C_2011132SV.01002601.xml

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Årlig tillväxtöversikt: vidareutveckling av EU:s samlade insatser mot krisen”

Den 12 januari 2011 beslutade kommissionen att, i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Årlig tillväxtöversikt: vidareutveckling av EU:s samlade insatser mot krisen”

Den 18 januari 2011 gav kommitténs presidium styrgruppen för Europa 2020-strategin i uppdrag att svara för kommitténs beredning av ärendet.

Med hänsyn till ärendets brådskande karaktär utsågs Michael Smyth till huvudföredragande vid Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011). EESK antog följande yttrande med 164 röster för, 8 röster emot och 7 nedlagda röster:

DEL I: DEN ÅRLIGA TILLVÄXTÖVERSIKTEN FÖRSUMMAR MÖJLIGHETEN ATT LÄGGA FRAM POLITISKA FÖRSLAG SOM DIREKT FOKUSERAR PÅ SMART OCH HÅLLBAR TILLVÄXT FÖR ALLA

1. Kommittén stöder till fullo Europa 2020-strategin och framstegen mot en förhandssamordning av finanspolitiken inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Vi hoppas att de aktuella lagstiftningsförslagen för samordning av den ekonomiska politiken kommer att vara det första steget mot en reell, gemensam ekonomisk politik och en fullständig samordning av skattepolitiken, åtminstone när det gäller länderna inom euroområdet.

2. Kommittén är bekymrad över den oroande utvecklingen i diskussionerna om ekonomisk styrning i EU mot begränsade mellanstatliga förslag som saknar ett tydligt fokus i stället för gemenskapsmetoden.

3. Kommittén vill därför uppmuntra kommissionen att försvara den europeiska integrationen genom att lägga fram djärva, välbalanserade och omfattande förslag som kan bidra till en smart och hållbar tillväxt för alla EU:s medborgare i den nyligen lanserade Europa 2020-strategins anda.

4. Kommittén framhåller i detta sammanhang att den årliga tillväxtöversikten troligen komma att spela en oerhört viktig roll när det gäller att underlätta politiska reformer som omfattar alla, både i medlemsstaterna och på EU-nivå. Kommittén berömmer kommissionen för att ha valt ett omfattande format för den årliga tillväxtöversikten med tio prioriteringar som återfinns under tre huvudrubriker. Syftet är att möjliggöra ingående diskussioner om de aktuella frågorna.

5. Kommittén beklagar emellertid att kommissionen i denna första årliga tillväxtöversikt inte har tagit tillfället i akt att bygga vidare på Europa 2020-andan genom att direkt fokusera på en smart och hållbar tillväxt för alla. I stället fokuserar man snävt på budgetåtstramningar samt förslag beträffande arbetsmarknaden som ofta är obalanserade och inte tar hänsyn till den inre marknadens europeiska dimension och dess framtidsorienterade drivkrafter för tillväxt.

6. Med avseende på budgetåtstramningar beklagar kommittén att förslagen till åtstramningar enbart fokuserar på utgiftssidan, även om de kompletteras med ett förslag om att eventuellt bredda basen för indirekta skatter i vissa medlemsstater. Mot bakgrund av att den pågående statsskuldkrisen har sitt ursprung i en finanskris och det därmed förbundna enorma offentliga finansiella stöd som måste mobiliseras för att rädda sektorn från att orsaka ett fullständigt systemsammanbrott, hade kommittén väntat sig en rad förslag i syfte att förmå finanssektorn att bidra till att de offentliga budgetarna kommer in på ett hållbart spår igen. Vidare är konkreta och ambitiösa förslag i syfte att kontrollera finansmarknaderna en förutsättning för att skapa förtroende och undvika ytterligare turbulens.

7. EESK framhåller att det kommer att vara omöjligt att konsolidera de offentliga budgetarna utan en tillräcklig ekonomisk tillväxt. Vi beklagar att kommissionen inte har stakat ut något tillväxtscenario som maximerar den inre marknadens potential utan i stället koncentrerar sig på en drastisk budgetåtstramning som en förutsättning för tillväxt. Man bör i mycket högre grad fokusera på drivkrafterna för tillväxt, som gör det möjligt för medlemsstaterna att konsolidera sina budgetar samtidigt som de strävar mot en hållbar tillväxt. För att detta ska bli möjligt anser vi att en välavvägd makroekonomisk mix där utbudsorienterad och efterfrågeorienterad ekonomisk politik knyts samman på ett balanserat sätt måste bli en integrerad del av alla framtidsinriktade ekonomiska strategier. Detta skulle även innebära att medlemsstater som har ett överskott i bytesbalansen uppmuntras att inta en expansiv hållning och ta itu med den bristande efterfrågan på hemmaplan.

8. En framåtblickande strategi när det gäller arbetsmarknaderna, pensionsreformer, arbetslöshet och flexicurity bygger på skapandet av hållbara, nya arbetstillfällen genom att utnyttja potentialen hos nya ekonomiska sektorer och ren energi. Den sociala dialogen spelar en avgörande roll i all arbetsmarknadsrelaterad politik. Även de sociala trygghetssystemen är oerhört viktiga i egenskap av sociala och ekonomiska stabilisatorer, eftersom de stöder utveckling och produktivitet, lindrar fattigdom och främjar ekonomisk och social sammanhållning. Alla dessa faktorer är nödvändiga för att allmänheten ska stödja det europeiska projektet. När det gäller en smart och hållbar tillväxt för alla är det viktigt att utgå från dessa centrala institutioner som utgör grunden för den sociala marknadsekonomin i Europa. EESK vill därför framhålla att det är absolut olämpligt att kommissionen riktar förslag till medlemsstaterna som klart påverkar deras system för kollektivavtal och anställningstrygghet.

9. Kommittén anser också att kommissionen bör klargöra sin ståndpunkt vad beträffar kvoter och sluten drift som tynger vissa branscher. Man måste på ett icke-diskriminerande sätt skilja mellan bestämmelser för offentlig verksamhet och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och bestämmelser som skulle kunna utgöra verkliga hinder för den inre marknadens potential. När det gäller handelsbestämmelser måste man även undersöka alla konsekvenser för sysselsättningen inom sektorn och tillämpa subsidiaritetsprincipen för frågor som exempelvis zonindelning och öppethållandetider, som främst bör grundas på lokala, kulturella och klimatmässiga förhållanden.

10. Vi anser dock att EU:s tillväxtmöjligheter genom den inre marknaden inte ägnas tillräcklig uppmärksamhet i den årliga tillväxtöversikten. Den mycket viktiga inremarknadsakten nämns bara i förbigående, och de viktigaste aspekterna, som skulle bidra till en smart och hållbar tillväxt för alla utvecklas inte, som exempelvis EU-patenten, ett europeiskt ”yrkeskort”, EU:s infrastrukturprojekt, gränsöverskridande lån, integrering av hypotekslånemarknader, socialt entreprenörskap och fonder för sociala investeringar.

11. I följande del beskriver kommittén mer detaljerat sina specifika förslag när det gäller de tio punkter som lagts fram av kommissionen, och hoppas därigenom kunna inrikta diskussionerna på de mest brännande frågorna.

1.1 EESK anser att målet är att återskapa balans i statens finanser och samtidigt undvika att efterfrågan minskar. Detta kan nämligen leda till en recession, som i sin tur ger upphov till ytterligare underskott, vilket kan leda till att EU:s ekonomi hamnar i en nedåtgående spiral.

1.2 För att inte målsättningarna för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa ska sättas på spel, rekommenderar EESK att man genomför program för minskning av statsskulden. Detta bör göras på ett sätt som är förenligt med den ekonomiska återhämtningen och de sociala och sysselsättningsrelaterade målsättningarna i Europa 2020-strategin (1).

1.3 Medlemsstaternas skattebas måste breddas, framför allt genom att vi täpper till möjligheterna för skatteparadisen, upphör med skattekonkurrens och vidtar åtgärder för att bekämpa skatteflykt och bedrägerier (2).

1.4 Skattetrycket bör förskjutas till nya intäktskällor, till exempel skatt på finansiella transaktioner, energiskatt, avgifter och skatter för finansinstitut, avgifter på koldioxidutsläpp (under förutsättning att handeln med emissionsrätter omorganiseras), osv. Sådana skatter skulle lätta trycket på de offentliga budgetarna och bidra till en omfördelning av resurserna till hållbara investeringar i realekonomin. Det skulle också bidra till att få fram nya egna medel till EU:s budget (3). Skatten på finansiella transaktioner innebär även att finanssektorn får betala tillbaka en del av det offentliga stödet (4).

1.5 EESK anser dock att det som motvikt till sanktionerna krävs en mycket större europeisk solidaritet vid förvaltningen av de offentliga skulderna (5).

2.1 EESK anser att en välavvägd makroekonomisk mix där utbudsorienterad och efterfrågeorienterad ekonomisk politik knyts samman på ett balanserat sätt måste bli en integrerad del av alla framtidsorienterade ekonomiska strategier. Kommittén framhåller att man måste minska de stora skillnaderna i bytesbalans, och hoppas att samordningen av den europeiska ekonomiska politiken, åtminstone när det gäller länderna i euroområdet, kommer att bli det första steget mot en verklig gemensam ekonomisk politik och en samordning av budgetpolitiken (6).

2.2 EESK framhåller att andra faktorer än priset kan spela en roll när det gäller att skapa makroekonomiska obalanser, exempelvis produktdifferentiering, tekniskt innehåll, produktens kvalitet, kvaliteten på produktrelaterade tjänster (service efter köp) etc. Man bör identifiera vilka variabler som kan utvisa deras nivå och utveckling inom medlemsstaterna i EMU.

2.3 Det är av central vikt för krishanteringen att man för en lämplig lönepolitik. Att anpassa lönetillväxten till den allmänna ekonomiska produktivitetstillväxten i ett land kommer att säkra en ur ett makroekonomiskt perspektiv lämplig balans mellan tillräcklig efterfrågeutveckling och konkurrenskraftiga priser. Arbetsmarknadsparterna måste därför försöka undvika en återhållsamhet i löneökningarna som innebär en rofferipolitik (beggar-thy-neighbour policy) och stämma av lönepolitiken mot produktivitetsutvecklingen (7).

2.4 Om det inom ramen för en närmare samordning av den ekonomiska politiken vid sidan av skattepolitiken och den monetära politiken blir tal om en ökad samordning av lönepolitiken inom euroområdet, måste man respektera arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt – statligt fastställda mål för löneförhandlingarna eller statliga påbud om lönesänkningar är oacceptabla och måste i detta sammanhang avvisas (8).

3.1 EESK anser att det är nödvändigt att arbeta intensivare med att förbereda det finansiella systemet för tiden efter krisen. Systemet ska vara öppet, socialt och etiskt ansvarsfullt, bättre kontrollerat och innovativt. Dess tillväxt ska vara balanserad och förenlig med det övriga ekonomiska systemet och det ska vara inriktat på att skapa mervärde på medellång och lång sikt och hållbar tillväxt (9).

3.2 EESK föreslår att harmoniseringen av de nationella bestämmelserna till skydd för användarna av finansiella produkter och tjänster (konsumenter, företag, osv.) ska underlättas, men utan att medlemsstaternas behörighet att behålla högre nationella krav undergrävs. Man kan även tänka sig att de europeiska tillsynsmyndigheterna (i dag det europeiska systemet för finansiell tillsyn – ESFS) utvidgas med en eller flera konsumentföreträdare som utses av arbetsmarknadens parter och konsumentorganisationerna (10).

3.3 EESK föreslår att uppbyggnaden av ett system för att ta fram finansiell information i vid mening ska uppmuntras genom att man främjar deltagande av många olika aktörer och utarbetande av nya regler som präglas av större öppenhet och effektivitet i värderingsmetoderna, särskilt med avseende på derivat (11).

3.4 EESK föreslår att det nuvarande systemet för självreglering avskaffas, även på internationell nivå. Man bör fortsätta arbetet med samordningen mellan de olika behöriga myndigheterna och samtidigt fastställa stränga regler som gäller för alla och garantera att dessa kommer att tillämpas. EU får inte sky någon möda för att uppnå detta mål i de internationella organen (12).

3.5 Kommittén ställer sig positiv till de lagstiftningsförslag som ska stärka regleringen av och insynen i finansmarknaden och bland annat stärka tillsynen av kreditvärderingsinstitut, företagsstyrning samt bonusar till höga chefer och lönepolitiken (13).

3.6 Kommittén välkomnar förslaget till förordning om blankning och vissa aspekter av kreditswappar som kommer att undanröja motstridiga bestämmelser och skapa klarhet kring detta område på finansmarknaden (14).

3.7 Med tanke på den roll som kreditvärderingsinstituten spelat i den senaste krisen på de globala värdepappers- och finansmarknaderna, välkomnar EESK att ett trestegsprogram har utformats för att reglera den funktion som dessa institut fyller för investerarnas och kundernas räkning. EESK ser positivt på att statsskulder tas upp i det offentliga samråd som nu pågår (15).

3.8 Kommittén föreslår att man regelbundet offentliggör en rapport om övervakningen av statligt stöd, som ger en utförlig bild av åtgärdernas genomförandegrad och bedömer effekterna för marknaderna. Syftet skulle vara att utarbeta en plan för att främja industrisektorn, som behövs för EU:s ekonomiska återhämtning, genom att stärka företagen, särskilt små och medelstora företag, och öka de relevanta sysselsättningsnivåerna (16).

