Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT om upprättande av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område

(framlagt av kommissionen)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING

MOTIVERING

1. Inledning

2. Koncept

2.1. Grundläggande strategi

2.2. Tekniska principer för den automatiserade rangordningen enligt COMMPS

2.2.1. Möjliga ämnen

2.2.2. Rangordnad prioriteringslista för vattenskiktet (listorna A+B)

2.2.3. Rangordnad prioriteringslista för sedimentskiktet (lista C)

2.2.4. Rangordnad prioriteringslista för metaller (lista D)

2.3. Expertbedömning vid urvalet av prioriterade ämnen

2.3.1. Urval av ämnen från lista A (organiska ämnen på grundval av uppgifter från övervakning av vattenskiktet)

2.3.2. Urval av ämnen från lista B (organiska ämnen på grundval av uppgifter från exponeringsmodeller för vattenskiktet)

2.3.3. Urval av ämnen från lista C (organiska ämnen på grundval av uppgifter från övervakning av sedimentskiktet)

2.3.4. Urval av metaller från lista D (på grundval av uppgifter från övervakning av vattenskiktet)

3. Framtida utveckling av COMMPS

3.1. Allmänna synpunkter

3.2. Havsvatten

3.3. Grundvatten

3.4. Databas

3.5. Övriga frågor

3.6. Översyn

4. Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut

5. Rättslig grund

6. Konsekvensanalys

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT om upprättande av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område

BILAGA

SAMMANFATTNING

Enligt artikel 16 (tidigare artikel 21) i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område [1] (nedan kallat ramdirektivet om vatten, RDV), skall kommissionen senast den 31 december 1999 lägga fram ett förslag med en första prioriteringslista över ämnen. Enligt förslaget till RDV (artikel 10, tidigare artikel 12a) skall ett "kombinerat tillvägagångssätt" tillämpas på dessa prioriterade ämnen. Denna metod innebär att harmoniserade europeiska vattenkvalitetsnormer och utsläppsregleringar skall utarbetas för alla ämnen.

[1] Obs! Rådets politiska överenskommelse av den 2 mars 1999 har setts över, och ett antal artiklar har ändrats i rådets gemensamma ståndpunkt av den 22 oktober 1999.

Prioriteringslistan skall baseras på riskerna för det akvatiska ekosystemet och för människors hälsa via vattenmiljön. I förslaget till RDV finns det tre alternativa sätt att identifiera de prioriterade ämnena. Det enda av dessa som är praktiskt genom förbart inom rimlig tid är det alternativ som förutsätter ett "förenklat risk baserat bedömningsförfarande som bygger på vetenskapliga principer" med beaktande av ämnens inneboende risk och av ekosystemens exponering för dessa ämnen. Denna bedömning skall grunda sig på uppgifter från övervakning och modeller.

Utifrån dessa förutsättningar har ett förfarande benämnt COMMPS (combined monitoring-based and modelling-based priority setting - fastställande av prioriteringar på grundval av en kombination av övervakning och modeller) utarbetats i samarbete med ett konsultföretag (Fraunhofer Institute for Environmental Chemistry and Ecotoxicology, Tyskland, nedan kallat Fraunhofer-institutet). Grundtanken är att automatiskt rangordna de ämnen för vilka det finns tillräckliga uppgifter efter deras relativa risker för vattenmiljön och att använda expert bedömningar för det slutliga urvalet av prioriterade ämnen.

Experter från medlemsstaterna, Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö (CSTEE), Europeiska kemikaliebyrån (ECB), industrin, vattendistributörer och miljöorganisationer diskuterade COMMPS-förfarandet vid sammanträden i februari och juli 1998. Vid sammanträdet i juli 1998 presenterades en första undersökning från Fraunhofer-institutet som illustrerade COMMPS-förfarandets effektivitet. Efter synpunkter och ytterligare information från dessa experter gjorde Fraunhofer-institutet en genomgripande översyn av COMMPS-förfarandet, där man också beaktade expertutlåtanden från en statistiker som anlitats av kommissionen. För den reviderade Fraunhofer-undersökningen utnyttjades cirka 750 000 uppgifter från övervakning av ytvatten och cirka 70 000 uppgifter från övervakning av sediment. Uppgifter lämnades av alla femton medlemsstater samt av samman slutningen av branschorganisationer för vattendistributörer i EG:s medlemsstater (EUREAU). Modelluppgifterna lämnades av Europeiska kemikaliebyrån och var därför helt kompatibla med den databas som använts för fastställandet av befintliga prioriterade ämnen.

Den reviderade COMMPS-undersökningen innehåller följande riskbaserade ranglistor:

- En lista med en exponeringsuppskattning baserad på uppgifter från övervakning av ytvatten (övervakningsbaserad lista).

- En lista med en exponeringsuppskattning baserad på uppgifter från ytvattenmodeller (modellbaserad lista).

- En lista med en exponeringsuppskattning baserad på uppgifter från övervakning av sediment (sedimentlista).

- Flera ranglistor för metaller baserade på olika exponerings- och effektscenarier (metallistor).

De olika exponeringsscenarierna kombinerades med ämnenas effekter varvid man beaktade ekotoxikologiska effekter på vattenlevande organismer (direkta effekter), bioackumulering (indirekta effekter) och toxicitet (effekter på människors hälsa). Från ranglistorna valde Fraunhofer-institutet ut högt rangordnade "ämnen som var möjliga för prioritering" och bedömde dem var för sig i syfte att identifiera de ämnen som skulle rekommenderas för den första prioriteringslistan.

Den reviderade COMMPS-undersökningen presenterades och diskuterades vid ett expertsammanträde den 19 april 1999. Det rådde en allmän enighet om att den rekommenderade listan var baserad på de bästa vetenskapliga rönen som lagts fram inom fastställd tidsfrist. På grundval av experternas synpunkter såg kommissionen över den lista som Fraunhofer-institutet hade rekommenderat och slutförde bifogade förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om upprättande av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område.

MOTIVERING

1. Inledning

1. 1997 lade kommissionen fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. Rådet nådde en gemensam ståndpunkt om detta förslag den 22 oktober 1999 [2]. När det väl antagits kommer detta direktiv att utgöra det grundläggande regelverket för skydd av Europas vattenmiljöer.

[2] Rådets gemensamma ståndpunkt av den 22 oktober 1999 (EGT C 343, 30.11.1999, s. 1).

2. I artikel 10 (ny)/12a (tidigare) och artikel 16 (ny)/21 (tidigare) [3] i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område fastställs gemenskapens strategi för att upprätta harmoniserade kvalitetsnormer och utsläpps regleringar för farliga ämnen (det kombinerade tillvägagångssättet). Efter en viss övergångsperiod kommer detta direktiv att ersätta den politik för utsläppsregleringar som fastställts genom rådets direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö [4] och de direktiv som antagits inom ramen för detta.

[3] Obs! Rådets politiska överenskommelse, rådets dokument 6404/99 ENV 68 PRO-COOP 46 - Interinstitutionellt ärende: 97/0067 (SYN) av den 2 mars 1999 (nedan kallat det tidigare förslaget) har reviderats och ett antal artiklar har numrerats om i rådets gemensamma ståndpunkt av den 22 oktober 1999 (nedan kallat det nya förslaget).

[4] EGT L 129, 18.5.1976, s. 23.

