[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 18.10.2006

KOM(2006) 594 slutlig

2006/0196 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster

(framlagt av kommissionen) {SEK(2006) 1291}{SEK(2006) 1292}

MOTIVERING

1. BAKGRUND

I rådets resolution av den 7 februari 1994 om utvecklingen av posttjänster inom gemenskapen[1] beskrivs processen att förena de två målen att gradvis liberalisera och konkurrensutsätta postsektorn under kontrollerade former samtidigt som man långsiktigt garanterar tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. Som en del av denna process anges i postdirektivet[2] en tidplan för besluten om att konkurrensutsätta postmarknaderna ytterligare. I artikel 7 i postdirektivet anges följande:

- Kommissionen skall senast den 31 december 2006 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet tillsammans med ett förslag som, om lämpligt, bekräftar att den inre marknaden för postsektorn skall genomföras fullt ut år 2009 eller bestämmer andra åtgärder.

- Kommissionens förslag skall baseras på slutsatserna i en prognosstudie, som för varje medlemsstat skall bedöma konsekvenserna för de samhällsomfattande tjänsterna av att den inre marknaden för postsektorn genomförs fullt ut år 2009.

Föreliggande förslag baseras på slutsatserna i prognosstudien om konsekvenserna för de samhällsomfattande tjänsterna av att den inre marknaden för postsektorn genomförs fullt ut år 2009[3] i enlighet med postdirektivet, på en konsekvensanalys[4] samt på en rapport om tillämpningen av postdirektivet[5] tillsammans med en grundlig genomgång av sektorn. Dessa dokument innehåller närmare uppgifter om den allmänna bakgrunden och motiven till förslaget som beskrivs i följande avsnitt.

2. KOMMISSIONENS FÖRSLAG

2.1. Rättsliga aspekter

2.1.1. Subsidiaritetsprincipen

Syftet med den föreslagna åtgärden är att åstadkomma en inre marknad för posttjänster. Detta skall innebära att särskilda eller exklusiva rättigheter avskaffas inom postsektorn, att alla användare i alla EU-länder garanteras samhällsomfattande tjänster på samma nivå och att harmoniserade principer uppställs för regleringen av posttjänster på en öppen marknad, för att undanröja andra hinder för den inre marknadens funktion.

Medlemsstaterna kan inte i tillräcklig utsträckning uppnå dessa mål på egen hand. Det bästa exemplet på detta är att flera medlemsstater, för att finansiera samhällsomfattande tjänster, har behållit monopol av olika omfattning när det gäller tillhandahållandet av vissa posttjänster. Samtidigt har andra helt eller delvis avskaffat tjänstemonopol eller har beslutat att göra det före 2009.

Med tanke på att målet, till följd av den föreslagna åtgärdens omfattning och effekter, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen så som den anges i artikel 5 i fördraget.

2.1.2. Proportionalitet

I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen.

Även detta förslag till ändringsdirektiv innehåller ett allmännare regelverk och inte en uppsättning detaljerade regler för tillsynen över sektorn.

Proportionalitetsprincipen är anledningen till att förslaget innehåller flera alternativ, som medlemsstaterna kan välja mellan för att på bästa sätt uppnå de föreslagna målen:

- I artikel 7 erbjuds medlemsstaterna många alternativa finansieringsmetoder i stället för en enda lösning.

- Frågan om tillgången till postnätet tas upp i förslaget till en ny artikel 11a. I denna överlåts det på medlemsstaterna att bedöma omfattningen och behovet av en reglering av tillgången till vissa delar av postens infrastruktur eller tjänster och av en reglering av tillträdet till senare led, som postnätets sorterings- och utdelningsfunktioner.

- Kravet i nuvarande artikel 12 sjätte strecksatsen på att korssubventionering skall övervakas genom sektorsspecifika regler föreslås avskaffas och i stället föreslås att medlemsstaterna praktiskt reglerar denna fråga.

- Inga nya organ föreslås för att samordna de nationella tillsynsmyndigheternas verksamhet.

3. FÖRSLAGETS OLIKA DELAR

3.1. Bekräftelse av direktivets tidtabell för liberaliseringen av marknaden med utgångspunkt från prognosstudiens slutsatser om konsekvenserna för de samhällsomfattande tjänsterna av att den inre marknaden för postsektorn genomförs fullt ut år 2009

I prognosstudien dras slutsatsen att samhällsomfattande tjänster av hög kvalitet kan bevaras, samtidigt som en inre marknad införs för posttjänster i alla medlemsstaterna till 2009. Här bekräftas också att sektorn fullständigt kan liberaliseras från och med den 1 januari 2009.

Bekräftelsen att den inre marknaden för posttjänster kan införas 2009 gör det möjligt att servicegraden kan förbättra genom ökad konkurrens, vilket handlar om kvalitet, priser och kundernas valmöjligheter. Detta kan också frigöra sektorns möjligheter till tillväxt och ökad sysselsättning. Den är också ett nödvändigt och rimligt svar på de behov som användarna och hela den europeiska ekonomin har.

För bevarad territoriell och social sammanhållning bör de samhällsomfattande tjänsterna och motsvarande kvalitetskrav bevaras i full utsträckning, i enlighet med vad som anges i direktivet. Beaktas bör också att medlemsstaterna kan anpassa vissa särskilda tjänster till lokal efterfrågan, genom att tillämpa den flexibilitet som postdirektivet erbjuder.

Därför innehåller detta förslag en ny artikel 7, där medlemsstaterna i den första punkten förbjuds att bevilja eller behålla särskilda eller exklusiva rättigheter inom postsektorn.

3.2. Kompletterande åtgärder för att garantera de samhällsomfattande tjänsterna

I prognosstudien anges ett antal kompletterande eller ”stödjande” åtgärder på både EU-nivå och nationell nivå som medlemsstaterna vid behov kan införa för att garantera de samhällsomfattande tjänsterna. Vissa av dessa avser reglering och vissa är marknadsrelaterade, men alla syftar till att underlätta eller garantera att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls och är ekonomiskt bärkraftiga på en konkurrensutsatt marknad. Dessa åtgärder anses vara tillräckliga för att kunna konkurrensutsätta sektorn i alla medlemsstater.

Ytterligare säkerheter i form av särskilda finansieringssystem föreslås också för att, om detta är nödvändigt och proportionerligt, kompensera de kostnader som det inte går att få täckning för vid tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. Sätten skulle vara mindre snedvridande för den inre marknaden än att monopolen bevaras.

Vissa regleringsåtgärder för att garantera de samhällsomfattande tjänsterna återfinns redan i det gällande postdirektivet, som att inom postdirektivets ramar anpassa tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster till kundernas behov, att införa skyldighet för operatörer med licens att tillhandahålla tjänster, att tillsynsmyndigheter kan ingripa för att värna om konkurrensen och att vid behov införa tillträde till senare led, som postnätets sorterings- och utdelningsfunktioner. I detta förslag återkommer ytterligare stödjande regleringsåtgärder som kan behövas på gemenskapsnivå.

Medlemsstaterna bör dessutom själva besluta om åtgärder som antingen avser hur marknaden fungerar eller faller utanför gemenskapens regelverk. I prognosstudien och sektorsstudier exemplifieras att detta kan handla om att etablerade tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster skall vidta åtgärder för ökad effektivitet, diversifiering av inkomstkällorna samt åtgärder för att öka volymerna.

Med det föreslagna regelverket för EU:s postsektor kommer medlemsstaterna att kunna bestämma vilken kombination av olika åtgärder som är bäst för att garantera de samhällsomfattande tjänsterna i den nya marknadskontexten.

3.2.1. Alternativa kostnadseffektiva åtgärder för att garantera samhällsomfattande tjänster (artiklarna 3 och 6)

I artikel 4 i postdirektivet fastställs att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster bör innebära att tillhandahållare utses i förväg. Utvecklingen mot ökad konkurrens och valfrihet på marknaden innebär att det kan finnas andra lika effektiva sätt att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna. Genom de föreslagna ändringarna av artikel 4 och 3.3 nedan får medlemsstaterna möjlighet att välja den effektivaste och lämpligaste mekanismen för att garantera tillgången på samhällsomfattande tjänster, samtidigt som principerna följs om objektivitet, öppenhet och insyn, icke-diskriminering, proportionalitet och minsta möjliga snedvridning av marknaden.

Mekanismerna kan underlätta tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna eller delar av dem genom att exempelvis överlåta detta på marknadkrafterna. Medlemsstaterna kan alternativt få fastställa för vilka särskilda tjänster eller regioner som de samhällsomfattande tjänsterna inte kan garanteras av marknadkrafterna och upphandla dessa tjänster på ett kostnadseffektivt sätt genom offentligt anbudsförfarande.

Medlemsstaterna har fått en ökad flexibilitet att garantera de samhällsomfattande tjänsterna på andra sätt än genom att tillhandahållare utses i förväg. I linje med detta gör förslaget det möjligt för medlemsstaterna att avgöra hur de bäst kan se till att allmänheten får tillgång till information om de samhällsomfattande tjänsterna. Detta sker genom en ändring av artikel 6.

3.2.2. Stärkande och klargörande av principen att avgifter för de samhällsomfattande tjänsterna skall vara kostnadsrelaterade (artikel 12 andra strecksatsen och artikel 2.20)

Principen att tjänster skall vara kostnadsrelaterade har översatts på olika sätt i de olika språkversionerna av direktiv 97/67/EG, vilket kan leda till olika tolkningar. Användningen av begreppet ’kostnadsrelaterad’ i de språkversioner som saknar det, kommer att leda till en enhetlig tillämpning av principen. Principen att priserna skall stimulera produktiviteten kommer dessutom att förbättra tillämpningen av denna bestämmelse, till fördel för användarna. Enligt artikel 12 andra strecksatsen i postdirektivet får medlemsstaterna frångå principen att avgifter för de samhällsomfattande tjänsterna skall vara kostnadsrelaterade. De får nämligen besluta att en enhetlig taxa skall gälla oberoende av avstånd och andra tjänstekostnader, för att på detta sätt bättre trygga territoriell och social sammanhållning.

Sektorsstudier har pekat på att bindande föreskrifter om enhetliga avgifter under fri konkurrens kan öka kostnaderna för vissa tjänster och äventyra deras lönsamhet, eftersom tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster kan gå miste om lönsam affärsverksamhet på dessa konkurrensutsatta områden. Sektorsstudier visar också att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster efter en fullständig liberalisering har en tendens att behålla enhetliga avgifter för ett stort antal tjänster.

Mot denna bakgrund bör medlemsstaterna begränsa regleringsingrepp till att säkerställa att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt. Om tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster ges tillräcklig flexibilitet att reagera på konkurrensen, kommer detta att begränsa riskerna för verksamhetens ekonomiska jämvikt. Förslaget innehåller därför en ändring av artikel 12 andra strecksatsen, som innebär att medlemsstaterna bör begränsa enhetliga taxor till försändelser med enhetspristaxor (sådana som betals med frimärken), även för sådana med adressater i landet eller EU. Dessa används mest av konsumenter och småföretag och konkurrensen väntas här vara begränsad. En definition av enhetspristaxa finns i artikel 2.20.

Den föreslagna ändringen innehåller också en möjlighet för medlemsstaterna att kräva enhetliga taxor, om detta motiveras av andra allmänintressen, som när posten delar ut tidningar om andra distributionskanaler saknas. Denna aspekt behandlas närmare i skäl 24.

3.2.3. Finansiering av samhällsomfattande tjänster (artikel 7)

När kompletterande åtgärder antagits för att garantera samhällsomfattande tjänster, kan det i vissa medlemsstater i vissa fall bli nödvändigt att finansiera extrakostnaderna för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. I den nya artikel 7 i förslaget klargörs medlemsstaternas alternativ när det krävs extern finansiering av de samhällsomfattande tjänsterna.

Medlemsstaterna bör ha frihet att välja den finansieringsmetod som bäst passar deras speciella situation, samtidigt som de bör anstränga sig att undvika oproportionerlig snedvridning av marknaden.

I finansieringsalternativen i den nya artikel 7 ingår offentliga bidrag i form av direkt statligt stöd (punkt 3) eller indirekt finansiering genom användning av offentlig upphandling (punkt 2). Eftersom det finns detaljerade gemenskapsregler och rättspraxis för offentlig upphandling och offentligfinansierad kompensation för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, vilket också är tillämpligt på postsektorn, behövs inga nya regler på dessa områden.

Slutligen finns det enligt artikel 7.3 b och 7.4 i förslaget (tidigare enligt artikel 9 i postdirektivet) fortfarande en möjlighet att införa en kompensationsfond för att kompensera för den orättvisa ekonomiska belastningen för de(n) som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. Erfarenheterna har hittills varit mycket begränsade när det gäller kompensationsfonden för att finansiera samhällsomfattande posttjänster. Detta är dock inte förvånande, eftersom det ännu betydande monopoliserade området i flertalet medlemsstater har varit en självklar finansieringskälla. Utan detta monopoliserade område kommer flera medlemsstater dock sannolikt att se över behovet av en kompensationsfond och göra den till ett skydd som bör bevaras. I artikel 7.3 b och 7.4 framhävs också möjligheten att lösa det eventuella problemet med extra nettokostnader för samhällsomfattande tjänster genom att införa en avgift för tillhandahållare av tjänster eller användare.

3.3. Andra åtgärder som ingår i förslaget

3.3.1. Tillstånd och licenser (artikel 9)

Medlemsstaterna kan fortsätta använda tillstånd och individuella licenser när detta är motiverat och proportionellt, i enlighet med artikel 9 i postdirektivet. Det framhävs dock i kommissionens tredje rapport om tillämpningen av postdirektivet att det, för att undanröja omotiverade hinder för tillhandahållandet av tjänster på den inre marknaden, verkar krävas en ytterligare harmonisering av de villkor som kan införas och principerna för dessa villkor och förfaranden.

Förslaget innehåller en ändring av artikel 9.2 där följande förteckning över förbjudna villkor införs, vilket baseras på praktiska erfarenheter och olika sektorsstudier:

- Begränsningar av antalet licensinnehavare. Denna åtgärd har vidtagits i andra nätverksindustrier, där det inte är önskvärt att mångfaldiga infrastrukturen av ekonomiska, fysiska eller sociala skäl, som dock inte är tillämpliga på postsektorn.

- Det samtidiga villkoret att bidra till ett fördelningssystem och införandet av samhällsomfattande tjänster eller kvalitetskrav, med samma skyldigheter vad gäller kvalitet, tillgänglighet och utförande. Genom skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster fördelas de kostnader för tjänsterna som det inte går att få täckning för på flera företag, men med kompensationsfonden avgiftsbeläggs företagen för att finansiera ett företags olönsamhet. Det är inte försvarligt att tillämpa bägge principerna samtidigt.

- Upprepning av villkor som gäller för företagen enligt annan, icke sektorsspecifik nationell lagstiftning. Detta kommer att begränsa onödiga administrativa kostnader för tillhandahållare av posttjänster.

- Oproportionerliga eller obefogade tekniska eller verksamhetsmässiga villkor. Villkor för att exempelvis skydda posthemligheten eller underlätta retur av felutdelad post kan fortfarande tillåtas.

Dessa förbud gäller inte utsedda tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, som kan omfattas av andra bestämmelser. De kan nämligen tvingas uppfylla andra mål eller regleras av annan lagstiftning, exempelvis för offentligägd verksamhet.

