|
18.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 141/7 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 14 mars 2013 (begäran om förhandsavgörande från Augstākās tiesas Senāts — Lettland) — Valsts ieņēmumu dienests mot Ablessio SIA
(Mål C-527/11) (1)
(Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 213, 214 och 273 - Identifiering av beskattningsbara personer i mervärdesskattehänseende - Avslag på ansökan om registreringsnummer för mervärdesskatt med hänvisning till att den beskattningsbara personen saknar materiell, teknisk och finansiell förmåga att bedriva den uppgivna ekonomiska verksamheten - Lagenlighet - Bekämpning av skattebedrägeri - Proportionalitetsprincipen)
2013/C 141/10
Rättegångsspråk: lettiska
Hänskjutande domstol
Augstākās tiesas Senāts
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Valsts ieņēmumu dienests
Svarande: Ablessio SIA
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Augstākās tiesas Senāts — Tolkning av artikel 214 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1), jämförd med artikel 273 i samma direktiv — Nationell lagstiftning enligt vilken en beskattningsbar person kan nekas inskrivning i mervärdesskatteregistret om den beskattningsbara personen inte lämnar uppgifter eller lämnar felaktiga uppgifter om dess materiella, tekniska och finansiella förmåga att bedriva den uppgivna ekonomiska verksamheten — Avslag på en beskattningsbar persons ansökan om mervärdesskatteregistrering med motiveringen att förmåga att bedriva den uppgivna ekonomiska verksamheten saknas
Domslut
Artiklarna 213, 214 och 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de utgör hinder för att en medlemsstats skattemyndighet avslår ett bolags ansökan om registreringsnummer för mervärdesskatt, enbart med motiveringen att bolaget, enligt myndigheten, saknar materiell, teknisk och finansiell förmåga att bedriva den uppgivna ekonomiska verksamheten samt att ägaren till andelarna i bolaget flera gånger tidigare har tilldelats registreringsnummer för bolag som inte har bedrivit någon faktisk ekonomisk verksamhet och vilkas andelar har överlåtits strax efter det att det individuella registreringsnumret har erhållits, utan att skattemyndigheten i fråga med stöd av objektiva uppgifter har styrkt att det föreligger allvarliga indikationer på att det registreringsnummer för mervärdesskatt som tilldelas kommer att användas för skattebedrägeri. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida skattemyndigheten har tillhandahållit allvarliga indikationer på att det föreligger en risk för skattebedrägeri i det nationella målet.