3.9 EESK anser att skattebetalarnas pengar inte återigen bör användas för att täcka bankförluster, och stöder i princip inrättandet av ett harmoniserat nät av nationella ex ante-bankavvecklingsfonder kopplade till en uppsättning samordnade nationella krishanteringsarrangemang. Om man ska inrätta ett fungerande system för bankavvecklingsfonder bör medlemsstaterna helst först måste komma överens om att införa gemensamma metoder och enhetliga regler för att undvika konkurrenssnedvridning.

3.10 Man skulle som ett led i en effektiv europeisk finanspolitik kunna låta en del av bankernas kapital vara offentligt för att få insyn i banksektorn (17).

4.1 Åtgärder behövs när det gäller att få övergångar att löna sig och förbättra tillgången till sysselsättning, särskilt för vissa specifika problemgrupper. Detta bör uppnås genom att man skapar nya arbetstillfällen, minskar de negativa incitamenten till arbete, förbättrar skatte- och bidragssystemen för att det ska löna sig att arbeta och i synnerhet minska skattetrycket för den andra inkomsttagaren i en familj samt genom att säkra tillgången till de tjänster som krävs för att delta på arbetsmarknaden. De som inte kan arbeta måste få tillräckligt inkomststöd (18).

4.2 Kommittén stöder bred tillgång till barnomsorg av hög kvalitet, vilket utgör en möjlighet till förbättrad livskvalitet och till att göra det lättare att förena yrkesliv, privatliv och familjeliv. Dessutom kan man på så vis förstärka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och samtidigt tillförsäkra familjen en högre inkomst (19).

4.3 Eurostat bör fokusera mer på det informella arbetet i samband med specifika nationella förhållanden, vilket kräver åtgärder från medlemsstaterna, samt på kriminella nätverk med koppling till olaglig invandring, vilket skulle motivera ett aktivt rättsligt samarbete inom EU och ge EU en utökad roll, särskilt när det gäller konsekvenser för inre marknaden och konkurrensen. Man bör med hjälp av åtgärder på EU-nivå sporra arbetsmarknadsparterna i medlemsstaterna att inleda nationella och sektorsspecifika projekt med varandra och med myndigheterna för att bekämpa det informella arbetet och minska den informella ekonomin. Arbetsmarknadsparterna skulle även på EU-nivå tillsammans kunna analysera och informera om välfungerande lösningar i de olika medlemsstaterna. Kampen mot svartarbete kräver ett effektivt gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter, övervakning samt information om vilka sanktioner som kan vidtas (20).

4.4 Det är viktigt att inte bara samordna modellerna för uttag av skatter och sociala avgifter på arbete inom EU, utan att också ta med aspekter som rör handeln mellan EU och övriga världen i analysen (21).

5.1 EESK anser att befolkningsprognoser bör analyseras och följas upp på regelbunden basis för att göra det möjligt att i tid anpassa pensionssystemen på ett lämpligt sätt till nya förutsättningar. Dessa prognoser – inklusive framtida offentliga pensionsutgifter – måste dock användas och betraktas med försiktighet, eftersom de kan bygga på många antaganden som är svåra att förutsäga på lång sikt (22).

5.2 Automatiska justeringsmekanismer för pensionsåldern, som antingen grundar sig på en ökad förväntad livslängd eller på demografiska förändringar, har inte EESK:s stöd. De flesta av dessa mekanismer leder automatiskt till en höjning av pensionsåldern i korrelation till ökad förväntad livslängd och andra ekonomiska eller arbetsmarknadsrelaterade parametrar. Denna typ av grundläggande beslut om livsvillkor bör fattas av parlamenten, och inte av datorer, efter en omfattade allmän debatt som inbegriper arbetsmarknadsparterna och andra viktiga aktörer. Dessutom bör de medlemsstater som inför denna mekanism ta hänsyn till att även om den minskar allmänhetens motstånd mot reformer, kan den i frånvaro av reella sysselsättningsmöjligheter för äldre arbetstagare överföra ansvaret för ekonomiskt stöd till dessa arbetstagare till andra socialpolitiska pelare. Om denna mekanism införs i pensionssystemen utan vidare för att göra dem tillräckliga och långsiktigt bärkraftiga, kan resultatet alltså ändå bli ett misslyckande med att uppnå de utlovade fördelarna. En höjd faktisk pensionsålder får inte vara en separat åtgärd utan bör kompletteras med åtgärder för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för dem som närmar sig pensionen (23).

5.3 EESK stöder främjandet av förvärvsfrekvensen bland äldre arbetstagare men anser att om man vill motverka förtida pension krävs det en ingående diskussion om ramvillkor, räckvidd, politiskt stöd m.m. om man inte vill skapa nya sociala problem för äldre personer (24).

5.4 Kommittén betvivlar att enbart en höjning av den lagstadgade pensionsåldern kan lösa problem som beror på de demografiska utmaningarna. EESK anser snarare att detta skulle kunna leda till att miljontals äldre, särskilt kvinnor, hamnar under fattigdomsgränsen. Det som behövs är en höjning av den faktiska pensionsåldern genom initiativ som uppmuntrar till förlängt arbetsliv vid sidan av effektiv tillväxt och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Endast en politik som syftar till ”aktivt åldrande” och ökat deltagande i utbildning och livslångt lärande kan på ett hållbart sätt främja sysselsättningsgraden bland äldre människor som lämnar arbetslivet tidigt på grund av hälsoproblem, intensivt arbete, tidig uppsägning och brist på möjligheter till utbildning eller till återinträde på arbetsmarknaden. Dessutom visar erfarenheterna från vissa medlemsstater att en höjd lagstadgad pensionsålder kan öka trycket på andra pelare i det sociala trygghetssystemet, t.ex. invaliditetspension och minimiinkomst, vilket kan innebära att framstegen mot sundare offentliga finanser försenas. Vid sidan av livslångt lärande, aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ekonomiska incitament till fortsatt yrkesverksamhet, även för egenföretagare, och förändrade attityder inom företagen måste även följande åtgärder främjas för att erbjuda äldre arbetstagare nya alternativ:

5.5 EESK anser att obligatoriska fördelningssystem även fortsättningsvis måste ha en grundläggande roll när det gäller att säkra framtida pensioner. Dessa system måste därför ägnas särskild uppmärksamhet, så att den trend med minskade ersättningsnivåer som noterats i många EU-länder kan vändas (26).

5.6 EESK noterar att det finns möjlighet att det växer fram ytterligare individuella, frivilliga och privata pensionssystem vid sidan av de nuvarande systemen. Mot bakgrund av detta skulle man kunna undersöka möjligheten till garantier på europeisk nivå så att de även inbegriper gränsarbetare. De privata pensionssystemen i vissa länder kräver särskild uppmärksamhet, eftersom de framtida pensionerna beräknas med utgångspunkt i den individuella inkomsten och den förväntade livslängden, vilket är särskilt negativt för kvinnorna (27).

5.7 Kommittén uppmanar kommissionen att se över direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut för att se till att

5.8 Det är mycket viktigt med en övervakning av pensionssystemens generella utgiftsnivå. Det gällande regelverket skulle kunna kompletteras med övervakning och rapportering om implicita pensionsförpliktelser med användning av en godkänd metod. Man bör överväga att göra en översyn av stabilitets- och tillväxtpaktens regler i syfte att säkerställa en tillbörlig återspegling av resultaten av de reformer (inbegripet övergången från ett fullständigt fördelningssystem till ett delvis fonderat pensionssystem) som leder till sådana förändringar i pensionssystemens finansiering som ökar de explicita förpliktelserna och minskar de implicita. Om detta sker skulle de reformer som syftar till att hitta lösningar på problemen med långsiktig bärkraft inte tyngas på kort sikt på grund av högre explicit offentlig skuld. Att främja reformer som i dag förefaller effektiva på basis av prognoser för 2060 kan emellertid leda till att man missar målet om tillräckliga och bärkraftiga pensioner. EESK rekommenderar att obligatoriska fördelningssystem kompletteras med buffertfonder från fall till fall i syfte att undvika de risker som snabba justeringar innebär för de mest utsatta grupperna (29).

6.1 EESK anser att aktivering framför allt ska ske genom att arbetsförmedlingarna ställer effektiva tjänster till de arbetssökandes förfogande och i mindre utsträckning genom så kallade incitament i arbetslöshetsunderstöden. Just i kristider anser EESK att skärpta krav inom arbetslöshetsförsäkringen är onödiga. Det stora problemet på arbetsmarknaderna i dag, med rekordarbetslöshet, är inte bristen på arbetskraft generellt sett utan bristen på kvalificerad arbetskraft i vissa medlemsstater samt den massiva bristen på tillgängliga arbetstillfällen. Större hänsyn måste tas till utvecklingen av en intelligent efterfrågepolitik, som främjar framtida tillväxt och innovation och bidrar till nya arbetstillfällen (30).

6.2 Sociala förmåner bör betraktas som en produktiv investering som alla drar nytta av. Arbetslöshetsersättning kombinerad med en aktiv arbetsmarknadspolitik stabiliserar ekonomin och främjar en aktiv anpassning till förändringar genom kompetensutveckling, effektiv arbetsförmedling och omskolning. Man bör vara försiktig med åtgärder som syftar till att fastställa strängare kriterier för arbetslöshetsförsäkringen. Risken är att man ytterligare försvårar situationen för marginaliserade människor, vilket utgör ett allvarligt hinder för (åter)integreringen på arbetsmarknaden. En sådan utslagningspolitik kan medföra att en förskjutning sker till andra delar av de sociala trygghetssystemen, till exempel vad gäller socialt bistånd eller ersättning vid arbetsoförmåga, vilket inte är önskvärt (31).

6.3 Arbete är inte nödvändigtvis det bästa skyddet mot fattigdom, och de sysselsättningsskapande åtgärderna bör därför inriktas på att tillhandahålla säkrare arbeten med en skälig lön. Det är av största vikt att se till att arbete blir ett attraktivt alternativ och ett alternativ som lönar sig för alla, inbegripet missgynnade personer, dvs. finna en fungerande balans mellan skattesystemen och de sociala trygghetssystemen (32).

6.4 Interventionsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) utvidgades med rätta i syfte att stödja arbetstagare som sagts upp till följd av den pågående globala ekonomiska krisen (33).

6.5 EESK stödde satsningarna i Prag vid sysselsättningstoppmötet i fråga om att finna handlingslinjer som kan genomföras på nationell och europeisk nivå med utgångspunkt i en social dialog för att skapa sysselsättning och vidta nödvändiga åtgärder för att stimulera efterfrågan (34).

6.6 Kommittén har betonat vikten av att stimulera företagande och företagarandan för att främja den ekonomiska tillväxt som behövs för att bevara den europeiska sociala modellen. Åtskillnad bör göras mellan verkligt företagande och ekonomiskt beroende egenföretagande. I många fall är omvandlingen till ekonomiskt beroende egenföretagare inte frivillig, utan påtvingad av yttre skäl, exempelvis externalisering av produktionen eller omvandlingen av ett företag med påföljande uppsägning av arbetskontrakten (35).

6.7 De sociala trygghetssystemen bidrog inte bara till att skydda EU-medborgarna från finanskrisens allvarligaste konsekvenser utan även till att balansera och stabilisera ekonomin. Genom att det saknas ambitiösa samordningsstrategier kan dessa system komma att äventyras, bland annat genom vissa medlemsstaters konkurrenstaktik som går ut på att genom en sänkning av de sociala utgifterna locka till sig kapital från utländska investerare. Denna tendens, som redan finns på skatte- och löneområdet, håller på att breda ut sig även på det sociala området (36).

6.8 Kommittén ställde sig positiv till att många EU-länder i inledningen av krisen på arbetsmarknaden införde offentligt stödda verktyg för att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik, för att anställda i stället för att bli uppsagda ska kunna stanna kvar i företaget och få vidareutbildning Att använda sådana modeller, som gör det möjligt för företagen att behålla anställda under krisen och att kombinera robusta inkomststöd med minskad arbetstid, är ett mycket mer intelligent sätt att bemästra krisen än att man helt enkelt säger upp kvalificerade anställda så fort orderingången börjar minska. Detta är ju också ett sätt att se till att det finns tillräckligt många utbildade specialister när ekonomin återhämtar sig. Man borde skapa sådana modeller också i de EU-länder där de inte finns i dag. De borde absolut också utvidgas till anställda med icke-standardiserade anställningsavtal (37).

7.1 Flexicurity får inte uppfattas som åtgärder för att lättare kunna avskeda anställda eller för att försvaga den sociala tryggheten generellt eller skyddet för arbetslösa i synnerhet. Åtgärder som förbättrar tryggheten i flexicuritybegreppet är en fråga som bör få högsta prioritet (38).

7.2 Användningen av modeller med förkortad arbetstid visar att flexibiliteten på arbetsmarknaden i de flesta EU-länderna är tillräcklig för att företagen ska kunna reagera på kort sikt vid minskad orderingång. Det finns inte någon som helst reell grund för uppmaningar om att minska anställningstryggheten (39).

7.3 Arbetsmarknadsförändringarna har lett till en ökad andel deltids- och visstidsanställningar. Dessa typer av sysselsättning kan ha bidragit till att göra det lättare att komma in på arbetsmarknaden och ökat sysselsättningsgraden i Europa. Men visstidsanställda arbetstagare tenderar att inte vara lika produktiva, arbetsgivarna bekostar i mindre utsträckning deras fortbildning och de råkar oftare ut för arbetsrelaterade olyckor. Det finns även en risk för att de fastnar i visstidsanställningar. Nya risker bör beaktas och övergångar belönas vid tillämpningen av flexicurity, men man bör inte systematiskt frångå fasta anställningsavtal. EU:s arbetsmarknadsparter har efterlyst tillräcklig trygghet för arbetstagare inom alla anställningsformer (40).

7.4 Flexicurity kan endast tjäna sitt syfte om de anställda har en god utbildningsnivå. Det finns ett nära samband mellan nytt kunnande och skapandet av nya arbetstillfällen. Företagen förväntas göra fortgående investeringar i utbildningen av sina anställda. Det kommer an på varje enskild anställd att fortlöpande vidareutbilda sig (41).

7.5 En sysselsättningsstrategi som syftar till att skapa en hållbar ekonomi kan grundas på kunskap och erfarenheter som redan är väl utvecklade i medlemsstaterna. Dessa fördelar bör främjas av EU, som behöver kvalificerade arbeten. Medlemsstaterna bör följaktligen investera mer i sina system för utbildning och vidareutbildning, och bland annat främja vetenskap, teknik och ingenjörsvetenskap. De nuvarande offentliga investeringarna i utbildning är helt otillräckliga. Investeringarna bör ingå i en sammanhållen strategi för livslångt lärande (42).

7.6 När det gäller tillfälliga åtgärder på arbetsmarknaden är det viktigt att det finns bestämmelser som säkerställer att tillfälligt anställda får adekvat utbildning särskilt i fråga om hälso- och säkerhetsnormer på arbetsplatsen och dessutom har en garanterad lönenivå (43).

7.7 Det är angeläget och grundläggande att man för en politik som syftar till att locka ungdomar att studera tekniska och vetenskapliga ämnen på alla skol- och utbildningsnivåer, för att upprätthålla värdet i produktionsverksamheten som nedvärderats i förhållande till finans- och spekulationsverksamhet (44).

7.8 Kommittén välkomnar det initiativ från kommissionen som har till syfte att främja validering av icke-formellt lärande och göra det lättare att visa att man har förvärvat färdigheter utanför det formella utbildningssystemet (till exempel med hjälp av ett Europeiskt färdighetspass).

7.9 EESK efterlyser en bättre professionell hantering i fråga om innovation på utbildningsområdet. En förbättring av EU:s olika utbildningssystem är en förutsättning för ökad anställbarhet och minskade orättvisor. De institutionella förändringarna på utbildningsområdet går inte så fort som samhället skulle behöva. Institutionerna måste ta hänsyn till behovet av en stark koppling mellan förändringar, innovation och utbildning (45).

7.10 EESK anser att utbildning återigen måste bli en del av det verkliga livet och att utbildningen i högre grad måste motsvara både allmänhetens behov och vanorna hos den nya generationen inlärare (46).

7.11 EESK stöder inrättandet av europeiska sektorsspecifika råd för sysselsättning och färdigheter med deltagande av aktörerna för hanteringen av sektorsspecifika förändringar och för att förutse behov av sysselsättning och färdigheter och anpassa färdigheter till utbud och efterfrågan (47).

7.12 De sektorsspecifika råden på europeisk nivå skulle kunna fungera som ett stöd vid hanteringen av förändringar inom sektorerna och bidra till att uppfylla målen för initiativet ”Ny kompetens – nya arbetstillfällen” samt att de vore ändamålsenliga vid framtida beslut om sektorsspecifika förändringar på europeisk nivå (48).

8.1 En dynamisk inre marknad är både en förutsättning och ett stöd för en framgångsrik EU 2020-strategi. EESK uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta de nödvändiga viktiga och avgörande åtgärderna för att fullborda inre marknaden och samtidigt värna om och vidareutveckla ekonomiska standarder, sociala standarder och miljöstandarder. EESK anser att särskilda bestämmelserna för egenföretagare skyddar konsumenterna och håller såväl den europeiska inre marknaden som de internationella marknaderna funktionsdugliga samt förhindrar marknadsstörningar, särskilt sådana som ledde till den internationella finanskrisen (49).

8.2 Det är viktigt att tjänstedirektivet genomförs helt i enlighet med andan och reglerna på inre marknaden. Det krävs effektiva och tydliga nationella tillämpningsföreskrifter för att direktivet om utstationering av arbetstagare ska kunna tillämpas korrekt, och för att målen i det, nämligen rättvis konkurrens mellan företag, respekt för arbetstagarnas rättigheter och undvikande av social dumpning, ska kunna uppnås (50).

8.3 Den viktiga roll som tjänstesektorn spelar för den ekonomiska och sociala utvecklingen måste erkännas snarast möjligt. Prioriteringar bör fastställas, i följande ordning:

8.4 Konsumentskyddsfrågorna måste spela större roll i diskussionen om inre marknaden för tjänster. Den osäkerhet som kan konstateras i fråga om det rättsliga läget vid tillhandahållandet gränsöverskridande tjänster måste mötas med en informationsstrategi på nationell nivå och EU-nivå. Kraven på säkra uppgifter om tjänster och leverantörer bör inte underskattas (52).

8.5 Vad gäller detaljhandeln är det viktigt att kommersiell framgång inte bestraffas, förutom om det förekommer praxis som är oförenlig med fullbordandet av den inre marknaden, t.ex. när det finns klara och tydliga bevis på missbruk av marknadskrafterna eller på skada för konsumenter i strid mot artikel 81 i EU-fördraget (53).

8.6 När det gäller den europeiska lagstiftningen om skydd av immateriella rättigheter stöder kommittén inrättandet av ett europeiskt observationscentrum för varumärkesförfalskning och piratkopiering som ska sammanställa och sprida värdefull information om varumärkesförfalskarnas hantering och utgöra ett särskilt stöd för de små och medelstora företagen. Kommissionen borde regelbundet ge ut en rapport om de uppgifter som insamlats av observationscentrumet och om dess verksamhet (54).

8.7 EESK avvisar alla särskilda bestämmelser för utövandet av upphovsrätt på internet (av det slag som har införts i lagstiftningen i flera medlemsstater) som gör intrång i privatlivet. Vi förordar i stället aktiva utbildningsinsatser för konsumenter, särskilt ungdomar (55).

8.8 Kommittén förordar ett harmoniserat system för registrering av upphovsrätten och närstående rättigheter – främst för verk av okända upphovsmän – som regelbundet uppdateras så att det blir lätt att hitta de olika upphovsmännen. I systemet skulle verkets natur och titel och de olika rättighetsinnehavarna anges. Vi ber kommissionen att undersöka om en sådan lösning går att genomföra (56).

8.9 Kommittén upprepar att man i samtliga medlemsstater bör inrätta och effektivt genomföra EU-patentet (57).

8.10 Den globala dimensionen av inre marknaden kräver ytterligare gemensamma insatser. En välbetänkt europeisk handlingsplan bör syfta till att

8.11 Det finns fortfarande hinder för utvecklingen av digital leverans som bör undersökas ingående så att man kan hitta lösningar som gör att europeiska leverantörer av företagstjänster kan bli aggressivare och öka sin expansion utanför EU:s gränser. Sådana hinder kan handla om brister i standardisering och driftskompatibilitet, i förtroende och säkerhet inom e-handeln, bristande investeringar i fast och mobil bredbandsinfrastruktur och den fortfarande alltför låga IKT-nivån inom små och medelstora företag (59).

8.12 Man bör ta itu med de allvarliga hindren för e-integration, genom att fokusera på höghastighetsuppkoppling, kompetensutveckling inom IKT samt IKT-produkter och IKT-tjänster som uppfyller behoven hos en åldrande befolkning och hos människor med funktionshinder. Kommittén rekommenderar också att man uppmuntrar och stöder IKT-produkter och IKT-tjänster som bygger på öppen källkod, att man uttryckligen tar med Galileoprogrammet i den digitala agendan, påskyndar utvecklingen och tillgången till användbart material och användbara tjänster på nätet samt säkerställer att personuppgifter är skyddade och lagras på ett säkert sätt (60).

8.13 Medlemsstaterna måste utveckla egna kraftfulla och nationella FoU-program på områdena IKT och FET, så att de kan bli starka partner i ett samarbete på europeisk och internationell nivå. En större andel av strukturfonderna bör användas för detta syfte (61).

8.14 Vad gäller små och medelstora företag upprepar kommittén sina förslag till en ambitiös Small Business Act för Europa, inbegripet följande:

8.15 Kommittén föreslår att det inrättas en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (63) så att man i medlemsstaterna får till stånd förenklade och rättvisa beskattningsmetoder som är öppna för insyn. Det är också viktigt att utöka samarbetet och samordningen inom bolagsbeskattningen (64).

8.16 EESK framhåller behovet av att införa ett enkelt och harmoniserat system för indirekt beskattning som innebär färre administrativa bördor, skapar uppenbara fördelar för företag och medborgare, garanterar en rättvis beskattning, säkrar intäkter för de offentliga finanserna, minskar riskerna för skattebedrägerier och bidrar till den inre marknadens utveckling och fullbordande (65).

8.17 I fråga om mervärdesskattebedrägerier noterar EESK att motståndet mot förändringar har fått negativa effekter på medlemsstaternas och EU:s finanser – särintressen sätts framför det gemensamma bästa (66).

9.1 Kommissionens förslag att locka mer privat kapital för att finansiera tillväxten med privata investeringar är en aning försiktiga. Vid en tidpunkt då de flesta medlemsstaternas offentliga finanser antingen är mycket ansträngda eller har fått utstå nedskärningar bör behovet att finna alternativa finansieringskällor för att stimulera tillväxten prioriteras mycket högre. Förslaget om att införa europeiska projektobligationer skulle bidra till vissa viktiga infrastrukturinvesteringar, men det bör också göras en mer systematisk satsning på att mobilisera investeringar från de europeiska pensionsfonderna. Detta kan uppnås genom att man uppmuntrar medlemsstaterna att stimulera pensionsfonderna att investera i och samfinansiera nationella infrastrukturer.

9.2 Genom att låta EIB utfärda euroobligationer, eller snarare EU-obligationer som omfattar samtliga 27 medlemsstater, skulle den offentliga sektorn kunna tillföras nytt kapital utan att vara helt beroende av den privata finanssektorn. Finansiella resurser bör komma från tidigare led, t.ex. från tjänstepensionsinstitut, så att EIB blir en kontaktpunkt mellan dessa kapitalresurser och investeringarna. Euroobligationer är också ett tänkbart instrument för långsiktigt privat sparande. Kommittén välkomnar ett snabbt införande av projektobligationerna, men de kan inte utgöra ett alternativ till eller en ersättning för euroobligationerna (67).

9.3 När det gäller finansieringsstrukturerna för små och medelstora företag i den aktuella ekonomiska situationen välkomnas förslaget om att liberalisera riskkapitalfonderna så att de kan verka i hela unionen. Detta steg borde ha tagits för länge sedan. Man bör också se på möjligheter att öka tillgången till riskfinansiering i takt med att den europeiska marknaden utvidgas. Inrättandet av regionala miniplattformar som samordnas genom ett europeiskt nätverk skulle t.ex. innebära att det skapas ett nytt verktyg som skulle kunna användas för att anskaffa kapital till småföretag. Detta skulle stimulera till ytterligare riskkapital och finansiering genom företagsänglar. Det skulle också hjälpa små riskkapitalister att bistå mindre företag (68).

9.4 Det erkänns allmänt att marknaden misslyckats med att tillhandahålla kapital för det inledande skedet för innovativa nystartade företag och unga företag. Försök att rätta till detta genom initiativ som t.ex. företagsänglar och såddinvesteringar har hjälpt, men forskningscentrum och universitet över hela Europa har fortfarande svårigheter när det gäller att överföra kunskaper till marknaden. Efterfrågan på sådant tidigt kapital växer, men tillgången är tämligen oförändrad. Större satsningar borde göras på att uppmuntra enskilda och institutioner med mycket kapital att bidra mer till riskfinansieringen för nyetablerade teknikbaserade företag och prototypverksamhet.

9.5 Man bör verka för att hjälpa småföretagen på ett konkret sätt, t.ex. genom medling, skattelättnader, betalningar i tid och åtgärder för att underlätta en snabb tilldelning av finansiella medel genom undantag för statligt stöd, särskilt i de sektorer som är mest utsatta för globaliseringen och fortsatta effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen (69).

10.1 Åtgärderna i tredje energipaketet måste genomföras för att skapa en verklig energimarknad baserad på samarbete mellan staterna, utökad sammankoppling mellan näten, förbättrad samordning mellan leverantörerna och en förstärkning av de nationella tillsynsmyndigheternas roll (70).

10.2 Energieffektivitet är föregångaren till det teknologiska språng som kommer att möjliggöra övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Framsteg har gjorts, men medlemsstaterna måste göra mer för att utveckla de förnybara källorna i sina investeringsplaner, för att se till att de företag inom den privata sektorn som ägnar sig åt tillhandahållande av produkter och tjänster relaterade till ökad energieffektivitet får ett korrekt och stabilt ramverk av bestämmelser och stimulansåtgärder att förhålla sig till (71).

10.3 Kommittén överlämnade den 4 februari 2011 ett förslag till rådet (energi) om upprättande av energieffektivitetsmål för särskilda nyckelsektorer som transporter och byggindustrin, inklusive t.ex. följande åtgärder:

10.4 Kommittén erinrar om att byggnader, som står för 40 % av Europeiska unionens energiefterfrågan, är den största enskilda posten för energiförbrukning. Så mycket som halva potentialen för energieffektivitetsvinster kan förverkligas inom byggnadssektorn och till en negativ ekonomisk kostnad. Sådana besparingar kan i sig själva innebära att EU:s åtaganden enligt Kyotoprotokollet fullgörs. Dessutom kan energibesparingarna åstadkommas genom utnyttjande av befintlig teknik. Ökad energiprestanda för byggnader har enbart positiva effekter, i och med att nyttiga jobb skapas och de löpande kostnaderna minskar samtidigt som komforten ökar och miljön gynnas. Detta bör få högsta prioritet för EU. Kommittén inser också betydelsen av nya och mer utvecklade basmaterial i hushållsapparater och kontorsutrustning samt inom andra sektorer, t.ex. energi och transporter (72).

10.5 De energiintensiva industrierna bör bidra till att energi- och klimatpolitikens mål uppfylls. Därför måste de energi- och miljöpolitiska instrumenten noga gås igenom och utformas med hänsyn till hur de påverkar dessa industriers konkurrenskraft (73).

10.6 Det faktum att många glas- och keramikprodukter har utmärkt miljöprestanda (isoleringsmaterial, tvåglasfönster osv.) bör vara ett energibesparande riktmärke för EU:s byggnadsindustri. Dessutom bör denna teknik inbegripas i all planerad tekniköverföring till de länder utanför EU som har en hög energibesparingspotential (74).

10.7 Kommittén föreslår att man inom ramen för dagens kris och med långsiktig hållbarhet som målsättning bör undersöka om det räcker med de bestämmelser som tillämpas i dag (telekommunikation, post, elektricitet) för att undvika en försämrad kvalitet på de tjänster som tillhandahålls och en utveckling som kännetecknas av ökat utanförskap, växande klyftor mellan olika samhällsgrupper och ökad fattigdom eller om fler områden behöver präglas av ”en hög nivå av kvalitet, säkerhet och tillgänglighet, likabehandling samt främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter” i linje med de gemenskapsprinciper som anges i protokoll 26 som utgör bilaga till Lissabonfördraget (75).

10.8 Genomförbarhetsstudier bör göras om huruvida en energitjänst av allmänt intresse på EU-nivå skulle kunna införas för den gemensamma energipolitiken. Det är dock nödvändigt att konstatera att EU-institutionerna och de nationella regeringarna eller medlemsstaterna i ett trängt läge mellan nationella särdrag och ett gemensamt behov av att bygga upp en europeisk inre marknad har svårt att vänja sig vid tanken på gemenskapstjänster av allmänt intresse (ekonomiska eller icke-ekonomiska). Därmed har tanken på att införa europeiska energitjänster ännu inte fått något positivt mottagande bland beslutsfattarna. Trots detta är gemenskapstjänster av allmänt intresse nödvändiga för att Europa även i fortsättningen ska kunna byggas tillsammans. Sådana tjänster skulle avspegla europeisk solidaritet i ett läge då unionen står inför utmaningar. Ett ”sammankopplat europeiskt elnät” måste upprättas, liksom gemensamma projekt och strukturer för planering och hantering. Elnätet måste vara anpassat för intelligent styrning och användning på alla nivåer så att man kan optimera balansen mellan utbud och efterfrågan (76).

10.9 De energiintensiva industrierna behöver en trygg energiförsörjning baserad på en passande europeisk energisammansättning, som inte utesluter några energikällor (kol, förnybar energi, kärnkraft) utan bygger på en effektiv konkurrens på el- och gasmarknaderna och leder till rimliga priser för energiförsörjningen. Den nationella energipolitikens intressen bör i högre grad ingå i ett integrerat europeiskt koncept, eftersom energimarknaden hittills inte har lyckats hålla takten med inre marknaden för industrivaror. Trots vissa medlemsstaters beslut att avstå från att utnyttja kärnkraft innebär ett bevarande i EU av elproduktion baserad på fission även att man måste bevara kunskapen om denna teknik i Europa. Det säger sig självt att en fortsätt användning av kärnkraft förutsätter en hög säkerhetsnivå och välutbildad personal (77).

10.10 När det gäller utvecklingen av EU-omfattande standarder för energieffektiva produkter vill kommittén peka på kommissionens olika initiativ, t.ex. Energy Star-förordningen, vars normer har blivit obligatoriska för upphandling av kontorsmateriel, harmoniserade standarder för mätning av energiförbrukning i befintliga byggnader, och de större befogenheter som de nationella tillsynsmyndigheterna får på energieffektivitetsområdet. Kommittén menar att de frivilliga avtal som kan ingås med de nationella aktörerna är värdefulla, men i de avtal som godkänts bör det tydligt framgå att tvingande bestämmelser tillämpas om målen inte uppfylls (78).

10.11 Mot den bakgrunden anser kommittén att följderna för fattigare hushåll och sårbara grupper måste utvärderas noggrant, och politiken i EU och medlemsstaterna måste utformas med tanke på dessa människor. Sådana hushåll bör prioriteras i fråga om stöd till åtgärder för energieffektivitet (79).

10.12 Kommittén stöder de ansträngningar som gjorts för att skapa effektiv intermodalitet och för att optimera de olika transportformerna och skapa nätverk mellan dem, i syfte att åstadkomma ett integrerat transportsystem och göra transporterna så smidiga som möjligt (80).

10.13 Transportsektorn är beroende av fossila bränslen, vilket får konsekvenser såväl för utsläppen som för en trygg och oberoende energiförsörjning. Resurserna är begränsade, och detta gäller i synnerhet oljan. Kommittén anser därför att EU:s framtida transportpolitik bör ha följande fyra huvudmål (samtidigt som sektorns konkurrenskraft bevaras inom ramen för 2020-strategin): främjande av transportformer med låga koldioxidutsläpp, energieffektivitet, trygg och oberoende energiförsörjning samt en minskning av trafikstockningarna (81).

10.14 De största utmaningar som måste mötas och integreras i en hållbar transportpolitik är den ökande urbaniseringen och kravet på bekväma dagliga transporter, skyddandet av folkhälsan (vilket kräver minskade utsläpp av miljöfarliga ämnen och växthusgaser), bevarandet av en handelsekonomi, men med minskade utsläpp, fastställandet av homogena områden för att skapa en verklig integrerad transportpolitik samt medborgarnas och de ekonomiska aktörernas förståelse för och medverkan till genomförandet av ny politik och nya beteenden i fråga om rörligheten (82).

