Överklagande ingett den 11 januari 2015 av Carlo De Nicola av den dom som personaldomstolen meddelade den 11 november 2014 i mål F-52/11, De Nicola mot EIB

(Mål T-10/15)

(2015/C 073/60)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: C. De Nicola (Strassen, Luxemburg) (ombud: advokaten L. Isola)

Övrig part i målet: Europeiska investeringsbanken

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen delvis ska upphäva den överklagade domen, att den ska ogiltigförklara punkterna 2 och 3 i domslutet och punkterna 5, 7, 14, 16–21, 24–27, 29, 32, 35–37, 39–43, 46–55, 57–59, 62–66, 68–69, 73–74, 76–77, 87–91, 93, 95–100, 103, 106–107, 109–112, 117, 120, 124, 142, 144–145, 148–153, 161–170, 175–182 och 184–193 i den överklagade domen. Klaganden yrkar vidare att tribunalen ska återförvisa målet till en annan avdelning vid personaldomstolen, i syfte att den, i annan sammansättning, på nytt prövar de ogiltigförklarade punkterna sedan det redan tidigare begärda läkarutlåtandet inhämtats. Klaganden förbehåller sig möjligheten att yrka om att åtgärder för bevisupptagning, med avseende på såväl direkt bevisning som motbevis, ska vidtas om det är nödvändigt mot bakgrund av de argument som framförts av den övriga parten, och att klaganden ska ha rätt att inkomma med handlingar som kan vederlägga den övriga partens argument. Slutligen har klaganden yrkat att den övriga parten i målet ska ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden följande grunder.

1.	Bristande motivering av de angripna bestämmelserna.

2.

Klaganden överklagar, vad beträffar ogiltigförklaringen av därmed sammanhängande rättsakter och de rättsakter som utredningskommittén har hänvisat till, beslutet att de inte kan tas upp till prövning, eftersom ansökan särskilt avsåg samtliga rättsakter som utredningskommittén har använt och begärt i onödan.

3.

Beträffande fastställelsen av att det förekommit mobbning, överklagar klaganden personaldomstolens beslut på grund av vilseledande motivering, eftersom fastställelsen att en avtalsförpliktelse gentemot klaganden har åsidosatts inte utgör ett åläggande riktat mot banken och utgör inte heller en principförklaring.

4.	Beträffande förpliktelsen att mobbningen ska upphöra, ska förbudet mot åläggandet inte anses vara absolut utan i stället undanröjas om det förekommer beteenden som kränker en människas värdighet och de grundläggande rättigheterna.

5.

Vad beträffar ansökan om skadestånd med anledning av mobbningen, framhålls den omständigheten att personaldomstolen har återkallat hans ansökningar hos utredningskommittén och att EIB inte har några verkställighetsskyldigheter då detta inte angetts i något avgörande och då kommitténs beslut inte är obligatoriskt, inte är tvingande och inte heller är en processförutsättning.

6.	Bad beträffar ansökan om skadestånd i sig gör klaganden gällande att personaldomstolen gjorde fel när den kritiserade klaganden för att inte närmare ha angett att det gjorts en felaktig rättstillämpning, och bestrider beslutet att skadeståndet ska uppgå till 3 000 euro.