C_2018399SV.01004801.xml

Talan väckt den 14 september 2018 – Dickmanns mot EUIPO

(Mål T-538/18)

(2018/C 399/63)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Sigrid Dickmanns (Gran Alacant, Spanien) (ombud: advokaten H. Tettenborn)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara EUIPO:s beslut, som meddelades i skrivelse av den 14 december 2017, att säga upp sökandens kontrakt som tillfälligt anställd från den 30 juni 2018 och i den omfattning det är nödvändigt för nämnda ogiltigförklaring, även ogiltigförklara de uppsägningar som EUIPO meddelat i skrivelser av den 23 november 2013 och den 4 juni 2014,

—	förplikta EUIPO att utge en skälig ersättning till sökanden efter tribunalens skönsmässiga bedömning för att kompensera för den icke-ekonomiska skada som nämnda beslut åsamkat sökanden, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

Uppenbart felaktig skönsmässig bedömning och brister vid EUIPO:s utövande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning, åsidosättande av principen om förbud mot särbehandling och av likabehandlingsprincipen och åsidosättande av principen om förbud mot godtycke.

—

Sökanden har gjort gällande att EUIPO felaktigt underlät att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning för att förlänga sökandens anställningsavtal för andra gången enligt artikel 2 f i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkorten) eller, i andra and, underlät att agera i rimlig tid innan anställningsavtalet upphörde.

Åsidosättande av riktlinjerna för förlängning av kontrakt som tillfälligt anställd vid EUIPO (nedan kallade riktlinjerna), av principen om god förvaltning, principen om förbud mot särbehandling och av likabehandlingsprincipen och av principen om att uppsägning av ett kontrakt som tillfälligt anställd enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren eller artikel 2 d kräver en giltig grund (iusta causa) och åsidosättande av artikel 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), av rådets direktiv 1999/70/EG (1), av ramavtalet (särskilt artikel 1 b och 5.1 i detta) och av artikel 4 i ILO-konvention nr 158.

—

Sökanden har gjort gällande att det inte längre var tillåtet att tillämpa ”uppsägningsklausulen” i hennes kontrakt efter att riktlinjerna antagits, eftersom dessa utgör gällande processuella regler för förlängning av kontrakt som tillfälligt anställd och därför omöjliggör tillämpning av ”uppsägningsklausulen”.

—	Sökanden har vidare gjort gällande att en giltig grund för att säga upp kontraktet, det vill säga av budgetmässig karaktär, ska vara relevant för den berörda tjänsten.

Åsidosättande av riktlinjerna, vilket utgör ett väsentligt processuellt fel, åsidosättande av principen om förbud mot särbehandling och av likabehandlingsprincipen, av principen om god förvaltning och god ekonomisk förvaltning, av rätten att bli hörd innan en enskild åtgärd vidtas som är av vikt för honom eller henne (artikel 41.2 a i stadgan), av EUIPO:s skyldighet att beakta de anställdas välbefinnande och att beakta sökandens legitima intressen, en uppenbart felaktig bedömning vid avvägningen mellan sökandens intressen och myndighetens intressen och ett åsidosättande av principen om förbud mot godtycke.

Åsidosättande av andra och tredje styckena i artikel 8.1 i anställningsvillkoren och av förbudet mot att tillämna tidsbegränsad anställning vid upprepade tillfällen.

—

Sökanden har härvidlag gjort gällande att EUIPO i det uppenbara syftet att undgå de rättsliga följderna av artikel 8.1 tredje stycket i anställningsvillkoren, vid upprepade tillfällen ingick tidsbegränsade anställningsavtal med sökanden enligt artikel 2 b och 2 a i anställningsvillkoren trots att sökanden utförde samma arbete under hela denna period. Således förblir sökandens första kontrakt giltigt för obegränsad tid utan en uppsägningsklausul.

Uppsägningsklausulen har rättstridigt tillfogats avtalen om fortsatt anställning och åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, av sökandens berättigade intressen och av skyldigheten att ta hänsyn till de anställdas välbefinnande vid tillämpning av klausulen.

—	Sökanden har med den femte grunden gjort gällsande att EUIPO inte längre fick tillämpa uppsägningsklausulen efter att så lång tid förflutit sedan kontraktet underskrevs år 2015.

Åsidosättande av sökandens berättigade förväntningar, av myndighetens skyldighet att beakta sökandens välbefinnande och bristande hänsynstagande till hennes berättigade intressen och en uppenbart felaktig bedömning av tjänstens intressen.

—

Sökanden har med den sjätte grunden gjort gällande att EUIPO:s beslut att inte förlänga hennes anställningsavtal åsidosätter hennes berättigade förväntningar och utgör ett åsidosättande av myndighetens skyldighet att beakta hennes välbefinnande och berättigade intressen. När det samtidigt tas hänsyn till sökandens utmärkta arbetsinsats utgör beslutet ett uttryck för en uppenbart felaktig bedömning av tjänstens intresse.

Åsidosättande av ordalydelsen i uppsägningsklausulen i artikel 5 i sökandens anställningsavtal.

—

Sökanden har med den sjunde grunden gjort gällande att EUIPO vid tillämpningen av uppsägningsklausulen felaktigt tillämpade artikel 47 b ii) i stället för artikel 47 c i) i anställningsvillkoren, även om sistnämnda bestämmelse föreskrivs i uppsägningsklausulen, och att uppsägningsperioden därför skulle ha varit 10 månader i stället för de sex månader..

(1) Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).