3.3.2. Tillgång till central infrastruktur och tjänster inom postsektorn (artikel 11a)

I förslaget finns en ny artikel 11a som utgår från erfarenheter i vissa medlemsstater. Den innebär att medlemsstaterna måste bedöma om, i en miljö med många operatörer, flera delar av postsektorns infrastruktur och tjänster

- kan krävas för eller i hög grad underlätta operatörernas tillhandahållande av tjänster, som är villiga att konkurrera med tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, eller

- vara till nytta för användare och konsumenter genom att de minskar antalet försändelser som är feladresserade eller inte kan returneras till avsändaren. Detta höjer postens generella kvalitet och tillfredsställer väsentliga krav till förmån för operatörer och användare.

Dessa delar av postsektorns infrastruktur och tjänster har olika rättslig ställning och marknadssituation i olika medlemsstater (de kan exempelvis helt ägas eller erbjudas av tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster, ägas eller tillhandahållas av flera operatörer). Det föreslås därför att detta krav för medlemsstaterna bör begränsas till att fatta informerade beslut om behovet av en reglering och dennas omfattning, valet av regleringsinstrument och eventuellt nödvändig kompensation.

I förslaget till artikel 11a ändras inte regleringen av tillträde till senare led, som postnätets sorterings- och utdelningsfunktioner. I det fallet skall medlemsstaterna fortfarande följa artikel 12 femte strecksatsen och får, av hänsyn till nationella förhållanden, införa andra åtgärder för att garantera tillgången till det allmänna postnätet på öppna och icke-diskriminerande villkor.

3.3.3. Kontroll av sund konkurrens (artikel 12 sjätte strecksatsen och artikel 14)

I en situation med fri konkurrens skall medlemsstaterna å ena sidan ge tillräcklig frihet till tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster så att de kan ställa om till konkurrens, och å andra sidan se till att den förmodade dominerande operatören övervakas tillräckligt så att effektiv konkurrens tryggas.

Eftersom denna balansgång kommer att kräva en bedömning av den enskilda medlemsstatens marknadsvillkor, institutionella förhållanden och tillsynskapacitet, bör medlemsstaterna fritt kunna besluta om hur kontrollen av den etablerade operatören exakt skall regleras, samtidigt som en minsta gemensam grundval behålls. Detta motiverar å ena sidan att kravet upphävs på medlemsstaterna att genom särskilda sektorsbestämmelser övervaka korssubventionering, å andra sidan att bestämmelserna om insyn i redovisningen bevaras.

I förslaget föreslås att artikel 12 sjätte strecksatsen utgår, mot bakgrund av korssubventionering och frånvaron av ett monopoliserat område som motiverar gällande bestämmelser genom att vara en klar källa till snedvridning av konkurrensen. I stället bör medlemsstaterna själva besluta om hur de bäst skall se till att tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster, framgent ofta den dominerande operatören på marknaden, verkar på ett sätt som inte snedvrider konkurrensen. I detta syfte får medlemsstaterna införa särskilda förhandskontroller (i enlighet med gällande direktiv) eller utgå från att konkurrensmyndigheter eller nationella tillsynsmyndigheter i efterhand tillämpar konkurrenslagstiftningen.

När det gäller bestämmelserna om insyn i redovisningen för tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, är det under övergången till konkurrens fortfarande nödvändigt med ett anpassat krav på separat kostnadsredovisning. De föreslagna förändringarna av artikel 14 avspeglar den nya situationen, där det inte längre kommer att finnas ett monopoliserat område. Då nationella tillsynsmyndigheter samarbetar för att utveckla god praxis och gemensamma metoder på området (exempelvis genom Committee of European Postal Regulators), behövs det enligt principerna om bättre lagstiftning inte införas mer detaljerade och bindande bestämmelser om kostnadsfördelning i direktivet.

3.3.4. Stärkt konsumentskydd (artikel 12 första strecksatsen och artiklarna 19, 22 och 22a)

Genom en ändring av artikel 19 föreslås det att tillämpandet av miniminormer vidgas när det gäller klagomålsförfaranden till att även omfatta tillhandahållare av andra tjänster än samhällsomfattande tjänster. Detta är i linje med gällande bestämmelser på andra tjänsteområden och syftar till att stärka konsumentskyddet på en föränderlig marknad.

Konsumenternas intressen tillvaratas också på följande sätt: 1) Den ökade kompatibiliteten mellan operatörerna i och med tillgången till viss infrastruktur och vissa tjänster enligt den nya artikeln 11a (se ovan), 2) kravet på samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och konsumentorgan enligt förslaget till ändring av artikel 22.2, samt 3) klargörandet av de nationella tillsynsmyndigheternas roll och befogenheter att granska och övervaka samhällsomfattande tjänster enligt artikel 22.3 och artikel 22a.1.

Eftersom det dessutom är viktigt med posttjänster för blinda och synskadade konsumenter, föreslås en bekräftelse i artikel 12 första strecksatsen på att konkurrensutsättningen inte bör hindra fortsatt tillgång till vissa kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade personer, som medlemsstaterna infört i enlighet med gällande internationella bestämmelser inom ramen för Världspostföreningen (UPU).

3.3.5. Utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (artikel 21)

Den kommitté som införs genom postdirektivet skall bistå vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter och, genom ändringen av bilaga 1, särskilt med kvalitetsmålen för gränsöverskridande tjänster inom gemenskapen och fastställandet av villkor för standardiserad kvalitetsmätning (se artikel 16 i direktivet).

Eftersom kommitténs tillsynsuppgifter avser ändringen av icke centrala delar av direktivet, bör dess verksamhetsregler anpassas till det föreskrivande förfarande som nyligen införts i rådsbeslutet om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[6], vilket förser Europaparlamentet med ytterligare förfaranden för att granska sådana åtgärder.

3.3.6. Nationella tillsynsmyndigheter(artikel 22)

De nationella tillsynsmyndigheternas roll blir sannolikt även i fortsättningen central, särskilt i de medlemsstater där övergången till konkurrens ännu inte är avslutad. För att effektivisera dessa organ föreslås följande ändringar av artikel 22, på grundval av erfarenheterna från liknande reglerade områden och diskussionerna i European Committee of Postal Regulators och på grundval av olika sektorsstudier:

- Att tillsynsuppgifterna organisatoriskt skiljs från verksamheten i samband med ägande eller kontroll av en operatör. I enlighet med principen om att skilja mellan myndighetsutövning och operationell verksamhet, bör medlemsstaterna säkerställa de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende, särskilt när det gäller ägarrelaterade funktioner där det kan föreligga en klar statlig intressekonflikt. De bör på detta sätt se till att tillsynsmyndigheternas beslut är opartiska. Detta krav finns även på andra nätverksindustrier, men kräver inte nödvändigtvis nya administrativa strukturer, utan att de funktioner som olika offentliga organ har klart och säkert skiljs åt (artikel 22.1).

- Öppenhet beträffande vilka tillsynsuppgifter som nationella organ med tillsynsuppgifter har och beträffande dessas samarbete. Eftersom ofta flera olika nationella organ har tillsynsuppgifter, föreslås krav på att mer öppenhet och därmed tydlighet införs när det gäller deras ansvarsfördelning. Eftersom uppdragen ofta överlappar varandra när det gäller organen med ansvar för sektorstillsyn, för tillämpningen av konkurrensregler och för konsumentskydd, föreslås krav på att organen samarbetar för att bättre se till att de effektivt utför sina uppdrag (artikel 22.1 och 22.2).

- Bekräftelse av rätten att överklaga beslut som fattats av nationella tillsynsorgan och bekräftelse av deras temporära natur. Syftet är att få rättslig klarhet på marknaden under processen med konkurrensutsättning, men utan påverkan på medlemsstaternas ansvarsfördelning i sin nationella lagstiftning och rättigheterna för juridiska eller fysiska personer enligt nationell lagstiftning (artikel 22.3).

- Ökat samarbete mellan EU:s nationella tillsynsmyndigheter för att ge rättsligt stöd och stimulera nuvarande arbete inom befintliga organ, som Committee of European Postal Regulators och den kommitté som upprättas genom postdirektivet. Syftet är också att främja god praxis och harmonisering av tillsynsarbetet på den inre marknaden, utan att föranleda nya administrativa strukturer (artikel 22.2).

3.3.7. Uppgiftslämning till nationella tillsynsmyndigheter (artikel 22a)

De nationella tillsynsmyndigheterna behöver samla in uppgifter från marknadsaktörer för att kunna fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Avsaknaden av särskilda befogenheter för att samla in uppgifter från postoperatörer har European Committee of Postal Regulators, statistiska organ och sektorsstudier flera gånger framhållit som en brist när det gäller direktivets tillämpning och genomförandet av nationella regler. Förslaget innehåller en ny artikel 22a för att ge nationella tillsynsmyndigheter befogenhet att samla in uppgifter närhelst detta är rimligt och motiverat, även för statistiska syften.

3.3.8. Översyn och rapportering om tillämpningen av postdirektivet (artikel 23)

I förslaget behålls den regelbundna övervakningen samt rapporteringen till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av detta direktiv, i syfte att föregripa ytterligare regleringsåtgärder för att garantera de samhällsomfattande tjänsterna eller konkurrensutsättningen. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter föreslås att artikel 23 ändras så att rapporteringsperioden förlängs från två till tre år. Med denna rapporteringsperiod kan hänsyn tas till utvecklingen inom sektorn och de sociala och aspekterna på direktivets tillämpning. Den är också en adekvat period för politiska rekommendationer.

3.3.9. Upphävande av bestämmelsen att direktivet skall upphöra att gälla (artiklarna 26 och 27)

I linje med beslutet att upphäva särskilda och exklusiva rättigheter 2009 (artikel 7.1), föreslås att gällande bestämmelse om upphörande enligt artikel 26.2 och 27 i postdirektivet utgår.

3.3.10. Sammanhang och bättre lagstiftning (artiklarna 1, 2, 9, 10 och 11)

Förslaget innehåller ett antal ändringar som syftar till att göra postdirektivet klarare rättsligt sett och göra det mer sammanhängande.

- Artikel 1 andra strecksatsen: ändringsförslaget överensstämmer med ändringen av artikel 7 för att avspegla att posttjänster inte längre får omfattas av monopol.

- Artikel 2.6: genom ändringsförslaget klargörs räckvidden av direktivets tillämpning, särskilt att det omfattar alla tillhandahållare av posttjänster och inte bara tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster.

- Artikel 2.8: ändringsförslaget överensstämmer med ändringen av artikel 7, då begreppet direktreklam bara använts i samband med tjänster som får omfattas av monopol.

- Artikel 9.5: ändringsförslaget överensstämmer med ändringen av artikel 7, då begreppet direktreklam bara använts i samband med tjänster som får omfattas av monopol.

- Rubriktexten till kapitel 4: förslaget till ändring av rubriktexten till kapitel 4 överensstämmer med ändringen av artikel 7 och skall avspegla att det i föreliggande förslag inte görs någon skillnad mellan monopoliserade och icke-monopoliserade posttjänster.

- Artikel 10: ändringsförslagen avspeglar den nya numreringen i EG-fördraget och att det i föreliggande förslag inte görs någon skillnad mellan monopoliserade och icke-monopoliserade posttjänster.

- Artikel 11: ändringsförslaget avspeglar den nya numreringen i EG-fördraget.

- Artikel 12 femte strecksatsen: ledet ’privat’ utelämnas, eftersom det är ovidkommande om en kund är privat eller offentlig och det kan vara missledande.

- Artikel 26.1: förslaget till upphävande av artikel 26.1 överensstämmer med ändringen av artikel 7 för att avspegla att posttjänster inte längre får omfattas av monopol och att mer ’liberala’ åtgärder därför inte får införas.

För att främja ett enhetligt införlivande av det anpassade regelverket, är kommissionen beredd på översyn och diskussioner med medlemsstaterna om hur direktivets nya bestämmelser lämpligen skall införlivas, genomföras och tillämpas.

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2, 55 och 95,

med beaktande kommissionens förslag[7],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[8]

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[9],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[10], och

av följande skäl:

(1) I sin resolution av den 7 februari 1994 om utvecklingen av posttjänster inom gemenskapen[11] uttalade rådet, att ett av huvudmålen för gemenskapens politik inom postsektorn skall vara att gradvis liberalisera och konkurrensutsätta postsektorn under kontrollerade former, samtidigt som man långsiktigt garanterar tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

(2) Ett regelverk för postsektorn inom gemenskapen infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna[12]. I detta ingick även åtgärder för att garantera samhällsomfattande posttjänster och maximigränser fastställdes för sådana posttjänster som medlemsstaterna får fortsätta att låta omfattas av monopol för den eller de som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster med målsättningen att bevara de samhällsomfattande tjänsterna. En tidtabell fastställdes också för de beslut som skall fattas för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn, med målet att skapa en inre marknad för posttjänster.

(3) I artikel 16 i EG-fördraget betonas den roll som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för unionens gemensamma värderingar och deras roll när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning. Vidare anges att det är viktigt att sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt att fullgöra tjänsternas syften.

(4) Åtgärderna på området bör utformas så att gemenskapens uppgifter enligt artikel 2 i EG-fördraget fullgörs, nämligen att främja en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft och ekonomisk konvergens, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.

(5) I sina slutsatser om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin upprepade Europeiska rådet vid mötet den 22−23 mars 2005 att det är viktigt att fullborda den inre marknaden som ett instrument för att skapa tillväxt och sysselsättning samt att effektiva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är av stor betydelse i en effektiv och dynamisk ekonomi. Dessa slutsatser är fortfarande tillämpliga på posttjänster, som är ett viktigt instrument för kommunikation, handel samt social och territoriell sammanhållning.

(6) I Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2006 betonades att effektiva posttjänster är mycket viktiga för det ekonomiska och sociala livet och att de spelar en viktig roll inom Lissabonstrategin. Det påpekades att reformerna hittills lett till en mycket positiv utveckling inom postsektorn, tillsammans med förbättrad kvalitet, ökad effektivitet och en mer kundstyrd service.

(7) I enlighet med direktiv 97/67/EG har en prognosstudie genomförts som för varje medlemsstat bedömer konsekvenserna för de samhällsomfattande tjänsterna av att den inre marknaden för postsektorn genomförs fullt ut år 2009. Kommissionen har också gjort en noggrann genomgång av postsektorn inom gemenskapen, bl.a. i form av beställda studier av den ekonomiska, sociala och tekniska utvecklingen inom denna sektor. Den har även gett berörda parter goda möjligheter att yttra sig.

(8) Enligt prognosstudien kan det grundläggande målet säkerställas till 2009, nämligen att på lång sikt garantera samhällsomfattande tjänster som motsvarar de kvalitetsnormer medlemsstaterna definierat i enlighet med direktiv 97/67/EG, utan att ett monopoliserat område skulle behövas.

(9) Den successiva och gradvisa konkurrensutsättningen av postmarknaderna har gett tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster tillräckligt med tid att vidta nödvändiga moderniserings- och omstruktureringsåtgärder för att göra dem långsiktigt bärkraftiga med de nya marknadsvillkoren. Den har också gjort det möjligt för medlemsstaterna att anpassa sina tillsynssystem till en öppnare miljö. Medlemsstaterna kan också utnyttja införlivandeperioden, liksom den ansenliga tid som krävs för att införa effektiv konkurrens, till att vid behov ytterligare modernisera och omstrukturera tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster.

(10) Prognosstudien visar att det monopoliserade området inte längre bör föredras vid finansieringen av samhällsomfattande tjänster. Denna bedömning utgår från gemenskapens och medlemsstaternas intressen av att införa den inre marknaden, av dess förmåga att skapa tillväxt och sysselsättning och av att garantera tillhandahållandet av effektiva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för alla användare. Det är därför lämpligt att bekräfta att den inre marknaden för posttjänster helt skall införas den 1 januari 2009.

