Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om narkotikaprekursorer"

(KOM(2002) 494 slutlig - 2002/0217 COD)

(2003/C 95/02)

Den 14 oktober 2002 beslutade rådet att i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 29 januari 2003. Föredragande var An Le Nouail.

Vid sin 397:e plenarsession den 26 och 27 februari 2003 (sammanträdet den 26 februari) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 106 röster för, 2 röster mot och 3 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Kampen mot den organiserade narkotikahandeln är en prioriterad fråga för medlemsstaterna. Ansträngningar görs för att förbättra databassystemen och de kriminaltekniska metoderna och för att öka resurserna i flera medlemsstater. Det internationella samarbetet, i vilket vissa internationella organisationer deltar vid sidan av Interpol och Världstullorganisationen, ökar samtidigt alltmer.

1.2. Framställning av och handel med narkotika inom Europeiska unionen är alltjämt den organiserade brottslighetens viktigaste verksamhetsområde i EU (Europol, 2001/ECNN, 2002). Dessa brottssyndikat utnyttjar fullt ut de möjligheter som skapats genom globaliseringen av marknadsekonomin, och särskilt genom användningen av modern teknologi.

1.3. Kampen mot illegal spridning av kemiska substanser och prekursorer som är underkastade kontrollbestämmelser är en mycket viktig del av det ökade internationella samarbetet. Kontroller som redan införts ger vid handen att ungefär 1500 ton ättiksyraanhydrid av den årliga världsproduktionen på 2,5 miljoner ton sprids illegalt för framställning av heroin. Omkring 20 % av världsproduktionen av ättiksyraanhydrid sker i Europeiska unionen.

1.3.1. Ett system för att motverka illegal spridning av ättiksyraanhydrid, som innebär identifiering av de kemiska ämnenas ursprung, har gjort det möjligt att beslagta 11 sändningar med nära 230 ton ättiksyraanhydrid som hade kunnat användas till produktion av mellan 55 och 230 ton heroin.

1.4. Programmet för internationell övervakning av kaliumpermanganat har möjliggjort beslag av 1100 ton av detta ämne. I enlighet med detta program måste de viktigaste exportländernas tulldeklarationer offentliggöras i förväg.

1.4.1. Programmet har även skapat förutsättningar för att kartlägga nya metoder och rutter som används för illegal spridning av kaliumpermanganat för produktion av kokain, utan att överdriven försening uppstår i den lagliga internationella handeln.

2. Allmänna kommentarer

2.1. Lagstiftning

2.1.1. Internationell rätt rörande kontroll av handeln med 23 kemiska prekursorer bygger på artikel 12 i Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, som har undertecknats av medlemsstaterna och Europeiska gemenskapen. De kontrollsystem som anges i gemenskapslagstiftningen bygger på artikel 12 i FN-konventionen och på rekommendationerna från arbetsgruppen för kemiska produkter. Dessa rekommendationer godkändes av den grupp som består av de sju mest industrialiserade länderna vid dess sammanträde i London 1991.

2.1.2. Aktörernas skyldigheter baseras på två gemenskapsförordningar om handeln mellan gemenskapen och tredje land och på ett gemenskapsdirektiv och en gemenskapsförordning om handeln inom gemenskapen. Dessa rättsakter syftar till att bekämpa illegal spridning av prekursorer genom inrättande av ett antal kontrollåtgärder.

2.1.3. Vid sidan av motåtgärder som genomförts av medlemsstaterna utformar kommissionen instruktioner och riktlinjer om hur motsvarande gemenskapslagstiftning skall genomföras(1).

2.1.4. Rådets förordning (EEG) nr 3677/90(2) syftar till övervakning av handeln med prekursorer mellan medlemsstaterna och tredje land, medan direktiv 92/109/EEG(3) har motsvarande syfte på den inre marknaden.

2.1.5. Genom att göra om det nuvarande direktivet till en förordning vill kommissionen förenkla lagstiftningen och göra den mer användarvänlig. Detta är särskilt viktigt med tanke på den pågående EU-utvidgningen, eftersom varje ändring av direktivet och dess bilagor skulle leda till att uppemot tjugofem medlemsstater måste vidta nationella genomförandeåtgärder.

