30.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/38


Talan väckt den 15 februari 2018 – Batchelor mot kommissionen

(Mål T-85/18)

(2018/C 152/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Edward William Batchelor (Bryssel, Belgien) (ombud: B. Hoorelbeke, advokat, och M. Healy, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 8430 final av den 5 december 2017 om avslag på sökandens ansökan om tillgång till en handling innehållande en handläggares etiska försäkran som sparats i Europeiska kommissionens personaladministrations informationssystem Sysper 2, och till handlingar som omfattas av den ursprungliga ansökan om tillgång,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 15.3 FEUF, artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 2.1 och 4.1 b i förordning 1049/2001 (1), i förening med artikel 8.b i förordning 45/2001 (2), genom att inte ge hel eller delvis tillgång till den etiska försäkran.

Genom den första delen av den första grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen varken prövade eller visade att ett utlämnande av den etiska försäkran konkret och faktiskt skulle kunna skada det intresse som skyddas genom den artikel 4.1 b i förordning 1049/2001. Därmed fullgjorde inte kommissionen sin rättsliga skyldighet och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte bevilja, åtminstone delvis, tillgång till den etiska försäkran.

Genom den andra delen av den första grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig tillämpning av artikel 4.1 b i förordning 1049/2001, i förening med artikel 8 b i förordning 45/2001, då den fann att sökanden inte vederbörligen hade visat att det var nödvändigt att utlämna den etiska försäkran.

2.

Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 15.3 FEUF, och artikel 2.1 i förordning 1049/2001, genom att neka tillgång till handlingar som omfattas av den ursprungliga ansökan om tillgång.

Genom den andra grunden har sökande lagt fram relevant och konsekvent bevisning för att det finns ytterligare handlingar som omfattas av den ursprungliga ansökan om tillgång än de 71 handlingar som kommissionen identifierat. Genom att neka tillgång till dessa ytterligare handlingar åsidosatte kommissionen artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, artikel 15.3 FEUF och artikel 2.1 i förordning 1049/2001.

3.

Den tredje grunden avser ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed, i synnerhet omsorgsplikten.

Genom den tredje grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte sin omsorgsplikt enligt artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna genom att inte tillämpa rekvisitet avseende tillbörlig aktsamhet när den slog fast att det inte finns några ytterligare handlingar som omfattas av den ursprungliga ansökan om tillgång. Inom ramen för denna grund har sökanden gjort gällande att det inte finns någon förklaring till hur kommissionen har försäkrat sig om att inga ytterligare handlingar existerar, eftersom ingen information om kommissionens sökmetoder finns tillgänglig.

4.

Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, såsom den säkerställs i artikel 296.2 FEUF.

Genom den första delen av den fjärde grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte sin omsorgsplikt enligt artikel 296 FEUF genom att inte uppge några skäl till varför ett utlämnande av den etiska försäkran konkret och faktiskt skulle kunna skada det intresse som skyddas genom artikel 4.1 b i förordning 1049/2001, och genom att inte ange varför det kan antas att ett sådant utlämnade skulle äventyra den berörda personens legitima intressen enligt artikel 8 b i förordning 45/2001.

Genom den andra delen av den första grunden har sökanden gjort gällande att det angripna beslutet inte anger några skäl till varför inga ytterliga handlingar som omfattades av den ursprungliga ansökan om tillgång kunde identifieras trots de synpunkter sökanden framfört i sin bekräftande ansökan. Följaktligen grundar sig även denna del av det angripna beslutet på en otillräcklig motivering.


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1).


  翻译: