19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/97

1.1

Lagstiftningsförslaget ingår i paketet ”Nästa generation gränskontroller”, som är ett strategiskt initiativ i kommissionens arbetsprogram för 2012. Enligt Europeiska kommissionen utgör paketet ett svar på två stora och sammanlänkade utmaningar: ”För det första hur man effektivt ska kontrollera reseflödena och tredjelandsmedborgarnas passage över Schengenområdets yttre gränser i samband med den övergripande förvaltningen av Schengenområdet och för det andra hur man ska åstadkomma snabba och enkla gränspassager för de allt fler gränsgångare som utgör den stora majoriteten av de resande.”

1.2

I sitt meddelande av den 13 februari 2008, ”Att förbereda nästa steg i utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning”, föreslog kommissionen ett system för in- och utresa.

1.3

Förslaget fick stöd i Stockholmsprogrammet som antogs av Europeiska rådet i december 2009. Där bekräftas möjligheterna till ett in- och utreseprogram som gör det möjligt för medlemsstaterna att utbyta uppgifter på ett effektivt sätt samtidigt som dataskyddet säkras.

1.4

I slutsatserna från Europeiska rådets möte den 23–24 juni 2011 begärde rådet att arbetet med smarta gränser skulle påskyndas. Den 25 oktober 2011 antog kommissionen som svar ett nytt meddelande om valmöjligheter och framtida handlingsalternativ.

1.5

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har utarbetat ett antal yttranden som är relevanta för genomförandet av de två kompletterande systemen (1). I sina yttranden har kommittén framhållit mervärdet i EU:s åtaganden och instrument när det gäller hanteringen av utmaningarna i samband med ökad rörlighet över gränserna. EU har en väsentlig roll och ett stort ansvar när det gäller att säkerställa samordningen mellan medlemsstaterna. I samband med utmaningarna på senare tid i fråga om rörlighet och migration har EESK förespråkat principerna om proportionalitet och effektivitet. Vi har också pekat på den avgörande betydelsen av att säkerställa skyddet av de grundläggande rättigheterna när man utformar och genomför politiska åtgärder och program.

2.1

Mot bakgrund av att rörligheten över EU:s gränser förväntas öka måste satsningarna på att bygga upp pålitliga och effektiva gränsförvaltnings- och gränskontrollsystem påskyndas.

2.2

EESK välkomnar den strategi som ligger till grund för paketet för smarta gränser, nämligen att finna en balans mellan behovet av att å ena sidan uppmuntra rörlighet och å den andra att bemöta den oro för säkerheten som har vuxit i hela EU under senare år.

2.3

EESK konstaterar att det finns ett mervärde i EU:s åtaganden, förvaltning och investeringar, och hoppas att medlemsstaterna kommer att samordna sina insatser för att säkerställa ett framgångsrikt genomförande av de planerade programmen.

2.4

EESK vill betona att EU:s identitet både explicit och implicit förknippas med öppenhet och sammanlänkning inte bara inom länder utan också över gränserna. EU är ett dynamiskt kulturellt, socialt, politiskt och ekonomiskt område, och gränsöverskridande rörlighet är av största betydelse om unionen ska kunna behålla sin ställning på den globala arenan. Mot den bakgrunden bör EU-institutionerna och medlemsstaterna se till att de nya systemen inte påverkar tredjelandsmedborgares resor och vilja att resa till EU.

2.5

På samma sätt bör man ägna avsevärd uppmärksamhet åt allmänhetens bild av de två systemen och deras funktionssätt, och reglerna ska förklaras ordentligt för tredjelandsmedborgare. EU och medlemsstaterna bör kontakta myndigheter i tredjeländer för att se till att potentiella resenärer har tillgång till information och stöd, särskilt vad avser deras rättigheter. Paketet behöver en kommunikationsdimension som är adekvat finansierad.