(11) Inom postsektorn finns ett antal förändringsfaktorer, särskilt efterfrågan och förändrade kundbehov, organisatoriska förändringar, automatisering och införande av ny teknik, ersättning med elektroniska kommunikationsmedel och konkurrensutsättning.

(12) Fullständig liberalisering kommer att bidra till att postmarknaderna ökar. Den kommer också att bidra till hållbar sysselsättning och arbetskvalitet inom tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster samt gynna skapandet av nya arbetstillfällen hos andra operatörer, nya aktörer och anknuten ekonomisk verksamhet. Detta direktiv har ingen påverkan på medlemsstaternas behörighet att reglera sysselsättningsvillkoren inom postsektorn.

(13) Ökad konkurrenskraft bör också göra det möjligt att integrera postsektorn med alternativa kommunikationsmedel och förbättra kvaliteten på de tjänster som erbjuds allt mer krävande användare.

(14) Utvecklingen på angränsande kommunikationsmarknader har fått olika effekter på gemenskapens olika regioner, på olika befolkningssegment och på användningen av posttjänster. För bevarad territoriell och social sammanhållning bör de samhällsomfattande tjänsterna och kvalitetskraven bevaras i full utsträckning i enlighet med vad som anges i direktivet. Beaktas bör också att medlemsstaterna kan anpassa vissa särskilda tjänster till lokal efterfrågan genom att utnyttja den flexibilitet som postdirektivet erbjuder. Medlemsstaterna måste granska och övervaka marknadsutvecklingen för att se till att konkurrensutsättningen tillfredsställer alla användare, särskilt konsumenter och små och medelstora företag. De måste vidta regleringsåtgärder enligt direktivet för att se till att tillgången på posttjänster fortsätter att motsvara användarnas behov och vid behov även säkerställa ett minimiutbud av tjänster på samma typ av inlämningsställen.

(15) I direktiv 97/67/EG angavs en preferens för att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster innebär att tillhandahållare utses. Utvecklingen mot större konkurrens och valfrihet innebär att medlemsstaterna mer flexibelt bör kunna välja det effektivaste och lämpligaste sättet att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna. Samtidigt bör principerna följas om objektivitet, insyn, icke-diskriminering, proportionalitet och minsta möjliga snedvridning av marknaden, vilket krävs för det fria utbudet av posttjänster på den inre marknaden. Medlemsstaterna får tillämpa en eller flera av följande möjligheter: att marknaden tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, att ett eller flera företag väljs att tillhandahålla olika samhällsomfattande tjänster eller att täcka olika delar av landet och att tjänsterna upphandlas offentligt.

(16) För användarna är det viktigt att få full information om de samhällsomfattande tjänster som tillhandahålls och för företag som tillhandahåller posttjänster är det viktigt att få information om vilka rättigheter och skyldigheter som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster har. Medlemsstaterna skall se till att konsumenterna även i fortsättning är väl informerade om egenskaperna och tillgången på de olika tjänster som tillhandahålls. Det är dock lämpligt att medlemsstaterna flexibelt får besluta hur denna information skall lämnas till allmänheten, i linje med att medlemsstaterna mer flexibelt kan se till att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls och på annat sätt än genom att välja tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster.

(17) Mot bakgrund av genomförda studier och för att tillvarata hela den potential som den inre marknaden för posttjänster har, bör det monopoliserade området och särskilda rättigheter avskaffas som sätt att finansiera de samhällsomfattande tjänsterna.

(18) Extern finansiering av de samhällsomfattande tjänsternas extra nettokostnader kan fortfarande vara nödvändig i vissa medlemsstater. Det är därför lämpligt att explicit ange de möjliga alternativen för att säkerställa finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna, när detta behövs och är motiverat, medan medlemsstaterna får välja finansieringssystem. Till alternativen hör offentliga anbudsförfaranden, vidare öppen offentlig kompensation och delade kostnader mellan tillhandahållare av tjänster och/eller användare i form av bidrag till en kompensationsfond, ifall skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster medför nettokostnader för dessa och innebär en orättvis ekonomisk belastning för det valda företaget. Medlemsstaterna får använda andra i EU-lagstiftningen godkända finansieringssätt. De kan exempelvis besluta att vinster som härrör från annan verksamhet än de samhällsomfattande tjänsterna som tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster bedriver helt eller delvis skall användas till att finansiera de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnader, förutsatt att detta överensstämmer med direktivet.

(19) När de fastställer vilka företag som kan åläggas bidra till kompensationsfonden, bör medlemsstaterna överväga om företagens tjänster, ur användarens synvinkel, kan ersätta de samhällsomfattande tjänsterna. Hänsyn bör här tas till tjänsternas egenskaper (inklusive deras mervärde) och avsedda användning. För att anses som substitut behöver tjänsterna inte nödvändigtvis ha alla de samhällsomfattande tjänsternas egenskaper, exempelvis daglig utdelning eller nationell täckning. Proportionalitetsprincipen bör följas vid fördelningen av kostnaderna för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster i en medlemsstat som dessa företag ålagts. Medlemsstaten bör därvid tillämpa öppna och icke-diskriminerande kriterier, som dessa företags andel av den samhällsomfattande tjänsteverksamheten i den medlemsstaten.

(20) Principerna i direktiv 97/67/EG om insyn, icke-diskriminering och proportionalitet skall även i fortsättningen tillämpas på alla finansieringssystem och alla beslut på området skall baseras på öppna, objektiva och verifierbara kriterier. Särskilt skall de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnad under den nationella tillsynsmyndighetens överinseende beräknas som skillnaden för ett företags nettokostnader när det har skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och när det arbetar utan skyldighet i fråga om samhällsomfattande tjänster. Vid beräkningen skall hänsyn tas till alla andra relevanta aspekter, inklusive eventuella marknadsfördelar som ett företag kan få som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, rätten till rimlig vinst och stimulans till kostnadseffektivitet.

(21) Medlemsstaterna bör tillåtas använda tillstånd och individuella licenser när detta är befogat och står i proportion till fullgörandet av uppgiften. Det framhävs dock i den tredje rapporten om tillämpningen av direktiv 97/67/EG att det för att undanröja omotiverade hinder för tillhandahållandet av tjänster på den inre marknaden verkar krävas en ytterligare harmonisering av de villkor som kan införas. I detta sammanhang kan medlemsstater exempelvis tillåta företag att välja mellan skyldigheten att tillhandahålla en tjänst eller att bidra ekonomiskt till ett annat företags kostnader för att tillhandahålla tjänsten. De bör dock inte längre tillåtas samtidigt kräva bidrag till ett fördelningssystem och införa samhällsomfattande tjänster eller kvalitetskrav, som båda skall tjäna samma syfte. Det är också lämpligt att klargöra att vissa av bestämmelserna om tillstånd och licensiering inte bör vara tillämpliga på dem som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(22) I en miljö där flera postföretag tillhandahåller tjänster som avser samhällsomfattande tjänster, bör det krävas att alla medlemsstater bedömer om vissa delar av postens infrastruktur eller vissa av tillhandahållarnas tjänster bör göras tillgängliga för andra operatörer som tillhandahåller liknande tjänster. Syftet är att främja effektiv konkurrens eller att skydda användare och konsumenter genom att säkerställa posttjänsternas allmänna kvalitet. Eftersom dessa delars eller tjänsters rättsliga status och marknadssituation är olika i olika medlemsstater, bör det bara krävas att medlemsstaterna fattar ett informerat beslut om behovet, omfattningen och valet av regleringsinstrument, vid behov även om kostnadsfördelning. Detta är utan påverkan på medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att garantera tillgången till det allmänna postnätet, med insyn och utan diskriminering.

(23) Eftersom det är viktigt med posttjänster för blinda och synskadade personer, bör det understrykas att konkurrensutsättningen inte bör hindra fortsatt tillgång till vissa kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade personer, som medlemsstaterna har infört i enlighet med gällande internationella bestämmelser.

