en serie särskilda initiativ med anknytning till de strategiska målen. ESK har i tidigare yttranden instämt både i värdet av detta synsätt och den enorma spännvidden mellan de ämnen som tas upp. I föreliggande yttrande vill ESK ge ett erkännande för det värdefulla arbete som presenteras i utvärderingen, och kommittén har valt ut ett begränsat antal frågor som kommenteras mer ingående.

1.6. ESK:s genomgång av handlingsplanen har underlättats av den framställningsform som kommissionen använt sig av i sin utvärdering. Kommittén är särskilt tacksam för den pedagogiska presentationen i bilaga II av graden av framsteg inom vart och ett av de utvalda ämnesområdena, och kommissionen har också tydligt angett de områden där framstegen inte blivit vad man hoppats på.

1.7. ESK:s kommentar är för det första ett erkännande av de viktiga resultat man uppnått under arbetet med handlingsplanen. För det andra tas ett antal stora brister upp, och för det tredje har kommittén några förslag på relevanta frågor som vuxit fram ur handlingsplanen och som man rekommenderar kommissionen att arbeta vidare med.

Utvärdering av resultaten

1.8. Kommissionen anser att handlingsplanen har varit en framgång. I inledningen står det att "i de flesta, om än inte samtliga fall, har man uppnått de målsättningar som satts upp i handlingsplanen". ESK instämmer i denna kommentar och medger att den verksamhet som har sin upprinnelse i handlingsplanen har varit konstruktiv och nyttig. Men eftersom det faktiskt är kommissionen som utvärderar sina egna resultat så påpekar ESK att en extern utvärdering möjligen ställt sig mer kritisk.

1.9. Många av handlingsplanens resultat är naturligtvis snarare beståndsdelar i den politiska utvecklingen än avslutade och klart urskiljbara steg. Det är därför inte meningsfullt att försöka utvärdera de långsiktiga effekterna av handlingsplanen eftersom många av de godkända åtagandena är beståndsdelar i en större samling åtgärder som kommer att utvecklas under en betydligt längre tidsperiod.

1.10. Trots att det finns undantag från alla generella översikter noterar kommittén att kommissionen i och med sin handlingsplan har gjort framgångsrika ansträngningar för att uppnå sina målsättningar när det gäller att bearbeta och publicera sina slutsatser med avseende på ny och ändrad gemenskapslagstiftning. Medlemsstaterna tycks också ha bättrat sig när det gäller att genomföra sina juridiska förpliktelser. Framsteg i fråga om att få de befintliga reglerna att fungera effektivare har kunnat noteras, men med något magrare resultat.

1.11. Direktiv: Den minskade eftersläpningen när det gäller överföring av direktiv till nationell lagstiftning är efterlängtad och starkt försenad. Den återstående eftersläpningen är dock ett allvarligt problem. ESK instämmer därför i kommissionens uppfattning att ett system med tidtabeller och kontroller kommer att behövas också efter att handlingsplanen är avslutad.

1.12. Offentlig upphandling: Komplexiteten i frågan om att säkerställa en öppnare marknad inom området för offentlig upphandling illustreras på två olika sätt. Kommissionen noterar att framstegen när det gäller att tillämpa direktiven om offentlig upphandling har varit "påfallande små". Denna negativa kommentar står i skarp kontrast till det faktum att kommissionen själv publicerat en grönbok om uppföljningen av offentlig upphandling. ESK ser med oro på att kommissionens politik och beslut inte på ett adekvat sätt återspeglas i vissa medlemsstaters lagstiftning och agerande.

1.13. Andra resultat inom handlingsplanens område är följande:

a. Ingripandemekanismen för att hantera allvarliga hinder för det fria varuflödet.

b. De specifika förslagen för att förenkla nationella regler och gemenskapsregler som påverkar inre marknaden.

c. Problemlösningssystem genom inrättande av kontakt- och samarbetscentrum.

d. En uppförandepraxis när det gäller skadlig skattekonkurrens.

e. En fullständig revidering av riktlinjerna för statligt stöd.

f. Regler som möjliggör en avreglering av gasförsörjningen.

g. Förbättring av arbetstidsdirektivet.

h. Inrättande av en testpanel från näringslivet för att förbättra kvaliteten på lagstiftningsförslagen.

i. Förslag om modernisering och rationalisering av momshanteringen.

