29.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 168/17

1)

Artikel 161.5 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, jämförd med artikel 788 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 430/2010 av den 20 maj 2010, ska tolkas så, att den försäljare som etablerad i Europeiska unionens tullområde anses utgöra exportör i den mening som avses i den första bestämmelsen för det fall – efter det att ett försäljningsavtal ingåtts för varorna i fråga – äganderätten till varorna överförs till en förvärvare utanför tullområdet.

2)

Artikel 795.1 tredje stycket b i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 430/2010, ska tolkas så, att tullmyndigheterna i medlemsstaterna har möjlighet att kräva bevisning utöver avtalet om försäljning av en fritidsbåt till en person etablerad i tredjeland och båtens avregistrering från medlemsstatens sjöfartsregister, under förutsättning att ett sådant krav iakttar proportionalitetsprincipen.

3)

Artikel 795 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 430/2010, ska tolkas så, att den tullmyndighet som är behörig att ta emot en exportdeklaration i efterhand i den mening som avses i den bestämmelsen är, under sådana omständigheter som i det nationella målet, inte bunden av en annan tullmyndighets bedömning av huruvida bevisningen är tillräcklig i den mening som avses i artikel 796da.4 i samma förordning.