2.6

EESK uppmanar alla berörda aktörer och institutioner att beakta de grundläggande rättigheterna när de två systemen vidareutvecklas och genomförs. Trots att de två systemen är tämligen tekniska kommer de att få väsentliga effekter på enskilda personers grundläggande fri- och rättigheter, inbegripet alla tredjelandsmedborgare som kommer till EU. EESK ser positivt på att man uppmärksammar frågorna om dataskydd och skydd av privatlivet, och hoppas att skyddet av alla relevanta grundläggande rättigheter kommer att ägnas vederbörlig uppmärksamhet och övervakning.

2.7

EESK vill rikta uppmärksamheten på de avsevärda skillnaderna när det gäller medlemsstaternas institutionella ramar och kapacitet. Flera har en egen version av de två systemen. Alla stora omdaningar som rör ett betydande antal institutioner och personer är en utmaning och innebär eventuellt risker. De berörda institutionerna bör se till att övergången inte påverkar resenärerna på något sätt.

2.8

Mot bakgrund av tidigare erfarenheter skulle EESK också vilja rikta uppmärksamheten på problemet med kostnader och kostnadsberäkningar. Sådana här system är erkänt kostsamma, och vi måste se till att utgifterna blir proportionerliga och effektiva. Dessutom bör de första beräkningarna vara så korrekta som möjligt.

2.9

Kommittén vill också uppmana till ytterligare diskussion om differentieringen av resenärer, som är en viktig del i programmet för smarta gränser. Det är möjligt att differentieringen i praktiken kommer att resultera i något som närmar sig diskriminering. Tillgången till programmet för registrerade resenärer kommer att vara beroende av status, inkomst, språkkunskaper och utbildning. Risken kan minskas om de relevanta myndigheterna har ett inkluderande synsätt när det gäller vilka aktiviteter och tillhörigheter som accepteras hos de potentiella resenärerna.

2.10

EESK noterar bristen på relevanta och specifika uppgifter om rörlighet. Förutom att det saknas korrekta uppgifter om personer som rest in för en kortare vistelse men som sedan stannat kvar, saknas också kvalitativa uppgifter som skulle kunna bidra till förståelsen för denna företeelse. Politiken bör inte enbart vara beroende av de kvantitativa uppgifter som ska samlas in efter det att systemen har införts. Mer resurser krävs för att forska om hur det nuvarande systemet används och missbrukas.

2.11

EESK uppmanar EU och medlemsstaterna att lägga stor vikt vid utbildning av den personal som arbetar direkt med resenärerna, särskilt konsulära tjänstemän och tjänstemän inom gränsförvaltningen. Dessa bör vara välutbildade och kunna hjälpa resenärer med förfaranden som är tekniskt svåra och psykologiskt känsliga.

2.12

Kommittén inser fördelarna med att samla in biometriska uppgifter, men vill peka på den inverkan som tagning av fingeravtryck har på resenärer, oavsett om de reser regelbundet eller inte. Förfarandet får negativa psykologiska konsekvenser för motivationen att resa och i allmänhet på den enskildes förhållande till värdsamhället. Dessutom förknippas fingeravtryckstagning normalt sett med brottslig verksamhet och kontrollåtgärder. EESK anser att man på nytt bör överväga insamling av biometriska uppgifter som en del av de två programmen och granska olika sätt att begränsa de negativa effekterna.

3.1

EESK anser att rätten till information bör respekteras i praktiken, särskilt när det gäller personuppgifter. Tredjelandsmedborgare måste göras medvetna om sina rättigheter. I vissa situationer kan språkhinder bidra till att försvåra ett effektivt utnyttjande av denna rättighet. Befintliga och kommande databaser som rör rättsliga och inrikes frågor (RIF) bör säkerställa icke-diskriminering, och detta bör kopplas till ett säkerställande av att uppgiftsskyddsprinciperna upprätthålls (rätten till information, effektiva rättsmedel, personligt samtycke i samband med behandling av personuppgifter) gentemot tredjelandsmedborgare, med särskild hänsyn till sårbara kategorier av tredjelandsmedborgare som registreras.