1.14. Ingripandemekanismen för att hantera allvarliga hinder för den fria rörligheten för varor är en kompromiss från rådet. Det återstår fortfarande att visa att den fungerar i praktiken.

1.14.1. SLIM-projektet för förenklad lagstiftning på den inre marknaden kan bara delvis betraktas som en framgång. Det behövs ytterligare en utvärdering och nya bedömningar för att få klarhet i huruvida SLIM är ett effektivt instrument i detta syfte. Många av de föreslagna direktiven har inte antagits av rådet, och ytterst få har genomförts och trätt i kraft i praktiken. ESK föreslår att kommissionen följer upp och ser över projektets metoder och resultat.

1.14.2. Kommittén välkomnar förslagen om att modernisera momssystemet och införa enhetliga regler, eftersom detta kan underlätta företagens arbete. Samtidigt utgör förslagen bara ett första steg i riktning mot det planerade momssystem som baseras på principen om ursprungsland.

Brister

1.15. Kommissionen medger att framstegen varit en besvikelse inom vissa områden. När detta uttryckligen anges - såsom i bilaga II - instämmer ESK med kommissionen och ber kommissionen försäkra att ansträngningarna kommer att fortsätta för att komma till rätta med dessa brister.

1.16. Start- och landningstider på flygplatserna: En brist som särskilt oroar ESK är tystnaden kring frågan om nya regler för fördelning av start- och landningstider på flygplatserna.

1.17. När det gäller vissa föreslagna åtgärder förefaller kommissionen att vara mer nöjd med sitt arbete än ESK anser befogat. Kommittén vill särskilt fästa uppmärksamhet på de magra resultaten i fråga om:

i initiativen för ömsesidigt erkännande,

ii planerna på att undanröja de tekniska problem som fördröjer standardiseringen av byggnadsprodukter,

iii undanröjande av hinder som beror på skillnader i indirekt beskattning,

iv förslagen till en gemenskapsram på området för energibeskattning,

v tionde direktivet om bolagsrätt för gränsöverskridande fusioner,

vi bestämmelser om gemenskapslagstiftning för kooperativ, sammanslutningar och ömsesidiga bolag,

vii åtgärder för att undanröja gränskontrollerna av människor vid gemenskapens inre gränser.

1.18. Handlingsplanen bekräftar tydligt att en hel del fortfarande återstår att göra, både på de ovannämnda områdena och på många andra nyckelområden. Det gäller bland annat arbetet med gemenskapspatent, stadgar för Europabolag, bestämmelser om företagsfusioner, avskaffande av dubbelbeskattning på gemenskapsnivå, ett slutligt momssystem samt uppgiften att hindra medlemsstaterna från att införa nya nationella hinder på den inre marknaden.

Uppföljning av handlingsplanen

1.19. Under perioden fram till slutet av 1998 visade sig handlingsplanen vara en verkningsfull metod för kommissionen att sätta upp målsättningar för att stärka inre marknaden. Uppställandet av målsättningar hade då gjort det lättare att kontrollera och utvärdera effektiviteten i kommissionens arbete och den sammanhängande verksamheten vid de andra institutionerna, inklusive medlemsstaternas regeringar.

1.20. ESK är övertygad om att de värdefulla lärdomar man kunnat dra av handlingsplanen bör kunna användas för en ny typ av utvärdering av inre marknadens utveckling och det breda spektrum av sinsemellan sammanhängande frågor som illustrerar framstegen inom gemenskapen.

1.21. Tyngdpunkten i kommissionens arbete under den närmast gångna tiden har framför allt legat på de instrument som behövs för att bygga upp en inre marknad och därmed sammanhängande stödåtgärder. I framtiden kommer detta att förändras så att fokus för uppmärksamheten snarare riktas mot att inre marknaden fungerar effektivt. Det kommer också fortsättningsvis att finnas behov av kommissionens övervakning och av att kommissionen får feedback i många frågor. Det finns en växande medvetenhet om behovet av en dubbelriktad dialog mellan gemenskapen (och dess institutioner) och de personer och företag som är huvudaktörer.

1.22. ESK rekommenderar kommissionen en regelbundet återkommande process av granskning, kontroll, dialog och analys. Utifrån denna återkommande process kan kommissionen utveckla en rad strategiska målsättningar för den vidare utvecklingen av inre marknaden och de grundantaganden som konceptet bygger på.

