5.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/124

—

ReK betonar att förslaget till direktiv har utarbetats i ett skede då ett antal medlemsstater redan har utvecklat eller håller på att utveckla strategier för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden, i vilka lokala och regionala myndigheter är centrala aktörer. Förslaget får inte påverka medlemsstaternas egna eller delade befogenheter inom området för fysisk planering.

—

ReK anser att frågan om huruvida EU bör stifta lagar i detta ärende förblir öppen och att man också måste behandla frågan om på vilket sätt EU bör lagstifta. Vi anser i detta sammanhang att förslaget i sin nuvarande lydelse strider mot proportionalitetsprincipen.

—

Vi anser att förslaget till direktiv inte ger tillräckligt med flexibilitet för genomförandet eftersom (a) det sammanfaller med väletablerade informella processer för förvaltning av kustområden i vissa medlemsstater och (b) förslagen om förvaltning av kustområden, i synnerhet, direkt inkräktar på befintliga befogenheter inom politiken för fysisk planering och på de förfaranden som följs på regional och/eller lokal nivå.

—

Kommittén understryker att ett ramdirektiv inte får fastställa innehållet i planerna för fysisk planering i kust- och havsområden.

—

ReK anser att ett ramdirektiv bör innehålla gemensamma principer och underlätta gränsöverskridande samarbete och samarbete mellan nationella myndigheter med befogenheter i fråga om strandzoner, men överlåta definitionen av ”kustområden” till myndigheterna i medlemsstaterna, när detta är nödvändigt och i enlighet med planeringsstrategier och praxis inom deras jurisdiktioner.

—

Vi framhåller att förslaget till direktiv i sin nuvarande lydelse kommer att få negativa konsekvenser för lokal och regional planeringspolitik och planeringspraxis, eftersom förslaget innebär att fysisk planering med en kustdimension kommer att omfattas av ett antal sektorsspecifika minimikrav som rör innehållet, vilket kraftigt undergräver planeringsmyndigheternas självständighet när det gäller att skapa balans mellan behoven inom alla lämpliga användningsområden.

Föredragande

Paul O'DONOGHUE, Ledamot av Kerry County Council och South West Regional Authority (IE–ALDE)

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden

COM(2013) 133 final

1.

Regionkommittén stöder de allmänna syftena med förslaget till direktiv, dvs. att uppnå en effektivare förvaltning av havsrelaterad verksamhet och effektiv användning av havsresurser, utveckla ett konsekvent och faktabaserat beslutsfattande och ett ökat samarbete kring förvaltning av kust- och havsområden, underlätta ett konsekvent genomförande av EU:s viktiga politiska mål (1) och bidra till hållbar tillväxt och utveckling av den blå ekonomin.

2.

Vi välkomnar de ansträngningar som gjorts för att uppnå en bättre samordning mellan landbaserad och havsbaserad verksamhet och stöder en konsekvent europeisk politik som bygger på bästa praxis från hela världen och som tar hänsyn till etablerad nationell praxis. Vi stöder också utvecklingen av gemensamma principer för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden.

3.

ReK betonar att förslaget till direktiv har utarbetats i ett skede då ett antal medlemsstater redan har utvecklat eller håller på att utveckla strategier för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden, i vilka lokala och regionala myndigheter är centrala aktörer. Förslaget får inte påverka medlemsstaternas egna eller delade befogenheter inom området för fysisk planering.

4.

Eftersom ”fysisk planering i kust- och havsområden” kräver regelbundna överläggningar mellan medlemsstaterna, bör EU:s roll på området begränsas till utformningen av procedurbestämmelser eller förfarandemässiga normer.

5.

Vi beklagar att konsekvensbedömningen inte omfattat målinriktade samråd med lokala och regionala myndigheter, som är planeringsmyndigheter och viktiga aktörer i genomförandet av det föreslagna direktivet.

6.

ReK inser att förslaget till direktiv är en uppföljning av den integrerade havspolitiken som inrättades 2007 och agendan för blå tillväxt som antogs 2012, men vi förstår till stor del också den oro som har uttryckts om de olika rättsliga grunderna för förslaget till direktiv.

7.

I detta sammanhang noterar vi yttrandet från rådets juridiska avdelning (2) om användningen av flera rättsliga grunder i direktivet. Vi anser att det krävs större tydlighet när kommissionen i framtiden lägger fram förslag med flera rättsliga grunder eller med hänvisning till artikel 3 (EUF – territoriell sammanhållning) som kan få direkta eller indirekta konsekvenser för den fysiska planeringen och för praxis i medlemsstaterna.

