Gemensam ståndpunkt (EG) nr 21/2001

av den 31 maj 2001

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr. .../2001 av den ... om åtgärder mot antipersonella landminor i utvecklingsländer

(2001/C 213/01)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 179.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(2), och

av följande skäl:

(1) Europeiska gemenskapen oroas över förekomsten av antipersonella landminor och annan odetonerad explosiv materiel i områden där civila samhällen försöker återhämta sig från väpnade konflikter.

(2) Antipersonella landminor ger upphov till lidande och förluster i döda och sårade, särskilt i de fattigaste delarna av världen, och utgör ett allvarligt hinder för ekonomisk utveckling, hindrar flyktingars och fördrivna personers återvändande och försvårar humanitära hjälpinsatser, återuppbyggnad och rehabilitering samt återgång till normala sociala förhållanden.

(3) Gemenskapen är fast besluten att fullt ut bidra till att målet att fullständigt eliminera antipersonella landminor i hela världen under de kommande åren uppnås.

(4) Gemenskapen och dess medlemsstater har lämnat det största bidraget till den omfattande internationella ansträngningen för att få ett slut på den tragedi som de antipersonella landminorna utgör.

(5) Åtgärderna för att fullständigt eliminera antipersonella landminor befinner sig ännu i ett inledande skede och gemenskapen bör därför fortsätta att utöva ett beslutsamt ledarskap fram till dess att detta mål fullständigt har uppnåtts.

(6) Denna förordning är en direkt uppföljning av konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring (Ottawakonventionen).

(7) Ekonomiskt stöd bör därför i första hand ges till de utvecklingsländer som engagerat sig i kampen mot antipersonella landminor och som är parter i Ottawakonventionen.

(8) Gemenskapens minåtgärder utgör ofta en integrerad del av verksamheter för humanitärt bistånd, rehabilitering, återuppbyggnad eller utveckling, samtidigt som det är fråga om en egen specialiserad verksamhet med särskilda prioriteringar, operativa behov och politiska krav.

(9) Såsom en del av sådana verksamheter eller av ramprogram för forskning och utveckling av minåtgärdsteknik kommer nya och befintliga åtgärder att även i fortsättningen finansieras med medel från särskilda budgetposter och att stödjas, kompletteras och samordnas i enlighet med denna förordning när så är lämpligt.

(10) För att gemenskapen på ett effektivt sätt skall kunna bidra till de förebyggande minåtgärderna kommer det att vara nödvändigt att göra det möjligt att genom gemenskapsåtgärder förstöra antipersonella landminor i lager i samband med åtgärder för att förstöra antipersonella landminor i marken.

(11) Vetenskaplig forskning bör intensifieras i syfte att utveckla tekniker för att med ökad precision underlätta detektering av minor och identifiering av de drabbade områdena.

(12) Gemenskapen bör kunna säkerställa att de minröjningsåtgärder som den har finansierat har varit effektiva. Den måste därför använda lämplig teknik, inklusive militär teknik, i förekommande fall.

(13) Denna förordning är avsedd att ligga till grund för en konsekvent och effektiv strategi för gemenskapens minåtgärder i utvecklingsländerna genom att främja en integrerad strategi som nära samordnas mellan kommissionen, medlemsstaterna och det internationella samfundet på samtliga stadier av minåtgärderna.

(14) En sådan strategi bör inte hindra gemenskapen från att agera i fall av humanitära nödsituationer närhelst sådana uppstår.

(15) Det är nödvändigt att se till att dessa åtgärder överensstämmer med Europeiska unionens samlade utrikespolitik, inklusive den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

(16) De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(3).

(17) För att lösa problemet med antipersonella landminor krävs det effektiva, flexibla och vid behov snabba beslutsförfaranden vad gäller finansiering av gemenskapens åtgärder, eftersom människoliv är hotade och problemet har världsomspännande utbredning.

(18) I denna förordning fastställs för hela den tid förordningen skall tillämpas en finansieringsram som utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 33 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 6 maj 1999 om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet(4).

(19) Gemenskapen bör garantera största möjliga insyn vid genomförandet av det finansiella stödet och stränga kontroller vad gäller användningen av anslag.