1.23. Förtjänsten med handlingsplanen och de därmed sammanhängande Cardiff I och II-rapporterna är att de har inneburit en strukturerad översyn av gemenskapens alla relevanta politikområden och åtgärder, så att starka och svaga sidor kan identifieras. Till följd av detta har det blivit möjligt att vidareutveckla dessa processer till något som har beskrivits som ett redskap för att nå nya mål. Det positiva resultatet kan bli en tydligare uttalad övergripande filosofi när det gäller att vägleda och påverka kommissionens målsättningar.

1.24. ESK ger sitt stöd till förslaget från kommissionär Monti, som i ett anförande inför Europeiska rådet i februari 1999 uttryckte sig på följande sätt: "... vi behöver ingen mer handlingsplan 'för att fullfölja inre marknaden', utan vad vi behöver är klart definierade målsättningar - precis som företag när de skall presentera sin strategi för investerarna; målsättningar som vi håller fast vid under - låt säga - en treårs -period, med en genomgång i slutet av varje år för att säkerställa att vi verkligen arbetar mot dessa målsättningar så att vi kan göra justeringar om så krävs..."

ESK noterar dock att kommissionen har lagt fram en handlingsplan som särskilt riktar sig till den finansiella sektorn och därmed bekräftar behovet av särskilda åtgärder inom detta nyckelområde.

1.25. Man måste regelbundet sätta upp strategiska målsättningar och detta måste göras i samråd med relevanta partner, däribland ESK, och de måste ses som direkt relevanta för de behov som föreligger hos medborgarna och företagen samt vad beträffar sysselsättningen och den sociala och ekonomiska utvecklingen. Utifrån detta bör man utforma en rad mer funktionella målsättningar för verksamheten, vilka i sin tur ligger till grund för prestationsindikatorer som möjliggör en fortsatt övervakning av framåtskridandet och identifiering av risker, misslyckanden och bristfälligt samarbete.

1.26. Med hjälp av de uppställda målsättningarna och dialogen med relevanta partner skulle man få strategiska målsättningar som förnyas vart tredje år. Dessa skulle användas för att ange de kortsiktiga följdåtgärderna som skulle utgöra en del av dagordningen och prestationsindikatorerna för de fortsatta årliga rapporterna av "Cardiff"-typen samt för den resultattavla som framställs två gånger per år.

1.27. För att säkerställa att kommissionen vidtar lämpliga åtgärder utifrån de slutsatser man kan dra av dessa rapporter, instämmer ESK i förslaget från kommissionär Monti om att det första mötet varje år inom rådet för inre marknaden skall göra en genomgång av läget och omedelbart komma med förslag till åtgärder.

1.28. ESK motser med stort intresse kommissionens väntade uttalande inför sammanträdet i juni 1999 inom rådet för inre marknaden, då man hoppas att det kommer ett tillkännagivande av vad inre marknaden skall ha för målsättningar under de kommande tre åren.

2. Produkt- och kapitalmarknadernas funktion i gemenskapen (Cardiff I) (KOM(1999) 10 slutlig) och Ekonomiska och strukturella reformer i EU (Cardiff II) (KOM(1999) 61 slutlig)

2.1. Inledning

2.1.1. Europeiska rådet i Cardiff, som sammanträdde den 15-16 juni 1998, ansåg att den ekonomiska politiken skall inriktas på att främja tillväxt och sysselsättning, säkerställa makroekonomisk stabilitet och skapa välfungerande marknader för arbetskraft, varor, tjänster och kapital. Rådet välkomnade beslutet om ett förfarande där medlemsstaterna och kommissionen utarbetar kortfattade årsrapporter inom sina respektive ansvarsområden om produkt- och kapitalmarknaderna. Detta förfarande skulle komplettera den information som redan finns tillgänglig i de nationella sysselsättningsplanerna. Rådet såg också positivt på kommissionens förslag om en rapport om strukturfrågor och strukturpolitik på basis av detta material, som ekofinrådet och andra rådskonstellationer skulle kunna studera (ordförandeskapets slutsatser, punkt 11).

2.1.2. Det är talande att dessa slutsatser fördes in under avsnittet om de allmänna ekonomiska riktlinjerna (artikel 99 i den konsoliderade versionen av EG-fördraget, f.d. artikel 103); det är en tydlig signal om att man bör bredda fältet för riktlinjerna. Europeiska rådet betonade också de strukturella och ekonomiska reformernas betydelse i kampen mot arbetslösheten.

2.1.3. Den 20 januari 1999 publicerade kommissionen en första rapport som reaktion på slutsatserna från Europeiska rådet i Cardiff. Den kallades Cardiff I och följdes av en andra rapport, Cardiff II, den 17 februari 1999. Den 30 mars antog kommissionen sin rekommendation till allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (KOM(1999) 143 slutlig), som för första gången innefattar riktlinjer för medlemsstaterna, inte bara på budgetområdet utan också med avseende på marknaderna för produkter, tjänster och arbetskraft.

2.1.4. Cardiff I behandlade det aktuella läget på inre marknaden och formulerade 16 prioriterade åtgärder i anslutning till dess regleringsram. Den målsättning som anförs för dessa åtgärder är att få den europeiska ekonomin att fungera bättre genom att göra marknaderna flexiblare och smidigare. Kommissionen noterar att målet inte är att eliminera nationella bestämmelser utan att förbättra den ekonomiska effektiviteten i dessa regleringssammanhang.

2.1.5. I rapporten Cardiff II tar man än en gång upp vissa av frågorna i den första rapporten med anknytning till produkt- och finansmarknaderna och detaljstuderar arbetsmarknaderna (med utgångspunkt i medlemsstaternas nationella rapporter, ett inslag i Luxemburgprocessen) och de offentliga finanserna, särskilt kostnaderna för den sociala tryggheten och beskattningsaspekter.

2.1.6. Alla dessa aspekter omfattas av kommissionens rekommendationer med avseende på "de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik" (artikel 99 i den konsoliderade versionen av EG-fördraget, f.d. artikel 103), vilket underlättar en övergripande behandling av frågor som är sammankopplade. Detta har inneburit ett betydelsefullt framsteg i fråga om att åstadkomma en samordning av Europeiska unionens ekonomiska politikområden(3).

2.2. Allmänna kommentarer

2.2.1. När det gäller det ekonomiska läget, den ekonomiska sammanhållningen och sysselsättningen i EU till följd av åtgärder inom ramen för genomförandet av inre marknaden, verkar inte dessa rapporter ha tillräcklig täckning eller belägg för att det skulle ha skett någon förbättring. De indikatorer över ekonomisk integration som behandlas i rapporten rör endast handeln med varor inom EU, gränsöverskridande handel med tjänster, kapitalrörelser och utländska direktinvesteringar samt fri rörlighet för arbetskraft. I många fall kan den omstrukturering av sektorer och företag som anges som exempel på vad inre marknaden medfört i själva verket vara ett resultat av globaliseringen av de ekonomiska och i synnerhet de finansiella relationerna.

2.2.2. Den europeiska ekonomins konkurrenskraft förefaller ha gynnats av införandet av inre marknaden. Man har noterat att de utländska direktinvesteringarna mellan EU-länderna har ökat avsevärt. Även handeln inom EU har vuxit mellan 1995 och 1997, men långsammare än mellan 1993 och 1995.

2.2.3. Det förefaller också vara överdrivet att (i Cardiff I-rapporten) nämna priskonvergens och sänkta priser som tecken på vad inre marknaden hittills har lett fram till eller som tecken på eftersläpningar inom integrationsprocessen inom vissa sektorer. Enligt den andra rapporten avslöjar en jämförelse av situationen i EU och USA att konsumentpriserna är högre i EU än i USA, men att detta mer beror på skillnader i indirekt beskattning än på lägre effektivitet i parti- och detaljhandelns distributionsnät eller på högre vinstmarginaler inom EU.

2.2.3.1. Prisskillnaderna inom EU återspeglar även skillnader vad gäller levnadsstandarden per capita och nivån på de indirekta skatterna. När man hävdar att prisskillnaderna för tjänster är dubbelt så stora som för varor tar man inte hänsyn till att lönekostnadsandelen i allmänhet är större när det gäller tjänster och inte heller till att löne- och produktivitetsskillnaderna - från 1 till 5 mellan de olika medlemsstaterna - är mycket större än de prisskillnader som kommissionen noterat. Detta är en viktig sak som inte behandlas i kommissionens rapport.

2.2.4. I rapporten ges inte tillräckligt utrymme åt konkurrensskillnader som beror på statligt stöd, även om kommissionen vartannat år offentliggör statistik om statligt stöd och framhåller att detta stöd är mycket omfattande - om man bortser från jordbrukssektorn är det årliga statliga stödet (medelvärde för 1995-1997) större än EU:s hela budget, omkring 95 miljarder euro eller 1,2 % av gemenskapens BNP. Det konkreta och positiva förslag kommissionen lägger fram i anslutning till detta - förutom att kommissionen själv noggrant skall övervaka situationen - innebär att medlemsstaterna skall fastställa en tidtabell för minskning av det totala stödbeloppet och ändra de aktuella formerna för statliga ingrepp, som nu lägger störst tonvikt på ad hoc- och strukturstöd. I denna rekommendation anger kommissionen konkreta och tydliga riktlinjer för majoriteten av medlemsstaterna för att dessa skall minska det statliga stödet.

2.2.5. Frågan om krav på samhällsomfattande tjänster har gett upphov till några av de känsligaste problemen i samband med avreglering av nätverksbaserade marknader. Förutom att det är nödvändigt att skilja den konkurrensutsatta verksamheten från lagstadgad verksamhet, en process som äger rum i alla medlemsstater, finns inga ytterligare förslag i kommissionens rapport som syftar till att angripa några av de problem som alla medlemsstater står inför i högre eller lägre grad: förlorade arbetstillfällen, utbud av tjänster till "rimliga" priser och garanterad kvalitet, definition av krav på samhällsomfattande tjänster och finansieringen av dessa samt urval av de företag som skall tillhandahålla dessa tjänster. Kommissionen konstaterar att "liberaliseringsprocessen accepteras lättare om dess positiva effekter på tjänsternas priser, kvalitet och allmänna tillgänglighet tydligt märks ... och om dessa fördelar utan dröjsmål kommer användarna inom näringslivet och de enskilda konsumenterna till godo" (Cardiff II, s. 14). Kommittén instämmer i dessa påpekanden men betonar att subsidiaritetsprincipen måste respekteras inom detta område.

Dessutom menar kommittén att en avreglering är godtagbar endast om man förutom de punkter kommissionen framhållit tar vederbörlig hänsyn till arbetstagarnas situation, eftersom dessa kan komma att påverkas negativt av denna process.

2.2.6. Den fria rörligheten för arbetskraften, som borde vara en av inre marknadens fyra grundpelare, är det område där mest återstår att göra, både vad gäller regelverket och i det verkliga ekonomiska och sociala livet. Kommissionen konstaterar att arbetstagarna endast i ringa utsträckning rör sig över gränserna, även om flödena ökar och kan komma att förstärkas av att euron införts. Denna fråga behandlas dock inte i något av de 16 förslagen i Cardiff I, och inte heller i avsnittet om arbetsmarknader i Cardiff II eller i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

2.2.7. De små och medelstora företagens förmåga att överleva i en öppnare och mer konkurrensutsatt omgivning är en central fråga som påverkar sysselsättningsnivån i EU. Trots att det är i denna typ av företag som arbetstillfällen skapas, är det många företag som läggs ned (mindre än hälften av alla nya små och medelstora företag lyckas överleva mer än fem år) vilket innebär att ett stort antal arbetstillfällen försvinner. På EU-nivå har initiativ och rapporter följt på varandra, och åtgärder har vidtagits på medlemsstatsnivå, men i Cardiff-rapporterna görs ingen som helst koppling mellan dessa åtgärder och hur de påverkat sysselsättningsutvecklingen inom denna sektor. De europeiska företagen växer långsammare än företagen i USA, och de blir heller inte så stora att de får någon avgörande effekt på den internationella konkurrensen, speciellt vad gäller sektorerna med den högsta innovationsgraden. Problemet med de små och medelstora företagens storleksmässiga tillväxt måste angripas på inre marknaden genom ett förbättrat regelverk, speciellt vad gäller skatte- och arbetsrättsaspekter, samt genom effektivare finansmarknader. För att man skall kunna främja tillväxten bör skattesystemet utformas så att det gynnar företagsfinansiering med hjälp av eget kapital och så att beskattningen av kapitalvinster blir gynnsammare. För att förbättra finansmarknaderna krävs fler finansiella intermediärer av adekvat storlek, att man inriktar sig på ett utbyggt skattesystem samt att marknadsfragmentariseringen i form av olika valutor och olika bestämmelser elimineras. De små och medelstora företagen i Europa fortsätter att påverkas negativt, dels av bristen på eget kapital och på tillgång till gynnsammare finansieringssystem, dels av svårigheter med att få tillgång till FoTU-program och kunna delta i offentlig upphandling samt av konkurrensbestämmelser som inte tar hänsyn till dessa företags speciella förutsättningar. I huvudsak har man överlåtit åt medlemsstaterna att handha stödet till de små och medelstora företagen.

2.2.8. Skattesystemen har "betydande effekter på tillväxt och sysselsättning" och syftar till att "uppnå en balans mellan ekonomisk effektivitet och social sammanhållning" (Cardiff II, punkt 4.2). Kommissionen säger å ena sidan att en viss grad av skattekonkurrens är önskvärd men menar å andra sidan att skadlig skattekonkurrens ger anledning till farhågor, utan att definiera vare sig det ena eller det andra. Kommissionen anser att det är nödvändigt att harmonisera de indirekta skatterna och att stifta lagar rörande var moms skall tas ut, men lägger inte fram några förslag om motsvarande budgetkompensation till de medlemsstater som kommer att påverkas negativt när det slutgiltiga momssystemet träder i kraft.

2.2.9. Beträffande bolagsskatt och beskattning av ränteinkomster menar kommissionen att "en viss grad av skattesamordning är viktig och önskvärd". Ett förslag rörande beskattning av ränteinkomster har tidigare lagts fram och ESK har avgett ett yttrande om detta. När det gäller bolagsbeskattning konstaterar emellertid kommissionen att den rådande situationen främst kännetecknas av talrika befrielser och avdrag som direkt påverkar beskattningsunderlaget, och följaktligen är skillnaderna i effektiv bolagsskatt mellan medlemsstaterna större än skillnaderna mellan de lagstadgade skattesatserna. Den av kommissionen aviserade undersökningen av skillnaderna i bolagsskatt och de politiska spörsmål detta ger upphov till måste presenteras så snart som möjligt.

2.2.10. Skattetrycket i Europeiska unionen motsvarade 1998 43 % av BNP, medan den i USA var 32 % och i Japan 29 % (se tabell 4.2 i Cardiff II-rapporten). Denna totalsiffra döljer dock viktiga skillnader mellan de olika uppgifter som ingår i den. I jämförelse med BNP är bidragen till det sociala trygghetssystemet större i EU eftersom en stor del av socialvårds- och hälsovårdskostnaderna i USA är privata (se nedan punkt 2.2.13), de direkta skatterna är lägre i EU än i USA och de indirekta skatterna är mycket högre i EU än i USA och Japan (14 % jämfört med 7 respektive 8 % av BNP).

2.2.11. När det gäller utvecklingen av skattetrycket under de senaste åren, konstaterar kommissionen att det genomsnittliga skattetrycket på arbete i gemenskapen är högt och alltjämt ökar, medan skatten på konsumtion legat stilla och kapitalskatterna sjunkit. Kommissionen gör följande påpekande: "I och med att valutarisken försvinner kommer olikheterna i beskattningen av kapital och penningtransaktioner att utvecklas till en betydelsefull snedvridningsfaktor när det gäller resursutnyttjandet." (Cardiff I, s. 22)(4) Här skulle det också behövas en fördjupad diskussion om vilka alternativ som är möjliga för att kompensera eventuella förluster av skatteinkomster från arbetstagare, i synnerhet lågkvalificerade, och om hur man kan förbättra de sociala trygghetssystemen.

2.2.12. I alla händelser kan inte en analys av beskattningssystemen endast undersöka olika sätt att minska skattebördan. Man måste även ta utgiftssidan i beaktande, vilket kommissionen konstaterar när den säger att "de offentliga investeringarna fick stå för en oproportionerlig del av utgiftsnedskärningarna" (se kapitel 4 i Cardiff II). Inge slutsatser dras dock av detta, inte ens med avseende på den ekonomiska politiken i medlemsstater som behöver göra en finansiell återhämtning.

2.2.13. När det gäller de sociala trygghetssystemen redogör kommissionen för pågående reformer och den mängd åtgärder som vidtas för att bringa ned kostnaderna. Dessutom nämns att det i vissa länder sker förändringar med avseende på finansieringssystemet. De offentliga utgifterna för social trygghet inom EU anses vara höga i förhållande till BNP, men stora skillnader föreligger mellan medlemsstaterna. Sammanhållningsländerna och Storbritannien har de lägsta utgifterna. Faktum är, vilket också står i rapporten, att skillnaderna i jämförelse med USA är mycket mindre om man för samman offentliga och privata utgifter. En inriktning som man redan följer när det gäller trygghetssystemen i Europa är att främja en ökad satsning på premiefinansierade pensioner, utan att för den skull göra avkall på solidariteten som karakteriserar det nuvarande systemet. Detta är en inriktning som kommer att resultera i ett större personligt ansvarstagande för ens egen framtid.