2.1.6. Genom detta förslag till förordning vill kommissionen också främja en enhetlig tillämpning av två rättsakter - förordning (EEG) nr 3677/90 och direktiv 92/109/EEG - eftersom de olika tidsfristerna för omsättning i nationell rätt har medfört att EG-rätten inte tillämpas enhetligt.

2.1.7. I januari 1998 antog kommissionen ett förslag om ändring(4) av direktiv 92/109/EEG. Vid den första behandlingen godkände parlamentet kommissionens initiativ och lade fram fem ändringsförslag(5). Kommissionen svarade på parlamentets yttrande (första behandlingen) genom att anta ett ändrat förslag(6). Rådet har ännu inte fattat något beslut om förslaget.

2.1.8. Kommissionen har därför beslutat att dra tillbaka förslaget om ändring av direktiv 92/109/EEG. Det föreliggande förslaget till förordning är en starkare garanti för att bestämmelserna tillämpas direkt av marknadsaktörerna och att de harmoniserade åtgärderna genomförs samtidigt i alla medlemsstater.

2.1.9. Syftet med den nya förordningen är att fastställa harmoniserade åtgärder för kontroll och övervakning av vissa kemiska ämnen som ofta används vid framställning av olagliga narkotiska preparat och att anpassa den efter de redan offentliggjorda ändringarna av förordning (EEG) nr 3677/90. Bestämmelserna om handel med dessa prekursorer berör EU:s regelverk på tullområdet och utgör ett viktigt bidrag från de industrialiserade länderna till de ansträngningar att bekämpa narkotika som görs på globalt plan.

2.1.10. Kommissionen tar tillfället i akt att tydligare definiera vad som menas med ett "förtecknat ämne" och att införa en hänvisning till naturprodukter ur vilka det är lätt att extrahera ämnen som är upptagna i en förteckning.

2.2. Samarbete

2.2.1. Ett nära samarbete och informationsutbyte mellan berörda myndigheter och marknadsaktörer (tillverkare, producenter, distributörer, köpmän osv.) är nödvändigt och i allas intresse.

2.2.2. Ansvarstagande marknadsaktörer har ingen önskan att deras produkter sprids illegalt för framställning av olagliga narkotiska preparat.

EESK stöder kravet på att utforma och uppdatera riktlinjerna för den kemiska industrin, särskilt när det gäller att upptäcka misstänkta transaktioner och att på frivillig väg kontrollera handeln med icke förtecknade ämnen som ofta används.

2.2.3. Målet med samarbetet på detta område är att se till att marknadsaktörerna tar kontakt med de berörda myndigheterna och informerar dem om alla omständigheter som antyder att kemiska ämnen sprids illegalt för framställning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen.

2.2.4. Inom Europeiska unionen har den frivilliga kontrollen av icke förtecknade kemiska ämnen främst berört sådana som används vid illegal framställning av syntetiska droger. På internationell nivå har man genom FN:s program för internationell narkotikakontroll (UNDCP) också försökt ta sig an problemet med den alltmer omfattande användningen av icke förtecknade kemiska ämnen vid framställning av illegala narkotiska preparat, och en rådgivande expertgrupp har upprättat en förteckning med kemiska ämnen som används vid illegal framställning av heroin och kokain samt syntetiska droger och som bör bli föremål för särskild övervakning.

3. Slutsatser

Kommittén stöder dessa åtgärder och förordar en enhetlig tillämpning av EG-rätten på detta område för att undvika att narkotikaprekursorer används till att framställa olagliga narkotiska preparat.

Bryssel den 26 februari 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) Artikel 3 a i rådets förordning nr 3677/90.

(2) EGT L 357, 20.12.1990, senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1116/2001 (EGT L 153, 8.6.2001).

(3) EGT L 370, 19.12.1992.

(4) KOM(98) 22 slutlig (EGT C 108, 7.4.1998).

(5) Dokument PE 273.796/1.

(6) KOM(1999) 202 slutlig (EGT C 162, 9.6.1999).