10.15 Kommittén har också stött EU-initiativ för rena och energieffektiva fordon och rekommenderat ytterligare åtgärder. Kommittén betonar att det råder hård konkurrens mellan branschens aktörer inom motorindustri, batteriindustri och energiförsörjning när det handlar om att utveckla bästa möjliga teknik till konkurrenskraftiga priser. Denna konkurrens är i sig en stark drivkraft bakom innovation och bör därför inte hindras, men marknadsincitament behövs för att beslutsamt ta steget mot nästa generation av laddhybrider och rena elfordon (83).

Bryssel den 15 mars 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON

(2) Se EESK:s broschyr Ett program för Europa: det civila samhällets förslag, CESE 593/2009, Fiche 1, punkt 2.

(8) Se EESK:s yttrande om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Förstärkt samordning av den ekonomiska politiken för stabilitet, tillväxt och nya arbetstillfällen: Verktyg för en kraftfullare ekonomisk styrning i EU, EUT C 107, 6.4.2011, 7.

(9) Se EESK:s yttrande om Efter krisen: Ett nytt finansiellt system på den inre marknaden, EUT C 48, 15.2.2011, s. 38.

(10) Se EESK:s yttrande om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT C 54, 19.2.2011, s. 37.

(14) Se EESK:s yttrande om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om blankning och vissa aspekter av kreditswappar, EUT C 84, 17.3.2011, s. 34.

(16) Se EESK:s yttrande om Rapport från kommissionen – Rapport om konkurrenspolitiken 2009, EUT C 84, 17.3.2011, s. 7.

(20) Se EESK:s yttrande om Grönbok – En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar, EUT C 175, 27.7.2007, s. 65.

(21) EESK:s yttrande om De olika nationella skattelagstiftningarnas inverkan på den industriella omvandlingen, EUT C 120, 16.5.2008, s. 51.

(22) Se EESK:s yttrande om Grönbok med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU, EUT C 84, 17.3.2011, s. 38.

(27) CESE 72/2011 och EESK:s yttrande om En färdplan för jämställdhet (2006–2010) och en uppföljningsstrategi, EUT C 354, 28.12.2010, s. 1.

(28) Se EESK:s yttrande om ”Private equity-fonders, hedgefonders och statliga investeringsfonders inverkan på den industriella omvandlingen i Europa”, EUT C 128, 18.5.2010, s. 56.

(30) Se EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020”, EUT C 21, 21.1.2011, s. 66.

(33) Se EESK:s yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1927/2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter”, EUT C 228, 22.9.2009, s. 103.

(35) Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Främja entreprenörstänkande genom utbildning och lärande”, EUT C 309, 16.12.2006, s. 110, samt EESK:s yttrande om ”Nya utvecklingstendenser när det gäller egenföretagare: särfallet med ekonomiskt beroende egenföretagande”, EUT C 18, 19.1.2011, s. 44.

(40) Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Gemensamma principer för ’flexicurity’: Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet”, EUT C 211, 19.8.2008, s. 48.

(42) Se EESK:s yttrande om ”Effekter på sysselsättningen av industriella omvandlingar orsakade av ekologiska, energirelaterade och klimatrelaterade utmaningar”, EUT C 44, 11.2.2011, s. 40.

(45) Se EESK:s yttrande om ”Anpassning av kompetens till behoven inom branscher och tjänster i omvandling – bidrag till ett eventuellt inrättande av sektorsspecifika sysselsättnings- och kompetensråd på europeisk nivå”, EUT C 347, 18.12.2010, s. 1.

(52) Se EESK:s yttrande om ”Inre marknaden för tjänster – arbetsmarknads- och konsumentskyddskrav”, EUT C 175, 27.07.2007, s. 14.

(53) Se EESK:s yttrande om ”Utvecklingen av den storskaliga detaljhandeln och dess konsekvenser för leverantörer och konsumenter”, EUT C 175, 28.7.2009, s. 57.

(54) Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om att stärka säkerställandet av skydd för immateriella rättigheter på den inre marknaden”, EUT C 18, 19.01.2011, s. 105.

(59) Se EESK:s yttrande om ”Tjänstesektorn och EU:s tillverkningsindustri: Ömsesidig påverkan och effekter på sysselsättning, konkurrenskraft och produktivitet”, EUT C 318, 23.12.2006, s. 26.

(60) EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: En digital agenda för Europa”, EUT C 54, 19.2.2011, s. 58.

(61) Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Nya horisonter för IKT – en strategi för framtida och ny teknik i Europa”, EUT C 255, 22.9.2010, s.54.

(62) EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Tänk småskaligt först – En ’Small Business Act’ för Europa”, EUT C 182, 4.8.2009, s. 30.

(63) Jfr kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande om ”Genomförande av gemenskapens program för ökad tillväxt och sysselsättning och förbättrad konkurrenskraft för EU:s näringsliv: Framstegen under 2006 och de kommande stegen på vägen mot ett förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas” (KOM(2007) 223 slutlig, 2.5.2007).

(65) Se EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, när det gäller varaktigheten för skyldigheten att efterleva miniminivån på normalskattesatsen”, EUT C 51, 17.2.2011, s. 67.

(66) Se EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets förordning om administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt”, EUT C 347, 18.12.2010, s. 73.

(68) EESK:s yttrande om ”Finansieringsstrukturer för små och medelstora företag i den nuvarande finansiella situationen”, EUT C 48, 15.2.2011, s. 33.

(69) Se EESK:s yttrande om ”Hur kan man stödja små och medelstora företag i anpassningen till globala marknadsförändringar?”, EUT C 255, 22.9.2010, s. 24.

(70) Se EESK:s yttrande om ”Energifattigdom mot bakgrund av avregleringen och den ekonomiska krisen”, EUT C 44, 11.2.2011, s. 53.

(72) EESK:s yttrande om ”Konsekvenserna av dagens utveckling på energimarknaderna för de industriella förädlingskedjorna i Europa”, EUT C 77, 31.3.2009, s. 88.

(74) Se EESK:s yttrande om ”Den europeiska glas- och keramikindustrins konkurrenskraft, särskilt i förhållande till EU:s klimat- och energipaket”, EUT C 317, 23.12.2009, s. 7.

(75) Se EESK:s yttrande om ”Vilka tjänster av allmänt intresse behöver vi för att bemöta krisen?”, EUT C 48, 15.2.2011, s. 77.

(76) Se EESK:s yttrande om ”Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse: Hur bör ansvaret fördelas mellan EU och medlemsstaterna?” EUT C 128, 18.5.2010, s. 65.

(78) Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om en första granskning av de nationella energieffektivitetsplanerna enligt direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster – Gemensamma insatser för energieffektivitet”, EUT C 77, 31.3.2009, s. 54.

(80) Se EESK:s yttrande om ”Den europeiska transportpolitiken inom ramen för Lissabonstrategin efter 2010 och strategin för hållbar utveckling”, EUT C 354, 28.12.2010, s. 23.