22.4.2006 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 96/21 |
Talan väckt den 17 februari 2006 – Frankrike mot kommissionen
(mål T-56/06)
(2006/C 96/38)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Republiken Frankrike (Paris, Frankrike) (ombud: G. de Bergues och S. Ramet, båda i egenskap av ombud)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
— |
i första hand ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet i sin helhet, |
— |
i andra hand ogiltigförklara artikel 5 i nämnda beslut, och |
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Genom beslut av den 30 juni 1997, antaget på kommissionens förslag och i enlighet med det förfarande som föreskrivs i direktiv 92/81/EEG (1), tillät rådet medlemsstaterna att tillämpa eller fortsätta tillämpa gällande befrielse från och nedsättning av vissa punktskatter på vissa mineraloljor för särskilda ändamål. I fyra därpå följande beslut förlängde rådet detta tillstånd. Den senaste tillståndsperioden löper ut den 31 december 2006. Frankrike har rätt att tillämpa dessa nedsatta skattesatser eller skattebefrielser på tjock eldningsolja som används som bränsle för produktionen av aluminiumoxid i Gardanne-regionen.
I en skrivelse av den 30 oktober 2001 underrättade kommissionen Frankrike att den beslutat att inleda det förfarande som avses i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende punktskattebefrielsen för mineraloljor som används som bränsle för produktion av aluminiumoxid i Gardanne-regionen (2). Till följd av detta förfarande fattade kommissionen den 7 december 2005 det ifrågasatta beslutet (3) enligt vilket befrielsen från punktskatt på mineraloljor som används som bränsle för produktion av aluminiumoxid i Gardanne-regionen, Shannon-regionen och på Sardinien, som genomförs av Frankrike, Irland respektive Italien, utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 EG som är delvis oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen uppmanade sålunda de berörda medlemsstaterna att återkräva det nämnda stödet.
Genom förevarande talan yrkar Republiken Frankrike att beslutet skall ogiltigförklaras i de delar som avser den skattebefrielse som Frankrike har beviljat Gardanne-regionen.
Till stöd för sin talan åberopar Republiken Frankrike flera grunder varav den första avser åsidosättande av begreppet statligt stöd i den meningen som avses artikel 87.1 EG. Republiken Frankrike gör gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den har funnit att det föreligger ett statligt stöd, eftersom inte samtliga rekvisit som enligt Altmark-målet (4) krävs för att statligt stöd skall föreligga är uppfyllda, särskilt inte rekvisiten för att det skall finnas en skadlig inverkan på konkurrensen eller en snedvridande effekt på den inre marknaden. Republiken Frankrike hävdar att kommissionen inte kan å ena sidan föreslå rådet att med stöd av direktiv 92/81/EEG fatta beslut om tillåtelse av skattebefrielse från punktskatt och inte motsätta sig en förlängning av tillståndsperioden, å andra sidan finna att den nämnda skattebefrielsen utgör statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.
Den andra grund som åberopats av sökanden avser bristande motivering i det att det omtvistade beslutet innehåller en motsägelse i kommissionens resonemang avseende fastställandet av en skadlig inverkan på konkurrensen.
I den tredje grunden, vilken görs gällande subsidiärt, gör Republiken Frankrike gällande att kravet på återbetalning i artikel 5 i det omtvistade beslutet strider mot principen om skydd för berättigade förväntningar, rättsäkerhetsprincipen och principen om iakttagandet av rimlig tidsfrist. Republiken Frankrike hävdar att de som beviljats skattebefrielse har rätt att dra fördel av rättsäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar fram till tidpunkten för antagandet av det ifrågasatta beslutet och inte, som kommissionen gör gällande, fram till tidpunkten för offentliggörandet av beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet. Sökanden gör likaledes gällande att även kommissionens overksamhet under en tid av fyra år, mellan beslutet om att inleda förfarandet och det slutliga beslutet, utgör ett åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, rättsäkerhetsprincipen och principen om iakttagandet av rimlig tidsfrist.
(1) Rådets direktiv av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor.
(2) Offentliggjord i EGT C 30, 2.2.2002.
(3) Beslut K (2005) 4436 Slutlig, statligt stöd nr C 78-79-80/2001.
(4) Domstolens dom av den 24 juli 2004 i mål C-280/00, Altmark trans, REG 2004, s. I-7747.