13.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 238/30


Talan väckt den 13 juni 2011 — Eurallumina mot kommissionen

(Mål T-308/11)

2011/C 238/52

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Eurallumina SpA (Portoscuso, Italien) (ombud: advokaten V. Leone)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

i första hand

ogiltigförklara beslutet i sin helhet i den del det avser Eurallumina.

i andra hand

ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet med avseende på åtgärden enligt 2004 års dekret och följaktligen artikel 3 i beslutet vad avser återkrav från Eurallumina.

i tredje hand

ogiltigförklara artikel 3 i det angripna beslutet i den del det avser återkrav från Eurallumina

under alla omständigheter

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras, i vilket beslut

den åtgärd som anges i artikel 1 i premiärministerns dekret nr 14042 av den 6 februari 2004 (decreto del Presidente del Consiglio dei ministri n. 14042 del 6 febbraio 2004, nedan kallat 2004 års dekret) och i de beslut som antagits av Elenergi och gasmyndigheten avseende genomförande av detta stöd (nedan tillsammans kallade åtgärden enligt 2004 års dekret) kvalificeras som nytt olagligt stöd och oförenligt med den gemensamma marknaden, vilket ska återkrävas,

den åtgärd som anmälts av Italien och som anges i artikel 11.12 i lag nr 80 av den 14 maj 2005 om ändring av lagdekret nr 35 av den 14 mars 2005 (decreto-legge 14 marzo 2005, n. 35, nedan kallad lag 80/2005) och de beslut som fattats av Elenergi och gasmyndigheten avseende genomförande av dessa (nedan tillsammans kallade åtgärden enligt lag 80/2005) kvalificeras som nytt stöd.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltningssed.

Sökanden gör gällande att kommissionen har gjort en felaktig bedömning när den prövat de två åtgärderna tillsammans när den borde ha prövat dem var och en för sig mot bakgrund av att de objektivt skiljer sig åt vad gäller rättslig grund, mottagare och den föreskrivna ersättningsmekanismen. Detta har lett till en överlappning av kommissionens argument vilket försvårat försvaret.

2.

Andra grunden: Åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 107.1 FEUF med avseende på begreppet statligt stöd.

Sökanden gör gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättillämpning genom att funnit att de två åtgärderna utgör statligt stöd, eftersom rekvisiten om en fördel i förhållande till normala marknadsförhållanden som hotar att snedvrida konkurrensen och om påverkan på handeln inom gemenskapen inte är uppfyllda. Detta gäller särskilt

med avseende på åtgärden enligt 2004 års dekret, så medför denna inte någon fördel, eftersom de endast utgör en utveckling av den åtgärd som av kommissionen inte ansetts utgöra statligt stöd i ärendet Alumix (1), där kommissionen fann att den eltariff som Alumix tilldelades inte utgjorde en fördel. Åtgärden enligt 2004 års dekret kan dessutom inte påverka handeln mellan medlemsstaterna — vad gäller Eurallumina — eftersom aluminiummarknaden i Europa redan har ett underskott och en eventuell minskning detta företags verksamhet inte kommer att leda till en ökning av exporten hos andra tillverkare som redan har full kapacitet.

med avseende på åtgärden enligt lag 80/2005 så medför denna inte någon fördel med hänsyn till normala marknadsförhållanden då hänvisningen till priserna på de europeiska elbörserna mot bakgrund av den avvikande energimarknaden i Italien och särskilt Sardinien — där priserna på ett konstgjort sätt är höga på grund av att det saknas möjligheter att samköra elproduktion med kontinenten — medför att den tillämpade tariffen kan betraktas som marknadsmässig med avseende på mottagarens verksamhet. Vad gäller samhandeln så gäller samma överväganden som vad avser åtgärden enligt 2004 års dekret.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 107.3 FEUF vad avser undantagen för statligt stöd som föreskrivs i artikel 107.3 a vad gäller regionalutveckling

Sökanden gör gällande att kommissionen gjorde en felaktig bedömning genom att anse att de två åtgärderna inte var förenliga med undantaget om regionalt stöd. Detta särskilt med hänsyn till

att det finns en regional nackdel på grund av bristande samkörningsmöjligheter med kontinenten som medför nackdelar för energianvändarna och att energiintensiva industrier utgör stommen i öns produktionsverksamhet, vilket har en avgörande betydelse för sysselsättningen.

att de aktuella åtgärderna är proportionerliga och lämpliga för att utjämna denna nackdel och de utgör övergångsåtgärder som syftar till att undvika utflyttning av energianvändarna i avvaktan på att de strukturella nackdelarna kan övervinnas genom påbörjade och till dags dato avslutade initiativ från den italienska staten för att ge Sardinien tillräcklig kapacitet för samkörning och genom särskilda investeringar avseende effektiviteten som de aktuella förtagen måste genomföra.

De båda åtgärderna är således i verkligheten tidsbegränsade och avtagande.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av väsentliga formkrav — bristande motivering

Sökanden gör gällande att kommissionen underlåtit att i tillräckligt grad motivera beslutet, särskilt vad avser

skillnaden mellan åtgärden enligt 2004 års dekret och åtgärden i Alumixbeslutet,

förekomsten av möjlig snedvridning av konkurrensen och inverkan på samhandeln,

huruvida åtgärden enligt 2004 års dekret var proportionerlig.

5.

Femte grunden: Felaktig bedömning av de omständigheter som gett upphov till berättigade förväntningar.

Sökanden gör gällande att kommissionen har gjort en oriktig bedömning när den slagit fast att det inte vad gäller Eurallmina, förekommit några omständigheter som kan ge upphov till berättigade förväntningar om att åtgärden enligt 2004 års dekret inte utgjorde statligt stöd.


(1)  EGT C 288/4, s. 4


  翻译: