Överklagande ingett den 21 november 2017 av VM Vermögens-Management GmbH av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 7 september 2017 i mål T-374/15, VM Vermögens-Management mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

(Mål C-653/17)

(2018/C 094/04)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: VM Vermögens-Management GmbH (ombud: advokaterna T. Dolde och P. Homann)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), DAT Vermögensmanagement GmbH

Klagandens yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Den första grunden för överklagandet avser åsidosättande av artikel 65.2 i förordning 207/2009 (1) jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och rätten till egendom enligt artikel 17 i stadgan. Grunden för detta är att tribunalen inte beaktade den retroaktiva verkan av ändringen av förteckningen över tjänster för EU-varumärket ”Vermögensmanufaktur” som följde av en förklaring enligt artikel 28.8 i nämnda förordning och att det angripna beslutet även upphävde EU-varumärket för de nytillagda tjänsterna utan att det prövades om EU-varumärket kunde registreras i det avseendet. Tribunalen borde därför inte ha avvisat klagandens yrkande om ändring av det angripna beslutet.

Den andra grunden för överklagandet avser åsidosättande av artikel 36 i domstolens stadga, då tribunalen helt avvisade klagandens yrkande om ändring av det angripna beslutet utan att i sak pröva om det fanns stöd för att ge ändringen av förteckningen över tjänster för EU-varumärket ”Vermögensmanufaktur” retroaktiv verkan, såsom blev följden av en förklaring enligt artikel 28.8 i förordning 207/2009.

Den tredje grunden för överklagandet avser åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning 207/2009, då tribunalens slutsatser angående varumärkets beskrivande karaktär byggde på oriktiga överväganden rörande omsättningskretsens uppfattning av beteckningen ”Vermögensmanufaktur” och det inte finns någon tillräckligt direkt, specifik koppling mellan EU-varumärket och de omtvistade tjänsterna som de beskrivs som skulle medge att EU-varumärket betraktas som beskrivande.

Den fjärde grunden för överklagandet avser åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning 207/2009, då tribunalen motiverade bristen på särskiljningsförmåga för EU-varumärket enbart på den grunden att omsättningskretsen skulle uppfatta ”Vermögensmanufaktur” som en berömmande utsaga och som säljfrämjande information, utan att förklara varför varumärket inte samtidigt kan utgöra en särskiljande ursprungsbeteckning.

Den femte grunden för överklagandet avser åsidosättande av artikel 75 andra meningen i förordning 207/2009, då tribunalen underkände argumentet att rätten att yttra sig hade åsidosatts, enbart av den anledningen att de handlingar som hade getts in sent i förfarandet vid EUIPO inte hade beaktats av överklagandenämnden och att det angripna beslutet inte grundade sig på de handlingarna, trots att det framgick av handlingarna i målet att överklagandenämnden hade kopierat sitt beslut ord för ord från den bevisningen och inte vid något tillfälle gav klaganden tillfälle att ta ställning till den bevisningen.

Den sjätte grunden för överklagandet avser åsidosättande av artikel 76.2 i förordning 207/2009, då det angripna beslutet grundar sig på bevisning som, i första instans vid EUIPO, gavs in för sent, med följden att överklagandenämnden i alla händelser också borde ha betraktat den som för sent ingiven. Tribunalen fann därvidlag i den överklagade domen felaktigt att bevisningen inte hade beaktats av överklagandenämnden och att den inte hade varit av avgörande betydelse för det angripna beslutet.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

  翻译：

查看mercari原页面

收藏该商品

立即下单