|
30.8.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 223/56 |
Talan väckt den 4 juli 2008 – Tyskland mot kommissionen
(Mål T-265/08)
(2008/C 223/99)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma och advokaten U. Karpestein)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska
|
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut K(2008) 1690 slutlig av den 30 april 2008 om nedsättning av det stöd som Europeiska fonden för regional utveckling (ERUF) beviljat för ett operativt program i mål 1-regionen delstaten Thüringen i Förbundsrepubliken Tyskland för åren 1994 till 1999 och |
|
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Genom det överklagade beslutet har kommissionen satt ned det finansiella stödet som beviljats från ERUF för det operativa programmet i mål 1-regionen delstaten Thüringen i Förbundsrepubliken Tyskland (1994-1999).
Till stöd för sin talan har sökanden anfört fyra grunder.
För det första anser sökanden att kommissionen har gjort en felaktig bedömning av viktiga delar av sakomständigheterna i samband med tyngdpunkten 2.1 i det berörda operativa programmet (åtgärder till stöd för små och medelstora företag: stöd till produktiva investeringar).
För det andra gör sökanden gällande ett åsidosättande av artikel 24.2 i förordning (EEG) nr 4253/88 (1) eftersom det inte föreligger några oegentligheter i den mening som avses med den bestämmelsen. I detta sammanhang gör sökanden särskilt gällande att denna bestämmelse inte ger kommissionen rätt att vidta finansiella korrekturåtgärder för fel i förvaltningen eller förment otillräckliga förvaltnings- och kontrollstrukturer.
Sökanden gör vidare gällande att kommissionen enligt förordning nr 4253/88 inte har rätt att vidta extrapolerande finansiella korrekturåtgärder, eftersom artikel 24 i förordningen avser konkreta fall och fastställbara belopp och inte avser hypotetiska slutsatser som kopplar ett avslöjat fel förvaltningen till systematiska brister i förvaltningen.
Till sist gör sökanden gällande att även om man utgår från att extrapolerade finansiella korrekturåtgärder skulle vara tillåtna, har artikel 23 och 24 i förordning nr 4253/88 likväl åsidosatts, eftersom beräkningarna vid extrapoleringen är felaktiga. I detta avseende gör sökanden gällande att kommissionen inte hade rätt att genomföra en extrapolering på grundval av en analys av bristerna som genomförts av europeiska gemenskapernas revisionsrätt, att kommissionen hade n del av ansvaret för dess egna klagomål och att de extrapolerande beräkningarna som ligger till grund för ansökan strider mot proportionalitetsprincipen.
(1) Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 374, s. 1).