28.1.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 23/3

1

2–11

2

3

4

5–6

7–9

10

11

12–33

12

13–14

15–20

21

22

23–24

25–27

28–30

31–33

1.

Revisionsrätten konstaterar att tidsfristen för detta yttrande var mycket kort. Budgetförordningen för tionde Europeiska utvecklingsfonden måste antas före slutet av år 2007 för att den ska kunna genomföras effektivt från och med början av 2008. Rådet har redan kommit långt i det rättsliga förfarandet för att anta denna förordning. Därför är yttrandet inriktat på viktiga grundläggande iakttagelser som inte nödvändigtvis åtföljs av förslag till alternativ formulering.

2.

Revisionsrätten konstaterar att man i detta förslag till förordning har lyckats väl med att ta med de ändringar som gjordes vid omarbetningen av budgetförordningen för den allmänna budgeten som kan tillämpas i EUF-sammanhang. Revisionsrätten välkomnar det faktum att tidtabellen för revisionsrättens revisionsförklaring och årsrapport är anpassad till motsvarande datum i allmänna budgetförordningen.

3.

Revisionsrätten välkomnar det faktum att förslaget till budgetförordning, såsom rekommenderades i yttrande nr 12/2002, innehåller en enkel och tydlig lagstiftningstext, som inriktas på bestämmelser som är grundläggande och nödvändiga för genomförandet av EUF och inte i onödan upprepar de bestämmelser som fastställs i bilaga IV till AVS-EG-partnerskapsavtalet, det interna avtalet eller i genomförandebestämmelserna för den allmänna budgetförordningen.

4.

Revisionsrätten beklagar att man i förslaget till budgetförordning inte tar tillfället i akt och inför en enda budgetförordning för samtliga nuvarande och kommande EUF som liksom den allmänna budgetförordningen kan ändras om och när så behövs, trots att detta föreslogs i yttrandena nr 12/2002 och 2/2007. På så sätt skulle man få ett enda tillvägagångssätt utan att riskera att behöva avbryta genomförandet av EUF, och förvaltningen skulle i hög grad förenklas.

5.

I enlighet med artikel 11 i det interna avtalet fastställs i artiklarna 2 och 3 i förslaget till budgetförordning ansvarsfördelningen för genomförandet av EUF mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB) genom att två separata förvaltningsområden inrättas, ett för vart och ett av de två organen. Detta innebär att det fortfarande finns en utgiftskategori som visserligen är underkastad revisionsrättens revision (enligt det trepartsavtal mellan EIB, revisionsrätten och kommissionen som avses i artikel 134 i förslaget till budgetförordning), men som inte omfattas av beslutet om ansvarsfrihet från behöriga myndigheter.

6.

Enligt artiklarna om ansvarsfrihet, särskilt artikel 143.1, omfattas inte EIB:s förvaltning av investeringsanslaget av parlamentets förfarande för att bevilja ansvarsfrihet. Revisionsrätten beklagar att de transaktioner som förvaltas av EIB enligt artikel 11.8 och 11.9 i det interna avtalet inte omfattas av det förfarande för ansvarsfrihet i vilket rådet och parlamentet deltar, trots att dessa transaktioner utförs av EIB på gemenskapens vägnar och på dess risk (artikel 11.2 i det interna avtalet) när den använder EUF-medel. Revisionsrätten konstaterar att dessa medel kommer från de europeiska skattebetalarna och inte från finansmarknaderna.

7.

I artiklarna 48–50 inrättas en ny aktör i budgetförvaltningen, den betalningsansvariga, som ska verkställa betalningar i AVS-staternas nationella valutor respektive de lokala valutorna i ULT från betalningsagentens konton. I skälen i förslaget till budgetförordning förklaras inte varför det anses nödvändigt att inrätta denna nya aktör, och förslaget till bestämmelser är otydligt när det gäller hans eller hennes ansvar och skyldigheter, särskilt gentemot utanordnaren och räkenskapsföraren. Revisionsrätten är särskilt bekymrad över det faktum att, vilket fastställs i artikel 49.1, räkenskapsförarens beslut att utse en betalningsansvarig ska fattas på grundval av ett förslag från ansvarig behörig utanordnare, och att den betalningsansvarigas och utanordnarens respektive ansvar och skyldigheter ska anges i beslutet. Eftersom den betalningsansvariga inte nämns i artikel 31 är det dessutom oklart om principen om åtskillnad av funktioner kan garanteras.

8.

Revisionsrätten konstaterar att när det gäller genomförandet av nionde EUF kan dessa betalningar utföras av en räkenskapsförare som tilldelats befogenheten genom vidaredelegering (artikel 66.1 i budgetförordningen för nionde EUF) och ser därför inget skäl till varför liknande bestämmelser inte finns med i förslaget till budgetförordning. Revisionsrätten noterar också att den betalningsansvariga inte har någon motsvarighet i den allmänna budgetförordningen som utöver utanordnaren och räkenskapsföraren endast anger en förskottsförvaltare. Förskottsförvaltare ansvarar för förskottskonton som krediteras med medel enbart av räkenskapsföraren utan någon inblandning från utanordnaren (artikel 63).

9.

Därför föreslår revisionsrätten att alla hänvisningar till den betalningsansvariga i förslaget till budgetförordning ska tas bort.

10.

Enligt artikel 74.2 och artikel 79 a får tilläggskontrakt till befintliga kontrakt ingås senare än tre år efter finansieringsöverenskommelsen. Denna bestämmelse utgår från motsvarande bestämmelser i den allmänna budgetförordningen (artikel 166.2) enligt vilka denna möjlighet endast avser kontrakt och överenskommelser som gäller revision och utvärdering. Hursomhelst skulle denna utvidgning av undantaget för att ingå tilläggskontrakt göra den allmänna regeln meningslös varigenom enskilda kontrakt och överenskommelser får ingås senast tre år efter finansieringsöverenskommelsen.

11.

När det gäller artiklarna 124 och 125 påminner revisionsrätten om sitt yttrande nr 2/2002 (punkterna 20 och 21) där den föreslog att alla hänvisningar till ”preliminära” räkenskaper borde slopas. De räkenskaper som ska läggas fram för granskning den 31 mars bör vara fullständiga, korrekt utarbetade räkenskaper som godkänts av kommissionen. Det får inte förekomma någon sammanblandning av den granskade enhetens och revisorns roller i budgetförordningen vad gäller utarbetandet av räkenskaper. Revisionsrättens uppgifter får inte under några omständigheter innefatta att bistå kommissionen vid upprättandet av räkenskaperna. Detta administrativa ansvar och redovisningsansvar faller enbart på kommissionen och är oförenligt med revisionsrättens ansvar som extern revisor.

12.

Det vore bra om det fanns en innehållsförteckning på samma sätt som i den allmänna budgetförordningen.

13.

Avdelning III av del ett i förslaget till budgetförordning innehåller endast ett kapitel som behandlar EUF-medlens sammansättning. Ytterligare ett kapitel behövs som innefattar bestämmelser om hur medlemsstaternas årliga bidrag ska fastställas.

14.

Artikel 16 är otydlig när det gäller huruvida finansiella bidrag från medlemsstater och andra givarländer eller från internationella organisationer till vissa projekt eller program som kommissionen ska förvalta på deras vägnar är EUF-medel i strikt mening och förvaltas i enlighet med de regler som gäller EUF.

15.

Artikel 26 föreskriver att vid indirekt, central förvaltning får kommissionen ”med utgångspunkt från internationellt godtagna normer” erkänna de regler för kontroll, redovisning, upphandling och bidragstilldelning som tillämpas av de organ till vilka den anförtror genomförandet ”såsom likvärdiga med kommissionens egna regler” (efter att först ha försäkrat sig om förekomsten av korrekt fungerande rutiner). Såsom revisionsrätten konstaterade i sitt yttrande nr 4/2006 (punkt 9) är de organ till vilka kommissionen anförtror genomförandet av budgeten i sådana fall inte bundna av bestämmelserna i budgetförordningen. Eftersom det inte finns några internationellt vedertagna normer för upphandlingssystem eller för granskning av regelefterlevnad är bestämmelsen om att internationellt vedertagna normer vederbörligt ska beaktas dessutom meningslös. Samma sak gäller systemen för bidragstilldelning.

16.

I artikel 35 bör man för fullständighetens skull även ange fall av gemensam förvaltning med internationella organisationer som ett undantag från denna regel.

17.

I artikel 36 införlivas den första strecksatsen i artikel 23 i budgetförordningen för nionde EUF, men inte den andra strecksatsen. Enligt revisionsrättens uppfattning måste denna bestämmelse bibehållas för att det tydligt ska framgå att alla åtgärder som den delegerade utanordnaren vidtar i enlighet med denna artikel ska vidtas i namn av och på den berörda nationella eller regionala utanordnarens vägnar.

18.

Om begreppet betalningsansvarig, trots revisionsrättens kommentarer i punkterna 7–9, bibehålls bör artikel 52.2 även ange att betalningsansvariga ska kunna bli föremål för disciplinåtgärder och krav på ekonomisk kompensation enligt tjänsteföreskrifterna.

19.

När det gäller artiklarna 76 och 80 upprepar revisionsrätten sitt förslag i yttrande nr 12/2002 (punkt 15 f) att dessa bestämmelser bör ses över så att man bibehåller idén om att räkenskaperna inte ska avslutas förrän alla transaktioner är definitivt avslutade. Detta får dock inte innebära att tillbakadragandet av ett åtagande kan skjutas upp även när det finns uppgifter som gör det möjligt att justera – ofta minska – nivån på gemenskapens motsvarande skyldighet. Det är viktigt att man undviker att blockera medel i onödan om de kan användas för andra program och projekt.

20.

I artikel 78.1 används termen ”anslag”, vilket inte är korrekt när det gäller medel utanför den allmänna budgeten.

21.

Artikel 92.2 bör även hänvisa till bidragsbeslut. Dessutom vore det bra om ett kapitel om ”Krav på säkerhet och kontroll” infördes, såsom är fallet i artikel 103 i den allmänna budgetförordningen, vilket revisionsrätten föreslog i sitt yttrande nr 12/2002 (punkt 17).

22.

I den engelska versionen är avdelning VII Direct Labour and Indirect Decentralised Operations och avdelning VI Grants felnumrerade.

23.

När det gäller artiklarna 105 och 107 skulle revisionsrätten vilja uppmärksamma yttrandena nr 10/2005 (punkterna 41–48) och 4/2006 (punkterna 14–16) där det anges att några av undantagen och avvikelserna från principerna att bidrag inte får generera en vinst och inte ska kunna kumuleras inte är helt berättigade av följande anledningar:

24.

Såsom är fallet i den allmänna budgetordningen (artikel 120.2) bör det i artikel 116.2 specificeras att när det gäller punkt c ska det högsta ekonomiska stöd som kan utbetalas till tredje part av en mottagare fastställas i genomförandebestämmelserna till den allmänna budgetförordningen.

25.

För att garantera överensstämmelse med budgetförordningen för nionde EUF (artikel 97) och den allmänna budgetförordningen (artikel 123) bör ”shall” ersättas med ”must” i artikel 119 i den engelska versionen.

26.

I artikel 124 är det en månad mellan det datum då rapporten om den ekonomiska förvaltningen ska överlämnas och det datum då förslaget till räkenskaper som ska åtfölja rapporten enligt artikel 118.2 ska överlämnas. Såsom revisionsrätten föreslog i yttrande nr 12/2002 (punkt 21 a) borde rapporten överlämnas tillsammans med förslaget till räkenskaper den 31 mars så att bestämmelserna stämmer överens med motsvarande bestämmelser i den allmänna budgetförordningen (artikel 128).

27.

I artikel 129.2 vore det bra om kontoplanen som ska överlämnas till revisionsrätten åtföljdes av de tillämpliga regler och metoder som fastställs i punkt 1.

28.

I artikel 135.1 bör ”så snart som möjligt” ersättas med ”inom högst 15 arbetsdagar”.

29.

I artikel 136.1 bör ”fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen” infogas före ”AVS-EG-partnerskapsavtalet”. Såsom revisionsrätten angav i yttrande nr 12/2002 (punkt 22 a) utgör faktiskt fördraget den rättsliga grunden för ULT-beslutet och för budgetförordningarna för EUF (13). Det kan även vara bra att nämna det interna avtalet som också utgör den rättsliga grunden för budgetförordningen för tionde EUF (14).

30.

I artikel 136.2 hänvisas felaktigt till ”artikel 6”. Korrekt hänvisning är ”artikel 138.4 och 138.5”.

31.

I artikel 149.1 anges att EIB ska fastställa tillämpliga regler och metoder för redovisningen i enlighet med internationella redovisningsstandarder och meddela kommissionen och medlemsstaterna dessa. Artikeln skiljer sig från motsvarande bestämmelser i budgetförordningen för nionde EUF (artikel 125.1) där det fastställs att EIB och kommissionen tillsammans ska fastställa tillämpliga regler och metoder för redovisningen. Såsom anges i punkterna 5 och 6 beklagar revisionsrätten att två separata förvaltningsområden har inrättats, vilket begränsar räckvidden av den ansvarsfrihet som parlamentet beviljar.

32.

I artikel 149.2 är det en månad mellan det datum då en rapport om genomförandet av de transaktioner som finansierats med hjälp av de EUF-medel som EIB förvaltar ska överlämnas och det datum då räkenskaperna ska överlämnas. Såsom revisionsrätten föreslog i yttrande nr 12/2002 (punkt 21 b) bör rapporten överlämnas tillsammans med räkenskaperna senast den 28 februari.

33.

Artikel 150 bör föreskriva att ”EIB:s egna regler” för kontrakt bör stämma överens med de allmänna regler som gäller för förvaltningen av EUF och särskilt AVS-EG-partnerskapsavtalet, det interna avtalet och budgetförordningen (15).