3.2

Kommittén anser att det behövs mer detaljer i fråga om RIF-databaser och informationssystem. Kommissionen bör regelbundet – eventuellt årligen – ta fram en konsoliderad rapport om verksamheten i alla system som rör uppgifter och informationsutbyte inom området för rättsliga och inrikes frågor, och ange vilken typ av information som utbyts och i vilket syfte.

3.3

EU bör uppmuntra de nationella regeringarna att ge adekvat stöd till de institutioner som ansvarar för kontroll och tillsyn av systemet för in- och utresa.

3.4

Kommittén välkomnar den successiva förändringen när det gäller att ge tillträde till programmet för registrerade resenärer från ett landsbaserat arbetssätt till ett individbaserat. Vi rekommenderar att man systematiskt intervjuar den sökande, särskilt i sådana situationer där ytterligare klargöranden behövs. EESK vill också rikta uppmärksamheten på hur profilering (automatiserade beslutsprocesser) och datautvinning kopplat till RIF-databaser och smarta gränser fungerar, och anser att en eventuell användning av ras, etnisk tillhörighet eller andra känsliga uppgifter som grundval för statistisk dataövervakning är svårt att förena med principer om icke-diskriminering, sekundärlagstiftning och åtaganden i förhållande till grundläggande rättigheter.

3.5

EESK förespråkar en vidare definition av personer som reser ofta som också omfattar eventuell kulturell, ekonomisk och social verksamhet. Det uppmuntrar medlemsstaterna att beakta hela mångfalden i det sociala livet. Vi bör undvika att förmånsbehandla en viss kategori inom näringsliv och samhälle.

3.6

Tredjelandsmedborgare kan ansöka om tillträde till programmet för registrerade resenärer vid konsulat, gemensamma ansökningscentrum eller yttre gränsövergångsställen. Detta är värdefullt för den sökande, men också en utmaning för förvaltningen. All berörd personal bör informeras och få adekvat utbildning i systemets funktion.

3.7

EESK anser att förfarandet med handlingar som styrker ett sponsoråtagande och/eller privat inkvartering skulle kunna bli betungande. Om man behåller det bör det åtminstone ha ett minimalt och standardiserat format i hela EU. På så sätt kommer inte medlemsstaterna att använda förklaringen som avskräckande åtgärd.

3.8

I princip bör inte utfärdandet av de styrkande handlingar som krävs för att ansöka om tillträde till programmet för registrerade resenärer medföra onödiga och överdrivna kostnader för den sökande och den berörda organisationen. De kostnader som drabbar de enskilda sökandena och stödorganisationerna bör beräknas och redovisas i interimsutvärderingarna.

3.9

När det gäller den tid de berörda myndigheterna har på sig för att fatta beslut rekommenderar vi en maximal period på 25 dagar, men vi uppmanar samtidigt myndigheterna att fatta beslut så snabbt som möjligt.

3.10

Kriterierna för att avslå en ansökan om tillträde till programmet för registrerade resenärer bör klargöras. Det är inte klart vilka bedömningsgrunder som används när man värderar hotet mot den allmänna ordningen, den inre säkerheten och folkhälsan. Detta innebär en risk för godtyckliga beslut. Det är tusentals personer som ska göra den här bedömningen, och skillnaderna mellan dem är stor vad avser bakgrund, utbildning och information om resenären, dennes verksamhet och hemland. Dessutom kan man ifrågasätta om hot mot en medlemsstats internationella förbindelser utgör skäl för avslag.

3.11

Det är mycket viktigt att en sökande som avvisats (antingen för att ansökan inte har godkänts eller för att den har fått avslag) kan överklaga beslutet. EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bistå personer som vill utöva rätten att överklaga.