|
1.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 156/7 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 mars 2013 (begäran om förhandsavgörande från Cour constitutionnelle — Belgien) — Belgacom SA, Mobistar SA, KPN Group Belgium SA mot État belge
(Mål C-375/11) (1)
(Telekommunikationstjänster - Direktiv 2002/20/EG - Artiklarna 3 och 12–14 - Nyttjanderätter till radiofrekvenser - Avgifter för nyttjanderätter till radiofrekvenser - Engångsavgifter för tilldelning och förlängning av nyttjanderätter till radiofrekvenser - Beräkningsmetod - Ändring av befintliga rättigheter)
2013/C 156/09
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Cour constitutionnelle
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Belgacom SA, Mobistar SA, KPN Group Belgium SA
Svarande: État belge
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Cour constitutionnelle (Belgien) — Tolkning av artiklarna 3, 12, 13, 14.1 och 14.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, s. 21) — Nationell lagstiftning som ålägger operatörer, som är innehavare av nyttjanderätter till mobiltelefonifrekvenser, en engångsavgift vid beviljande av användning och exploatering på medlemsstatens territorium av ett mobiltelefoninät för en period på femton år — Förlängning av operatörernas individuella nyttjanderätter — Skyldighet för operatörer, som ansöker om nya rättigheter, att erlägga en engångsavgift, som fastställs på auktion, utöver de årliga avgifterna — Tillåtlighet
Domslut
|
1. |
Artiklarna 12 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat ålägger mobiloperatörer, som är innehavare av nyttjanderätter till radiofrekvenser, en engångsavgift för nya nyttjanderätter till radiofrekvenser liksom för förlängningen av sådana nyttjanderätter, när denna engångsavgift kompletterar dels en årlig avgift för tillhandahållandet av frekvenser vilken är avsedd att främja optimal användning av resurserna, dels en avgift som täcker kostnaderna för handläggningen av auktorisationen, under förutsättning att dessa avgifter verkligen avser att säkerställa en optimal användning av den resurs som dessa radiofrekvenser utgör och att de är sakligt motiverade, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella till det avsedda syftet samt att de tar hänsyn till de mål som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva. Under samma förutsättningar kan det anses vara ett lämpligt tillvägagångssätt för fastställandet av radiofrekvensernas värde, att fastställa beloppet för engångsavgiften för nyttjanderätter till radiofrekvenser antingen med hänvisning till beloppet för den tidigare engångsavgiften för koncession — som beräknas med utgångspunkt i antalet frekvenser och månader som nyttjanderätterna till frekvenser gäller — eller genom auktion. |
|
2. |
Artikel 14.1 i direktiv 2002/20 ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att en medlemsstat ålägger en mobiloperatör en sådan avgift som den som är i fråga i det nationella målet, under förutsättning att denna ändring är objektivt motiverad och har gjorts på ett proportionellt sätt och att anmälan har gjorts i förväg till samtliga berörda parter för att dessa ska kunna lämna sina synpunkter på ändringen, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet. |
|
3. |
Artikel 14.2 i direktiv 2002/20 ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att en medlemsstat ålägger en mobiloperatör en sådan avgift som den som är i fråga i det nationella målet. |