(20) Skyddet av gemenskapernas finansiella intressen och kampen mot bedrägerier och andra oegentligheter utgör en integrerad del av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. I denna förordning fastställs förfarandena för genomförande av gemenskapsåtgärder mot antipersonella landminor inom ramen för gemenskapens politik för utvecklingssamarbete samtidigt som en enhetlig och konsekvent strategi för minröjning enligt humanitära normer läggs fram som en uppföljning av konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring (nedan kallad Ottawakonventionen).

2. De åtgärder som avses i denna förordning skall genomföras på utvecklingsländernas territorium eller vara direkt knutna till situationer som uppstår i dessa länder, särskilt i de mest utsatta av dessa länder samt i de av dem som återhämtar sig från konflikter.

Minåtgärder skall integreras i alla landsstrategier för de utvecklingsländer som drabbas av följderna av antipersonella minor.

Artikel 2

1. Gemenskapsåtgärder inom ramen för denna förordning skall syfta till att bistå de länder som drabbas av följderna av antipersonella landminor med att skapa de villkor som är nödvändiga för deras ekonomiska och sociala utveckling genom att

a) stödja utarbetandet, övervakningen och genomförandet av en civil minåtgärdsstrategi,

b) hjälpa drabbade länder att genomföra Ottawakonventionen,

c) bygga upp och upprätthålla internationella strukturer och lokal kapacitet i de drabbade länderna, så att minåtgärderna kan utföras så effektivt som möjligt,

d) reagera på humanitära nödsituationer, förhindra förluster i döda och sårade och bidra till rehabiliteringen av minoffer,

e) stödja provning samt införande och ibruktagande av lämplig minteknik och minutrustning i det berörda landet,

f) främja samordning med minröjningsutrustningens slutanvändare i ett tidigt forskningsskede och stödja användningen av denna teknik i de fattigaste mindrabbade länderna,

g) uppmuntra till minröjningsåtgärder som är förenliga med den lokala miljön och de drabbade regionernas hållbara utveckling,

h) stödja samordningen mellan internationella aktörer på minåtgärdsområdet.

2. De åtgärder som finansieras inom ramen för denna förordning kan omfatta all verksamhet med anknytning till åtgärder mot antipersonella landminor som stöder syften som är nödvändiga för ekonomisk och social utveckling, inklusive

a) utbildning om farorna med minor,

b) utbildning av minspecialister,

c) kartläggning och utmärkning av misstänkta områden,

d) detektering och identifiering av antipersonella landminor,

e) minröjning enligt humanitära normer och förstöring av antipersonella landminor i marken och i samband därmed förstöring av antipersonella landminor i lager,

f) stöd till och rehabilitering av minoffer samt deras socioekonomiska återintegration,

g) informationsförvaltning, inklusive geografiska informationssystem,

h) annan verksamhet som bidrar till att minska de antipersonella landminornas följder för människor, ekonomi och miljö.

3. Vid tillämpningen av punkt 2 skall prioritet ges till åtgärder i de hårdast mindrabbade länderna där antipersonella landminor eller, i samband därmed, annan odetonerad explosiv krigsmateriel leder till många offer bland civilbefolkningen eller där förekomsten eller den misstänkta förekomsten av sådan materiel utgör ett betydande hinder för återupprättande av den ekonomiska och sociala verksamheten eller för utvecklingen och därför kräver ett långsiktigt åtagande som den humanitära katastrofhjälpen eller återuppbyggnadsbiståndet inte är i stånd att tillgodose.

4. För att konsekvens, komplementaritet och synergi skall vara garanterade i regionala samarbetsprogram och i samband med projekt för humanitärt bistånd, rehabilitering, återuppbyggnad och utveckling skall minåtgärder som kan finansieras inom ramen för något av dessa program eller projekt även i fortsättningen finansieras med medel från den budgetpost från vilken huvudåtgärden finansieras. Vid behov kan dessa åtgärder kompletteras eller stödjas av minåtgärder finansierade inom ramen för denna förordning.

Artikel 3

De åtgärder som finansieras inom ramen för denna förordning skall i princip gagna de länder som engagerat sig i kampen mot antipersonella landminor och är parter i Ottawakonventionen. Undantag får göras för humanitära nödsituationer, stöd till minoffer och för åtgärder som är avsedda att direkt stödja utsatta grupper av det civila samhället, såsom flyktingar och fördrivna personer, eller när den nationella förvaltningen inte fungerar.

