1

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1), genom att inte förebygga eller stoppa danska mejeriers användning av beteckningen feta för ost som inte uppfyller de produktspecifikationer som offentliggjorts i kommissionens förordning (EG) nr 1829/2002 av den 14 oktober 2002 om ändring av bilagan till förordning (EG) nr 1107/96 vad gäller beteckningen feta (EGT L 277, 2002, s. 10).

2

Kommissionen har dessutom yrkat att domstolen ska fastställa att Konungariket Danmark har åsidosatt artikel 4.3 FEU, jämförd med artikel 1.1 och artikel 4 i förordning nr 1151/2012, genom att tillåta att danska mejerier producerar och saluför imitationer av feta.

3

Genom förordning nr 1829/2002 infördes beteckningen feta i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar i egenskap av skyddad ursprungsbeteckning.

4

Skälen 2, 3, 5, 18, 20 och 27 i förordning nr 1151/2012 har följande lydelse:

…

…

…

…

5

Avdelning I i förordningen, med rubriken ”Allmänna bestämmelser”, innehåller artikel 1, med rubriken ”Syfte”, som har följande lydelse:

”1.   Denna förordning syftar till att hjälpa producenter av jordbruksprodukter och livsmedel att förmedla information om produkternas och livsmedlens egenskaper och om särskilda kvaliteter, som beror på de jordbruksmetoder som använts, till köpare och konsumenter, och därigenom säkerställa att

Åtgärderna i denna förordning är avsedda att stödja jordbruks- och bearbetningsverksamhet samt jordbrukssystem för högkvalitativa produkter och därigenom bidra till att målen för landsbygdens utveckling uppnås.

2.   Genom denna förordning inrättas kvalitetsordningar som ska ligga till grund för identifiering och, när det är lämpligt, skydd av namn och termer som särskilt betecknar eller beskriver jordbruksprodukter med

6

Avdelning II i förordningen, med rubriken ”Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar”, innehåller artikel 4, med rubriken ”Syfte”, som har följande lydelse:

”En ordning för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar inrättas för att hjälpa producenter av produkter som har samband med ett geografiskt område genom att

7

Artikel 12 i förordning nr 1151/2012 har rubriken ”Namn, symboler och beteckningar”. I punkt 1 föreskrivs följande:

”Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar får användas av varje aktör som saluför en produkt som uppfyller kraven i den aktuella specifikationen.”

8

I artikel 13 i den förordningen, med rubriken ”Skydd”, föreskrivs följande:

”1.   Registrerade namn ska skyddas mot följande:

…

3.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga administrativa och rättsliga åtgärder för att förebygga eller stoppa olaglig användning av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar som avses i punkt 1 som produceras eller saluförs i den medlemsstaten.

…”

9

Artikel 36 i denna förordning, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (EUT L 95, 2017, s. 1) föreskrivs följande:

”De offentlig kontroller som utförs i enlighet med [förordning nr 2017/625] ska omfatta följande:

10

Artikel 37.1 i samma förordning, i dess lydelse enligt förordning nr 2017/625, har följande lydelse:

”När det gäller skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter som avser produkter som har sitt ursprung inom unionen, ska, innan produkterna släpps ut på marknaden, kontroll av att produkterna överensstämmer med produktspecifikationerna genomföras av

…”

11

Artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 2013, s. 15) har följande lydelse:

”I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…

…”

12

Grekiska myndigheter informerade kommissionen om att företag med säte i Danmark exporterade ost till tredjeland under beteckningarna ”feta”, ”dansk feta” och ”dansk fetaost,” trots att denna produkt inte uppfyllde produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen feta.

13

Trots de grekiska myndigheternas begäran nekade danska myndigheter att stoppa denna praxis med motiveringen att den inte stred mot unionsrätten, eftersom förordning nr 1151/2012 enligt de sistnämnda endast är tillämplig på produkter som säljs inom unionen och följaktligen inte förbjuder danska företag att använda beteckningen feta för dansk ost som exporteras till tredjeland där denna beteckning inte är skyddad.

14

Den 26 januari 2018 sände kommissionen en formell underrättelse till Konungariket Danmark, i vilken den gjorde gällande att nämnda medlemsstat åsidosatte unionsrätten, bland annat artikel 13 i förordning nr 1151/2012, och artikel 4.3 FEU, genom att underlåta att förebygga eller stoppa den överträdelse som denna praxis innebar.

15

Eftersom Konungariket Danmark i sitt svar inte delade kommissionens uppfattning, avgav kommissionen den 25 januari 2019 ett motiverat yttrande i vilket den anmodade nämnda medlemsstat att upphöra med denna överträdelse och detta åsidosättande.

16

Konungariket Danmark besvarade det motiverade yttrandet genom skrivelse av den 22 mars 2019, i vilken medlemsstaten vidhöll sin ståndpunkt.

17

Kommissionen beslutade mot denna bakgrund att väcka förevarande talan.

18

Genom beslut av domstolens ordförande av den 8 och 18 september 2020 tilläts Republiken Grekland och Republiken Cypern att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

19

Kommissionen har genom sin talan gjort gällande att Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 i förordning nr 1151/2012 och för att ha åsidosatt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU.

20

Till stöd för sin talan har kommissionen gjort gällande att det i förordning nr 1151/2012 föreskrivs ett omfattande skydd för registrerade beteckningar. För att säkerställa saluföringen av jordbruksprodukter med iakttagande av villkoren för lojal konkurrens och immateriella rättigheter, ger artikel 12.1 aktörerna en positiv rätt att använda en registrerad beteckning om de berörda produkterna överensstämmer med den tillämpliga specifikationen. I artikel 13.1 i denna förordning föreskrivs ett ”negativt” skydd genom att ange under vilka förutsättningar användningen av en registrerad beteckning är olaglig och närmare bestämt genom ett uttryckligt förbud mot tillverkning och saluföring av förfalskade produkter, det vill säga produkter för vilka en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning används trots att de inte överensstämmer med den tillämpliga produktspecifikationen. Syftet med denna bestämmelse är att skydda de producenter som har ansträngt sig för att säkerställa den kvalitet som förväntas hos produkter som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning.

21

När danska företag använder den skyddade ursprungsbeteckningen feta för ost som framställts av komjölk utanför det geografiska område som avses i förordning nr 1829/2002, som de exporterar till tredjeland, åsidosätter de följaktligen artikel 13.1 i förordning nr 1151/2012.

22

Denna slutsats är förenlig med de syften som anges i artikel 1.1 och artikel 4 i förordning nr 1151/2012, av vilka det framgår att förordningen syftar till att skydda de immateriella rättigheter som registrerade beteckningar ger och att garantera att varor som åtnjuter ett sådant skydd kan saluföras under lojala konkurrensvillkor. I skälen 3, 5 och 18 i nämnda förordning understryks den grundläggande roll som registrerade beteckningar har för att skapa förutsättningar för lojal konkurrens mellan företag i unionen, för att på ett tydligt sätt informera om kvalitetsprodukternas egenskaper för att säkerställa att deras tillverkare erhåller en skälig avkastning som täcker deras produktionskostnader och för att undvika illojal konkurrens från företag som rättsstridigt använder sådana beteckningar och skadar deras anseende och värde.

23

Det saknar också betydelse att produkter som olagligen använder skyddade geografiska beteckningar saluförs i unionen eller om de exporteras till tredjeland. De danska företagens praxis ger nämligen dessa företag möjlighet, i strid med artikel 13.1 i förordning nr 1151/2012, att åtnjuta oberättigade fördelar, på bekostnad av de ansträngningar som görs av jordbrukare och företag som producerar autentisk feta, och denna praxis uppfyller alla kriterier för olaglig användning av en registrerad beteckning, nämligen direkt kommersiellt bruk och utnyttjande av en skyddad ursprungsbetecknings anseende, olaglig användning av en skyddad ursprungsbeteckning samt likheten mellan den autentiska fetaosten och den omtvistade produkten genom vilseledande angivelse av produktens ursprung, bland annat på förpackningen

24

Kommissionen har i sin replik understrukit att denna praxis utgör ett intrång i en immateriell rättighet som skyddas av unionen och vars innehavare är jordbrukare i unionen. Detta åsidosättande äger rum inom unionen, där den ost som på ett rättsstridigt sätt har märkts som feta framställs av producenter i unionen. Det skapar en snedvridning av konkurrensen mellan näringsidkare i unionen och medför negativa effekter inom samma union.

25

Genom att underlåta att vidta administrativa eller rättsliga åtgärder för att förebygga eller stoppa produktionen inom dess territorium, och försäljning av förfalskningar, vilket krävs enligt artikel 13.3 i förordning nr 1151/2012, har Konungariket Danmark underlåtit att säkerställa ett enhetligt skydd för immateriella rättigheter, vilket utgör ett viktigt syfte med denna förordning, såsom framgår av artikel 4 i nämnda förordning och av valet av artikel 118 FEUF som rättslig grund för förordningen. Detta påverkar i allvarlig grad den inre marknadens funktion och förhindrar att de mål som åsyftas med förordningen uppnås.

26

Republiken Grekland, som stöder kommissionens ståndpunkter och yrkanden, har bland annat gjort gällande att ordalydelsen i artikel 13.3 i förordning nr 1151/2012 är klar, eftersom den förbjuder förfalskning av produkter som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning, oavsett var de ska saluföras, såvitt det i denna förordning inte görs någon åtskillnad mellan produkter avsedda för export till tredjeland och produkter avsedda för den inre marknaden.

27

Republiken Grekland har understrukit att unionslagstiftaren har infört bestämmelsen i artikel 13.3 i förordning nr 1151/2012, som inte hade någon motsvarighet i äldre förordningar, i syfte att förenkla och förstärka skyddet för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, genom att ålägga medlemsstaterna en skyldighet att på eget initiativ vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga eller stoppa illojal användning av skyddade ursprungsbeteckningar vad gäller produkter som produceras eller saluförs på deras territorium. Genom denna bestämmelse blir således varje medlemsstat ansvarig för att förordning nr 1151/2012 iakttas på dess territorium och den definierar omfattningen av förbudet mot illojal användning av skyddade ursprungsbeteckningar.