(24) Med fri konkurrens är det viktigt, att avsteg från principen om att priserna skall avspegla normala affärsmässiga villkor och kostnader bara sker för att skydda allmänintresset. Detta är viktigt både för de samhällsomfattande tjänsternas ekonomiska jämvikt och för att begränsa snedvridningar av marknaden. Detta mål kan uppnås om medlemsstaterna får fortsätta använda enhetliga taxor för post med enhetspris, den tjänst som konsumenter och små och medelstora företag använder mest. Vissa medlemsstater kan i allmänhetens intresse också få behålla enhetliga taxor för vissa andra postförsändelser, motiverat av tillgången till kultur och regional och social sammanhållning.

(25) Det är lämpligt att medlemsstaterna fritt får besluta hur de bäst skall övervaka korssubventionering, av hänsyn till de nationella särdragen vid regleringen av de villkor som den etablerade tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster skall ha vid fri konkurrens.

(26) Inför övergången till fri konkurrens bör det fortfarande krävas att medlemsstaterna behåller kravet på att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster skall ha en översiktlig uppdelad redovisning, med nödvändiga anpassningar. Med detta krav bör de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen få de uppgifter som krävs för att fatta beslut om samhällsomfattande tjänster och övervaka om marknadsförhållandena är sunda. Samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter, för utveckling av riktmärken och riktlinjer på området, bör bidra till en harmoniserad tillämpning av dessa regler.

(27) I linje med gällande regler på andra tjänsteområden och för att stärka konsumentskyddet, bör tillämpningen av miniminormer vidgas när det gäller klagomålsförfaranden som går utöver tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster. För att effektivisera klagomålsförfarandena bör direktivet uppmuntra till reglering av konsumenttvister utanför domstol, i enlighet med kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som skall tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol[13] samt kommissionens rekommendation av den 4 april 2001 om principer som skall tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo[14]. Konsumentintresset bör också tillgodoses genom den förstärkta kompatibiliteten mellan operatörerna i och med tillgången till viss infrastruktur och vissa tjänster och genom kravet på samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och konsumentorgan.

(28) En anpassning bör göras av bestämmelsen om genomförandebefogenheter, för att avspegla ändringarna i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[15].

(29) De nationella tillsynsmyndigheternas roll blir sannolikt även i fortsättningen central, särskilt i de medlemsstater där övergången till konkurrens ännu inte är avslutad. I enlighet med principen om att skilja mellan myndighetsutövning och operationell verksamhet, bör medlemsstaterna säkerställa de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende, i syfte att säkerställa opartiskhet vid beslutsfattandet. Detta krav på oberoende får inte påverka medlemsstaternas institutionella oberoende och konstitutionella skyldigheter eller den neutralitetsprincip som är fastställd i artikel 295 i fördraget och som gäller medlemsstaternas bestämmelser om sina egendomsordningar. De nationella regleringsmyndigheterna bör ha de resurser i fråga om personal, sakkunskap och ekonomiska medel som krävs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter.

(30) Eftersom ofta flera olika nationella organ har tillsynsuppgifter, bör öppenhet krävas när det gäller deras ansvarsfördelning. Det bör också krävas att olika organ med ansvar för sektorstillsyn, för tillämpning av konkurrensregler och för konsumentfrågor samarbetar för att säkerställa att de effektivt utför sina uppdrag.

(31) Varje part som berörs av ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet bör ha rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av den myndigheten. Denna instans kan vara en domstol. Detta överklagandeförfarande påverkar inte fördelningen av behörighet inom nationella rättssystem och juridiska eller fysiska personers rättigheter enligt nationell lagstiftning. För att undvika rättslig oklarhet och oklarhet på marknaden bör det säkerställas, att de nationella tillsynsmyndigheternas beslut gäller tills dessa förfaranden avslutats.

(32) Vid fullgörandet av sina uppgifter enligt det här direktivet bör nationella tillsynsmyndigheter vid behov samordna sina insatser med andra medlemsstaters tillsynsmyndigheter och med kommissionen. Detta skulle gynna utvecklingen av den inre marknaden för posttjänster och främja en enhetlig tillämpning i alla medlemsstater av direktivets bestämmelser, särskilt på områden där nationell lagstiftning som genomför gemenskapslagstiftning ger nationella tillsynsmyndigheter ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av relevanta bestämmelser. Detta samarbete skulle bland annat kunna äga rum i den kommitté som inrättas genom direktiv 97/67/EG eller i en grupp som omfattar europeiska tillsynsmyndigheter. Medlemsstaterna bör bestämma vilka organ som skall vara nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

(33) De nationella tillsynsmyndigheterna behöver samla in uppgifter från marknadsaktörer för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. En begäran om information bör stå i proportion till syftet och får inte vara orimligt betungande för företagen. Sådana uppgifter kan också behöva inhämtas för kommissionens räkning, så att den kan fullgöra sina skyldigheter enligt gemenskapens lagstiftning.

(34) I syfte att hålla Europaparlamentet och rådet informerade om utvecklingen på den inre marknaden för posttjänster, bör kommissionen för dessa institutioner regelbundet lägga fram rapporter om tillämpningen av detta direktiv.

(35) För att bekräfta regleringsramen för sektorn bör datum utgå för när direktiv 97/67/EG upphör att gälla.

(36) Målen med den föreslagna åtgärden är att genomföra en inre marknad för posttjänster, säkerställa en gemensam nivå på samhällsomfattande tjänster för alla användare och fastställa harmoniserade principer för regleringen av posttjänster. Eftersom målen inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och effekter, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(37) Direktiv 97/67/EG bör ändras i enlighet med detta.

(38) Direktivet överensstämmer med andra gällande gemenskapsinstrument på tjänsteområdet. Skulle direktivet strida mot en bestämmelse i ett annat gemenskapsinstrument, särskilt direktiv [2006/.../EG] om tjänster på den inre marknaden, skall det här direktivet och dess bestämmelser ha företräde och tillämpas fullt ut på postsektorn.

(39) Direktivet påverkar inte tillämpningen av fördragets konkurrensregler och frihet att tillhandahålla tjänster. Om finansieringssystemen innebär att en medlemsstat beviljar stöd eller medel via statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget, är direktivet utan påverkan på medlemsstaternas skyldighet att följa fördragets bestämmelser om statligt stöd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 97/67/EG skall ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 andra strecksatsen skall ersättas med följande:

’- villkoren som styr tillhandahållandet av posttjänster,’

2. Artikel 2 skall ändras på följande sätt:

3. Punkt 6 skall ersättas med följande:

’6. postförsändelse : en adresserad försändelse i den slutliga utformning den skall överlämnas av en tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänster. Sådana försändelser omfattar, förutom brevförsändelser, till exempel böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde.’

4. Punkt 8 skall utgå.

5. Följande punkt skall läggas till:

’20. tjänster som tillhandahålls till enhetspris : posttjänster vars avgifter tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster anger i sina allmänna villkor för transporten av enskilda postförsändelser.’

6. I artikel 3.3 första stycket skall inledningen ersättas med följande:

’De skall vidta åtgärder för att säkerställa att de samhällsomfattande tjänsterna tillhandahålls varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan, utom under omständigheter eller geografiska förhållanden som de nationella tillsynsmyndigheterna bedömer vara undantagsvis förekommande, och minst innebär’

7. Artikel 4 skall ersättas med följande:

’Artikel 4

1. Varje medlemsstat skall se till att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster garanteras och skall meddela kommissionen vilka åtgärder som den har vidtagit för att fullgöra denna skyldighet. Den kommitté som inrättas enligt artikel 21 skall meddelas och övervaka utvecklingen av de åtgärder medlemsstaterna vidtar för att garantera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

2. Medlemsstaterna får välja att utse ett eller flera företag för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i hela landet eller delar därav och tillhandahålla olika delar av de samhällsomfattande tjänsterna. De skall därvid i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen bestämma och offentliggöra rättigheterna och skyldigheterna för dem som tillhandahåller de samhällsomfattande tjänsterna. Särskilt skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att se till villkoren för utläggning av samhällsomfattande tjänster baseras på principerna om objektivitet, icke-diskriminering, proportionalitet och minsta möjliga snedvridning av marknaden, och att företags uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster är tidsbegränsat. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen vilka tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster de utser.’

8. I artikel 5.2 skall ’artiklarna 36 och 56’ ersättas med ’artiklarna 30 och 46’.

9. Artikel 6 skall ersättas med följande:

’Artikel 6

Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att säkerställa att användarna och företag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster regelbundet ges tillräckligt utförlig och aktuell information om de särskilda egenskaper som de erbjudna samhällsomfattande tjänsterna har, särskilt vad gäller allmänna villkor för tillgång till dessa tjänster samt priser och nivån på kvalitetsnormerna. Denna information skall offentliggöras på lämpligt sätt.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen hur den information som skall offentliggöras enligt första stycket görs tillgänglig.’

10. I artikel 3 skall rubriken ersättas med följande:

’KAPITEL 3

Finansiering av samhällsomfattande tjänster’

11. Artikel 7 skall ersättas med följande:

’Artikel 7

1. Från och med den 1 januari 2009 får medlemsstaterna inte bevilja eller behålla exklusiva eller särskilda rättigheter för införande och tillhandahållande av posttjänster. Medlemsstaterna får finansiera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster på något av de sätt som anges i punkterna 2, 3 och 4 eller på annat sätt som är förenligt med EG-fördraget.

2. Medlemsstaterna får garantera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster genom upphandling i enlighet med gällande bestämmelser för offentlig upphandling.

3. Om en medlemsstat konstaterar att skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster enligt detta direktiv innebär en nettokostnad och orimlig ekonomisk belastning för tillhandahållaren eller tillhandahållarna, får den

(a) införa ett system för att med offentliga medel kompensera berörda företag,

(b) fördela nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster mellan tillhandahållare och/eller användare.

4. Om nettokostnaden fördelas enligt punkt 3 b, får medlemsstaterna inrätta en kompensationsfond som får finansieras av avgifter från tillhandahållare och/eller användare och som för detta ändamål förvaltas av ett av förmånstagaren eller förmånstagarna oberoende organ. M edlemsstaterna får som villkor för att bevilja tillhandahållare tillstånd enligt artikel 9.2 kräva att de lämnar ett ekonomiskt bidrag till denna fond eller fullgör skyldigheter beträffande samhällsomfattande tjänster . Endast de tjänster som anges i artikel 3 får finansieras på detta sätt.

5. Medlemsstaten måste säkerställa att principerna om insyn, icke-diskriminering och proportionalitet följs när kompensationsfonden inrättas och när nivån på de ekonomiska bidragen enligt punkterna 3 och 4 bestäms. Beslut enligt punkterna 3 och 4 skall grundas på objektiva och verifierbara kriterier och skall offentliggöras.’

12. I artikel 4 skall rubriken ersättas med följande:

’KAPITEL 4

Villkor som styr tillhandahållandet av posttjänster och tillgång till nätet’

13. Artikel 9 skall ersättas med följande:

’Artikel 9

1. För tjänster som ligger utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd som de definieras i artikel 3 får medlemsstaterna införa allmänna tillstånd, i den utsträckning som är nödvändig för att garantera att de väsentliga kraven uppfylls.

2. För tjänster som ligger inom de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd som de definieras i artikel 3, får medlemsstaterna införa tillståndsförfaranden, inbegripet enskilda tillstånd, i den omfattning detta är nödvändigt för att garantera att de väsentliga kraven uppfylls och för att garantera de samhällsomfattande tjänsterna.

Beviljandet av tillstånd får

- i förekommande fall villkoras av skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster,

- om nödvändigt innebära krav på de berörda tjänsternas kvalitet, tillgänglighet och utförande,

- om nödvändigt villkoras av en skyldighet att bidra ekonomiskt till fördelningssystemet enligt artikel 7.

Utom för företag som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i enlighet med artikel 4 får tillstånd inte

- begränsas till antalet,

- för samma kvalitet, tillgänglighet och utförande samtidigt ålägga en tjänsteproducent både samhällsomfattande tjänster och ekonomiska bidrag till ett fördelningssystem,

- upprepa villkor som gäller för företagen enligt annan, icke sektorsspecifik nationell lagstiftning,

- uppställa andra tekniska krav eller verksamhetskrav än vad som krävs för att följa detta direktivs bestämmelser.

3. De förfaranden, skyldigheter och krav som beskrivs i punkterna 1 och 2 skall vara öppna för insyn, tillgängliga, icke-diskriminerande, proportionella, noggranna och otvetydiga, skall offentliggöras på förhand och grundas på objektiva kriterier. Medlemsstaterna skall säkerställa att sökande underrättas om skälen till att ett tillstånd helt eller delvis vägras och införa ett förfarande för överklagande.’

14. Artikel 10.1 skall ersättas med följande:

’1. Europaparlamentet och rådet skall på förslag av kommissionen och på grundval av artiklarna 47.2, 55 och 95 i fördraget besluta om nödvändiga åtgärder för att harmonisera de förfaranden som anges i artikel 9, som styr kommersiellt tillhandahållande av posttjänster till allmänheten.’

15. I artikel 11 skall ’artiklarna 57.2, 66 och 100a’ ersättas med ’artiklarna 47.2, 55 och 95’.

16. Följande artikel 11a skall införas:

’Artikel 11a

Behöver användarnas intressen skyddas eller effektiv konkurrens främjas, och av hänsyn till nationella förhållanden, skall medlemsstaterna se till att öppna och icke-diskriminerande villkor gäller för tillgången till följande delar av postens infrastruktur eller tjänster: postnummersystem, addressdatabaser, postboxar, brevlådor, uppgifter om addressförändringar, eftersändningsservice, returservice.’

17. Artikel 12 skall ändras på följande sätt:

18. Första strecksatsen skall ersättas med följande:

’- Priserna måste vara rimliga och ge alla användare möjlighet att få tillgång till de tjänster som tillhandahålls. Medlemsstaterna får behålla eller införa fria posttjänster för blinda och synskadade personer.’

19. Andra strecksatsen skall ersättas med följande:

’- Priserna skall vara kostnadsrelaterade och bidra till effektivitetsvinster. Om allmänintresset så kräver, får medlemsstaterna besluta att en enhetlig taxa skall gälla inom hela det nationella territoriet eller andra medlemsstaters territorium, vilket skall gälla tjänster till enhetspris och andra försändelser.’

20. Femte strecksatsen sista meningen skall ersättas med följande:

’Sådana avgifter skall också gälla för kunder som använder posttjänster på liknande sätt.’

21. Sjätte strecksatsen skall utgå.

22. Artikel 14 skall ersättas med följande:

’Artikel 14

1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster upprättar sin redovisning i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

2. Tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster skall i sin interna redovisning ha skilda konton för att tydligt skilja mellan å ena sidan tjänster och produkter som omfattas av eller bidrar till den ekonomiska kompensationen för de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnader och å andra sidan de tjänster och produkter som inte gör det. Denna särredovisning skall göra det möjligt för medlemsstaterna att beräkna de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnad. Sådana interna redovisningssystem skall bygga på enhetligt tillämpade och objektivt försvarbara principer för kostnadsredovisning.

3. I de redovisningssystem som avses i punkt 2 skall, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, kostnaderna fördelas på följande sätt:

(a) Kostnader som direkt kan hänföras till en bestämd tjänst skall hänföras till den tjänsten.

(b) Gemensamma kostnader, dvs. kostnader som inte direkt kan hänföras till en bestämd tjänst eller produkt, skall fördelas på följande sätt:

(i) När det är möjligt, skall gemensamma kostnader fördelas utifrån en direkt analys av vad som förorsakade dem.

