–

Exter BV, genom M. Boekhoud,

–

Nederländernas regering, genom M. Bulterman och H.S. Gijzen, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom F. Clotuche-Duvieusart och P. Vanden Heede, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 121.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) (nedan kallad tullkodexen).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Staatssecretaris van Financiën (statssekreteraren vid finansministeriet, Nederländerna) och Exter BV angående tillämpningen av en bestämmelse om förmånstull.

3

Tullkodexen har upphävts och från och med den 1 maj 2016 ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1, och rättelser i EUT L 287, 2013, s. 90, EUT L 267, 2016, s. 2, och EUT L 173, 2018, s. 35). Mot bakgrund av tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet ska dock tullkodexen tillämpas i detta mål.

4

I artikel 20 i tullkodexen föreskrevs följande:

”1.   Den tull som lagligen skall betalas om en tullskuld uppstår skall grundas på Europeiska gemenskapernas tulltaxa.

…

3.   Europeiska gemenskapernas tulltaxa skall omfatta följande:

…

…”

5

I artikel 114 i tullkodexen föreskrevs följande under bokstav D, med rubriken ”Aktiv förädling”:

”1.   Förfarandet för aktiv förädling skall, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 115, medge att följande varor används i en eller flera förädlingsprocesser inom gemenskapens tullområde:

2.   I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…

…”

6

Artikel 120 i denna kodex hade följande lydelse:

”De fall i vilka och de villkor under vilka varor i oförändrat skick eller förädlingsprodukter skall anses ha övergått till fri omsättning får fastställas enligt kommittéförfarandet.”

7

Artikel 121 i tullkodexen hade följande lydelse:

”1.   Om en tullskuld uppstår skall, om inte annat följer av artikel 122, skuldbeloppet fastställas på grundval av de taxeringsgrunder som gäller för importvarorna vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen om hänförande av dessa varor till förfarandet för aktiv förädling.

2.   Om importvarorna vid den tid som anges i punkt 1 uppfyllde villkoren för förmånsbehandling i tullhänseende inom tullkvoter eller -tak, kan de vara föremål för varje förmånsbehandling i tullhänseende som finns för likvärdiga varor vid tiden för mottagandet av deklarationen för övergång till fri omsättning.”

8

Exter är ett företag inom livsmedelsindustrin som omvandlar hydrolyserade proteiner (nedan kallade hydrolysat) till en komponent som är avsedd att användas som bas vid tillverkningen av buljong.

9

Bolaget hade därför tillstånd att mellan den 23 maj 2012 och den 23 maj 2015, för hydrolysatet, använda tullförfarandet för aktiv förädling enligt suspensionssystemet. Under perioden mellan den 12 november 2012 och den 17 juni 2013 hänförde detta företag flera leveranser av hydrolysat med ursprung i Thailand till tullförfarandet för aktiv förädling (nedan kallade de aktuella produkterna).

10

Vid den tidpunkt då tulldeklarationerna togs emot var den normala tullsatsen, motsvarande det undernummer i vilket produkterna klassificerades, 12,8 procent. Som ett undantag från denna sats och till och med den 31 december 2013, omfattades hydrolysat emellertid av en förmånstull enligt vilken den normala tullsatsen för dessa produkter sänktes till 8,9 procent om de hade sitt ursprung i ett förmånsland, såsom Konungariket Thailand, i enlighet med artikel 6.3 och artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 732/2008 av den 22 juli 2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009–31 december 2011 samt om ändring av förordningarna (EG) nr 552/97 och (EG) nr 1933/2006 och av kommissionens förordningar (EG) nr 1100/2006 och (EG) nr 964/2007 (EUT L 211, 2008, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 512/2011, av den 11 maj 2011 (EUT L 145, 2011, s. 28).

11

Efter förädlingen beslutade Exter att inte återexportera en del av de aktuella produkterna, utan att avsluta tullförfarandet för aktiv förädling. Företaget deklarerade dessa varor för övergång till fri omsättning, i omgångar, mellan den 4 februari och den 26 augusti 2014.