2.2.14. Förutom att man lyckats bringa ned kostnaderna, särskilt med avseende på pensioner, anser kommissionen att man gjort framsteg med avseende på att hålla utgifterna nere för (offentlig) sjukvård Det är dock svårt att se hur länge besparingarna kan fortsätta, om man samtidigt vill behålla en allmän sjukvård för alla. Det är en allvarlig brist att man i dessa rapporter, som hänvisar till så många andra kommissionsdokument, inte redovisar den betydelsefulla statistik som kan visa sambandet mellan de sociala trygghetssystemen och inkomstsituationen i medlemsstaterna (första sammanhållningsrapporten visar att utan sociala stödåtgärder skulle det antal familjer i Europa som ligger under fattigdomsgränsen vara 40 % i stället för 18 % som nu är fallet).

2.2.14.1. Den relativt höga levnadsstandarden i EU, EU:s dynamiska tillväxt och dess stora inre marknad har ett klart samband med de sociala trygghetssystemen, och det är att beklaga att rapporterna inte berör detta, eftersom en sådan analys skulle belysa vilka konsekvenser pågående reformer kan få(5). Om kommissionen inte presenterar en mer balanserad och fullständig analys av alla följdverkningar på detta område och låter bli att lägga fram förslag som endast avser kostnadskontroll och utgiftsminskning, kommer man när de sociala reformerna fortskrider att ständigt stöta på svårigheter på det politiska och sociala planet.

2.2.15. När det gäller arbetsmarknaden erkänner kommissionen att utmaningarna på detta område består i "att finna den rätta balansen mellan flexibilitet och anställningstrygghet", att främja "avtal mellan arbetsmarknadens parter ... för att förhindra att minskade indirekta arbetskraftskostnader helt enkelt äts upp, som så ofta varit fallet i det förflutna, av ökade vinster eller direkta löner" och att inse att "kollektivavtal [håller] på att vinna mark som ett medel för att uppnå en balans mellan olika intressen i arbetslivet, och kollektiva förhandlingar är, även om de håller på att omorganiseras, mycket anpassningsbara" (Cardiff II, 3.3). Kommittén saknar här en mer djupgående analys från kommissionen.

2.2.16. I rapporterna finns ingen analys av sambandet mellan å ena sidan sysselsättning och arbetslöshet och å andra sidan inre marknaden och strukturomvandling. Detta är ytterst beklagligt, särskilt med tanke på att kommissionen stödde Cecchini-rapporten, där man förutspådde att inre marknaden skulle skapa fem miljoner nya arbetstillfällen. Året då inre marknaden upprättades "sammanföll" med en kraftig konjunkturnedgång i EU, vilket medförde en ökning av arbetslöshetsnivåerna till en nivå som praktiskt tagit varit oförändrad sedan dess. Allt kommissionen nämner i Cardiff II (punkt 3.3), i avdelningen om arbetsmarknaden, är Luxemburg-processen och de nationella sysselsättningsplanerna, och återger de sysselsättningspolitiska riktlinjer som innebär "att på alla lämpliga nivåer förhandla fram avtal om modernisering av arbetsorganisationen, inklusive flexibla arbetstidsbestämmelser, i syfte att göra företagen mer produktiva och konkurrenskraftiga". Kommissionen kritiserar i förbigående den förkortning av veckoarbetstiden som vi sett i olika medlemsstater och menar att en sådan förkortning "motverkar troligen sitt eget syfte", om den inte sker i samförstånd mellan arbetsmarknadens parter. Kommissionen ställer sig också kritisk till lagstiftningen om anställningsskydd och hävdar att "en sträng lagstiftning om anställningsskydd inte bör pekas ut som orsaken bakom den höga arbetslösheten inom EU".