(ii) När en direkt analys inte är möjlig, skall gemensamma kostnadskategorier fördelas på grundval av en indirekt koppling till en annan kostnadskategori eller grupp av kostnadskategorier som det är möjligt att direkt hänföra eller fördela. Den indirekta kopplingen skall grunda sig på jämförbara kostnadsstrukturer.

(iii) När varken direkta eller indirekta åtgärder för att fördela kostnader står till buds, skall kostnadskategorin fördelas utifrån en allmän fördelningsnyckel beräknad på förhållandet mellan alla utgifter som direkt eller indirekt har hänförts till eller fördelats dels på varje samhällsomfattande tjänst, dels på de andra tjänsterna.

4. Andra kostnadsredovisningssystem får tillämpas endast om de är förenliga med punkt 2 och har godkänts av den nationella tillsynsmyndigheten. Kommissionen skall informeras innan de tillämpas.

5. De nationella tillsynsmyndigheterna skall säkerställa att överensstämmelsen med ett av de redovisningssystem som beskrivs i punkterna 3 och 4 kontrolleras av ett behörigt organ som är fristående från den som tilhandahåller de samhällsomfattande tjänsterna. Medlemsstaterna skall se till att regelbundet offentliggöra en redogörelse om hur redovisningssystemen efterlevs.

6. Den nationella tillsynsmyndigheten skall hålla tillräckligt detaljerade uppgifter tillgängliga om de kostnadsredovisningssystem som tillämpas av den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och skall på begäran överlämna sådana uppgifter till kommissionen.

7. Detaljerade uppgifter om redovisningen enligt dessa system skall på begäran i förtrolighet tillhandahållas den nationella tillsynsmyndigheten och kommissionen.

8. Om en medlemsstat inte har inrättat något finansieringssystem för samhällsomfattande tjänster enligt artikel 7 och om den nationella tillsynsmyndigheten är övertygad om att ingen av dem som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster erhåller statligt stöd, dolt eller ej, samt att fri konkurrens råder på marknaden, får den nationella tillsynsmyndigheten besluta att inte tillämpa kraven i denna artikel. Den nationella tillsynsmyndigheten skall på förhand informera kommissionen innan sådana beslut fattas.’

23. Artikel 19 skall ersättas med följande:

’Artikel 19

Medlemsstaterna skall säkerställa att posttjänstföretag har förfaranden som är öppna för insyn, enkla och föga kostsamma för att handlägga postanvändarnas klagomål, i synnerhet när det gäller förlust, stöld eller skada eller när kvalitetsnormerna för tjänsterna inte följs (inklusive förfaranden för att fastställa ansvaret i de fall där mer än en operatör är inblandad).

Medlemsstaterna skall besluta om åtgärder för att säkerställa att de förfaranden som anges i första stycket gör det möjligt att lösa tvister på ett rättvist sätt och inom rimlig tid och att, i befogade fall, tillämpa ett system för återbetalning och/eller ersättning.

Medlemsstaterna skall också uppmuntra utvecklingen av förfaranden utanför domstol för att reglera tvister mellan posttjänstföretag och konsumenter.

Utan att det påverkar andra möjligheter att överklaga eller få gottgörelse enligt nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning, skall medlemsstaterna säkerställa att användarna enskilt eller, om nationell lag så tillåter, tillsammans med användar- och/eller konsumentorganisationer, får vända sig till den behöriga nationella myndigheten i de fall där användarnas klagomål mot företag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster inte har lösts på en tillfredsställande sätt.

Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 16 säkerställa att de som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, vid behov även företag som tillhandahåller tjänster inom tillämpningsområdet för samhällsomfattande tjänster, tillsammans med den årliga rapporten om kontroll av utförandet även offentliggör uppgifter om antalet klagomål och sättet på vilket de har behandlats.’

24. Artikel 21 skall ersättas med följande:

’Artikel 21

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna artikel, skall artikel 5a och 7 i beslut 1999/468/EG gälla.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.’

25. Artikel 22 skall ersättas med följande:

’Artikel 22

1. Varje medlemsstat skall utse en eller flera nationella tillsynsmyndigheter för postsektorn, som är juridiskt åtskilda och verksamhetsmässigt oberoende av postoperatörerna. Medlemsstater som behåller äganderätten till eller kontrollen över företag som tillhandahåller posttjänster skall säkerställa att en faktisk organisatorisk åtskillnad görs mellan tillsynsverksamheten och sådan verksamhet som har samband med ägande eller kontroll.

Medlemsstaterna skall informera kommissionen om vilka nationella tillsynsmyndigheter de har utsett för att utföra uppgifterna enligt detta direktiv. Medlemsstaterna skall i lätt åtkomlig form offentliggöra de uppgifter som skall utföras av de nationella regleringsmyndigheterna, i synnerhet när sådana uppgifter ges till fler än ett organ. Vid behov skall medlemsstaterna i frågor av gemensamt intresse se till att de myndigheter och nationella myndigheter samråder och samarbetar som skall genomföra konkurrenslagstiftning och konsumentlagstiftning.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall ha som särskild uppgift att säkerställa att skyldigheterna enligt detta direktiv iakttas och skall i synnerhet inrätta övervaknings- och tillsynsförfaranden för att garantera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. De får även ha till uppgift att säkerställa överensstämmelse med konkurrensreglerna inom postsektorn.

Medlemsstaternas nationella tillsynsmyndigheter skall arbeta i nära samråd och erbjuda ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpandet av detta direktiv.

3. Medlemsstaterna skall säkerställa att det på nationell nivå finns fungerande system enligt vilka varje användare eller företag som tillhandahåller posttjänster och som berörs av ett beslut av en nationell tillsynsmyndighet har rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av de berörda parterna. I väntan på utgången av ett sådant överklagande skall den nationella tillsynsmyndighetens beslut fortsätta att gälla, såvida inte överklagandeinstansen beslutar annorlunda.’

26. Efter artikel 22 skall följande kapitel införas:

’KAPITEL 9a

Tillhandahållande av uppgifter’

27. Följande artikel skall införas:

’Artikel 22a

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att företag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster även tillhandahåller alla uppgifter som krävs för följande syften, inklusive ekonomiska uppgifter och uppgifter om tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster:

(a) För att de nationella tillsynsmyndigheterna skall kunna säkerställa överensstämmelse med direktivets bestämmelser eller med beslut i enlighet med detta.

(b) För klart definierade statistiska syften.

2. Företagen skall på begäran lämna sådana uppgifter utan dröjsmål, inom de tidsramar och på den detaljnivå som den nationella tillsynsmyndigheten anger. De uppgifter som den nationella tillsynsmyndigheten begär in skall stå i proportion till fullgörandet av dess uppdrag. Den nationella tillsynsmyndigheten skall redovisa de skäl som motiverar dess begäran om uppgifter.’

28. Artikel 23 skall ersättas med följande:

’Artikel 23

Kommissionen skall vart tredje år, och första gången senast den 31 december 2011, till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv, inklusive relevant information om såväl tjänsternas kvalitet som utvecklingen inom sektorn, särskilt beträffande de tekniska aspekterna och de ekonomiska och sociala mönstren och sysselsättningsmönstren. Denna rapport skall vid behov åtföljas av förslag till Europaparlamentet och rådet.’

29. Artikel 26 skall utgå.

30. Artikel 27 skall utgå.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2008. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[1] EGT C 48, 16.2.1994, s. 3.

[2] Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen (EGT L 176, 5.7.2002, s. 21).

[3] KOM(2006) 596.

[4] SEK(2006) 1291.

[5] KOM(2006) 595.

[6] Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23), senast ändrat genom rådets beslut 2006/512/EG av den 17 juli 2006 (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

[7] EUT C , , s. .

[8] EUT C , , s. .

[9] EUT C , , s. .

[10] EUT C , , s. .

[11] EGT C 48, 16.2.1994, s. 3.

[12] EGT L 15, 21.1.1998, s. 14. Direktivet ändrades senast genom förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

[13] EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.

[14] EGT L 109, 4.4.2001, s. 56.

[15] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).