8.

Regionkommittén betonar att de nationella (och regionala) parlamentens subsidiaritetsprövningar gav upphov till nio negativa motiverade yttranden (3). Vi håller med om att delar av det föreslagna direktivet inte i tillräcklig utsträckning uppfyller kraven på nödvändighet och mervärde för lagstiftning på EU-nivå.

9.

Vi anser att det finns problem vad gäller (a) behörighet – bristen på tydliga befogenheter på EU-nivå, i och med att fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden redan hör till de nationella, regionala och/eller lokala befogenheterna i vissa medlemsstater, (b) det faktum att förslaget till direktiv inte på ett tillfredsställande sätt tar hänsyn till regionala/lokala särdrag i kustområden och befintliga planerings- och förvaltningsförfaranden och (c) lämpligheten i att använda EU-lagstiftning för att lösa särskilda gränsöverskridande frågor, samt lämpligheten i att man på EU-nivå definierar samarbetet med tredjeländer där det redan finns internationella havskonventioner.

10.

ReK anser att frågan om huruvida EU bör stifta lagar i detta ärende förblir öppen och att man också måste behandla frågan om på vilket sätt EU bör lagstifta. Vi anser i detta sammanhang att förslaget i sin nuvarande lydelse strider mot proportionalitetsprincipen.

11.

ReK anser att förslaget till direktiv är alltför normativt och håller inte med om de angivna minimikraven i artiklarna 6–8, eftersom de begränsar möjligheterna att fastställa regionala eller lokala prioriteringar och står i motsats till de uppsatta målen i direktivet, som bara ska gälla förfarandena och inte ingripa i den detaljerade planeringen.

12.

Vi anser att förslaget till direktiv inte ger tillräckligt med flexibilitet för genomförandet eftersom (a) det sammanfaller med väletablerade informella processer för förvaltning av kustområden i vissa medlemsstater och (b) förslagen om förvaltning av kustområden i synnerhet direkt inkräktar på befintliga befogenheter inom politiken för fysisk planering och på de förfaranden som följs på regional och/eller lokal nivå.

13.

Vi ifrågasätter dessutom det normativa förhållningssätt som gäller andra aspekter av förslaget, såsom fastställandet av tidsfrister för översynen av planer och strategier (artikel 6) och kravet på rapportering (artikel 15). Vi anser att den ökade byråkrati, den administrativa börda och de extra kostnader i samband med genomförandet av direktivet som följer av dessa krav, särskilt på lokal nivå, ytterligare undergräver dess mervärde.

14.

Kommittén är tveksam till den föreslagna användningen av ytterligare genomförandeakter vad gäller operativa åtgärder för att upprätta planer och strategier (artikel 16). Kommittén anser att dessa går utöver vad som är nödvändigt för att stödja genomförandet av bestämmelserna i direktivet och tycks antyda att kommissionen anser att direktivet i sin nuvarande form måste stärkas. Kommittén föreslår att den föreslagna användningen av genomförandeakter bör omprövas så att de inriktas enbart på frågor som rör förfaranden.

15.

Vi stöder till fullo utvecklingen av den fysiska planeringen i kust- och havsområden som ett sektorsövergripande verktyg för att underlätta genomförandet av det ekosystembaserade tillvägagångssättet, stödja ett rationellt utnyttjande av havs- och kustresurser, förena samtidiga mänskliga aktiviteter och minimera påverkan på den marina miljön samt säkerställa kust- och havsområden med god motståndskraft mot klimatförändringar. Vi stöder också ett planbaserat tillvägagångssätt som fastställer tydliga regler i syfte att främja långsiktiga investeringar och därmed öka bidraget från havsrelaterad verksamhet till uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin.

16.

Kommittén understryker att fysisk planering i kust- och havsområden måste utvecklas som ett neutralt planeringsverktyg som innehåller en viss grad av flexibilitet, så att det kan omfatta lämpliga politiska processer för olika havsmiljöer. Kommittén hoppas också på mer klarhet vad gäller omfattningen av det ekosystembaserade tillvägagångssättet i förslaget till direktiv, eftersom det måste finnas en balans mellan ekonomisk utveckling och miljöskydd. Vi avvisar därför fastställandet av prioriteringar uppifrån-och-ned och minimikrav för förvaltningsplaner samt användningen av fysisk planering i kust- och havsområden som ett instrument för att säkerställa genomförandet av sektorsspecifika politiska mål.

17.