Artikel 4

1. Till de partner som kan komma i fråga för finansiellt stöd inom ramen för denna förordning hör regionala och internationella organisationer och organ, icke-statliga organisationer, nationella, regionala och lokala offentliga myndigheter och deras organ, institut samt offentliga och privata aktörer med lämplig sakkunskap och erfarenhet.

2. Deltagande i anbudsförfaranden och i tilldelning av kontrakt skall vara öppet på lika villkor för fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna och i mottagarlandet. I särskilt berättigade undantagsfall kan deltagandet utsträckas till att omfatta tredje land.

3. Företag eller andra organisationer som deltar i anbudsförfaranden skall visa att de har en verksamhetspolicy som inte utsätter deras anställda för onödiga risker och att en sådan policy kompletteras av tillräckliga olycksfalls- och ansvarsförsäkringar för de anställda.

Artikel 5

1. Gemenskapsstöd enligt denna förordning kan användas för att finansiera tekniskt bistånd, utbildning, personal och andra tjänster med anknytning till minåtgärder, provning av utrustning och teknik, logistiskt stöd, inköp, leverans och lagring av utrustning, materiel och arbeten som behövs för genomförandet av minåtgärder; studier och konferenser samt åtgärder för att stärka det internationella samordningen när det gäller minåtgärder; utvärderings- och övervakningsuppdrag; verksamhet för att öka människors medvetenhet samt kostnader för att belysa stödets gemenskapskaraktär.

2. Den gemenskapsfinansiering som beviljas enligt denna förordning skall ha formen av gåvobistånd.

3. Om åtgärder omfattas av finansiella avtal mellan gemenskapen och mottagarländer skall det i sådana avtal fastställas att skatter, tullar eller andra avgifter inte skall betalas av gemenskapen.

Artikel 6

Finansieringsramen för genomförandet av gemenskapens minåtgärder under perioden 2002-2009 i enlighet med alla tillämpliga förordningar inom ramen för artikel 2.4 skall vara 240 miljoner euro. Av detta belopp skall 140 miljoner euro finnas tillgängliga för minåtgärder enligt denna förordning och rådets förordning (EG) ... av den 23 juli 2001(5) om åtgärder mot antipersonella landminor i andra tredje länder än utvecklingsländer.

De årliga anslagen skall godkännas av budgetmyndigheten inom ramarna för budgetplanen.

Artikel 7

1. Kommissionen skall biträdas av den relevanta geografiska kommittén.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 8

1. Kommissionen skall på grundval av ett regelbundet informationsutbyte, inklusive ett informationsutbyte på platsen, underlätta effektiv samordning av gemenskapens och de enskilda medlemsstaternas biståndsinsatser, så att programmen blir mer konsekventa och bättre kompletterar varandra.

2. Kommissionen kan undersöka möjligheterna till samfinansiering med andra bidragsgivare, särskilt medlemsstaterna.

3. Kommissionen skall främja samordning och samarbete med internationella bidragsgivare och aktörer, särskilt med dem som är en del av FN-systemet, och med icke-statliga organisationer samt med relevanta organ som det internationella centrumet för humanitär minröjning i Genève.

4. Nödvändiga åtgärder skall vidtas för att synliggöra gemenskapens bidrag.

Artikel 9

1. Kommissionen skall i enlighet med gällande budgetförfaranden och andra gällande förfaranden, särskilt dem som föreskrivs i artiklarna 116 och 118 i budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, utvärdera, besluta om och förvalta åtgärder som omfattas av denna förordning(6).

2. Beslut om finansiering som överstiger 3 miljoner euro skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 7.2.

3. Kommissionen skall informera den relevanta kommitté som avses i artikel 7.1 om varje beslut om finansiering som understiger 3 miljoner euro. Denna information skall lämnas senast en vecka före antagandet av finansieringsbeslutet.

4. Kommissionen får fatta beslut om ändring av finansieringsbeslut som har antagits i enlighet med förfarandet i artikel 7.2, i de fall då dessa inte medför någon betydande ändring eller något ytterligare åtagande som överstiger 20 % av det ursprungliga åtagandet.

Artikel 10

1. Projekten skall ingå i den vidare utvecklingen och uppbyggnaden av landet eller regionen i fråga och prioriteras och utvärderas med hänsyn till deras positiva effekter och kostnadseffektivitet.

2. Projektet bör närhelst det är möjligt tydligt integreras i ett nationellt program för antipersonella landminor som samordnas av mottagarlandets regering eller av det lokala samhället i samarbete med icke-statliga organisationer eller av en internationell institution som bemyndigats i detta avseende. Målsättningen bör vara att projektet i sinom tid skall övertas av mottagarlandets regering självt eller av det lokala samhället eller de icke-statliga organisationerna i syfte att öka den lokala kapaciteten och projektets hållbarhet.

Artikel 11

Alla finansieringsöverenskommelser eller finansieringskontrakt som ingås enligt denna förordning skall innehålla bestämmelser om kontrollbesök på plats av kommissionen och revisionsrätten enligt de sedvanliga förfaranden som kommissionen fastställt enligt gällande lagstiftning, särskilt dem i budgetförordningen.

Kommissionen kan dessutom utföra kontroller och inspektioner på plats enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(7). Åtgärder som vidtas av kommissionen skall sörja för adekvat skydd av gemenskapens finansiella intressen, i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2988/95(8).

Artikel 12

För att underlätta samordningen och programplaneringen av fleråriga minåtgärder skall ett strategidokument om antipersonella landminor innehållande övergripande riktlinjer och prioriteringar för gemenskapens minåtgärder samt tidpunkter för när dessa skall vara uppnådda regelbundet läggas fram vid ett gemensamt möte i de kommittéer som avses i artikel 7.1 för att diskuteras enligt förfarandena i artikel 7.2. Strategidokumentet om antipersonella landminor skall behandla frågor rörande bl.a. ett flerårigt vägledande program och hänvisa till befintliga minåtgärdsprogram på såväl nationell som regional nivå, till bidrag från andra givare, inklusive medlemsstaterna, och till gemenskapens minåtgärder vilka finansieras med medel från andra budgetposter. Strategidokumentet om antipersonella landminor skall även överlämnas till Europaparlamentet för kännedom.

Artikel 13

1. Kommissionen skall regelbundet utvärdera de minåtgärder som finansieras av gemenskapen i syfte att fastställa huruvida målen för åtgärderna har uppnåtts och för att ge riktlinjer för att förbättra de framtida åtgärdernas effektivitet.

2. I sin årliga rapport till Europaparlamentet och rådet om EG:s utvecklingssamarbete skall kommissionen lägga fram information om hur alla gemenskapens minåtgärder fortskrider samt om resultaten av de utvärderingar som görs. I rapporten skall det även specificeras vilka åtgärder som genomförts, och de belopp som tagits i anspråk från de olika budgetposterna skall anges.

Artikel 14

Vart tredje år efter ikraftträdandet av denna förordning skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en övergripande bedömning av alla gemenskapens minåtgärder tillsammans med förslag beträffande denna förordnings framtid och vid behov förslag till ändringar av den.

Artikel 15

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas till och med den 31 december 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EGT C 248 E, 29.8.2000, s. 115.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 25 oktober 2000 (EGT C 197, 12.7.2001, s. 179), rådets gemensamma ståndpunkt av den 31 maj 2001 och Europaparlamentets beslut av den ... (ännu ej offentliggjort i EGT).

(3) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(4) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1.

(5) Ännu ej offentliggjort i EGT.

(6) EGT L 356, 31.12.1977, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 762/2001 (EGT L 111, 20.4.2001, s. 1).

(7) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

(8) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

RÅDETS MOTIVERING

I. INLEDNING

1. Den 11 april 2000 förelade kommissionen rådet ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder mot antipersonella minor (truppminor) (KOM(2000) 111 slutlig av den 14 mars 2000). Förslaget grundade sig på artikel 179 i fördraget. Det anger omfattningen av och målen för Europeiska gemenskapens världsomspännande kamp mot minor och fastställer förfarandet för beslutsfattande (inbegripet akuta insatser) på grundval av en övergripande budgetpost (B7-661) som skapades av Europaparlamentet år 1996.

2. Europaparlamentet antog sitt yttrande om förslaget som grundar sig på artikel 179 vid första behandlingen under plenarsessionen den 25 oktober 2000.

3. Vid mötet den 10 november 2000 drog rådet slutsatsen att den geografiska räckvidden och målen i kommissionens förslag gick utöver den rättsliga grunden i artikel 179 i EG-fördraget. Det beslutade att förslaget skulle delas upp i två förordningar - en som grundar sig på artikel 179 i EG-fördraget för utvecklingsländer, och en andra, som grundar sig på artikel 308 i EG-fördraget, för tredje land med undantag av utvecklingsländer.

4. Den 22 december 2000 lade kommissionen därför fram ett ändrat förslag (KOM(2000) 880 slutlig) till Europaparlamentets och rådets förordning, som grundar sig på artikel 179 i EG-fördraget och omfattar utvecklingsländer (2000/0062/A (COD)), och till rådets förordning som grundar sig på artikel 308 i EG-fördraget och omfattar tredje land med undantag för utvecklingsländer (2000/0062/B (CNS)). I detta ändrade förslag godtog kommissionen 19 av Europaparlamentets ändringsförslag från den första behandlingen.

5. Den 4 april 2001 enades Coreper i princip om ett utkast till gemensam ståndpunkt som beaktar Europaparlamentets yttrande och kommissionens ändrade förslag till Europaparlamentets och rådets förordning som grundar sig på artikel 179 i EG-fördraget.

6. Den 31 maj 2001 antog rådet den gemensamma ståndpunkten i enlighet med artikel 251 i EG-fördraget.

II. SYFTET MED FÖRSLAGET

Målet med förslaget är å ena sidan att förstärka gemenskapens åtgärder mot minor i enlighet med de internationella kraven i Ottawakonventionen och å andra sidan att samtidigt fullgöra gemenskapens interna skyldighet att se till att åtgärderna blir effektivare och mer konsekventa.

III. ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

1. Allmänna kommentarer

1.1 Även om rådet i stort sett följde strategin och målen i kommissionens förslag och stödde flera av de ändringsförslag som Europaparlamentet lagt fram ansåg man att det var nödvändigt att göra ett antal ändringar i både sakinnehållet och lydelsen i några artiklar i förslaget till förordning.

Vid utarbetandet av den gemensamma ståndpunkten försökte rådet ta hänsyn till följande principer och riktlinjer:

- Att göra förordningens lydelse tydligare och därigenom förbättra den rättsliga klarheten i texten (enligt det interinstitutionella avtalet av den 22 december 1998 om gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet)(1).

- Att klargöra räckvidden av vissa bestämmelser, särskilt de som rör förstöring av minlagren (artikel 2.2 e) och akuta insatser (strykning av artikel 9 och de delar av andra artiklar som har samband med denna i kommissionens förslag).

- Att ändra procedurmässiga eller administrativa förslag som inte är förenliga med standardformuleringar (artikel 7 om kommittéförfarande).

1.2 I sin gemensamma ståndpunkt har rådet godkänt huvudinnehållet och lydelsen i kommissionens förslag, med de undantag som anges under punkt 2.2 (särskilda kommentarer).

2. Särskilda kommentarer

2.1 Rättslig grund

När det gäller förslagets geografiska räckvidd, mål och innehåll anser rådet att den rättsliga grund som kommissionen föreslagit, dvs. artikel 179 i EG-fördraget, är lämplig.

2.2 Rådets ändringar av kommissionens förslag

2.2.1 Målen för åtgärderna (artikel 2.2)

Det var nödvändigt att omformulera omfattningen av de åtgärder som kommissionen föreslår i denna punkt med tanke på målen för gemenskapens utvecklingssamarbete.

2.2.2 Finansieringsram (artikel 6)

Enligt det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 6 maj 1999(2) om införande av finansiella bestämmelser i rättsakter måste dessa rättsakter innehålla en bestämmelse i vilken lagstiftaren fastställer finansieringsramen för fleråriga program som antas genom medbeslutandeförfarandet. När det gäller det aktuella åttaåriga programmet har finansieringsramen för genomförandet av gemenskapens åtgärder mot minor enligt alla tillämpliga förordningar fastställts till 240 miljoner euro. Ur detta belopp skall 140 miljoner euro ställas till förfogande för åtgärder mot minor enligt denna förordning och enligt den rådets förordning som skall grunda sig på artikel 308 i EG-fördraget om åtgärder mot antipersonella minor (truppminor) i tredje land med undantag för utvecklingsländer. Följaktligen har ett motsvarande skäl (nr 18) införts (som ersätter skäl nr 14 i kommissionens förslag).

