12.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/63

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) uppskattar kommissionens insatser för att göra politiken för säljfrämjande åtgärder till stöd för europeiska jordbruksbaserade livsmedel enklare och effektivare.

1.2

EESK välkomnar i synnerhet att kommissionen har ställt upp målet att avsevärt öka budgeten för stöd till säljfrämjande åtgärder och att utarbeta en verklig strategi för sådana åtgärder.

1.3

EESK konstaterar att det finns ett behov av att i större utsträckning stödja säljfrämjande åtgärder i tredjeländer eftersom dessa har en stor potential som avnämare för europeiska jordbruksbaserade livsmedel. Hittills har mindre än 30 % av budgeten för säljfrämjande åtgärder avsett dessa länder. Ambitionen att avsätta 75 % av budgeten till säljfrämjande åtgärder i tredjeländer står dock inte i proportion till de verkliga utmaningar som den europeiska jordbruks- och livsmedelssektorn står inför. En lämpligare fördelning av medlen för åtgärder i Europa respektive tredjeländer skulle vara 50 % – 50 %.

1.4

De europeiska jordbruksprodukterna möter en allt starkare konkurrens från importerade produkter på EU-marknaden. Av denna anledning kommer det att krävas intensivare informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för europeiska jordbruksprodukter inom EU, i synnerhet som de flesta europeiska konsumenter inte känner till dessa produkters komparativa fördelar.

1.5

EESK rekommenderar att man undantagsvis och i vissa särskilda fall ska kunna främja försäljningen av jordbruksbaserade livsmedel i den medlemsstat där de produceras.

1.6

EESK rekommenderar att livsmedelsprodukter i det andra bearbetningsledet (som inte omfattas av bilaga I i EUF-fördraget) ska nämnas uttryckligen bland de stödberättigade produkterna i artikel 5, samt att den uttryckliga uteslutningen av fiske- och jordbruksprodukter ska strykas.

1.7

EESK rekommenderar att säljfrämjande åtgärder för vin får omfattas av EU-stöd inte bara om andra livsmedelsprodukter omfattas av det berörda programmet, utan också om programmet är kopplat till ett projekt för lantgårdsturism.

1.8

Kommittén rekommenderar att EU-stödet till säljfrämjande åtgärder som avser mjölk och riktas till skolbarn inom unionen uppgår till 60 % av kostnaderna, precis som när det gäller frukt och grönsaker.

1.9

EESK anser att man bör upprätthålla kravet på medlemsstaterna att bidra till kostnaderna för säljfrämjande kampanjer med upp till 30 % eftersom många potentiella kandidater annars inte kommer att ha de ekonomiska resurser som krävs för att genomföra de säljfrämjande programmen. EESK framhåller att branschorganisationerna i alla medlemsstater bör ha samma möjligheter att dra fördel av stödet för främjande av deras jordbruksbaserade livsmedel.

1.10

EESK rekommenderar att organisationernas ansökningar om EU-stöd lämnas in till kommissionens gemensamma kontaktpunkt och att information om ansökningarna skickas till den medlemsstat som organisationen kommer från innan kommissionen fattat sitt beslut.

1.11

EESK rekommenderar en förenkling av de administrativa förfarandena för att utforma och övervaka säljfrämjande program, framför allt genom att man minskar det antal rapporter som kommissionen kräver. Det är särskilt viktigt att minska den administrativa bördan. Det krävs större flexibilitet så att programmen kan anpassas till föränderliga marknadsvillkor under genomförandefasen. För att detta mål ska uppnås måste man minska mängden detaljuppgifter som krävs när programmen presenteras (1).

2.1

Politiken för att stödja säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter är nödvändig för att säkerställa det europeiska jordbrukets utveckling. De som är yrkesverksamma inom jordbruks- och livsmedelssektorn ställs inför en allt hårdare konkurrens på den europeiska och internationella marknaden.

2.2

Enligt förordning (EG) nr 3/2008 ska EU kunna stödja säljfrämjande åtgärder. Mekanismerna i denna förordning har varit bättre anpassade till den globaliserade ekonomins utmaningar än det tidigare systemet, som inrättades genom förordningarna (EG) nr 2702/1999 och nr 2826/2000. Säljfrämjande kampanjer som genomfördes i enlighet med förordning (EG) nr 3/2008 framhöll kvaliteten, näringsvärdet och säkerheten i EU:s jordbruksbaserade livsmedel, och riktade uppmärksamheten på andra egenskaper och fördelar hos dessa produkter, t.ex. produktionsmetoder, märkning, djurskydd och miljövänlighet. De säljfrämjande åtgärderna kunde genomföras i form av reklamkampanjer, säljfrämjande åtgärder på försäljningsstället, pr-kampanjer, deltagande i utställningar och mässor osv. Mellan 2000 och 2012 medfinansierade EU 552 säljfrämjande program.

2.3

Erfarenheten av systemet för säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter enligt förordning (EG) nr 3/2008 avslöjade dock vissa begränsningar i systemet, inte minst i samband med den ekonomiska och finansiella krisen, då det visade sig helt nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att ge de säljfrämjande åtgärderna större resurser och bättre inriktning.

2.4

Det här förslaget har föregåtts av ”Grönbok om säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter – en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker” (COM(2011) 436 final), och ”Meddelande från kommissionen: Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter – en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker” (COM(2012) 148 final). EESK har redan uttalat sig om båda dokumenten (2) och gläder sig åt att kommissionen i stor utsträckning har tagit hänsyn till de slutsatser och rekommendationer som presenterades i EESK:s båda yttranden, särskilt vad gäller ökningen av budgeten och förenklingen av det administrativa förfarandet.

2.5

Ett annat syfte med förslaget är att genomföra en europeisk strategi för säljfrämjande åtgärder med bättre inriktning. Denna strategi bör leda till en ökning av antalet program inriktade på tredjeländer och multiprogram (som omfattar organisationer från flera medlemsstater), och till en förbättring av situationen på inre marknaden vad gäller konsumenternas bristande kunskaper om de europeiska jordbruksprodukternas förtjänster. Mellan 2010 och 2011 gick faktiskt knappt 30 % av utgifterna för informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder till åtgärder inriktade på tredjeländer, trots att dessa marknader har en betydande tillväxtpotential. Dessutom känner endast 14 % av européerna igen logotyperna för produkter med skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller skyddad geografisk beteckning (SGB).

2.6

Enligt förslaget ska det totala stödbeloppet öka avsevärt, och utvärderingen av projekten ska bara ske på kommissionsnivå, utan föregående utvärdering på medlemsstatsnivå.

2.7

Andra större nyheter i förslaget rör möjligheten att på vissa villkor nämna produkternas ursprung och märkning, de nya möjligheterna för producentorganisationer att få stöd samt ett större antal stödberättigade produkter.

3.1.1

Ett av de mål som fastställs för den framtida strategin för säljfrämjande åtgärder är att i högre grad stödja åtgärder i tredjeländer. Detta är otvivelaktigt ett relevant mål eftersom de nya marknaderna har stor tillväxtpotential och kapacitet att absorbera en god del av den europeiska produktionen, under förutsättning att man kan övertyga konsumenterna om de särskilda fördelarna med europeiska jordbruksbaserade livsmedel. Denna strategiska prioritering får emellertid inte vara till nackdel för de säljfrämjande åtgärderna på inre marknaden, där de europeiska jordbruksbaserade livsmedlen möter en allt starkare konkurrens från importerade produkter. Mot den bakgrunden tycks målet att lägga 75 % av de beräknade kostnaderna på informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter med ursprung i EU i tredjeländer (skäl 8 i ingressen) vara oproportionerligt och alltför högt ställt i förhållande till de verkliga utmaningar som det europeiska jordbruket står inför. En mer balanserad målsättning vore att avsätta 50 % av budgeten till detta syfte.

3.1.2

Priset på importerade produkter är ofta lägre än priset på europeiska produkter, inte bara på grund av de lägre socioekonomiska kostnaderna, utan också beroende på mindre strikta produktionsstandarder vad avser livsmedlens säkerhet och spårbarhet samt säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagarna. Däremot är majoriteten av konsumenterna i medlemsstaterna – såsom konstateras i förslaget – inte medvetna om det ”övergripande kvalitetsbegrepp” (3) som används i produktionen av europeiska jordbruksbaserade livsmedel. Man bör alltså satsa minst lika mycket på att främja europeiska produkter på inre marknaden som på marknaderna i tredjeländer. Detta är desto viktigare eftersom de flesta européer, i motsats till majoriteten av invånarna i tredjeländer, har ekonomiska möjligheter att betala för dessa produkters fördelar, och de kommer att fortsätta att köpa dem om de är övertygade om fördelarna. Som en följd av globaliseringen och de konsekvenser som krisen haft för en stor del av EU:s befolkning kommer vi oundvikligen att översvämmas allt mer av billiga produkter från tredjeländer.

