6.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/46

1.1

I en värld där många inte får tillräckligt med mat och där resurserna är begränsade anser EESK att det är synnerligen viktigt att frågan om att förhindra och minska livsmedelsförlusterna och livsmedelssvinnet får en framträdande plats på den politiska dagordningen. Kommittén gläder sig över Europaparlamentets engagemang och de initiativ som kommissionen nyligen tagit på detta område.

1.2

För att skapa samstämmighet i politiken framhåller EESK att det är viktigt med en gemensam definition och metod på EU-nivå för att bedöma omfattningen av livsmedelsförlusterna och livsmedelssvinnet. Med tanke på den aktuella situationen och de mål som fastställts måste ändå konkreta åtgärder vidtas utan att man inväntar resultaten av de pågående programmen.

1.3

EESK rekommenderar att man utvecklar och upprätthåller forum där man kan utbyta erfarenheter av att bekämpa livsmedelssvinn i EU:s olika regioner och medlemsstater, för att optimera de resurser som avsatts för dessa program och för att främja initiativ som visar sig vara effektiva.

1.4

Eftersom livsmedelsbankernas resurser beklagligt nog håller på att minska samtidigt som den ekonomiska krisen kraftigt ökar behovet av dem, insisterar kommittén i synnerhet på att butiker och restauranger i så stor utsträckning som möjligt bör skänka ännu ätbara produkter till livsmedelsbankerna. Man bör framför allt sprida initiativ som förekommer i vissa medlemsstater och som rör skatter, donatorns ansvarsfrihet och anpassning av vissa administrativa krav för att underlätta donationerna samtidigt som livsmedelssäkerheten garanteras.

1.5

Utbildning spelar en viktig roll när det gäller att minska svinnet. Det vore önskvärt att inkludera detta ämne i läroplanen för framtida yrkesmän i storkök och privata restauranger, liksom även i deras vidareutbildning. Ämnet skulle också kunna tas upp i utbildningen av formgivare av förpackningar, varvid man kunde fokusera på livsmedlets hållbarhet och maximal användning av innehållet.

1.6

EESK anser att kommunikationen med konsumenterna naturligtvis är mycket viktig, och att den för att vara relevant bör bygga på en noggrann analys av orsakerna till svinnet. Förutom allmän information om konsekvenserna av svinnet bör man bland annat betona det korrekta sättet att tolka varornas hållbarhetsdatum, planering av uppköp, lagring av livsmedel och utnyttjande av matrester. Informationen bör anpassas efter de olika hushållstyperna.

1.7

Forskningen som helhet bör fästa särskild uppmärksamhet vid denna fråga, eftersom alla länkar i livsmedelskedjan berörs. Den tillämpade jordbruksforskningen fortsätter att vara relevant eftersom produktionstekniken fortfarande behöver förbättras. I slutändan av kedjan bör förbättrade förpackningar också bidra till att förhindra och minska svinnet (hållbarhet, intelligent märkning osv.).

1.8

När det gäller primärproduktionen bör man se till att de sektorsövergripande redskap som förespråkas i den gemensamma jordbrukspolitiken är effektiva och utvecklas med tanke på hållbarheten. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid initiativ för att utveckla korta distributionskanaler, som kan bidra till att förlusterna och svinnet minskar.

2.1

Sedan livsmedelskrisen 2008–2009 är livsmedelstryggheten en av de viktigaste frågorna för de flesta beslutsfattarna och internationella organisationerna. Den häftiga prisstegringen för spannmål och andra grödor under 2012 ökar ytterligare intresset för denna fråga.

2.2

En effektiv jordbruksproduktion är en avgörande faktor när det gäller att förse jordens befolkning med mat.

2.3

Förutom att jordbruksproduktionen bör ökas med 60 % på grund av att den globala folkmängden förväntas närma sig 9 miljarder 2050 – i en situation där resurserna minskar och klimatet förändras – bör man också föra en effektiv kamp mot livsmedelsförluster och livsmedelssvinn.

2.4

Förluster och svinn som – i olika omfattning – påverkar alla delar av livsmedelskedjan har på global nivå beräknats utgöra en tredjedel av volymen på de livsmedel som är avsedda för människoföda (Global food losses and food waste, FAO).