2.2.3 Rapport (artikel 13.2)

Enligt rådets och kommissionens gemensamma förklaring om Europeiska gemenskapens biståndspolitik(3) skall det läggas fram en årsrapport om gemenskapens biståndspolitik som skall innehålla en utvärdering av genomförandet av utvecklingspolitiken i allmänhet. I enlighet med uttalandet kommer Europaparlamentet och rådet att informeras om de framsteg som gjorts när det gäller genomförandet av gemenskapens samtliga åtgärder mot minor i denna årsrapport.

2.2.4 Varaktighet (artikel 15)

Rådet enades om att begränsa förordningens giltighetstid till den 31 december 2009, vilket motsvarar Ottawakonventionens giltighetstid.

2.3 Europaparlamentets ändringsförslag

Vid plenarsessionen antog Europaparlamentet 30 ändringar i kommissionens förslag.

2.3.1 Europaparlamentets ändringsförslag som godkändes av rådet

Av de 30 ändringsförslagen har rådet kunnat godta tio i sin helhet (ändringsförslag 1, 4, 6, 7, 12, 13, 20, 24, 27, och 28) och åtta delvis eller vad avser sakinnehållet (ändringsförslag 2, 3, 9 och 10 (strykning av det finansiella referensbeloppet som i stället införs som ett nytt skäl nr 18 om finansieringsramen), 15, 21, 23, om artikel 7 i beslutet om kommittéförfaranden, och 30).

2.3.2 Europaparlamentets ändringsförslag som inte godkändes av rådet

Vad gäller skälen godkändes inte

- ändringsförslag 4, 5 och 14 (om förstöring av lager),

- ändringsförslag 8 (kommittéförfarandet).

När det gäller artiklarna i förordningen godkändes inte

- ändringsförslag 11 (begäran att i undantagsfall utvidga åtgärderna till att omfatta stater som inte är parter i Ottawakonventionen),

- ändringsförslag 16 (om åtgärderna mot minor, med undantag för forskning och ECHO, finansieras genom en enda budgetpost medger det inte tillräcklig flexibilitet),

- ändringsförslag 17 (att inrätta en central enhet för insatser mot minor inom kommissionen),

- ändringsförslag 18 (kommissionen skall vidta alla tänkbara åtgärder för att uppmuntra stater att ansluta sig till Ottawakonventionen),

- ändringsförslag 19 (godkänner inte strykningen av bestämmelsen om deltagande i anbudsförfaranden, vilket är en standardformulering),

- ändringsförslag 22, 23 och 25 (kommittéförfarandet, se punkt 1.1 och rådets ståndpunkt om förvaltningsförfarande i stället för rådgivande förfarande),

- ändringsförslag 26 (krisförfarandet ströks eftersom ett särskilt behov av detta inte fastställts),

- ändringsförslag 29 (strategidokumentet om antipersonella minor (truppminor) skall läggas fram för kommittén för övervägande och inte endast som underlag).

IV. SLUTSATSER

Rådet anser att den gemensamma ståndpunkten är en balanserad text som kan säkerställa att ovanstående mål uppfylls. De åtgärder som skall finansieras genom förordningen kommer att vara begränsade till utvecklingsländer och beakta målen för gemenskapens utvecklingssamarbete. Den gör det möjligt att angripa problemet med antipersonella minor (truppminor) genom en helhetsstrategi för gemenskapen och att underlätta samordningen och programplaneringen av fleråriga åtgärder mot minor genom ett strategidokumentet om antipersonella landminor som innehåller övergripande riktlinjer och prioriteringar.

(1) EGT C 73, 17.3.1999, s. 1.

(2) EGT C 172, 18.6.1999, s. 1.

(3) Antogs vid mötet i rådet (biståndsfrågor) den 10 november 2000, dok. 13458/2000.