29.8.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 205/29 |
Talan väckt den 9 juli 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal
(Mål C-255/09)
2009/C 205/51
Rättegångsspråk: portugisiska
Parter
Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Traversa och M. França)
Svarande: Republiken Portugal
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
— |
fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 EG genom att inte, vare sig i Decreto-Lei nr 177/92 av den 13 augusti, i vilken fastställs villkoren för återbetalning av kostnader för sjukvård i utlandet, eller i någon annan nationell lagstiftning, föreskriva möjligheten att erhålla återbetalning av kostnader för vårdförmåner som tillhandahålls i utlandet genom en annan inrättning än ett sjukhus, utom i de fall som föreskrivs i förordning (EEG) nr 1408/71, (1) eller, för det fall nämnda Decreto-Lei gör det möjligt att få återbetalning av kostnader för sjukvård i utlandet som tillhandahålls genom en annan inrättning än ett sjukhus, genom att som villkor för återbetalning uppställa krav på förhandsgodkännande, och |
— |
förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Kommissionen anser att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 EG, såsom denna artikel har tolkats i domstolens rättspraxis.
Av nämnda rättspraxis framgår att artikel 49 EG är tillämplig när en patient erhåller vårdförmåner i utbyte mot ersättning i en annan medlemsstat än den medlemsstat där patienten är bosatt.
I Portugal föreskrivs i Decreto-Lei nr 177/92, i vilken fastställs villkoren för återbetalning av kostnader för sjukvård i utlandet, inte uttryckligen återbetalning av kostnader för sjukvård som tillhandahållits i en annan medlemsstat genom en annan inrättning än ett sjukhus, utom i de fall som föreskrivs i förordning nr 1408/71. Alternativt har, såsom de portugisiska myndigheterna tolkar nämnda lagstiftning, återbetalning av nämnda kostnader gjorts beroende av ett förhandsgodkännande som endast ges under restriktiva villkor.
(1) Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57)