2.2.17. Det är allvarligt att kommissionen undviker att behandla regional- och sammanhållningspolitiken och begränsar sig till att enbart framhålla dess betydelse (Cardiff II, 3.1.3). En stor del av diskussionerna före och under inrättandet av inre marknaden och införandet av euron kretsade kring följderna detta skulle få för regionerna och behovet av att veta hur man skall hantera en asymmetrisk chock. De två Delors-paketen med avseende på unionens ekonomiska prognos baserade sig huvudsakligen på detta. Vissa av undersökningarna som nämns i punkt 2.1 i detta utkast till yttrande avser regionala aspekter samt ekonomisk och social sammanhållning. I Cardiff-rapporterna som avhandlar ekonomiska och strukturella reformer står det ingenting om dessa frågor, varken om hur strukturfonderna och Sammanhållningsfonden bidragit till åtgärder på inre marknaden eller om den regionala obalansen ökat eller minskat genom införandet av inre marknaden och euron.

2.2.18. Genomförandet av tredje fasen av Ekonomiska och monetära unionen och införandet av euron kommer att accelerera förverkligandet av inre marknaden. På finansmarknaden är detta redan nu ett faktum: för alla statsobligationer, och på fondbörserna i Euro-området, anges kursen i euro. Omstrukturering av företag, fusioner och företagsköp tjänar på den nya dynamiken och omfattar enorma värden. Större företag är bättre förberedda och har mer resurser för att hantera den nya situationen medan de små och medelstora företagens expansion utanför hemregionen försvåras av olika hinder. Allt detta leder till slutsatsen att arbetet med att förverkliga inre marknaden måste intensifieras under de kommande åren och leda till en ekonomisk omvandling. Samordning av åtgärderna är nödvändig för att undvika snedvridningar på inre marknaden.

3. Slutkommentar

3.1. Kommissionen anser inte att en ny handlingsplan är nödvändig, i och med att inre marknaden nu är inne i en ny konsoliderad fas. Nu är huvudfrågan inte längre att anta nya bestämmelser, utan att säkerställa att de befintliga bestämmelserna följs, till nytta för företagen och medborgarna, och att de slutgiltiga målsättningarna för denna utveckling är tydliga och väl förankrade - starkare ekonomiska integration, förstärkt global konkurrenskraft och ökad sysselsättning.

3.2. Vad beträffar övervakningen av denna fas anser kommissionen att befintliga instrument är tillräckliga och hänvisar till resultattavlan för inre marknaden, Cardiff-processen, svar från medborgare och företag (samråd), förbättrad insamling av lämpliga uppgifter och användbar statistik (se avdelningen om övervakning i slutsatserna i Cardiff-rapport I).

3.3. Kommissionen framhåller med all rätt det ständiga hot mot integrationen av marknaderna som utgörs av bestämmelser inom nationell lagstiftning, som klart överträffar gemenskapsbestämmelserna i antal, omfattning och komplexitet.

Kommittén stöder uppmaningen till medlemsstaterna om att utveckla instrument för att utvärdera hur den nationella lagstiftningen inverkar på inre marknaden. Medlemsstaterna borde se till att alltid bedöma vilken inverkan den nya lagstiftning kan få för inre marknaden redan när bestämmelserna utarbetas (se förslag 4 i Cardiff-rapport I).

3.4. Vid rådets (inre marknaden) möte i juni har kommissionen för avsikt att presentera ett dokument där de politiska målsättningarna med avseende på inre marknaden fastställs för de kommande tre åren. Dokumentet följer en indelning i olika områden: t.ex. förbättring av marknadernas effektivitet och integration, effekter av den tekniska utvecklingen, medborgarnas behov och den utmaning som globaliseringen innebär. I framtiden vill kommissionen att politik på andra områden, såsom offentlig upphandling, finansiella tjänster och beskattning, får en tydlig koppling till inre marknaden.

3.5. Ekonomiska och sociala kommittén inrättade med stöd av kommissionen, rådet och Europaparlamentet sin observationsgrupp för inre marknaden, vars främsta målsättning är att ständigt övervaka hur förverkligandet av inre marknaden fortlöper. Observationsgruppens verksamhet visar sig nu komma till nytta, och ESK bör med kommissionens stöd undersöka hur detta arbete kan integreras i den övergripande övervakning som kommissionen ansvarar för.

Bryssel den 26 maj 1999.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice RANGONI MACHIAVELLI

(1) SEK(1998) 1889.

(2) EGT C 101, 12.4.1999.

(3) Se yttrandet om Ekonomisk årsrapport 1999, CES 133/99 fin.

(4) Utvecklingen kan ändå vara olik i några medlemsstater.

(5) Se ESK:s initiativyttrande "Fattigdomens och den sociala utslagningens kostnader i Europa", EGT C 284, 14.9.1998.