2.5

Till följd av den ekonomiska och finansiella krisen hotades 24,2 % av EU:s befolkning, dvs. 119,6 miljoner människor, av social utestängning år 2011. Antalet personer som omfattas av det europeiska programmet för utdelning av livsmedel till de sämst ställda steg från 13 miljoner år 2008 till 18 miljoner år 2010 (1). Livsmedelsbankernas behov av resurser blir därför allt större.

2.6

Detta yttrande är ett led i diskussionerna om Europa 2020-strategin. Dessutom har kommissionen i sitt meddelande om effektiv användning av resurser (2) inkluderat ett stycke om problemet med livsmedel och om behovet av att minska svinnet.

3.1.1

Begreppen livsmedelsförluster och livsmedelssvinn bör analyseras ur ett globalt perspektiv från produktions- till konsumtionsskedet, inbegripet skedena däremellan, dvs. förädling och distribution. Man får inte heller glömma bort storköksverksamheten.

3.1.2

Inom EU står produktionsskedet för en relativt liten del av livsmedelsförlusterna. Det här beror bland annat på att produkter som inte uppfyller de produktionsstandarder som lagstiftningen eller marknaden fastställt och som inte kan användas som människoföda direkt, i stället tillvaratas helt eller delvis i bearbetade produkter. Oanvändbara produkter bör användas för djurfoder eller bioenergi eller återföras till marken för att öka halten av organiskt material.

3.1.3

Livsmedelsförluster och livsmedelssvinn kan definieras som alla livsmedel som ursprungligen varit avsedda att konsumeras av människor (med undantag av produkter som inte är avsedda för livsmedel), men som slängs eller förstörs i alla skeden av livsmedelskedjan från bondgården till konsumenten. Enligt FAO:s definition förekommer livsmedelsförluster i början av livsmedelskedjan (primärproduktionen, skedet efter skörden och förädlingen) medan livsmedelssvinnet snarare förekommer i slutet av kedjan (distributionsskedet och slutkonsumtionen).

3.1.4

Oätliga skörderester och biprodukter från förädlingen omfattas således inte av begreppet livsmedelsförluster och livsmedelssvinn. Det är också möjligt att produkter som i dag inte kan ätas eller förädlas till biprodukter i framtiden kan användas för detta ändamål tack vare ökad kunskap och förbättrad teknik. Därför bör det också vara möjligt att ändra definitionerna i framtiden.

3.1.5

I fråga om produktionsskedet kan man också konstatera att de reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken som följt på varandra under de senaste åren har gjort det möjligt att anpassa mekanismerna så att man kan förhindra och bättre hantera situationer med ett överskott på marknaden. De förbättringar som gäller livsmedelskedjans sätt att fungera, t.ex. en verklig förstärkning av jordbruksproducenternas förhandlingsposition, har ännu inte genomförts i praktiken.

3.2.1

Livsmedelsförluster och livsmedelssvinn förekommer i alla delar av världen. Enligt FAO har man emellertid kunnat konstatera att mer än 40 % av dessa förluster i utvecklingsländerna sker i skedet "efter skörd" och under förädlingen, medan förlusten i industriländerna huvudsakligen sker i distributions- och konsumtionsskedet.

3.2.2

Enligt en undersökning som kommissionen offentliggjorde år 2010 uppgår volymen på livsmedelsavfallet till 179 kg/inv./år. Fördelningen mellan de olika länkarna i livsmedelskedjan visar att hushållen står för 42 %, livsmedelsindustrin för 39 %, distributionen för 5 % och storköksverksamheten för 14 %. Om politiken inte ändras kan man sannolikt vänta sig en ökning av volymen på 40 % fram till 2020. Det bör noteras att livsmedelsförlusterna och livsmedelssvinnet i jordbruks- och fiskeriskedet inte har beaktats i undersökningen.

3.2.3

En undersökning av innehållet i hushållens sopor som gjorts i Bryssel visar att livsmedelssvinnet utgör 11,7 % av hushållsavfallet. Av det totala svinnet utgörs 47,7 % av delvis använda produkter, 26,7 % av produkter vars giltighetstid har gått ut och 25,5 % av rester av tillredd mat.

3.3.1

I utvecklings- och låginkomstländer sker merparten av förlusterna i produktionsskedet och i skedet efter skörd. Detta beror på att det saknas ekonomiska resurser för att i större omfattning åtgärda bristerna i infrastrukturen.

3.3.2

I industriländerna är problemet snarare en fråga om beteende. I unionen har den ökade produktiviteten inom jordbruket under de senaste årtiondena gjort det möjligt att garantera befolkningens livsmedelsförsörjning till ett rimligt pris. Denna utveckling, tillsammans med en ökning av de disponibla intäkterna, har lett till att den del av budgeten som används till mat har minskat avsevärt. Denna tendens kan delvis förklara ökningen av det svinn som konsumenterna orsakar.

3.3.3

Sociologiska orsaker, som ändringar i familjestrukturen eller livsrytmen, bidrar också till livsmedelssvinnet.

3.3.4

Vissa kvalitetsnormer som distributionskedjorna tillämpar på utseendet på färska produkter kan vara en källa till svinn, eftersom de leder till att ätbara produkter inte godkänns i produktionsskedet av helt andra orsaker än hälsomässiga.

3.3.5

Vissa förädlare skulle kunna bidra till att minska svinnet genom att göra tekniska anpassningar. Vissa förpackningar är t.ex. svåra att tömma helt, förpackningarna för vissa produkter motsvarar inte hushållens sociologiska utveckling och en del förpackningar är svåra att stänga på nytt efter det att de en gång har öppnats.

3.3.6

Även om affärsmetoderna framför allt syftar till att uppmuntra köp, kan vissa av dem också öka en viss typ av svinn (t.ex. information som enbart rör priset, tre produkter till priset av två osv.). Undersökningar har emellertid visat att beteendet även på detta område varierar stort beroende på typ av familj.

3.3.7

Det råder mycket stor förvirring bland konsumenterna när det gäller skillnaden mellan "sista förbrukningsdag" och "bäst före-dag", vilket bidrar till livsmedelssvinnet. I Storbritannien har forskning om märkningen visat att 45–49 % av konsumenterna tolkar produkternas hållbarhetsdatum på ett felaktigt sätt, vilket orsakar 20 % av det svinn som helt kan undvikas (WRAP: Waste and Resources Action Programme).

3.4.1

Det finns tre typer av följder av livsmedelsförlusterna och livsmedelssvinnet: ekonomiska, sociala och miljömässiga.

3.4.2

Miljökonsekvenserna är de mest påtagliga, eftersom de visar sig direkt i form av en ökning av de komposterbara hushållssoporna. Utöver det avfall som uppstår innebär allt livsmedelssvinn en förlust av resurser som behövs vid produktionen, förädlingen och distributionen av produkten. Ju längre fram i livsmedelskedjan svinnet äger rum, desto större blir slöseriet med resurser.

3.4.3

Produktionen av växthusgaser bidrar negativt till klimatförändringarna. "Hushållsskedet" får de största konsekvenserna i detta sammanhang: 45 % av de utsläpp som beräknas vara knutna till livsmedelssvinnet orsakas av hushållen. Förädlingssektorn står för 35 % av de årliga utsläppen. Enligt samma undersökning bör man ändå beakta bedömningen av hur mycket växthusgaser som produceras med försiktighet, eftersom den beror på hur pålitliga de siffror är som anger livsmedelssvinnet ("Förberedande studie om matavfall för EU:s 27 medlemsländer", sammanfattning, oktober 2010).

3.4.4

För såväl konsumenterna som de andra länkarna i livsmedelskedjan innebär svinn en ekonomisk förlust. Avfallspolitiken kommer att stramas åt i framtiden och orsaka extra kostnader (avfallshanteringskostnader, skatter osv.) för de olika aktörerna i livsmedelskedjan. Denna trend kommer utan tvivel att sporra till förebyggande investeringar.

3.4.5

Ur social och etisk synvinkel är det otänkbart att låta bli att vidta politiska åtgärder för att minska omfattningen på livsmedelsförlusterna och livsmedelssvinnet, framför allt i en situation där den ekonomiska krisen leder till att allt fler människor i EU befinner sig i en besvärlig situation. Livsmedelsbankernas ständigt ökande behov illustrerar denna oroande tendens.

4.1

Ett stort antal initiativ har utformats på global, europeisk, nationell och lokal nivå. De omfattar allt från beteendemässiga och kvantitativa studier till konkreta projekt på gräsrotsnivå.

4.2

Bland de internationella projekten kan nämnas FAO:s globala initiativ rörande livsmedelsförluster och en avfallsminskning (Save Food), som ger upphov till offentlig-privata partnerskap och en faktabaserad utveckling av politiken samt stöd till investeringar som grundar sig på mobilisering av resurser, enhetliga och samordnade utvärderingar och en dataanalys av livsmedelsförluster och livsmedelssvinn. Vidare har initiativ utformats som rör medvetandegörande, skapandet av nätverk och en förstärkning av kapaciteten hos aktörerna inom livsmedels- och jordbrukssystemet.

4.3

Den 19 januari 2012 antog Europaparlamentet en resolution om strategin för en mer effektiv livsmedelskedja. Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att vidta praktiska åtgärder för att minska livsmedelssvinnet med 50 % fram till 2025. Europaparlamentet önskar att man inför en samordnad strategi som förenar åtgärder på EU-nivå och nationell nivå i syfte att minska förlusterna i varje skede av livsmedelskedjan.

4.4

I sitt meddelande om en effektiv användning av resurser (3) ägnar kommissionen ett kapitel åt livsmedel och uppmanar medlemsstaterna att åtgärda problemet med livsmedelssvinn inom ramen för de nationella planerna för förebyggande av avfall. Kommissionen fastställer i meddelandet att livsmedelssvinnet bör minskas med hälften fram till 2020.

4.5

I augusti 2011 offentliggjorde kommissionen dokumentet "Guidelines on the preparation of food waste prevention programmes", genom vilket man vill hjälpa medlemsstaterna att utarbeta nationella program för att förhindra avfall orsakat av livsmedelsförluster. Kommissionen har dessutom lagt upp en webbplats om livsmedelssvinn med information om hur man förebygger detta (t.ex. tio tips om hur man minskar livsmedelssvinnet, ett informationsblad om skillnaden mellan "bäst före-datum" och "sista förbrukningsdag", en sammanställning av god praxis m.m.).

4.6

Slutligen håller kommissionen för närvarande på att utarbeta ett meddelande om hållbar livsmedelsförsörjning, där ett viktigt kapitel kommer att handla om livsmedelssvinnet. Meddelandet ska offentliggöras i slutet av 2013. Inom den rådgivande gruppen för livsmedelskedjan, djurhälsa och växters sundhet har man inrättat en arbetsgrupp som behandlar livsmedelsförluster och livsmedelssvinn i syfte att möjliggöra ett utbyte av åsikter om denna fråga mellan kommissionen och alla viktiga aktörer i livsmedelskedjan.

4.7

Man kan också nämna "Greencook"-initiativet, som medfinansieras av EJFLU (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling) och som syftar till att minska livsmedelssvinnet. Tack vare det sektorsövergripande partnerskapet kan man diskutera de olika initiativ som genomförts på gräsrotsnivå, och på så sätt bidra till övergången från experimentskedet till en allmän strategi. Lägesrapporterna är uppmuntrande och slutsatserna väntas år 2014.

4.8

Även rådet ägnar sig åt frågor som rör hållbar livsmedelsproduktion. Senast har Österrike lagt fram en idé, som fått stöd av 16 medlemsstater, till en ny livsmedelsmodell som bl.a. omfattar olika aspekter av värdesättning av livsmedel och därigenom ska bidra till att undvika livsmedelssvinn (se 16821/12).

4.9

I Storbritannien har WRAP redan i flera års tid arbetat med att bedöma omfattningen på livsmedelsförlusterna och livsmedelssvinnet och med en kampanj som syftar till att förhindra dessa. Denna sammanslutning låg bakom ett avtal (Courtauld Commitment) mellan de största detaljhandlarna i Storbritannien och flera av de främsta producenterna av livsmedel och drycker, som syftade till att främja och vidta alla åtgärder som kan minska svinnet. Sedan projektet lanserades 2006–2007 har man kunnat märka en förbättring av situationen inom livsmedelskedjan.

