18.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/66

1.1

I början av 2006 lade kommissionen fram ett förslag till rådets beslut om riktlinjer för sysselsättningspolitiska åtgärder i medlemsstaterna under 2006.

Här föreslås att de riktlinjer för åren 2005-2008 som beslutades år 2005 skall bibehållas i oförändrad form, och medlemsstaterna rekommenderas att fortsätta med sin arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik i enlighet med de prioriteringar som fastställdes i de förra riktlinjerna.

1.2

I och med detta beslut följer kommissionen den nya kretsloppsformade styrmodellen enligt Lissabonstrategins reform: De sysselsättningspolitiska riktlinjer som beslutats i ett integrerat paket med grunddragen för den ekonomiska politiken skall i huvudsak bara omarbetas i sin helhet vart tredje år.

1.3

därmed avstod medlemsstaterna i rådet för år 2006 från möjligheten att göra anpassningar under de mellanliggande åren.

Detta beslut från kommissionens sida föregicks av en utvärdering i dess årliga framstegsrapport och i den gemensamma sysselsättningsrapporten av medlemsstaternas nationella reformprogram som lades fram under hösten 2005.

2.1

Redan i yttrandet om de beslutade riktlinjerna för 2005–2008 (1) välkomnade EESK detta nya integrerade grepp, liksom den fleråriga cykeln, men noterade bland annat

2.2

Dessutom konstaterade kommittén att det fanns behov av en anpassning av särskilt följande prioriteringar när riktlinjerna för 2005–2008 utarbetades:

2.3

EESK ansluter sig till bedömningen i Cambridge Review Reports om översynen av de enskilda staternas politik under de sysselsättningspolitiska avsnitten i de nationella handlingsplanerna för 2005. Där drar man på kommissionens uppdrag slutsatsen att man just i fråga om dessa i punkt 2.2 angivna övergripande frågor visserligen tar upp enskilda åtgärder, men att de totalt sett inte prioriteras högt nog av många medlemsstater.

Med hänsyn till att arbetsmarknadsläget knappast förbättrats i många medlemsstater och att det fortfarande brister i det nationella genomförandet på dessa områden, hade det enligt EESK:s uppfattning varit mer ändamålsenligt om man i de årliga rekommendationerna till mrdlemsstaterna hade lagt särskild vikt vid dessa punkter och eventuellt hade gjort de nödvändiga anpassningarna av de fleråriga riktlinjerna.

2.4

Detta gäller särskilt med tanke på att det till stora delar saknas uttryckliga och bindande sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiska mål på europeisk nivå.

2.5

Redan för ett år sedan noterade kommittén att detta kan leda till fortsatt försvagning av kraven när de prioriteringar som avtalats på EU-nivå skall omsättas på nationsplanet: Medlemsstaternas sysselsättningspolitiska riktlinjer kan då inte längre mätas i samma utsträckning som tidigare mot konkreta och även kvantifierbara europeiska mål.

Dessa farhågor – särskilt i fråga om tendensen till att de bindande målen blir färre – bekräftas i stor utsträckning ett år senare, vilket visar sig vid en första genomgång av sysselsättningsdelen i de nationella reformplaner som lagts fram av medlemsstaterna. Det har redan konstaterats på flera håll att många av de nationella reformprogram som skickats till kommissionen inte är särskilt ambitiösa när det gäller sysselsättningspolitiken, särskilt i fråga om respekten för arbetstagarnas rättigheter och skyldigheter:

Ett viss mått av flexibilitet i genomförandet av riktlinjerna är i princip rimligt med tanke på de fortfarande skiftande arbetsmarknadspolitiska strukturer och problem som finns i medlemsstaterna. Så länge de förutsättningar som nämns under punkt 2.4 föreligger bör man absolut undvika att försvaga målen i den förnyade Lissabonstrategin genom att ha en alltför låg konkretiseringsgrad.

2.6

EESK förespråkar verksamma åtgärder för att förbättra de nationella programmens kvalitet i framtiden, så att de innefattar mer bindande åtaganden med avseende på tidsgränser och, ansvar samt i möjligaste mån motsvarande finansiella villkor.

I de nationella reformplanerna finns i allmänhet nationella värden enbart för de överordnade sysselsättningsmålen från Lissabon (total sysselsättning, kvinnor, äldre). EESK rekommenderar fler konkreta mål, exempelvis i kampen mot ungdomsarbetslösheten, i satsningarna på jämställdhet och det livslånga lärandet, i fråga om stödinsatser för funktionshindrade (2) och när det gäller utvidgning av barnomsorgsinrättningar och resurserna för en aktiv arbetsmarknadspolitik. Här är det bara några få medlemsstater som har lagt fram mer ambitiösa förslag.

Det bör mot denna bakgrund.göras allvarliga ansträngningar att än en gång överväga och fastställa europeiska mål

2.7

EESK har också redan påpekat att en avgörande nyckel för att de nationella reformplanerna skall lyckas är att de berörda aktörerna i samhället – särskilt arbetsmarknadsparterna – engageras i så hög grad som möjligt i processens alla faser.

I detta sammanhang beklagar kommittén att det i många fall inte har hållits det nödvändiga samrådet med arbetsmarknadsparterna eller någon egentlig debatt med det civila samhället när de nationella handlingsplanerna utarbetades. Detta gäller inte minst på grund av den mycket knappa tidsramen för att utarbeta reformplanerna. Detta sägs även i sysselsättningskommitténs Cambridge Review Report i en analys av länderrapporterna.

En sådan medverkan av samtliga berörda samhällsaktörer är enligt EESK en förutsättning för att exempelvis via arbetsmarknadspolitiken skapa samstämmighet mellan flexibiliteten på arbetsmarknaden och långtgående garantier för sysselsättningsförhållandena.

För EESK är förhållandet att det civila samhället inte getts möjligheter att delta också ett av skälen till att de flesta medlemsstater gjort för få ansträngningar att integrera pelaren ”social trygghet”.

2.8

I sammanhanget skall det också sägas att de flesta reformplaner bara i otillräcklig omfattning tar hänsyn till att det krävs efterfrågeorienterade åtgärder för att få fart på tillväxt och sysselsättning, vid sidan av strukturella reformer på arbetsmarknaden. I detta sammanhang har kommittén på senare tid upprepade gånger hävdat att det krävs en sund makroekonomisk inramning på europeisk nivå.

Ett märkbart förbättrat sysselsättningspolitiskt läge kan i många medlemsstater bara uppnås med en ihållande konjunkturuppgång. Det måste skapas motsvarande ramvillkor som främjar både den externa och den interna efterfrågan för att potentialen för tillväxt och full sysselsättning skall kunna utnyttjas till fullo. Det är bara ett fåtal medlemsstater som lägger tillräcklig tonvikt vid stimulans av ekonomin i sina reformprogram.

2.9

EESK har för övrigt konstaterat vid många tillfällen att sysselsättningspolitiska satsningar inte kan lyckas utan rimliga finansiella resurser på nationell och europeisk nivå. Motsvarande prioriteringar måste följaktligen vägas in i budgetplaneringen. Även här konstaterar Cambridge Review att det i de flesta medlemsstater finns en klyfta mellan förslagen om arbetsmarknadspolitiska initiativ och bristande budgettäckning.

Budgetutrymmet för motsvarande investeringar i infrastruktur i medlemsstaterna måste exempelvis utökas. De nationella reformprogrammen bör i möjligaste mån läggas upp så att de bildar ett samordnat konjunkturstimulerande program för hela Europa. En viktig utgångspunkt för detta är också de offentliga investeringarna. I detta sammanhang måste man avstå från den kraftiga nedskärningen av de medel som planerades för TEN-projekt i den kommande EU-budgeten, och i stället göra omfördelningar.

EESK vill att hänsyn skall tas till dessa och även andra inskränkningar som hämmar tillväxt och sysselsättning, i den konkreta utfromningen av budgetplanen för 2007–2013.

3.1

EESK uppmanar berörda parter att i rimlig utsträckning ta hänsyn till principen om deltagardemokrati när de nationella reformplanerna genomförs, men också när de sysselsättningspolitiska riktlinjerna behandlas under de närmaste åren. Framstegen i fråga om den sysselsättningspolitiska pelaren i Lissabonprocessen, som det finns ett akut behov av, kommer att vara avhängiga av detta i helt avgörande mån.

3.2

EESK upprepar i detta sammanhang sitt erbjudande om att tillsammans med de nationella ekonomiska och sociala råden och liknande organisationer spela en aktiv roll i framtiden, framför allt när det gäller bevakningen av att medlemsstaterna tillämpa riktlinjerna effektivt.

3.3

När det gäller de nödvändiga anpassningarna av riktlinjerna under kommande år överväger kommittén att ta ställning i ett särskilt initiativyttrande.