3.1.3

EU:s allmänna bestämmelser förbjuder främjandet av produkter från en enda medlemsstat eftersom detta skulle kunna betraktas som protektionism. Detta verkar logiskt eftersom inre marknaden bör vara fri från hinder. I vissa väl motiverade fall skulle man dock kunna göra undantag från denna regel. Det gäller t.ex. om vissa mål för det europeiska projektet äventyras, vilket är fallet i fråga om målet om en balanserad regional utveckling. När marknadskrafterna har fritt spel lyckas de ibland ersätta den inhemska produktionen i en medlemsstat med produkter importerade från en annan medlemsstat. Jordbruket i ett land växer då på bekostnad av jordbruket i ett annat land. Av detta skäl anser vi att det vore motiverat att undantagsvis, från fall till fall och enligt tydliga kriterier, godkänna – och till och med stödja – säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter från en medlemsstat på den egna marknaden.

3.1.4

Bland EU:s prioriteringar återfinns en balanserad territoriell och social utveckling samt livsmedelsförsörjningstrygghet. Utvecklingen är dock långt ifrån balanserad, och situationen förbättras inte. Dessutom har försörjningsgraden i fråga om livsmedel i flera medlemsstater nu sjunkit till en oroväckande låg nivå: I t.ex. Slovakien är självförsörjningsgraden bara 47 %. Ett effektivt jordbruk är utan tvekan en central förutsättning för uppnåendet av de två ovannämnda målen, och jordbruket kan inte fungera väl om det saknas tillräckliga avsättningsmöjligheter. Nedgången inom jordbruket i vissa medlemsstater är direkt kopplad till nedgången i försäljningen av inhemska jordbruksbaserade livsmedel på den inhemska marknaden. Orsakerna till detta är komplicerade, men för att jordbruket ska kunna återhämta sig krävs bl.a. informationskampanjer till konsumenterna i landet som lyfter fram de inhemska produkternas förtjänster.

3.1.5

Det finns faktiskt tillförlitliga belägg för att minskad försäljning av inhemska produkter i vissa medlemsstater inte alltid är resultatet av ett bättre förhållande mellan pris och kvalitet hos importerade produkter. Det kan också finnas andra skäl. Som exempel kan nämnas att nyckelaktörerna inom den storskaliga detaljhandeln i de f.d. kommunistiska länderna i Centraleuropa är västeuropeiska bolag som av naturliga skäl har nära förbindelser med leverantörer i de länder där de tidigare var etablerade och där inköpscentralerna för de nya länderna ofta finns.

3.2.1

I skäl 6 i ingressen samt i de officiella informationsdokument som kommissionen har offentliggjort anges att ordningen för säljfrämjande åtgärder kommer att öppnas för alla jordbruksbaserade livsmedel som inte omfattas av bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (jordbruksprodukter i det andra bearbetningsledet) men som omfattas av EU:s kvalitetssystem, t.ex. choklad, konfektyr och öl. Denna ändring betraktas som en av de viktigaste innovationerna i det nya systemet. I artikel 5, som behandlar stödberättigade produkter och teman, nämns emellertid inte denna ändring: Som stödberättigade produkter definieras bara de jordbruksprodukter som återfinns i bilaga I, samt vin och spritdrycker. Detta är problematiskt eftersom bestämmelserna på så vis är oklara.

3.2.2

Bland de stödberättigade produkterna är det endast för vin som det ställs upp villkor vad avser stöd till informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder, nämligen att man samtidigt främjar en annan produkt. Orsaken till detta är att informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för vin från EU är centrala inslag i de stödprogram inom vinsektorn som regleras av den gemensamma jordbrukspolitiken inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden. Principen att främja vin tillsammans med andra livsmedel urholkas emellertid på grund av uteslutningen av produkter från fiske och vattenbruk, vilka är ett naturligt komplement till vissa viner. EESK rekommenderar att undantaget för dessa produkter i artikel 5 stryks.

3.2.3

Å andra sidan möter de europeiska vinerna särskilt hård konkurrens från viner från den ”nya världen”, vilket har lett till en minskning av EU-ländernas produktion och en ökning av produktionen i länder som Chile, Argentina, Sydafrika, Australien, USA och t.o.m. Kina. Orsakerna är komplicerade, men generellt sett kännetecknas de importerade vinerna av lägre pris, färre ”extra” fördelar (mycket få geografiska beteckningar, ingen officiell kvalitetskontroll, begränsade kännetecken kopplade till årgång eller produktionsort, begränsat antal druvsorter osv.) och mycket stora reklamsatsningar. Dessutom kan producenterna i dessa tredjeländer garantera regelbundna leveranser av tillräckliga kvantiteter med konstanta organoleptiska egenskaper och till ett rimligt pris, vilket är mycket lockande för den storskaliga detaljhandeln, som efterfrågar denna typ av leverantör. För den europeiska vinsektorn, som är mycket mer diversifierad, är det svårare att uppfylla dessa krav.

3.2.4

Det behövs alltså ännu mer informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder med inriktning på de europeiska kvalitetsvinerna för att de potentiella kunderna ska bli medvetna om deras komparativa fördelar. Om villkor ska ställas för säljfrämjande åtgärder för europeiska viner av de skäl som anges ovan (punkt 3.2.2) rekommenderar vi att ett alternativ utarbetas utöver att man samtidigt främjar en annan jordbruksprodukt. Detta skulle göra det möjligt att koppla de säljfrämjande åtgärderna för vin till lantgårdsturism. I många länder i Centraleuropa har detta sätt att främja vinförsäljningen visat sig vara effektivt.

3.2.5

Denna koppling, som också främjar lantgårdsturismen, skulle kunna utvidgas till att omfatta alla produkter från jordbruk och boskapsskötsel samt från fiske och vattenbruk, i syfte att maximera samverkanseffekterna och på så vis främja en diversifiering av inkomstkällorna i landsbygds- och kustområden.

3.3.1

Enligt det system som inrättades genom förordning (EG) nr 3/2008 valde medlemsstaternas nationella myndigheter på förhand två gånger årligen ut kampanjer som skulle vara berättigade till EU-stöd. Förslagen skickades sedan vidare till kommissionen, som valde bland dem. Det här förslaget syftar till att förenkla förfarandet genom att använda en gemensam kontaktpunkt för urvalet av program, som kommer att göras av kommissionen en enda gång per år. Det handlar otvivelaktigt om en förenkling av det administrativa förfarandet. Förvaltningen av enkla program (som kommer från en enda medlemsstat) kommer dock även fortsättningsvis att hanteras gemensamt med medlemsstaterna efter urval av kommissionen.

3.3.2

EESK rekommenderar att organisationernas ansökningar om EU-stöd lämnas in till kommissionens gemensamma kontaktpunkt och att information om ansökningarna skickas till den medlemsstat som organisationen kommer från innan kommissionen fattat sitt beslut.

3.3.3

Under det gamla systemet kunde EU finansiera hälften av kampanjkostnaderna. Branschorganisationernas bidrag till initiativet till en kampanj skulle uppgå till minst 20 % av kostnaderna. De nationella myndigheterna skulle komplettera finansieringen (4). I vissa fall (t.ex. när det gäller åtgärder för att främja frukt och grönsaker till europeiska skolbarn) kunde EU:s bidrag uppgå till 60 % av kostnaderna.

3.3.4

I det system som föreskrivs i förslaget till förordning kommer programmen enbart att samfinansieras av den förslagsställande organisationen och av EU. De nationella myndigheterna kommer alltså inte längre att behöva (eller kunna) bidra till kostnaderna för programmen.

3.3.5

EU-finansieringen kan uppgå till 50 % av programkostnaderna, men kan ökas till 60 % för ett multiprogram, för ett program som är inriktat på ett eller flera tredjeländer samt för åtgärder som avser frukt och grönsaker och som särskilt riktar sig till skolbarn i unionen.

3.3.6

EESK välkomnar att fler fall kommer att bli berättigade till ett ekonomiskt bidrag från EU som uppgår till 60 % av programkostnaderna. De förslagsställande organisationernas bidrag kommer dock naturligtvis att bli högre än under det förra systemet eftersom de nationella myndigheterna inte längre kan medverka. Detta kommer säkert att avskräcka organisationer med små medel, och kommer att ge relativt rika organisationer möjlighet att dra större nytta än förut av systemet för stöd till informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder.

3.3.7

EESK anser därför att det vore önskvärt om de nationella myndigheterna kunde få behålla möjligheten att bidra till kostnaderna för säljfrämjande åtgärder (upp till 30 %), åtminstone i de fall då medlemsstaterna deltar i förvaltningen av programmen (enkla program).

3.3.8

På samma sätt vore det önskvärt att tillåta ett högre bidrag från EU (60 % av kostnaderna) för informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder som avser mjölk och som särskilt riktar sig till skolbarn i unionen. För en hälsosam och balanserad kosthållning har barn i dag behov inte bara av mer frukt och grönsaker utan också mer mjölk och mjölkprodukter.