Kommittén anser att förslaget till direktiv i sin nuvarande lydelse är alltför detaljerat och inte tillräckligt flexibelt för att fullt ut ta hänsyn till befintliga förfaranden för fysisk planering i kust- och havsområden, behovet av att bevara fastställandet av förvaltningsprioriteringar på nationell eller regional nivå samt havsresursernas regionala särdrag.

18.

Vi stöder emellertid antagandet av ett ramdirektiv för att inrätta fysisk planering i kust- och havsområden i EU, som med hänsyn till gällande praxis i vissa medlemsstater bör införa en skyldighet att upprätta planer för fysisk planering i kust- och havsområden, fastställa gemensamma principer, införa minimikrav för gränsöverskridande samarbete och samordning av kust- och havsplanerna samt fastställa principerna för avstämning mellan konkurrerande användning i havsområdet och konkurrerande mål i olika planer för fysisk planering i kust- och havsområden.

19.

Kommittén understryker att ett ramdirektiv inte får fastställa innehållet i planerna för fysisk planering i kust- och havsområden.

20.

För att stödja fysisk planering i kust- och havsområden kräver utvecklingen av den blå ekonomin en integrerad förvaltning, där fysisk planering i kust- och havsområden är en del av lösningen men inte lösningen i sig, och styrningen av havsfrågor måste förbättras.

21.

Med tanke på direktivets normativa karaktär är kommittén därför förvånad över att förslaget inte nämner de styrprinciper som krävs, och anser att havspolitiken och fysisk planering i kust- och havsområden i synnerhet kräver en sektorsövergripande strategi för flernivåstyre. Även om det är medlemsstaterna som har ansvaret för förvaltningen av territorialvattnen och de exklusiva ekonomiska zonerna kan de regionala och lokala myndigheterna på grund av sin kompetens inom fysisk planering och styrning säkerställa enhetlighet och samordning mellan olika tillvägagångssätt för fysisk planering i kust- och havsområden och på land.

22.

Regionkommittén understryker att den länge har förespråkat och stött en integrerad förvaltning av kustområden, och erkänner att integrerad förvaltning av kustområden kan spela en viktig roll när det gäller att uppnå synergieffekter mellan planeringsramar för havs- och landmiljöer och skapa samförstånd mellan berörda aktörer.

23.

Kommittén uppmärksammar definitionen av ”kustområde” (artikel 3.1) och i synnerhet de konsekvenser som denna har för lokala och regionala planeringsmyndigheter. Vi anser framför allt att definitionen av havsdelen av området som innebär att denna omfattar hela territorialhavet är en mycket bred avgränsning och går utöver befintliga planeringsmyndigheters ansvarsområde (och deras mänskliga och ekonomiska resurser) i flera medlemsstater, och att definitionen av landdelen av området inte är tydlig och uppenbart har direkta konsekvenser för befintliga planer och praxis vad gäller markanvändning.

24.

ReK anser att ett ramdirektiv bör innehålla gemensamma principer och underlätta gränsöverskridande samarbete och samarbete mellan nationella myndigheter med befogenheter i fråga om strandzoner, men överlåta definitionen av ”kustområden” till myndigheterna i medlemsstaterna, när detta är nödvändigt och i enlighet med planeringsstrategier och praxis inom deras jurisdiktioner.

25.

Kommittén anser att samspelet mellan land- och havsplaneringen måste vara mer holistiskt med tanke på att kopplingarna mellan land och hav går utöver ”kustområdet” (t.ex. avrinningsområdenas inverkan längre in i landet, hamnarnas inflytande som regionala utvecklingsnav, kopplingarna mellan transportvägar och energiproduktions- och överföringssystem osv.). Kommittén föreslår att medlemsstaterna ska ha mer flexibilitet när det gäller att fastställa vilka verktyg som ska användas för att möjliggöra en effektiv samordning mellan land- och havsbaserad verksamhet.

26.

Kommittén ifrågasätter därför värdet av att omvandla det som för närvarande är en informell styrmetod till ytterligare ett formellt planeringsverktyg. Kommittén är tveksam till artikel 2.3, där det anges att ”bestämmelserna i detta direktiv [inte ska] påverka medlemsstaternas befogenheter vad gäller fysisk planering”, eftersom vi anser att lagstiftning om integrerad förvaltning av kustområden motsvarar lagstiftning om fysisk planering på land, vilket i första hand är en behörighet på medlemsstatsnivå, även om denna lagstiftningsbehörighet i vissa medlemstater ligger hos regionerna. Vi anser att genomförandet av direktivet direkt kommer att påverka planeringen på nationell, regional och lokal nivå, och har av dessa skäl starka förbehåll mot tanken på att göra upprättandet av strategier för integrerad förvaltning av kustområden till en skyldighet i alla kustmedlemsstater (4).