3. Direktiv 76/464/EEG utgör för närvarande det viktigaste gemenskaps instrumentet för reglering av farliga ämnen som släpps ut i ytvatten. 1982 lade kommissionen fram ett meddelande till rådet om farliga ämnen som skulle kunna införas i lista I i rådets direktiv 76/464/EEG [5]. I detta meddelande presenterades ungefär 130 ämnen som skulle omfattas av gemenskapsåtgärder, och de hade valts ut på grundval dels av sin stora produktionsvolym, dels av sin toxicitet, beständighet och bioackumulering. Efter offentliggörandet av denna lista reglerades 17 ämnen genom särdirektiv (82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG, 86/280/EEG) [6] till rådets direktiv 76/464/EEG.

[5] EGT C 176, 14.7.1982, s. 3.

[6] EGT L 81, 27.3.1982, s. 29; EGT L 291, 14.10.1983, s. 1; EGT L 74, 17.3.1984, s. 49; EGT L 274, 17.10.1984, s. 11; EGT L 221, 7.8.1986, s. 51 (ändringar i EGT L 158, 25.6.1988, s. 35 och EGT L 219, 14.8.1990, s. 49).

4. Av flera anledningar blev det allt svårare att utarbeta flera särdirektiv. För det första ansågs det allmänt att den ensidiga inriktningen på vatten i direktiv 76/464/EEG, åtminstone vad gäller stora anläggningar, var otillräcklig för det övergripande miljöskyddet, som också borde inbegripa luftföroreningar och avfall samt andra aspekter såsom en rationell energianvändning. För det andra kunde man enligt direktiv 76/464/EEG antingen tillämpa tekniskt definierade utsläppsregleringar eller kvalitetsmål. Detta stred mot de allt tydligare bevisen för att endast ett kombinerat tillvägagångssätt som inbegrep båda dessa skulle vara tillräcklig för att uppnå ett tillräckligt gott skydd. För det tredje föreskrevs det i direktiv 76/464/EEG inte någon rationell och systematisk strategi för att prioritera de ämnen som skulle omfattas av gemenskapsåtgärder.

5. Genom antagandet av rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar [7] för större anläggningar löstes det första problemet, men inte de två övriga. Det förslag om att införa ett direktiv om utsläppsregleringar för små och medelstora företag som kommissionen lade fram 1997 fick dåligt gehör under samrådsförfarandet med medlemsstaterna och kritiserades för vad man upplevde som stelbenthet och avsteg från subsidiaritetsprincipen. Dessa förutsättningar fick kommissionen att dra slutsatsen att det bästa alternativet bestod i att ersätta ordningen i direktiv 76/464/EEG med lämpliga ändringar av förslaget till RDV.

[7] EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

6. Genom åtgärderna i artikel 16 (ny)/artikel 21 (tidigare) i förslaget till RDV fastställs genomförandet av det kombinerade tillvägagångssättet, som definieras i artikel 10 (ny)/artikel 12a (tidigare) i RDV, på gemenskapsnivå. Genom det kombinerade tillvägagångssättet införs två oberoende typer av åtgärder: reglering av utsläpp vid källan samt fastställande av kvalitets normer för att mäta den förstnämnda åtgärdens effektivitet.

7. Dessutom innehåller artikel 16 (ny)/artikel 21 (tidigare) för första gången ett regelverk och en tydlig metodisk grund för att prioritera de ämnen för vilka man planerar att upprätta kvalitetsnormer och utsläppsregleringar på gemenskapsnivå.

8. I sitt ursprungliga förslag till RDV från 1997 hade kommissionen satt en ambitiös tidsfrist till den 31 december 1998 för fullbordandet av ett förslag om upprättande av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område (nedan kallad prioriteringslistan). Kommissionen kritiserades emellertid fortfarande hårt för att föreslå ett prioriteringsförfarande som till följd av sin komplexitet befarades vara alltför tidskrävande, och som därmed ytterligare skulle hämma utarbetandet av gemenskapsåtgärder. Som svar på detta initierade kommissionen så snart den kunde expertdiskussioner kring utarbetandet av en allmänt accepterad prioriteringsmetod. Under de tre diskussionsomgångarna på expertnivå mellan februari 1998 och april 1999 utarbetades COMMPS-förfaranden (fastställande av prioriteringar på grundval av en kombination av övervakning och modeller) i samarbete med ett konsultföretag. Detta förfarande användes sedan i arbetet med att identifiera de föreslagna prioriterade ämnena.

9. Listan över prioriterade ämnen kommer att få en nyckelroll i fastställandet av framtida regleringar för skydd av gemenskapens vatten. Som en viktig rättslig konsekvens av antagandet av en lista över prioriterade ämnen måste kommissionen lägga fram förslag på utsläppsregleringar och kvalitetsnormer inom den tidsfrist som anges i artikel 16 (ny)/artikel 21 (tidigare) i förslaget till RDV. Kommissionen anser att det lämpligaste rättsliga instrumentet för att anta prioriteringslistan är ett beslut av Europaparlamentet och rådet.

10. Nedan ges en kortfattad beskrivning av de motiv som ligger bakom valet av de föreslagna ämnena.

2. Koncept

2.1. Grundläggande strategi

Genom artikel 16 (ny)/artikel 21 (tidigare) punkt 2 i förslaget till RDV införs, för att fastställa de prioriterade ämnena, tre alternativa strategiska metoder, nämligen

(1) riskbedömningar som utförs i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 793/93 [8], rådets direktiv 91/414/EEG [9] och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG [10],

[8] EGT L 84, 5.4.1993, s. 1 (förordningen om existerande ämnen).

[9] EGT L 230, 19.8.1991, s. 1 (direktivet om växtskyddsmedel).

[10] EGT L 123, 24.4.1998, s. 1 (direktivet om bekämpningsmedel).

(2) målinriktad riskbaserad bedömning (enligt metoden i rådets förordning (EEG) nr 793/93) som endast inriktas på akvatisk ekotoxicitet och humantoxicitet via vattenmiljön,

eller, om detta visar sig omöjligt att genomföra inom tidsramen,

(3) ett förenklat riskbaserat bedömningsförfarande som bygger på vetenskapliga principer med särskilda hänsyn till

_ belägg för det berörda ämnets inneboende risk och i synnerhet dess akvatiska toxicitet och humantoxicitet via akvatiska exponeringsvägar,

_ genom övervakning erhållna belägg för en utbredd kontaminering av miljön, och

_ andra styrkta faktorer som kan indikera en möjlig utbredd kontaminering av miljön, till exempel produktions- eller användningsmängden av det berörda ämnet samt användningsmönstret.

11. Även om det slutliga målet för förslaget till ramdirektiv om vatten vad gäller farliga ämnen förblir en diskussionsfråga under senare förhandlingsomgångar, har den ovannämnda urvalsstrategin inte ådragit sig någon nämnvärd kritik från Europaparlamentet. Dessutom antog rådet denna strategi i sin gemensamma ståndpunkt av den 22 oktober 1999.

12. Riskbedömningar enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 och rådets direktiv 91/414/EEG utgör bedömningar av varje enskilt ämne på grundval av ett beprövat men tidskrävande förfarande. Följaktligen har man bara slutfört riskbedömningar av ett relativt litet antal ämnen. Inga riskbedömningar har än så länge utförts enligt rådets direktiv 98/8/EG. Det står därför klart att riskbedömningarna i nuläget inte utgör ett tillräckligt omfattande underlag för att upprätta en prioriteringslista för vattenföroreningar.

13. Riktade eller särskilda riskbedömningar anses i allmänhet vara mindre tidskrävande eftersom de är mindre omfattande. Det finns dock inget allmänt accepterat förfarande för att utföra sådana bedömningar, och de kan också vara relativt tidskrävande. Av de tre alternativa strategiska metoderna är det därför uppenbart att bara metod c är praktiskt tillämpbar inom en rimlig tid.

14. Med metod c som utgångspunkt har COMMPS-förfarandet (fastställande av prioriteringar på grundval av en kombination av övervakning och modeller) utvecklats som en vetenskapligt grundad och förenklad metod för riskbaserade prioriteringar.

2.2. Tekniska principer för den automatiserade rangordningen enligt COMMPS

15. De tekniska principerna för COMMPS-förfarandet beskrevs i kommissionens arbetsdokument M0498WD1 och i forskningsrapporten (Ref. 98/788/3040/DEB/E1) "Reviderat förslag till lista över prioriterade ämnen vid tillämpningen av ramdirektivet för vatten (COMMPS-förfarandet)", som utarbetats av Fraunhofer Institute for Environmental Chemistry and Ecotoxicology, Tyskland (nedan kallad COMMPS-rapporten). Nedan följer en kort sammanfattning av det tekniska förfarandet.

16. Begreppet risk utgörs i sin allmänna bemärkelse av kombinationen av sannolikheten för att en negativ händelse skall inträffa och av hur allvarliga konsekvenser händelsen har. För akvatiska ekosystem kan risken i mer tekniska termer beskrivas som produkten av koncentrationen av ett ämne som finns i vattenmiljön och av den reella risk som detta ämne medför för detta system. Tanken med COMMPS-förfarandet är att upprätta en lista över ämnen som rangordnats på grundval av sina relativa risker för det akvatiska ekosystemet. Ett ämnes rangordning fastställs genom att man multiplicerar ett värde som motsvarar miljöexponeringen med ett värde som motsvarar omfattningen av de negativa konsekvenser som ämnet kan orsaka. I ett senare steg väljs de prioriterade ämnena ut från denna ranglista genom expertbedömningar där man beaktar ytterligare information om olika miljöaspekter på dessa ämnen.

17. Akvatiska ekosystem består av olika undersystem. Av dessa utgör vattenskiktet (ytvatten) och sedimentskiktet de två viktiga undersystem som behandlas systematiskt i COMMPS-förfarandet.

2.2.1. Möjliga ämnen

18. De ämnen som varit föremål för COMMPS-förfarandet har valts ut från olika officiella listor och övervakningsprogram. Grundtanken med denna "listbaserade strategi" är att säkerställa att ämnen som redan konstaterats vara förenade med risker, och för vilka det normalt finns tillräcklig information, väljs ut. Ämnen från följande listor har inbegripits i COMMPS-förfarandet:

_ Listorna 1 och 2 i rådets direktiv 76/464/EEG.

_ Bilaga 1A och 1D till tredje Nordsjökonferensen.

_ Prioriteringslistorna 1-3 som fastställs enligt rådets förordning nr 793/93.

_ OSPAR-listan över möjliga ämnen.

_ HELCOM-listan över prioriterade ämnen.

_ Prioriteringslistor enligt rådets direktiv 91/414/EEG.

19. Dessutom har alla ämnen för vilka det finns övervakningsuppgifter inbegripits i COMMPS-förfarandet.

20. Dessa ämnen genomgick följande bedömningssteg i COMMPS-förfarandet.

2.2.2. Rangordnad prioriteringslista för vattenskiktet (listorna A+B)

21. För beräkningen av exponeringsvärdet i vattenskiktet användes två viktiga källor med exponeringsuppgifter i COMMPS: övervaknings- och modelluppgifter. Modelluppgifterna användes emellertid bara om övervakningsuppgifter saknades eller var otillräckliga. För växtskyddsmedel och metaller gjorde bara övervakningsbaserade bedömningar eftersom de analyserade uppgifterna räckte mer än väl och då det inte fanns några lämpliga modeller.

22. För COMMPS-rapporten samlades övervakningsuppgifter in från alla 15 medlemsstater och från europeiska vattendistributörer. Totalt lämnades och bedömdes cirka 752 000 enskilda uppgifter om 330 ämnen (inklusive metaller). Eftersom medlemsstaternas övervakningsnät inte är utformade på ett enhetligt sätt var man tvungen att införliva strikta bedömningsregler i COMMPS-förfarandet för att säkerställa de använda uppgifternas statistiska relevans. Övervakningsuppgifterna granskades i fråga om rimlighet, representativitet och statistisk signifikans. Som ett resultat av denna bedömning tvingades man offra en avsevärd del av de lämnade uppgifterna. Exempelvis innebär COMMPS-kriteriet för representativitet att ett ämne skall övervakas i minst tre medlemsstater eller i minst två olika gränsöverskridande avrinningsområden som berör två eller flera medlemsstater. Detta kriterium ledde till att det totala antalet ämnen minskades med cirka 70 % eftersom bara en medlemsstat lämnade övervakningsuppgifter för många ämnen. Efter att övervakningsuppgifterna valts ut beräknades ett totalt medelvärde för varje provstation. För att få fram exponeringsvärdet användes 90 procent-percentilen av dessa totala medelvärden. Denna normaliserades så att maximivärdet uppgick till 10. Totalt utarbetades en ranglista över 86 ämnen.

23. Det stora antalet ämnen som uteslöts på statistiska grunder belyser vikten av att använda modelluppgifter som en ytterligare och kompletterande informationskälla. För konsekvensens skull används i COMMPS-förfarandet exponeringsmodellen EURAM, som utvecklades för prioritering av aktuella kemikalier enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93. Denna modell ger exponeringsvärden på europeisk nivå på grundval av kända produktionsvolymer, användningsmönster, miljöspridning och nedbrytningsprocesser. Europeiska kemikaliebyrån lämnade exponeringsuppgifter för 318 av de möjliga ämnena. För övriga möjliga ämnen kunde man inte beräkna exponeringsvärden eftersom det saknades uppgifter som behövdes som underlag för denna beräkning. Ett antal ämnen uteslöts från rangordningsförfarandet eftersom de utgjordes av växtskyddsmedel, oorganiska metallföreningar eller var skyddade av sekretessregler som överenskommits med industrin. Flertalet växtskyddsmedel och metaller har dock redan bedömts i den övervakningsbaserade listan. I slutändan inbegreps 123 ämnen i den modellbaserade ranglistan.

24. Det konsekvensvärde för vattenskiktet som används i COMMPS är ett kombinerat värde där man beaktar de direkta och indirekta effekterna på vattenlevande organismer samt effekterna på människors hälsa. Direkta toxiska effekter uttrycks i form av koncentrationer utan effekt, dvs. nolleffektskoncentrationer, vilka härletts från ekotoxikologiska provuppgifter enligt de regler som fastställs i bilaga V till förslaget till RDV. De indirekta effekterna av ämnen som ackumuleras i biologiska organismer uttrycks i form av biokoncentrationsfaktorn eller fördelningskoefficienten mellan vatten och oktanol. Effekterna på människors hälsa genom vattenexponering, såsom dricksvattenkonsumtion eller exponering i samband med fritidsaktiviteter, uttrycks i form av R-fraser som betecknar cancerogenicitet, mutagenicitet och risk för fosterskador samt kroniska effekter genom oral upptagning. Det totalvärde som tilldelas varje ämne normaliseras så att maximivärdet uppgår till 10. Den relativa vikten för direkta effekter, indirekta effekter och effekter på människors hälsa är 5:3:2.

25. Den databas över konsekvenser/effekter som används för COMMPS-förfarandet har diskuterats ingående samt uppdaterats i samarbete med experter. Man har särskilt eftersträvat samstämmighet med befintligt arbete som rör riskbedömningar och fastställande av prioriteringar enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 och rådets direktiv 91/414/EEG.

