30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/21

Föredragande:

Antonello PEZZINI

Medföredragande:

Franca SALIS-MADINIER

1.1

EESK stöder förslaget till direktiv om förebyggande omstrukturering och en andra chans och lägger därför fram förslag från det organiserade civila samhället som syftar till att komplettera direktivets innehåll.

1.2

Med beaktande av innehållet och behovet av att komplettera reglerna för den inre marknaden önskar EESK att förslaget utfärdas i form av en förordning och att man inte tvekar att genomföra en så omfattande harmonisering som möjligt av de aktuella systemen.

1.3

EESK insisterar på att företagsledningens skyldighet att informera och rådfråga sina anställda både före och under förhandlingarna formellt ska fastställas i direktivet. Särskilt i samband med en tidig omstrukturering är det de anställdas intressen som ska uppmärksammas mest, och under insolvensförfaranden ska det göras en uttrycklig hänvisning till artikel 5.2 i direktiv 2001/23/EG i syfte att tillvarata arbetstagarnas rättigheter i detta sammanhang.

1.4

EESK uppmanar kommissionen att i direktivet införa skyldigheten att ”föregripa” en insolvenssituation som en grundläggande princip genom att upprätta en ”uppförandekod”. I detta syfte föreslår EESK att principen om ”social warning” införs i direktivet på lämpligt sätt.

1.5

EESK rekommenderar att man i direktivet inför en övergripande princip om att vid insolvens garantera statusen som prioriterad fordringsägare till samtliga anställda i alla medlemsstater. Vidare föreslår EESK att man inrättar en nationell riskdelningsfond, där en sådan inte finns, som i samtliga medlemsstater säkerställer utbetalning av arbetstagarnas löner. En sådan fond, som redan finns i vissa medlemsstater, skulle kunna finansieras av arbetsgivarna genom lämpliga bidrag. Medlemsstaterna skulle kunna delta i förvaltningen av denna fond och vara garanter för den.

1.6

EESK rekommenderar att kommissionen snabbt fastställer metoder och tidsfrister för att upptäcka ett företags problem i god tid.

1.7

De yrkespersoner, sakkunniga och domare som ska arbeta med dessa frågor måste ha följt en lämplig gemensam utbildning och ha bred erfarenhet för att kunna arbeta med hittills outforskade områden.

1.8

Det är nödvändigt att se närmare på tillförlitlighetskriterierna angående företagarnas professionella beteende och ärlighet, som ska styrkas med vederbörliga intyg som utfärdats av myndigheterna. Sådana intyg gör det berättigat att ge dem en andra chans.

1.9

EESK yrkar på att man i direktivet ska fastställa att om en företagsledare missbrukar insolvensförfarandet i syfte att inte tillgodose sina anställdas rättigheter är detta en illegal praxis som medför att denne inte ska beviljas moratorium eller få rätt till en andra chans.

1.10

EESK samtycker till att domstolar ska ha en mindre aktiv roll och bara ingripa vid behov.

1.11

EESK understryker företagets samhällsvärde och att det därför krävs en ansträngning för att hålla företaget aktivt med hjälp av smidiga, lägliga och inte alltför kostsamma förfaranden. Detta är i linje med värderingarna i EU-fördraget (artikel 3) och bygger på respekt för näringsidkarens goda tro.

2.1

Den 20 maj 2015 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2015/848 (nedan kallad förordningen) om insolvensförfaranden i olika länder.

2.2

Den nya lagstiftningen har införlivat den nya synen på insolvenslagstiftningens mål, nämligen att konkursförfaranden inte längre betraktas enbart som likvidation, utan även som verktyg för att garantera bevarandet av företagets organiserade medel och därmed arbetstagarnas rätt till arbete och, där detta är möjligt, säkerställa företagets överlevnad.

2.3

I de medlemsstater där förfaranden för företagsomstrukturering har företräde framför förfaranden för likvidation är andelen fordringsindrivning 83 % jämfört med 57 % (1).

2.3.1

Något som även skiljer sig mycket från land till land är förfarandenas tidslängd (2), som kan vara från några få månader till flera år.

2.3.2

Det förekommer också flera olikheter vad gäller möjligheten att få tillgång till omstruktureringsförfaranden innan en insolvens konstaterats.

2.3.3

Nyligen genomförda studier (3) har visat att konkurslagstiftningen inte är helt ändamålsenlig, och att det finns mycket stora skillnader mellan medlemsstaternas olika lagstiftningar, vilket medför hinder för investeringsrörligheten på den inre marknaden.

2.4

För entreprenörerna, för vilka andelen ”ekonomisk dödlighet” ligger på runt 50 % (4) under företagets fem första levnadsår, är målet att dessa ska kunna utnyttja ett moratorium i perioder då en kris blir uppenbar, och därefter inom en period på högst tre år kunna hitta en lösning på sina skulder för att undvikastigmatiseringen i anslutning till en konkurs. Ärliga entreprenörer uppmuntras på så sätt till en andra chans.

2.5

En betydande nyhet i riktning mot att skapa ett gemensamt europeiskt rättsligt område är inrättandet före juni 2019 av ett elektroniskt system för sammankoppling av så kallade ”insolvensregister”, som ska upprättas i varje medlemsstat. Systemet ska vara kostnadsfritt tillgängligt via den europeiska e-juridikportalen.

2.6

Enligt kommissionen går 200 000 företag i Europa i konkurs varje år, vilket leder till att 1,7 miljoner arbetsplatser går förlorade. Fenomenet skulle ofta kunna undvikas om man hade haft effektivare insolvens- och omstruktureringsförfaranden.

2.7

Av en utvärdering av genomförandet av kommissionens rekommendation från 2014 om omstrukturering och en andra chans framgår det att bestämmelserna, trots genomförda reformer på insolvensområdet, fortfarande är oenhetliga och ineffektiva eller obefintliga i vissa länder. I handlingsplanen för en kapitalmarknadsunion från 2015 tillkännagavs ett lagstiftningsinitiativ om företagsinsolvens, inbegripet tidig omstrukturering och en andra chans.

2.8

Kommissionens initiativ bör även ses i ljuset av de rekommendationer som anges nedan för att bland annat belysa följande:

3.1

Kommissionens förslag – med artiklarna 53 och 114 i EUF-fördraget som rättslig grund – bygger på tre huvuddelar:

3.2

De nya bestämmelserna följer vissa grundläggande principer för att säkerställa att ramarna för insolvens och omstrukturering är konsekventa och effektiva i hela EU:

3.3

I det nya förslaget till direktiv tas det dessutom hänsyn till faktorer för ett ”kontinuerlig förfarande”, där entreprenören bibehåller kontrollen över den egna verksamheten, s.k. automatic stay, det vill säga den tid på fyra månader som fordringsägare inte får ta några egna initiativ till fordringsindrivning.

4.1.1

När det gäller den frivilliga tillämpningen av det föreslagna systemet för skuldavskrivningsförfaranden på konsumenter motsätter sig EESK, i linje med sina tidigare yttranden om denna fråga, starkt denna möjlighet. EESK har tvärtom uppmärksammat det absoluta behovet av en särskild ordning för överskuldsättning bland konsumenter.

4.2.1

EESK anser att det skulle vara nyttigt att precisera direktivets omfattning och tillämpningsområde (företagstyper, antalet anställda). Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt små och medelstora företag och deras inverkan på den lokala ekonomin.

4.2.2

Det råder en stor enighet om behovet av att hjälpa företagen med att omstrukturera i tid så att jobben kan räddas och de kan behålla sitt värde, samt för att stödja ärliga entreprenörer.

4.2.3

Det skulle vara användbart och tillrådligt att fastställa de kriterier enligt vilka en företagschef kan betraktas som ”ärlig”. Dessa kriterier bör tydliggöras och formaliseras i direktivet. Slutligen bör man inte bortse från fenomenet taktisk insolvens, som används för att undvika rättsliga skyldigheter och förneka arbetstagare deras rättigheter. Bruket av en sådan praxis bör avskräckas genom att de som använder sig av den nekas tillgång till ett moratorium och en andra chans.

4.2.4

Samtliga steg ska genomföras under kontinuerlig medverkan av arbetstagare och fackförbund genom ett samråd med dessa parter och tillhandahållande av information i tillräckligt god tid. Representanter för arbetstagare och fackförbund ska ha rätt till att föreslå alternativa lösningar i syfte att värna om sysselsättningen och även ha rätt att vända sig till en sakkunnig.

4.2.5

När ramen för förebyggande omstrukturering visar sig ha gemensamma centrala delar som är acceptabla bör den följa ett gemensamt, enhetligt protokoll på EU-nivå.

4.2.6

EESK föreslår att man i samtliga medlemsstater inför förfaranden för att upprätta en nationell riskdelningsfond som säkerställer utbetalning av arbetstagarnas löner. En sådan fond skulle kunna finansieras av arbetsgivarna genom lämpliga bidrag. Medlemsstaterna skulle kunna delta i förvaltningen av denna fond och vara garanter för den (5).

4.2.7

För att kunna rädda arbetsplatser och undvika uppsägningar bör den s.k. social warning stödjas, det vill säga företagets skyldighet att i tillräckligt god tid underrätta och varna samtliga berörda parter om svårigheter i företaget. Denna bestämmelse, som bör tillämpas på lämpligt sätt i varje specifikt fall, kommer dessutom att vara ett användbart medel för att klart och tydligt fastställa om entreprenören beter sig på ett ärligt och socialt ansvarsfullt sätt.

4.2.7.1

Man bör gynna en kultur som går ut på att utbyta information med arbetstagarnas företrädare, fackförbund och andra representativa organisationer eller berörda parter.

4.2.8

Målet är att minska antalet åtgärder som vidtas av rättsliga eller administrativa myndigheter, då dessa alltför ofta tillkallas för att på ett alltför tidigt stadium och på ett drastiskt vis lösa insolvensproblem.

4.2.9

Principen om relevant information till och samråd med representanter för arbetstagare (direktivet om europeiska företagsråd 2009/38/EG) bör tillämpas på nationell och europeisk nivå, och man bör även erkänna deras rättigheter och rätt till skydd när de utfärdar en tidig varning, då de ofta är bland de första som blir varse företagets problem (”whistleblower as means of prevention”).

4.2.10

Artikel 3.3 måste tydliggöras. Man bör särskilt fastställa de parametrar på grundval av vilka företag kan uteslutas från varningsmekanismen (antal anställda, omsättning osv.).

4.3.1

Man bör införa en generell ram som både är fördelaktig och proaktiv och som baseras på en harmonisering av erfarenheter och förfaranden.

4.3.2

För att kunna uppnå det som fastställs i artikel 114 i EUF-fördraget, det vill säga genomföra den inre marknaden, är det nödvändigt att kommissionen, eventuellt med hjälp av delegerade akter, ser till att harmonisera insolvensförfarandena, som för närvarande ser alltför olika ut i de enskilda länderna.

4.3.3

På samma sätt behöver man på en EU-nivå föreslå och harmonisera lämpliga förfaranden före insolvens, som tar hänsyn till orsakerna till hindren för det normala finansiella flödet, vilka ibland är kopplade till sena utbetalningar (6).

4.3.4

Man bör fastställa regler för gott uppförande mellan uppdragsgivare och tjänsteleverantörer, där en maximal tidsfrist för betalningen av tjänster föreskrivs.

4.3.5

Andra gånger kan skälen till insolvens uppstå av politiska skäl som inte beror på entreprenörens affärsförmåga.

4.3.6

Skyddet av både ny och tillfällig finansiering bör garanteras genom gemensamma bestämmelser och uppförandekoder som fungerar på samma sätt i de olika länderna, och som även tillgodoser minoriteternas legitima ståndpunkter.

4.3.7

En del regionala förvaltningar i europeiska länder har redan upprättat gemensamma organ (7) som har till uppgift att ingripa i god tid när det uppstår ett behov för åtgärder för att bistå ett företag som befinner sig i en svår situation (8).

4.3.8

Det skulle vara lämpligt att undersöka dessa organ och dra nyttiga lärdomar av deras viktigaste erfarenheter.

4.3.9

Upprättandet av gemensamma organ med starka befogenheter, tydliga förutseende visioner och solida sociala mål skulle kunna överbrygga den brist på strategisk framsyn och innovation som har försvagat arbetsmarknaden i allmänhet och bidragit till den finanskris som i olika former har påverkat Europa sedan 2008.

4.3.10

Både verktygen för tidig omstrukturering och den ”andra chansen” är fördelaktiga för den entreprenör som har respekterat förfarandet för tidig varning och framsynthet och som begär att få tillgång till dessa verktyg. Bägge verktygen har som mål att skapa förutsättningar för att göra fordringsägarna delaktiga (i första hand arbetstagare och fackförbund).

4.3.10.1

Av det här skälet är det mycket viktigt att entreprenörer som har begärt tillgång till dessa fördelar omedelbart gör samtliga räkenskapshandlingar (bokslut med bilagor, bank- och försäkringsdokument, lagerbokföring osv.) tillgängliga för de berörda parterna (arbetstagare, fackförbund, fordringsägare i allmänhet, organ som utsetts för att lösa krisen) och tillåter alla former av kontroller av verksamheten.

4.3.10.2

Detta skulle inte bara följa principen om insyn utan också göra det möjligt att göra vissa grundläggande principer som nämns i och som ligger till grund för förslaget till direktiv effektivare.

4.3.10.3

En omedelbar åtkomst till all företagsdokumentation skulle nämligen kunna möjliggöra följande:

4.3.11

En bedömning av företagsomstruktureringens inverkan bör omfatta effekterna på sysselsättningen då man, om dessa är kända i förväg, kan vidta lämpliga åtgärder för att skydda denna, till exempel genom fortbildning och höjning av arbetstagarnas kompetens.

4.3.12

När det gäller artikel 18 i kapitel 5 bör det förhindras att företagsledare gör sig av med företagstillgångar under den nivå som krävs för att fullgöra betalningsåtaganden gentemot anställda.

4.4.1

I sitt yttrande från 2013 om insolvensförfaranden, som även är relevant för detta yttrande, betonade EESK bland annat följande:

4.4.2

Bestämmelserna om en andra chans, som gäller för entreprenörer efter ett första misslyckande, ska vara tydliga och gemensamma för alla EU-länder i enlighet med artikel 114 om den inre marknaden. Dessa bestämmelser måste stödjas av anställda som varken har lidit skada eller missgynnats av entreprenörens första misslyckande.

4.4.3

Det händer alltför ofta att de stelbenta förfarandena i många medlemsstater gynnar handlingar som ibland är drastiska från konkursförvaltarnas sida.

4.4.4

De åtgärder som ska vidtas på ett enhetligt och öppet sätt i alla medlemsstater måste omvandla konkursförvaltarens tidigare roll till den nya rollen som ”förvaltare för utveckling av sysselsättningen”. Detta ska ske genom en bred och gedigen kulturell och teknisk förberedelse, bland annat med hjälp av de it-applikationer som tillhandahålls på den europeiska e-juridikportalen och som har förstärkts genom förordning (EU) 2015/848.

4.4.5

Den förenkling som föreslås för att få tillgång till en andra chans uppskattas. I detta avseende är det betydelsefullt att överskuldsatta entreprenörer kan erhålla skuldavskrivning efter utgången av den föreskrivna fristen utan att de på nytt behöver ansöka till en rättslig eller administrativ myndighet (artikel 20.2).

4.5.1

Det vore lämpligt om grundutbildningen och fortbildningen av ”ledamöterna vid de rättsliga och administrativa myndigheter som handlägger frågor om omstrukturering, insolvens och en andra chans” kunde anordnas direkt av kommissionen (eventuellt genom agenturer).

4.5.2

De krav som ställs på förvaltare som är verksamma inom EU måste harmoniseras: De bör uppfylla minimistandarder i fråga om t.ex. utbildning och yrkeskvalifikationer, vara registrerade som förvaltare samt iaktta ett ansvarsfullt beteende och en etisk yrkeskod.

4.5.3

Följande verktygstyper behövs: intern översyn, bokföringspraxis, rapportering och kontroll för att aktivera och förbättra förfarandenas effektivitet.

4.6.1

Såsom redan nämnts i punkt 4.3.10.1 kan äktheten och fullständigheten hos de uppgifter som samlas in i syfte att effektivt övervaka förfarandena endast säkras genom en snabb och fullständig tillgång till företagsdokumentationen(artikel 29).

4.6.2

Det faktum att dokumentationen måste vara tydlig och komplett bör understrykas i den genomförandeakt som utfärdas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.