27.

Vi erinrar om rekommendationen om integrerad förvaltning av kustområden (2002), där det sägs att ”mot bakgrund av de skiftande förhållandena i kustområdena samt de rättsliga och institutionella ramarna i medlemsstaterna, kan målen för den föreslagna åtgärden [genomförandet av integrerad förvaltning av kustområden] bäst uppnås genom vägledning på gemenskapsnivå” (5). Vi anser att det inte är mycket som har förändrats sedan dess och beklagar att kommissionen inte fullt ut beaktar alla icke-bindande alternativ för att stärka genomförandet av integrerad förvaltning av kustområden.

28.

Vi anser dock att integrerad förvaltning av kustområden måste fortsätta att spela en viktig roll genom att komplettera den fysiska planeringen i kust- och havsområden och hjälpa till att förvalta kustresurser och engagera berörda aktörer. Vi uppmanar kommissionen att ompröva hur denna aspekt skulle kunna stärkas genom att utveckla lämpligare icke-bindande åtgärder, och föreslår att medlemsstaterna bedömer vilka konkreta åtgärder som måste vidtas för att säkerställa en bättre överensstämmelse mellan markanvändningsplaner och fysisk planering i kust- och havsområden.

29.

ReK betonar den roll som lokala och regionala myndigheter spelar i politiken för fysisk planering, och även i befintliga förfaranden för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden. Lokala och regionala myndigheter deltar redan i bilateral gränsöverskridande samordning inom politiken för fysisk planering.

30.

Kommittén stöder befintliga regionala samarbetsinitiativ på makroregional nivå och havsområdesnivå, och beklagar att förslaget till direktiv inte uttryckligen beaktar mångfalden av havsmiljöer och ett eventuellt närmare samarbete som tar hänsyn till sådana regionala särdrag. Vi anser dessutom att man måste anta bestämmelser som tar hänsyn till den oförutsägbara karaktären i kontakterna med vissa tredjeländer och komplexiteten som gäller de yttersta randområdena.

31.

De möjliga avsiktliga och oavsiktliga effekterna av det föreslagna direktivet på lokal och regional nivå kommer att vara betydande, särskilt i fråga om (a) inverkan på befintliga befogenheter på lokal/regional nivå i planeringspolitik och planeringspraxis och (b) ytterligare administrativa och ekonomiska bördor.

32.

Vi framhåller att förslaget till direktiv i sin nuvarande lydelse kommer att få negativa konsekvenser för lokal och regional planeringspolitik och planeringspraxis, eftersom förslaget innebär att fysisk planering med en kustdimension kommer att omfattas av ett antal sektorsspecifika minimikrav som rör innehållet, vilket kraftigt undergräver planeringsmyndigheternas självständighet när det gäller att skapa balans mellan behoven inom alla lämpliga användningsområden.

33.

Kommittén anser att den föreslagna tidsplanen som anger att den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden ska upprättas inom en period på 36 månader efter det att detta direktiv trätt i kraft är mycket ambitiös, och betonar att sådana tidsfrister är omöjliga att uppfylla i länder där fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden är i sin linda. Vi föreslår därför att tidsplanen förlängs.

34.

Vi ifrågasätter mer specifikt logiken i att kräva en översyn av den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden minst vart sjätte år, eftersom detta kommer att bli en svår och dyr uppgift för de behöriga myndigheterna och den inte nödvändigtvis överensstämmer med redan etablerade översynscykler för medlemsstaternas planer.

35.

Kommittén betonar att genomförandet markant kommer att öka bördan för planeringsmyndigheterna på lokal och regional nivå samt ställa krav på myndigheterna att, i en tid av budgetåtstramningar, hitta ytterligare finansiella och mänskliga resurser, bland annat kvalificerade fysiska planerare för kust- och havsområden, för att efterleva bestämmelserna i direktivet.

36.

Kommittén är bekymrad över att kommissionen inte har gjort någon detaljerad bedömning av omfattningen av den ytterligare administrativa bördan av och kostnaderna för genomförandet, som de lokala och regionala myndigheterna till stor del kommer att stå för, och anser att dessa effekter underminerar förslagets mervärde för dessa myndigheter.

37.

Kommittén föreslår därför att kommissionen vidtar en detaljerad ex-ante bedömning av: (a) direktivets följder för den nuvarande politiken och verksamheten angående fysisk planering i kustområden, och (b) extrakostnaderna för genomförandet av direktivet, särskilt på lokal och regional nivå.