26. Det slutliga värdet, som utgör ett mått på ett ämnes relativa risk för vattenskiktet, beräknas i COMMPS-förfarandet som produkten av exponeringsvärdet och konsekvensvärdet för vattenskiktet. Eftersom två olika källor av exponeringsuppgifter användes på ett kompletterande sätt genererades två listor, en baserad på övervakningsuppgifter och en baserad på modelluppgifter.

2.2.3. Rangordnad prioriteringslista för sedimentskiktet (lista C)

27. Ämnen med en stark tendens att lagras i sediment återfinns ibland bara i små koncentrationer i själva vattenskiktet, och kan därför få ett lågt värde på prioriteringslistan för vattenskiktet. Det är av denna anledning som det skapats en särskild ranglista för sedimentskiktet i COMMPS-förfarandet.

28. Exponeringsvärdet för sedimentskiktet beräknas i COMMPS-förfarandet helt i linje med motsvarande värde för vattenskiktet. För COMMPS-rapporten valdes cirka 69 000 sedimentövervakningsuppgifter för 221 ämnen ut från tio olika medlemsstater. Efter granskning av rimlighet, representativitet och statistisk signifikans fanns till slut 60 ämnen tillgängliga för rangordningsförfarandet. Detta innebar att uteslutningsfaktorn var jämförbar med den för uppgifter om vattenskiktet.

29. På grund av bristen på lämpliga modeller och den osäkerhet som är förknippad med både konsekvens- och exponeringsberäkningar, användes i COMMPS-förfarandet inte någon modellmetod för sedimentskiktet. Med andra ord grundades exponeringsvärdet här bara på övervakningsuppgifter.

30. Konsekvensvärdet för sedimentskiktet bestämdes på samma sätt som för vattenskiktet. En av de största begränsningarna för bedömningen av de direkta effekterna var dock den bristande tillgången på uppgifter om effekterna på sedimentlevande organismer eller på fisk som söker sin föda på botten. Därför beräknades nolleffektvärden för sedimentskiktet genom att ekotoxicitetsuppgifter för vattenskiktet omvandlades med hjälp av fördelningskoefficienter mellan vattenskikt och sedimentskikt.

31. Det slutliga värdet för sedimentskiktet beräknades - på samma sätt som det slutliga värdet för vattenskiktet - såsom produkten av exponeringsvärdet och konsekvensvärdet.

32. Sammanfattningsvis upprättades följande riskbaserade ranglistor automatiskt i COMMPS-förfarandet:

- Lista A: En lista över organiska föroreningar i vattenskiktet baserade på övervakningsuppgifter för detta skikt.

- Lista B: En lista över organiska föroreningar i vattenskiktet baserad på modellresultat för detta skikt.

- Lista C: En lista över organiska föroreningar som adsorberas i sediment på grundval av övervakningsuppgifter för sedimentskiktet eller suspenderade partiklar i vattnet.

- Lista D: Flera listor över metaller baserade på övervakningsuppgifter för vattenskiktet har upprättats med antagande om olika exponerings- och konsekvensscenarier.

2.2.4. Rangordnad prioriteringslista för metaller (lista D)

33. Metaller förekommer naturligt i varierande lokala koncentrationer och former. De vattenlevande organismernas biologiska tillgång till metaller beror i hög grad på dessa förutsättningar. Dessutom har många organismer utvecklat aktiva mekanismer för att ta upp och utsöndra metaller vilket hjälper dem att anpassa sig till lokala förhållanden. Av denna anledning är det svårt att beräkna ett helt tillfredsställande riskvärde. För COMMPS-rapporten framställde man en rad rangordningsscenarier på grundval av vissa idealantaganden om exponering och konsekvenser i fråga om metallernas bakgrundsvärden och kvoter mellan lösta respektive totala metallkoncentrationer. För att beakta de huvudsakliga skillnaderna mellan metaller och organiska föreningar upprättades ranglistor för metaller separat från listorna för organiska föroreningar. Det fanns en avsevärd mängd övervakningsuppgifter tillgängliga för metaller, vilket innebar att det inte var nödvändigt att använda modelluppgifter för rangordningen av metaller. Resultaten av de olika rangordningsscenarierna användes i expertbedömningssteget för att välja ut prioriterade metaller.

2.3. Expertbedömning vid urvalet av prioriterade ämnen

34. Under COMMPS-förfarandets andra steg valdes prioriterade ämnen ut från de fyra riskbaserade ranglistorna. I detta syfte identifierades i COMMPS-rapporten den del av ämnena som hade de högsta värdena som möjliga prioriterade ämnen. Ämnen som omfattas av hårda begränsningar enligt rådets direktiv 76/769/EEG och 79/117/EEG [11] eller som inte används i medlemsstaterna, och som därför kan betraktas som "historiska föroreningar" (t.ex. DDT, aldrin, dieldrin och isodrin) eliminerades. Vissa ämnen som normalt förekommer som blandningar samlades också i en enda grupp (t.ex. triklorbensen eller polyaromatiska kolväten).

[11] EGT L 262, 27.9.1976, s. 201 (Rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar)).

35. Uteslutandet av "historiska föroreningar" gjordes genom beslut i varje enskilt fall på förslag av konsultföretaget och efter en expertbedömning. Vid sidan av omfattande begränsningar i EU:s lagstiftning är alla undantagna ämnen reglerade enligt det protokoll som FN:s ekonomiska kommission för Europa utfärdat till konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar [12]. De är också föremål för diskussioner om ett globalt förbud enligt FN:s miljöprogram [13]. Dessutom skall medlemsstaterna enligt förslaget till ramdirektiv för vatten identifiera ämnen som utgör ett problem inom olika avrinningsområden. För dessa skall ett kombinerat tillvägagångssätt tillämpas. Detta innebär att om anledningen till att man inte kan uppnå en god ekologisk status på ytvattnet är att sedimenten är förorenade av historiska föroreningar, så måste medlemsstaterna rapportera detta i sin "förvaltningsplan för avrinningsområdet" och inbegripa insatser för att avhjälpa situationen i "åtgärdsprogrammet".

[12] Förenta nationerna - Ekonomiska kommissionen för Europa: Protokoll om långlivade organiska föroreningar till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Århus (Danmark), den 24 juni 1998.

[13] Förenta nationernas miljöprogram: Internationellt rättsligt bindande instrument för genomförande av internationella insatser mot vissa långlivade organiska föroreningar (förhandlingar pågår).

36. I COMMPS-rapporten ges en rekommendation för urvalet av prioriterade ämnen från listorna över möjliga prioriterade ämnen. Denna rekommenda tion diskuterades med experter från medlemsstaterna, industrin och andra berörda samt Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö (CSTEE) och Europeiska kemikaliebyrån (ECB) vid sammanträdet den 19 april 1999. Utifrån de expertutlåtanden som kommissionen fått in och CSTEE:s yttrande av den 28.9.1999 kan man dra följande slutsats:

2.3.1. Urval av ämnen från lista A (organiska ämnen på grundval av uppgifter från övervakning av vattenskiktet)

37. Lista A innehåller 20 möjliga ämnen som man fått fram på grundval av slutvärdena för miljön i vattenskiktet. Varje enskilt ämne gavs ett nummer som motsvarade dess placering på ranglistan, där nummer 1 motsvarade det mest prioriterade ämnet, 2 det näst mest prioriterade och så vidare. Det 20:e möjliga ämnet (simazin) fick nummer 39 och inte 20 på grund av att enskilda ämnen eliminerades eller grupperades samman. De möjliga ämnenas exponeringsvärden grundar sig på väl granskade övervakningsuppgifter. För flertalet ämnen, med undantag för vissa polyaromatiska kolväten, härleddes konsekvensvärdena från provningsuppgifter i stället för standardvärden. På dessa grunder är ämnenas höga prioritering välgrundad. Vid expertdiskussionerna framfördes det övertygande argument för att ett fåtal ämnen skulle uteslutas från prioriteringslistan eller alternativt inbegripas i en annan form. Detta rörde följande ämnen eller grupper av ämnen:

38. Polyaromatiska kolväten (PAH): De enskilda ämnena rangordnades från 1 till 55. Vissa av dessa ämnen produceras och används avsiktligt, till exempel naftalen och antracen, som alla getts en hög prioritet. Flertalet av övriga polyaromatiska kolväten med hög prioritet sprids i miljön i huvudsak som oavsiktliga biprodukter från vissa aktiviteter såsom förbränningsprocesser. För dessa ämnen är det praxis att identifiera vissa enskilda föreningar som indikatorer. Exempelvis fastställdes i rådets direktiv 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten [14] gränsvärden för fem enskilda föreningar. Det föreslås därför att den första prioriteringslistan skall inbegripa naftalen och antracen som enskilda föreningar på grund av att de produceras i stora volymer i Europeiska unionen. Övriga polyaromatiska kolväten bör listas som en grupp där man som indikatorer anger de enskilda föreningar som regleras enligt rådets direktiv 98/83/EG samt fluoranten.

[14] EGT L 330, 5.12.1998, s. 32.

39. Heptaklor: Detta insektsmedel har prioriteringen 10 på ranglistan för vattenskiktet. Det är förbjudet att saluföra och använda detta ämne såsom växtskyddsmedel enligt rådets direktiv 79/117/EEG om förbud mot att växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på marknaden och används [15]. Heptaklor ingår i den lista över långlivade organiska föreningar som antagits enligt den konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar som utfärdats av FN:s ekonomiska kommission för Europa. Det fanns dock inga indikationer på att heptaklor skulle produceras eller användas i Europa. Heptaklor kan därför betraktas som en historisk förorening liknande aldrin eller dieldrin och följaktligen utelämnas från prioriteringslistan.

[15] EGT L 33, 8.2.1979, s. 36.

40. Monoklornitrobensen: Efter att COMMPS-rapporten slutförts konstaterades att den höga placeringen 14 för en av isomererna (3-klornitrobensen) berodde på ett storleksfel i de uppgifter som lämnats av en medlemsstat. En omräkning resulterade i prioriteringssiffran 66 på ranglistan. Monoklornitrobensen utelämnas därför från prioriteringslistan.

41. Triklorbensen: Denna grupp består av tre olika isomerer av vilka bara en (1,2,4-triklorbensen) har en högre prioritet än det ämne med den lägsta placeringen som inbegreps i den slutliga listan (dvs. simazin). Eftersom triklorbensen produceras i form av en teknisk blandning som innehåller alla tre isomererna föreslås det att triklorbensen inbegrips i prioriteringslistan som en grupp, där 1,2,4-triklorbensen anges som indikator.

42. Endosulfan: Den tekniska sammansättningen av detta bredspektruminsektsmedel består av flera olika isomerer varav bara en, nämligen alfa-isomeren, har en högre prioritet än simazin. Eftersom endosulfan produceras som en teknisk blandning som innehåller alla isomerer föreslås det att endosulfan inbegrips i prioriteringslistan som en grupp, där alfa-endosulfan anges som indikator.

43. Teknisk hexaklorcyklohexan (HCH) består av flera olika isomerer varav bara gamma-isomeren fungerar som ett insektsmedel. Lindan är en blandning som till minst 99 % består av denna isomer. I rådets direktiv 79/117/EEG förbjuds saluföring och användning av teknisk HCH som växtskyddsmedel, med undantag för lindan. Det enda produktionsstället för lindan inom Europa ligger i Östeuropa. Även om vissa isomerer av HCH har en högre prioritet än simazin, har lindan i sig en lägre prioritet (plats 45) på ranglistan. Eftersom det är troligt att olika HCH-isomerer med hög prioritet sprids i ytvattnet till följd av användningen av teknisk lindan föreslås det att HCH inbegrips i prioriteringslistan som en grupp, där gamma-isomeren anges som indikator.

44. Sammanfattningsvis föreslås att följande ämnen från lista A inbegrips i den första prioriteringslistan (indikatorer för grupper av ämnen anges inom parentes):

_ Polyaromatiska kolväten (benso[a]pyren, benso(b)fluoranten, benso(g,h,i)perylen, benso(k)fluoranten, indeno(1,2,3-cd)pyren, fluoranten)

_ Naftalen

_ Antracen

_ Pentaklorfenol

_ Klorpyrifos

_ Hexaklorbensen

_ Triklorbensen (1,2,4-triklorbensen)

_ Klorfenvinfos

_ Diuron

_ Trifluralin

_ Triklormetan

_ Diklormetan

_ 1,2-dikloretan

_ Isoproturon

_ Endosulfan (alfa-endosulfan)

_ Alaklor

_ Hexaklorbutadien

_ Hexaklorcyklohexan (gamma-HCH, lindan)

_ Atrazin

_ Simazin.

2.3.2. Urval av ämnen från lista B (organiska ämnen på grundval av uppgifter från exponeringsmodeller för vattenskiktet)

45. Lista B innehåller 20 möjliga ämnen som tagits fram på grundval av sina slutliga värden. Eftersom inga ämnen undantogs eller samlades i en grupp har det 20:e ämnet på den ursprungliga ranglistan också prioriteringsnummer 20. Den modellbaserade exponeringsrangordningen av ett ämne kan baseras på ett eller flera standardvärden för produktionsvolym, användningsmönster, nedbrytning eller spridning. Följaktligen måste man fästa en avsevärd vikt vid expertbedömningar då man beslutar huruvida den prioritering som ett ämne får på grundval av modelluppgifter är motiverad. Mot bakgrund av de uppgifter som lämnats i COMMPS-rapporten samt expertutlåtanden föreslås följande beträffande vilka möjliga ämnen som skall inbegripas i eller utelämnas från den slutliga prioriteringslistan:

46. Natriumhypoklorit, klor, dimetylsulfat och epiklorhydrin utelämnas eftersom de är har en stark reaktivitet eller tendens till hydrolys som inte återspeglas i exponeringsmodellen.

47. Natriumperborat, mineraloljor, tetraetylbly, talg-alkylaminer, bis(hydroxyl ammonium) sulfat och dietylftalat (DEP) utelämnas på grund av sin mycket osäkra rangordning (standardvärden har använts för produktionsvolym, användningsmönster och spridning) eller för att det inte finns några ytterligare uppgifter som gör det möjligt att bekräfta sannolikheten för deras höga placering.

48. Anilin, dibutyltenndiklorid och 4,4'-metylendianilin utelämnas på grund av att antingen övervaknings- eller modelluppgifter på regional nivå antyder att ämnet skulle få en lägre prioritet på den övervakningsbaserade listan än de ämnen som valts ut från denna lista.

49. Bensen: Detta ämne har fått högsta möjliga värde när det gäller dess effekter på människors hälsa, vilket hänger samman med dess cancerogenicitet. I expertdiskussionerna hävdades det att det främsta exponeringssättet för ämnets cancerframkallande egenskaper utgjordes av inandning och inte genom vatten. Konsekvensvärdet för bensen grundas dock på riskfras R45, som uttryckligen inbegriper andra upptagningsvägar än inandning. Bensen har identifierats som en relevant parameter enligt rådets direktiv 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten, vilket innebär ett erkännande av att bensen i dricksvatten utgör ett avsevärt hälsoproblem. Av denna anledning föreslås att bensen inbegrips i den första prioriteringslistan.

50. C10-13-kloralkaner: Inbegripandet av denna grupp av ämnen motiveras av resultaten av den bedömning som gjorts enligt rådets förordning nr 793/93, och som visar att det finns ett behov av särskilda åtgärder för att minska riskerna, både för det akvatiska ekosystemet och när det gäller andra mer allmänna effekter som berör näringskedjan. Det föreslås därför att denna grupp av ämnen inbegrips i prioriteringslistan.

51. Nitrobensen: Detta ämnens relativt höga placering i den modellbaserade listan beror sannolikt på att man använt standardvärden för produktionsvolym och användningsmönster. Under expertdiskussionerna påpekades det att de ytterligare beläggen för ämnets placering baserades på övervakningsuppgifter från en enda medlemsstat, där cirka 15 % av uppgifterna låg över bestämningsgränsen. Mot denna bakgrund och med beaktande av att föreningen lätt bryts ner biologiskt föreslås det att nitrobensen utelämnas till dess att det finns ytterligare bevis för den höga exponeringen.

52. Di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP): Detta ämne undantogs från den övervakningsbaserade listan eftersom övervakningsuppgifterna inte uppfyllde representativitetskriteriet. Ämnets höga placering på den modellbaserade listan (plats 14) granskades genom att den jämfördes med ett ungefärligt värde baserat på det regionala exponeringsvärde som angavs i utkastet till riskbedömningsrapport enligt rådets förordning nr 793/93. Enligt detta förfarande skulle DEHP ges en högre prioritering än det ämne med den lägsta placeringen som inbegreps i den slutliga listan baserad på övervakningsuppgifter (dvs. simazin). Det noteras att vissa av de uppgifter som använts i utkastet till riskbedömningsrapport har ifrågasatts av industrin, som menar att både övervaknings- och provningsuppgifter kan vara snedvridna eller rent av felaktiga på grund av att DEHP:s extremt låga löslighet inte har beaktats i tillräcklig grad. Även om debatten fortgår understryks det att de uppgifter i utkastet till riskbedömningsrapport som ligger till grund för slutsatsen ovan ännu kvarstår. Dessutom noteras att det av förslaget till riskbedömningsrapport tydligt framgår att lokala koncentrationer av DEHP i vatten och sediment nära utsläppskällorna avsevärt kan överstiga nolleffektskoncentrationerna. Vidare diskuterar experterna huruvida DEHP ger upphov till hormonella störningar. Det föreslås därför att DEHP inbegrips i prioriteringslistan.

53. Nonylfenol: Medan tert-oktylfenol har placering 19 på den modellbaserade listan har det besläktade ämnet nonylfenol bara placering 38 och 39. Dess dubbla placering i den modellbaserade listan beror på två olika tekniska produkter (nonylfenol med CAS-nr 25154-52-3 och 4-nonylfenol med CAS-nr 84852-15-3). Dessutom är båda dessa ämnen nedbrytningsprodukter av alkylfenoletoxylater, där nonylfenoletoxylaterna uppgår till 70-90 % av den totala produktionsvolymen av alkylfenoletoxylater. Övervakningsuppgifterna för de båda ämnena uppfyller inte representativitetskriteriet, vilket innebär att ämnena inte har inbegripits i den övervakningsbaserade listan. Om ungefärliga placeringar för dessa ämnen beräknades på grundval av tillgängliga övervakningsuppgifter skulle nonylfenol och oktylfenol hamna på platserna 21 respektive 34 på den övervakningsbaserade listan. Detta visar att båda ämnena skulle få högre placeringar än det ämne med den lägsta placeringen som inbegreps i den slutliga listan (dvs. simazin). Dessutom misstänks båda ämnena orsaka endokrina störningar. Av denna anledning föreslås att båda ämnena inbegrips i prioriteringslistan. Eftersom de viktigaste isomererna i de tekniska produkterna utgörs av para-isomererna nonylfenol och tert-oktylfenol anges dessa som indikatorer.

54. Tributyltennföreningar (TBT): Tributyltennföreningar har inte rangordnats på den modellbaserade listan på grund av att vissa uppgifter var sekretessbelagda. De uppfyllde inte heller representativitetskriteriet för den övervakningsbaserade listan. Endast två medlemsstater rapporterade koncentrationer i vatten- och sedimentskikt över bestämningsgränsen. Det är anmärkningsvärt att TBT skulle placera sig högst på den övervakningsbaserade listan för vattenskiktet om man använder dessa uppgifter och bortser från representativitetskriteriet. Under expertdiskussionerna betonades det att TBT, som används som båtbottenfärg, utgör en avsevärd risk för sediment samt för växter och djur i havs- och kustvatten. Sådana uppgifter inbegreps inte i COMMPS-förfarandet eftersom övervakningsuppgifter om sediment samt om växter och djur i havet inte är tillräckligt jämförbara för att användas vid en systematisk rangordning av ämnen med avseende på ytvatten. Två länder har dock inkommit med nya uppgifter om kust- och havssediment samt om växter och djur i havet som påvisar höga koncentrationer av TBT. Exempelvis har TBT-koncentrationer i kustsediment på upp till cirka 400 mikrogram (Danmark) eller till och med 100 000 mikrogram (Norge) TBT-joner per kilo torrvikt sediment rapporterats. Detta är flera hundra gånger högre än det nolleffektsvärde som beräknats för sediment på grundval av uppgifterna om sötvatten i COMMPS-rapporten. Liknande observationer har gjorts i hamnsediment i många medlemsstater. Det är allmänt vedertaget att TBT kan leda till avsevärda endokrina störningar, vilket påvisas av dess väl kända koppling till fenomenet med könsförändringar hos havs- och sötvattensniglar. Av dessa anledningar föreslås att TBT inbegrips i prioriteringslistan som en grupp, vilket har föreslagits av flera medlemsstater, där TBT i jonform anges som indikator.

55. Sammanfattningsvis föreslås det att följande ytterligare ämnen från den modellbaserade rangordningen inbegrips i prioriteringslistan (indikatorer för grupper av ämnen anges inom parentes):

_ Bensen

_ C10-13-kloroalkaner (indikator ännu ej tillgänglig)

_ Di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP)

_ Oktylfenol (para-tert-oktylfenol)

_ Nonylfenol (para-nonylfenol)

_ Tributyltennföreningar (TBT i jonform).

2.3.3. Urval av ämnen från lista C (organiska ämnen på grundval av uppgifter från övervakning av sedimentskiktet)

56. Lista C innehåller 10 möjliga ämnen som tagits fram på grundval av sina slutliga värden. Det tionde prioriterade ämnet (oktylfenol) hade placering 39. Exponeringsvärdena är baserade på väl granskade övervakningsuppgifter. Konsekvensvärdena beräknades på grundval av vattenprover. Inom ramen för denna uppskattning är ämnenas höga prioritering välgrundad. Många av ämnena har redan identifierats på grundval av övervaknings- eller modelluppgifter.

57. Dessutom föreslås att följande ämnen i lista C inbegrips i prioriteringslistan:

_ Pentaklorbensen

_ Bromerad difenyleter (indikator ännu ej tillgänglig).