12

I de berörda deklarationerna angav Exter att de aktuella produkterna omfattades av tullförfarandet för aktiv förädling enligt suspensionssystemet. Företaget beskrev dessa produkter som ”proteinhydrolysat” och angav undernummer 21069092 i kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN) i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 13, s. 22), i dess successiva lydelser enligt kommissionens förordning (EU) nr 1006/2011 av den 27 september 2011 (EUT L 282, 2011, s. 1, med rättelse i EUT L 290, 2011, s. 6), och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 927/2012 av den 9 oktober 2012 (EUT L 304, 2012, s. 1). Exter begärde dessutom att den behöriga nederländska tullmyndigheten (nedan kallad tullmyndigheten) skulle tillämpa den förmånstull på 8,9 procent som föreskrivs i förordning nr 732/2008, vid beräkningen av tullskulden.

13

Den förmånstull som avses i punkt 10 i förevarande dom upphävdes för perioden mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2016. Detta upphävande var således i kraft när Exter deklarerade de aktuella produkterna för övergång till fri omsättning. På grund av detta beslut tillämpade tullmyndigheten inte den förmånliga tullsatsen på 8,9 procent, utan fastställde en tullsats på 12,8 procent.

14

Talan väcktes vid Gerechtshof Amsterdam (Appellationsdomstolen i Amsterdam, Nederländerna) angående huruvida tullmyndigheten borde ha beaktat den förmånstull som gällde för åren 2012 och 2013 vid beräkningen av den tullskuld som skulle betalas på grund av varornas övergång till fri omsättning år 2014. Denna domstol fann att tullskulden, i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, ska fastställas i enlighet med artikel 121.1 i tullkodexen, det vill säga på grundval av de taxeringsgrunder som gäller för importvarorna vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen om hänförande av dessa varor till förfarandet för aktiv förädling. Nämnda domstol påpekade bland annat att det var ostridigt mellan parterna att Exter, vid den tidpunkt då de ifrågavarande produkterna hänfördes till förfarandet för aktiv förädling, uppfyllde samtliga villkor för att omfattas av den förmånliga tullsatsen på 8,9 procent, om Exter vid den tidpunkten hade deklarerat dessa varor för övergång till fri omsättning och begärt att den berörda förmånliga prissättningen skulle tillämpas. Gerechtshof Amsterdam (Appellationsdomstolen i Amsterdam) drog härav slutsatsen att tullmyndigheten i det fallet var skyldig att tillämpa den förmånliga tullsatsen på 8,9 procent vid fastställandet av de tullskulder som följer av deklarationerna för övergång till fri omsättning.

15

Statssekreteraren vid finansministeriet överklagade avgörandet från Gerechtshof Amsterdam (Appellationsdomstolen i Amsterdam) till Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas högsta domstol) som i beslutet om hänskjutande har redogjort för två möjliga tolkningar av ordalydelsen i artikel 121.1 i tullkodexen.

16

Den hänskjutande domstolen har för det första förklarat att artikel 121.1 i tullkodexen skulle kunna tolkas så, att begreppet ”taxeringsgrunder”, i den mening som avses i denna bestämmelse, inbegriper importtullar och de bestämmelser om förmånstull som avses i artikel 20.3 i tullkodexen. Enligt denna tolkning skulle det begärda beloppet, såväl för importvaror i oförändrat skick som för förädlingsprodukter, vara det belopp som skulle ha betalas om importvarorna inte hade hänförts till tullförfarandet för aktiv förädling enligt suspensionssystemet, utan direkt hade övergått till fri omsättning. Detta innebär i förevarande fall att de aktuella produkterna, med tillämpning av artikel 121.1 i tullkodexen, ska beläggas med importtullar enligt de tullsatser som avses i artikel 20.3 c i tullkodexen, vilka normalt sett var tillämpliga på hydrolysat vid tidpunkten för mottagandet av deklarationerna om hänförande av dessa varor till förfarandet för aktiv förädling, det vill säga till den förmånliga tullsatsen på 8,9 procent, och att Exter således hade kunnat komma i åtnjutande av denna tullsats för år 2014.

17

För det andra har den hänskjutande domstolen redogjort för tolkningen enligt vilken begreppet ”taxeringsgrunder”, i den mening som avses i tullkodexen, inte avser normala tullsatser eller förmånstullar. Den har understrukit att det görs en terminologisk åtskillnad, åtminstone i Nederländerna – vid fastställandet av storleken på de tullar, skatter och andra pålagor som enligt lag ska betalas – mellan å ena sidan de skattesatser som tillämpas i form av särskilda procentsatser eller särskilda tullar samt eventuella tulltaxebestämmelser (förmånstullar) och, å andra sidan, de taxeringsgrunder som dessa tullsatser och tulltaxebestämmelser ska tillämpas på, såsom varornas värde, vikt eller kvantitet. Den hänskjutande domstolen har gjort gällande att denna tolkning upprätthåller principen att tullavgifterna ska beräknas på grundval av den rättsliga och faktiska situation som förelåg vid den tidpunkt då tullskulden uppkom. Enligt en sådan tolkning skulle Exter i förevarande fall inte ha kunnat utnyttja bestämmelsen om förmånstull för år 2014, eftersom denna bestämmelse, vid den tidpunkt då tullskulden skulle fastställas, det vill säga dagen för mottagandet av deklarationen för övergång till fri omsättning, hade upphävts, varför den normala tullsatsen således ånyo var tillämplig.

18

Även om den hänskjutande domstolen grundat sin bedömning på den andra av dessa tolkningar, anser den sig ändå inte vara helt befriad från rimligt tvivel.

19

Under dessa omständigheter beslutade Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen i Nederländerna) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Ska artikel 121.1 i [tullkodexen] tolkas så, att en förmånstull som gäller för importvarorna när de hänförs till förfarandet för aktiv förädling enligt suspensionssystemet kan beaktas vid fastställandet av den tullskuld som uppkommit när varorna övergick till fri omsättning, i oförändrat skick eller inte, trots att denna tullåtgärd hade suspenderats vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen för övergång till fri omsättning?”

20

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 121.1 i tullkodexen ska tolkas så, att den utgör hinder för tillämpningen av en bestämmelse om förmånstull som medför en nedsatt tullsats, som var i kraft vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen om hänförande av varor till förfarandet för aktiv förädling, men som var tillfälligt upphävd vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen för varornas övergång till fri omsättning.

21

Enligt artikel 121.1 i tullkodexen ska, inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, skuldbeloppet, om en tullskuld uppstår, fastställas på grundval av de taxeringsgrunder som gäller för importvarorna vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen om hänförande av dessa varor till förfarandet för aktiv förädling.

22

Den hänskjutande domstolen vill således få klarhet i huruvida begreppet ”taxeringsgrunder”, i den mening som avses i denna bestämmelse, ska tolkas så, att det även avser normala tullsatser och förmånstullar, eller om det endast avser de taxeringsgrunder på vilka dessa skattesatser ska tillämpas, såsom tullklassificering, tullvärde, kvantitet, beskaffenhet eller ursprung.

23

Domstolen påpekar först och främst att begreppet ”taxeringsgrunder” inte definieras i tullkodexen och att tullkodexen inte innehåller någon hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för att fastställa begreppets innebörd och räckvidd.

24

I detta avseende erinrar domstolen om att det av såväl kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som likhetsprincipen följer att ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde, i regel ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela Europeiska unionen, med beaktande av det sammanhang i vilket bestämmelsen ingår och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen. Begreppet ”taxeringsgrunder”, som återfinns i artikel 121.1 i tullkodexen, ska dels anses vara ett självständigt unionsrättsligt begrepp, dels tolkas med beaktande av det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen och det sammanhang i vilket artikeln ingår (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2017, The Shirtmakers,C‑59/16, EU:C:2017:362, punkterna 21 och 22).

25

Vad gäller syftet med förfarandet för aktiv förädling erinrar domstolen om att det i artikel 114.1 i tullkodexen bland annat föreskrivs att detta förfarande medger att icke-gemenskapsvaror som är avsedda för återexport från gemenskapens tullområde som förädlingsprodukter, utan att dessa varor underkastats importtullar eller handelspolitiska åtgärder, används i en eller flera förädlingsprocesser inom unionens tullområde. Enligt artikel 114.2 a i tullkodexen kallas denna form av aktiv förädling ett ”suspensionssystem”. Enligt artikel 114.2 c och d i tullkodexen är förädlingsprodukter alla produkter som härrör från förädlingsprocesser, såsom behandling eller bearbetning av varor.

26

Återexporten av varorna i form av förädlingsprodukter utanför unionens tullområde utgör ett villkor för att förfarandet för aktiv förädling ska vara tillämpligt. Följaktligen kan detta förfarande tillämpas lagligen endast om varorna verkligen är avsedda att återexporteras utanför unionens tullområde. Detta framgår av bestämmelserna i artikel 537 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 (EGT L 253, 1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 993/2001 av den 4 maj 2001 (EGT L 141, 2001, s. 1), enligt vilka den som begär förmånen ska ha ”avsikt att återexportera” varorna i fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juni 2009, Pometon,C‑158/08, EU:C:2009:349, punkt 23).

27

Domstolen har i detta avseende preciserat att förfarandet för aktiv förädling, ett förfarande där betalningen av tullen skjuts upp, utgör en exceptionell åtgärd för att underlätta drivandet av viss ekonomisk verksamhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 januari 2010, Terex Equipment m.fl.,C‑430/08 och C‑431/08, EU:C:2010:15, punkt 42). Det följer nämligen av de bestämmelser som tillsammans utgör den rättsliga regleringen av den aktiva förädlingen, att själva syftet med denna förädling är att från tullar uteslutande undanta varor som endast tillfälligt förts in i unionens tullområde för att behandlas, repareras eller bearbetas och därefter återexporteras, för att på så sätt undvika att den ekonomiska verksamhet som bedrivs i länderna i unionen bestraffas (dom av den 4 juni 2009, Pometon,C‑158/08, EU:C:2009:349, punkt 24).

28

Det framgår emellertid av artikel 120 i tullkodexen att varor i oförändrat skick eller förädlingsprodukter kan övergå till fri omsättning, vilket ger upphov till en tullskuld enligt artikel 121 i denna kodex.

29

Det ska även beaktas att sådana bestämmelser om förmånstull som de som är i fråga i det nationella målet ingår i ett allmänt preferenssystem som rådet har fastställt genom en förordning som ska tillämpas under en viss period. Såsom Europeiska kommissionen med rätta har påpekat skulle en ekonomisk aktör, om begreppet ”taxeringsgrunder” i artikel 121.1 i tullkodexen inbegrep den tillämpliga tullsatsen, kunna välja att hänföra varorna till förfarandet för aktiv förädling under en längre period i syfte att låta dem övergå till fri omsättning först efter det att förmånstullsatsen suspenderats eller upphävts, och att dessa varor således skulle omfattas av en nedsatt tullsats medan samma vara, om den importerats av en annan näringsidkare vid övergången till fri omsättning, skulle omfattas av en normal tullsats. Möjligheten att skapa en sådan snedvridning av konkurrensen skulle strida mot syftet med förfarandet för aktiv förädling, såsom det erinrats om i punkt 27 i förevarande dom.

30

När det gäller det sammanhang i vilket artikel 121.1 i tullkodexen ingår, ska denna bestämmelse läsas mot bakgrund av artikel 121.2 i samma kodex. I den sistnämnda bestämmelsen föreskrivs att om importvarorna vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen uppfyllde villkoren för förmånsbehandling i tullhänseende inom tullkvoter eller -tak, kan de vara föremål för varje förmånsbehandling i tullhänseende som finns för likvärdiga varor vid tiden för mottagandet av deklarationen för övergång till fri omsättning.

31

Artikel 121.2 i tullkodexen hade emellertid varit överflödig om begreppet ”taxeringsgrunder” i punkt 1 i denna artikel skulle tolkas så, att det omfattar normala tullsatser och förmånstullar.

32

Detta begrepp ska följaktligen tolkas så, att det inte omfattar tullens normala tullsatser och förmånstullar, utan endast de delar på vilka sådana tullsatser tillämpas.

33

Såsom den hänskjutande domstolen med rätta har gjort gällande är denna tolkning av begreppet ”taxeringsgrunder” förenlig med principen att tullavgifterna ska beräknas på grundval av den situation som förelåg vid den tidpunkt då tullskulden uppkom.

34

Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande: Artikel 121.1 i tullkodexen ska tolkas så, att den utgör hinder för tillämpningen av en bestämmelse om förmånstull som medför en nedsatt tullsats, som var i kraft vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen om hänförande av varor till förfarandet för aktiv förädling, men som var tillfälligt upphävd vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen för varornas övergång till fri omsättning.

35

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande:

Artikel 121.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, ska tolkas så, att den utgör hinder för tillämpningen av en bestämmelse om förmånstull som medför en nedsatt tullsats, som var i kraft vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen om hänförande av varor till förfarandet för aktiv förädling, men som var tillfälligt upphävd vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen för varornas övergång till fri omsättning.