4.10

Storköken har också en viktig roll i livsmedelssvinnet. Med hjälp av rapporten Restaurant Food Waste Survey, som sammanslutningen Sustainable Restaurant Association offentliggjorde i Storbritannien 2010, kan man få en bättre bild av vad som händer på denna nivå. Den ursprungliga tanken var att mer noggrant bestämma mängden livsmedelsavfall från tio restauranger som är medlemmar i SRA i tre olika skeden: mat som konsumenterna lämnar kvar, svinn i samband med tillredningen och produkter som är fördärvade eller oanvändbara av olika orsaker. Analysen skulle slutligen leda till praktiska rekommendationer om hur man kan minska de förluster som noterades.

4.11

I och med den ekonomiska och finansiella krisen beklagar sig livsmedelsbankerna över att deras resurser minskar samtidigt som behoven enligt medlemsstaterna ökar. Det finns avtal mellan olika välgörenhetsorganisationer samt distributörer och förädlare som gör det möjligt att använda livsmedelsprodukter som dragits tillbaka från marknaden. Denna mat uppfyller naturligtvis fortfarande alla villkor för livsmedelssäkerhet.

5.1

Med tanke på de utmaningar som den demografiska utvecklingen, klimatförändringarna och behovet av att använda resurserna effektivt innebär, bör kampen mot livsmedelsförluster och livsmedelssvinn ses som en del av lösningen på problemet med livsmedelstrygghet.

5.2

Först och främst måste man göra en åtskillnad mellan de strategier som tillämpas i utvecklingsländerna och i industriländerna.

5.3

I utvecklingsländerna är svinnet koncentrerat till de första länkarna i livsmedelskedjan, varför de lösningar som rekommenderas bör ser annorlunda ut. EESK har redan behandlat dessa lösningar i olika dokument. I industriländerna, inklusive EU, bör kampen mot livsmedelsförluster och livsmedelssvinn i första hand inriktas mot förädlingen, distributionen, konsumenterna och storköken.

5.4

I industriländerna handlar det snarare om ett beteendeproblem: Under de senaste fyrtio åren har maten utgjort en allt mindre del av hushållsutgifterna, vilket sannolikt har lett till att slutkonsumenterna blivit mindre uppmärksamma på hur maten används. Vissa studier visar att inställningen till mat varierar både när det gäller inköp och konsumtion beroende på familjetyp (inkomstnivå, hushållets storlek och ålder osv.). Detta bör beaktas för att de åtgärder som behöver vidtas på områdena utbildning, medvetandegörande och information ska bli så effektiva som möjligt.

5.5

Då man ser på de många undersökningar och initiativ som genomförts för att bekämpa livsmedelsförluster och livsmedelssvinn kan man konstatera att det är nödvändigt att ha tillgång till tillförlitliga och jämförbara siffror. Det är också viktigt att fastställa en gemensam definition och metod på EU-nivå för att bestämma omfattningen på förlusterna och svinnet. Detta kommer att ske inom ramen för projektet "Fusions" som lanserades i augusti 2012 som ett led i EU-programmet för forskning och teknisk utveckling (FP7). Detta projekt fokuserar på att sprida och utveckla bästa metoder, organisera evenemang som involverar olika partner, öka medvetenheten och lyfta fram politiska rekommendationer. Frågans brådskande karaktär och de mål som fastställts förutsätter att man vidtar konkreta åtgärder jämsides med forskning i syfte att förbättra tillgängliga data.

5.6

För att få största möjliga nytta av olika erfarenheter på europeisk, nationell och lokal nivå måste man skapa en ram som främjar informationsutbyte och positiva initiativ.

5.7

Allmänt sett kan man konstatera följande:

5.8

Även om den storskaliga detaljhandeln inte utgör den länk i kedjan där livsmedelsvinnet är störst, kan den på ett avgörande sätt bidra till att minska svinnet genom att tillämpa vissa affärsmetoder och se till att konsumenterna får mer information och kännedom om frågan.

5.9

Vid en analys av undersökningar där man studerar olika försäljningsmetoder är det emellertid inte alltid lätt att identifiera vilka metoder som tydligt påverkar livsmedelssvinnet i en eller annan riktning. Det finns ett antal kriterier som avgör om metoderna påverkar svinnet på ett positivt sätt eller inte, bland annat hushållets storlek och typen av hushåll samt typen av livsmedel.

5.10

I slutsatserna av en undersökning som gjorts av CRIOC (Centre de Recherche et d’Information des Organisations de Consommateurs, Belgien) om affärsmetoder i Belgien föreslås vissa initiativ som skulle kunna utvecklas i samarbete med distributionssektorn för att sporra konsumenterna till ansvarsfulla val. Bland förslagen kan nämnas en dialog med konsumenterna om ursprung, produktionsmetoder och näringsvärde snarare än enbart om priset. Man skulle också kunna lära konsumenterna att tolka datummärkningen på ett korrekt sätt.

5.11

I en situation där livsmedelsbankerna står inför en minskning av resurserna samtidigt som efterfrågan på deras tjänster ökar, måste myndigheterna göra allt som står i deras makt för att göra det lättare att donera matvaror till livsmedelsbankerna. Samtidigt som livsmedelssäkerheten måste förbli en prioritering måste myndigheterna anpassa vissa administrativa krav för att underlätta arbetet för de distributörer som hellre vill förse livsmedelsbankerna med livsmedel än att slänga bort livsmedelsprodukter som fortfarande är ätbara. Detsamma gäller för storkökssektorn. Man bör främja spridningen av försök som gjorts i vissa medlemsstater och som rör donatorns ansvarsfrihet (med förbehåll för vissa bestämmelser) och skatteincitament.

5.12

I de diskussioner som förts för att främja lokala produkter i storkök har man konstaterat att lokala producenter och kooperativ kan avskräckas av det tungrodda förfarandet. Genom att göra det enklare för dessa aktörer att få tillträde till offentliga upphandlingar skulle man kunna bidra till en lösning. De lokala myndigheterna har också en roll i detta sammanhang, både när det gäller att införa särskilda kriterier för de matsalar som de ansvarar för och att informera personalen om hållbarare kostvanor.

5.13

I fråga om storkök visar olika initiativ också att man måste kommunicera såväl med personalen som med konsumenterna om man vill åstadkomma en beteendeförändring.

5.14

Läroplanen för framtida kockar måste omarbetas. Man skulle kunna inkludera medvetandegörande om olika aspekter av livsmedelssvinnet, såsom lagerförvaltning, avfallssortering, potentiella ekonomiska fördelar och ett konsumentbaserat tillvägagångssätt.

5.15

Alla förebyggande strategier måste bygga på gemensamma och samordnade åtgärder som vidtas av alla berörda aktörer. De åtgärder som ska vidtas måste skräddarsys utifrån de olika aktörerna, typen av mat och konsumtionssättet, så att man så fort som möjligt kan nå konkreta resultat.

5.16

Som exempel kan nämnas behovet av att inleda en dialog med förädlingsindustrin för att uppmuntra den att på marknaden introducera produkter som bidrar till att minska hushållens livsmedelssvinn (formgivningen av förpackningar, mängd och format som anpassas till vissa livsmedelsprodukter osv.). Denna fråga bör också införas i utbildningen av förpackningsformgivare.

5.17

Under primärproduktionen skulle olika åtgärder kunna uppmuntras och utvecklas:

5.18

I dag är man i princip väl medveten om omfattningen av livsmedelsförlusterna och livsmedelssvinnet samt orsakerna till dessa. Man bör dock tydligare klargöra hur stora mängder livsmedel som går förlorade på grund av respektive orsak. Det är uppenbart att olika undersökningar beträffande förekomsten av förluster och svinn på olika stadier är av väsentlig betydelse för att man ska få bättre förståelse för fenomenet och kunna vidta förebyggande åtgärder, på basis av starka och verifierbara argument. Detta förfarande är särskilt viktigt eftersom kostnaderna i anslutning till svinnet, genom mängden avfall som produceras, endast kommer att öka i framtiden.

5.19

Det finns många olika orsaker till livsmedelssvinnet i konsumentskedet och de varierar från en medlemsstat till en annan, beroende på kultur, klimat, kostvanor och hushållstyp. Detta försvårar ytterligare valet av kommunikation som ska anpassas till hela EU.