2.3.4. Urval av metaller från lista D (på grundval av uppgifter från övervakning av vattenskiktet)

58. Lista D innehåller de fem metaller som fick de högsta värdena för olika exponerings- och konsekvensscenarier i COMMPS-rapporten. Rangordningen av de tre metaller som fick de högsta värdena (nickel, bly och kadmium) är anmärkningsvärt likartad i de olika scenarierna. Detta återspeglas av det faktum att deras placering i de olika scenarierna har ett genomsnitt som ligger nära 1, 2 och 3 (1,2 för nickel, 1,8 för bly och 3.3 för kadmium). Deras placering i de olika listorna varierar sålunda mycket litet. De andra två grundämnena (arsenik och koppar) har placeringar som varierar avsevärt mellan de olika rangordningsscenarierna. Detta tycks visa att rangordningen i hög grad är beroende av variationer som lokala förhållanden och olika specifikationer. På grund av bristen på ytterligare information som bekräftar dessa ämnens höga placering föreslås det därför att de inte inbegrips i den första prioriteringslistan.

59. Kvicksilver har, oavsett de olika rangordningsscenarierna, en anmärkningsvärt låg placering på den riskbaserade listan för vattenskiktet. I flertalet scenarier har kvicksilver i själva verket den lägsta prioriteringen, och det har aldrig en högre placering än 5. Detta återspeglar hur framgångsrika tidigare åtgärder mot kvicksilverföroreningar varit. Vid expertdiskussionerna hävdades det dock att kvicksilver har en stark tendens till bioackumulering, framför allt i organiskt bunden form, både hos växter och djur och via näringskedjan. Dessa effekter kan inte spåras med COMMPS-förfarandet eftersom övervakningsuppgifter om växter och djur inte är tillräckligt jämförbara för att användas vid en systematisk rangordning av ämnen. Dessutom har kvicksilver en stark tendens att lagras i suspenderade partiklar i vattnet och i sedimentskiktet. En systematisk bedömning av tillgängliga uppgifter om sedimentskiktet var inte möjlig på grund av bristen på uppgifter om direkta effekter för sedimentskiktet. Man gjorde en vägledande jämförelse med de kvalitetsmål som fastställts för suspenderade partiklar i Internationella kommissionen för skydd av Rhen (ICPR). Koncentrationen av kvicksilver i suspenderade partiklar och sediment i Europa var inom 90-procent-percentilen 12 gånger högre än ICPR:s kvalitetsmål. Många medlemsstater bekräftade att kvicksilver fortfarande utgör ett problem som omfattas av deras nationella program för minskade föroreningar. Av dessa skäl föreslås att kvicksilver inbegrips i den första prioriteringslistan enligt förslag från flera medlemsstater och CSTEE:s synpunkter av den 28.9.1999.

60. Sammanfattningsvis föreslås att följande metaller inbegrips i prioriteringslistan med alla sina föreningar och specifikationer:

_ Nickel

_ Bly

_ Kadmium

_ Kvicksilver.

3. Framtida utveckling av COMMPS

3.1. Allmänna synpunkter

61. I artikel 16 (ny)/artikel 21 (tidigare) [16] i förslaget till RDV fastställs en dynamisk mekanism för att prioritera ämnen som bör bli föremål för gemenskapsåtgärder. Enligt denna artikel skall listan över prioriterade ämnen ses över åtminstone vart sjätte år. Om det anses vara nödvändigt skall översynen ske oftare. Följaktligen måste COMMPS-förfarandet betraktas som ett dynamiskt instrument som står öppet för fortlöpande ändringar och förbättringar. I syfte att upprätta och se över prioriteringslistan skall kommissionen beakta all information som kommer till dess kännedom. Detta inbegriper särskilt rekommendationer från Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö (CSTEE), medlemsstaterna, Europeiska miljöbyrån, gemenskapens forskningsprogram, internationella organisationer i vilka kommissionen är medlem, europeiska näringslivsorganisationer, inklusive organisationer som representerar små och medelstora företag, samt europeiska miljöorganisationer.

[16] Se fotnot 2.

62. Med tanke på dessa skyldigheter kommer kommissionen att fortsätta sitt samarbete med berörda parter och inrikta specifik forskningsverksamhet på en fortsatt utveckling av COMMPS-förfarandet. Denna utveckling kommer att ligga till grund för en översyn av den första prioriteringslistan i enlighet med det framtida ramdirektivet för vatten.

63. Det bör noteras att kommissionen - efterhand som det görs nya rön - enligt artikel 16 (ny)/artikel 21 (tidigare) punkt 7 i RDV kan utveckla strategier för andra föroreningar eller grupper av föroreningar som inte ingår i listan över prioriterade ämnen.

64. Mot denna bakgrund kan följande nyckelfrågor för den framtida utvecklingen identifieras:

3.2. Havsvatten

65. Havsmiljön tas inte i sig upp i förslaget till RDV, men de åtgärder och regleringar som rör föroreningskällor på land och längs kusterna kommer onekligen att få avsevärda effekter när det gäller att minska utsläppen i havsvattnet. När det gäller föroreningar som härrör från Europa anser kommissionen därför att de regleringar som föreskrivs i artikel 16 (ny)/artikel 21 (tidigare) i förslaget till RDV utgör ett stort bidrag till genomförandet av den strategi mot farliga ämnen i nordöstra Atlanten och Östersjön (Helsingforskonventionen) som antogs vid 1998 års ministermöte inom ramen för OSPAR-konventionen. Kommissionen deltar aktivt i det pågående arbetet att prioritera ämnen inom ramen för OSPAR-konventionen. Om man under detta arbete skulle komma att konstatera att det krävs åtgärder mot andra ämnen än de som föreslås ingå i den första prioriteringslistan kommer kommissionen i varje enskilt fall att överväga att ändra antingen prioriteringslistan eller tillämpningen av artikel 16 (ny)/artikel 21 (tidigare) punkt 7 i förslaget till RDV.

3.3. Grundvatten

66. Grundvattenskiktet beaktas inte systematiskt i den nuvarande versionen av COMMPS eftersom det varken finns några lämpliga exponeringsmodeller eller tillräckligt representativa övervakningsuppgifter. Vid diskussionerna om förslaget till RDV har det tydligt framgått att det krävs en mer systematisk och standardiserad bedömning av grundvattendrag i hela Europa. Det föreslagna direktivet väntas bidra till detta och har redan gett upphov till intensiva diskussioner på expertnivå. Exempelvis har Europeiska miljöbyrån tagit upp grundvatten som ett av de viktigaste målen i sitt initiativ för upprättande av ett nätverk för en harmoniserad vattenövervakning (Eurowaternet).

3.4. Databas

67. Två uppenbara hinder för ett fullständigt utnyttjande av COMMPS-förfarandet utgörs av en begränsad kännedom om och tillgång till uppgifterna. Europeiska kemikaliebyrån i ISPRA arbetar fortlöpande med att bygga ut och se över sin databas över befintliga kemikalier. Exempelvis försöker man för närvarande att nå en överenskommelse med industrin om att häva sekretessen för produktionsuppgifter. Ett sådant avtal skulle göra det möjligt att i COMMPS-förfarandet inbegripa ämnen för vilka det bara finns ett fåtal tillverkare och importörer, och som i nuläget därför inte kan diskuteras öppet.

3.5. Övriga frågor

68. Bland de områden som kräver grundläggande forskning kan nämnas att det återstår att göra en statistisk bedömning av övervakningsuppgifterna, att utveckla specialutformade exponeringsmodeller samt att göra en konsekvensanalys av nya föroreningar, för vilka det saknas adekvata och allmänt erkända provningsmetoder (t.ex. ämnen som ger upphov till endokrina störningar).

69. Samordningen av nationella övervakningsprogram utgör en viktig framtida uppgift. Uteslutandet av många ämnen på grund av att de bara övervakas i en eller två medlemsstater har inneburit att information om vattenmiljöns status gått förlorad. I själva verket finns det mycket mer övervakningsinformation i många medlemsstater, men databaserna är inte samordnade eller så finns denna information inte ens tillgänglig i elektronisk form. I allmänhet råder det en enorm brist på ytterligare information, t.ex. om de detektions- eller bestämningsgränser eller de provtagnings- och analysmetoder som används. Gemensamma riktlinjer för till exempel definitioner och förfaranden skulle kunna utgöra ett ytterligare verktyg för att förbättra uppgifternas kvalitet. Initiativet Eurowaternet (Europeiska miljöbyrån) och förslaget till RDV innehåller redan vissa nyckelelement som dock måste utvecklas ytterligare.

3.6. Översyn

70. En fortlöpande översyn av prioriteringslistan skulle inte bidra till en realistisk tidsplan och ett realistiskt arbetsprogram för kommissionen och medlemsstaterna. Kommissionen måste utarbeta kvalitetsmål och utsläppsregleringar för varje ämne på listan. Medlemsstaterna måste upprätta övervakningsprogram. I nästa steg måste effektiva program för att minska föroreningarna och åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten i Europa upprättas och genomföras i fråga om de utvalda ämnena. Detta bör ske innan några nya ämnen förs upp på prioriteringslistan. Med tanke på att översynen enligt förslaget till RDV skall ske vart sjätte år är detta ett realistiskt åtagande. Mot bakgrund av ovanstående är det emellertid ändå tänkbart att det kan bli nödvändigt med en tidigare översyn av prioriteringslistan förutsatt att kommissionen och medlemsstaterna klarar att uppfylla de skyldigheter som följer av detta.

4. Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut

71. Listan över prioriterade ämnen, vilka identifierats enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 16 (ny)/artikel 21 (tidigare) i förslaget till RDV, kommer att utgöra den huvudsakliga grunden för att utveckla utsläppsregleringar och harmoniserade kvalitetsnormer för skydd av vattenmiljön på gemenskaps nivå. Den bör antas med ett starkt stöd av alla institutioner. Antagandet av priorite rings listan kräver inte några ytterligare åtgärder från medlems staternas sida. Ett beslut från rådet och Europaparlamentet är därför den lämpligaste rättsliga formen för att anta prioriteringslistan.

5. Rättslig grund

72. Upprättandet av en lista över prioriterade ämnen är det första steget i genomförandet av en strategi mot vattenföroreningar enligt artikel 16 (ny)/artikel 21 (tidigare) i förslaget till RDV. Precis som det framtida ramdirektivet omfattas detta steg av artikel 175.1 i fördraget.

6. Konsekvensanalys

73. Listan över prioriterade ämnen innebär inte några ytterligare skyldigheter för medlemsstaterna utöver dem som redan åligger dem enligt rådets direktiv 76/464/EEG och förslaget till direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. Detta förslag kommer därför inte att innebära några ytterligare kostnader för medlemsstaterna. Tvärtom kan medlemsstaterna använda den metod som utarbetats för att ta fram prioriterade ämnen som stöd för sin uppgift att identifiera föroreningar inom avrinningsområden enligt artikel 7 i rådets direktiv 76/464/EEG och förslaget till RDV, vilket faktiskt innebär att genomförandet av dessa direktiv blir billigare.

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT om upprättande av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [17],

[17] EGT C 184, 17.6.1997, s. 20, EGT C 16, 20.1.1998, s. 14 och EGT C 108, 7.4.1998, s. 94.

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [18],

[18] EGT C

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [19],

[19] EGT C

i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 251 i fördraget, och

av följande skäl:

(1) Rådets direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö [20] och de direktiv som antagits inom ramen för detta utgör för närvarande de viktigaste gemenskapsinstrumenten för reglering av punktutsläpp och diffusa utsläpp av farliga ämnen.

[20] EGT L 129, 18.5.1976, s. 23.

(2) Gemenskapens regleringar enligt rådets direktiv 76/464/EEG har ersatts, harmoniserats och vidareutvecklats genom Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område [21].

[21] EGT L

(3) I artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område föreskrivs en vetenskapligt grundad metod för att identifiera ämnen som skall prioriteras på grund av den risk de utgör för akvatiska ekosystem.

(4) Den metod som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område möjliggör som det mest praktiska alternativet tillämpning av ett förenklat riskbaserat bedömningsförfarande som bygger på vetenskapliga principer med särskilda hänsyn till

_ belägg för det berörda ämnets inneboende risk och i synnerhet dess akvatiska toxicitet och humantoxicitet via akvatiska exponeringsvägar,

_ genom övervakning erhållna belägg för en utbredd kontaminering av miljön, och

_ andra styrkta faktorer som kan indikera en möjlig utbredd kontaminering av miljön, till exempel produktions- eller användningsmängden av det berörda ämnet samt användningsmönstret.

(5) Kommissionen har på dessa grunder utvecklat ett system för fastställande av prioriteringar på grundval av en kombination av övervakning och modeller (COMMPS) i samarbete med experter som företräder berörda parter, inklusive Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö, medlemsstaterna, EFTA-länderna, Europeiska miljöbyrån, europeiska näringslivsorganisationer, inklusive organisationer som företräder små och medelstora företag, samt europeiska miljöorganisationer.

(6) En lista över 32 prioriterade ämnen eller grupper av ämnen har upprättats genom COMMPS-förfarandet efter en offentlig diskussion med berörda parter.

(7) Det är önskvärt att denna lista antas snarast för att möjliggöra ett lägligt och fortlöpande genomförande av gemenskapens regleringar av farliga ämnen i enlighet med den strategi som fastställs i artikel 16 i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område.

(8) Den lista över prioriterade ämnen som antas genom detta beslut bör ersätta den lista över ämnen i kommissionens meddelande till rådet om farliga ämnen som kan inbegripas i lista I i rådets direktiv 76/464/EEG [22].

[22] EGT C 176, 14.7.1982, s. 3.

(9) Identifieringen av prioriterade ämnen som bör omfattas av regleringar av utsläpp i ytvatten från landbaserade källor bidrar till uppfyllandet av gemenskapens åtaganden enligt internationella havsskyddskonventioner, framför allt när det gäller genomförandet av den strategi mot farliga ämnen som, i enlighet med rådets beslut 98/249/EG [23], antogs vid 1998 års OSPAR-möte på ministernivå inom ramen för konventionen för skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten.

[23] EGT L 104, 3.4.1998, s. 1.

(10) COMMPS-förfarandet är utformat som ett dynamiskt instrument som kan förbättras och ändras fortlöpande med sikte på en eventuell uppdatering och anpassning av den första prioriteringslistan senast sex år efter dess antagande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Listan över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område fastställs och bifogas detta beslut.

Artikel 2

Den lista över prioriterade ämnen som antas genom detta beslut skall ersätta den lista över ämnen i kommissionens meddelande till rådet av den 22 juni 1982 om farliga ämnen som kan inbegripas i lista I i rådets direktiv 76/464/EEG.

Artikel 3

Listan över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område skall, då den antas av Europaparlamentet och rådet, utgöra bilaga X till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område.

Artikel 4

Detta beslut träder i kraft dagen efter att det offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Lista över prioriterade ämnen inom området för vattenpolitik [24]

[24] Om grupper av ämnen har valts ut anges typiska enskilda representanter som indikatorer inom parentes. Fastställandet av regleringar kommer att riktas in på dessa enskilda ämnen utan att detta hindrar att andra enskilda representanter inbegrips om detta är lämpligt.

>Plats för tabell>