28

I artiklarna 36 och 37 i förordning nr 1151/2012 definieras dessutom förfarandena för den kontroll som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska genomföra för att kontrollera att en produkt överensstämmer med tillämplig produktspecifikation innan produkten saluförs, vilket bekräftar att unionslagstiftaren inte hade för avsikt att från förordningens tillämpningsområde undanta produkter som produceras inom unionen och som är avsedda att saluföras i ett tredjeland. En annan tolkning skulle för övrigt omöjliggöra varje form av kontroll.

29

Republiken Grekland har även understrukit att syftet med förordning nr 1151/2012 klart och tydligt anges i artikel 1.1 och artikel 4 i förordningen, av vilka det framgår att syftet med denna förordning är att hjälpa producenterna att erhålla rimlig avkastning för sina ansträngningar och de kostnader som de har för att säkerställa att produktspecifikationen iakttas i kvalitetshänseende, att detta mål uppnås genom en lojal konkurrens mellan producenterna, tillgången till tillförlitlig information för konsumenterna och iakttagandet av immateriella rättigheter.

30

Republiken Cypern, som också stöder kommissionens ståndpunkt och yrkanden, har bland annat gjort gällande att det genom förordning nr 1151/2012 har införts en uttömmande reglering för skyddet av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar i egenskap av immaterialrättsliga rättigheter. Skyddet för dessa rättigheter upphör inte vid den inre marknadens gränser, såsom framgår av dessa rättigheters karaktär, bestämmelserna i denna förordning, särskilt dess artikel 36, och förordning nr 608/2013. Konungariket Danmark är således skyldigt att utföra kontroller på sin marknad på det sätt som föreskrivs i unionsrätten och inte främja förfalskning och saluföring av imiterade produkter såsom ”dansk feta”.

31

Enligt Republiken Cypern utgör framställning i en medlemsstat och export av produkter som på förpackningen har påförts en skyddad ursprungsbeteckning vars produktspecifikation produkten inte iakttar ett sådant kommersiellt bruk som avses i artikel 13.1 a i förordning nr 1151/2012 på unionens territorium. Det framgår emellertid av artikel 13.3 i denna förordning att medlemsstaterna är skyldiga att skydda ursprungsbeteckningar mot sådana metoder som definieras i punkt 1 i denna artikel, inte bara när det gäller saluföring av de omtvistade produkterna på deras territorium, utan även vad gäller deras tillverkning. Konungariket Danmarks påstående att förordningen inte är tillämplig i geografiskt hänseende saknar således grund.

32

De danska myndigheternas praxis strider dessutom mot andemeningen i förordning nr 1151/2012 och mot själva skyddet av ursprungsbeteckningar som en immateriell rättighet, och den skadar utsikterna för internationellt skydd för ursprungsbeteckningar, vilket även strider mot de syften som eftersträvas med denna förordning.

33

Konungariket Danmark, som har yrkat att talan ska ogillas, har riktat invändningar mot kommissionens första anmärkning och gjort gällande att förordning nr 1151/2012 inte är tillämplig på export till tredjeland.

34

Konungariket Danmark har för det första gjort gällande att ordalydelsen i bestämmelserna i förordning nr 1151/2012 inte gör det möjligt att fastställa huruvida medlemsstaternas skyldigheter enligt förordningen endast är tillämpliga på produkter som saluförs på unionsmarknaden eller om de även omfattar produkter som är avsedda för export till tredjeland, eftersom förordningen inte innehåller någon bestämmelse avseende denna export.

35

Konungariket Danmark har påpekat att till skillnad från vad som är fallet avseende förordning nr 1151/2012, föreskrivs det i andra förordningar som är nära besläktade med denna förordning, såsom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och skydd av geografiska beteckningar för vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 (EUT L 84, 2014, s. 14), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 2008, s. 16) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsorganisation för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72 (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671) uttryckligen att de bestämmelser som föreskrivs i dessa förordningar ska tillämpas på produkter som tillverkas i unionen men är avsedda för export, vilket skulle vara ett tecken på att unionslagstiftaren inte har ansett det vara nödvändigt att föreskriva en sådan regel när förordning nr 1151/2012 antogs.

36

För det andra framgår det av syftena med förordning nr 1151/2012 att förordningen syftar till att införa ett skyddssystem för produkter som släpps ut på den inre marknaden. Det framgår nämligen tydligt av artikel 1.1, jämförd med skäl 2 i förordningen att denna artikel avser köpare och konsumenter i unionen. Detta stöds av artikel 1.1 d i nämnda förordning, av vilken det framgår att information om produkternas och livsmedlens egenskaper och kvalitet bidrar till att upprätthålla den inre marknadens integritet. Utöver att begränsa tillämpningsområdet för förordning nr 1151/2012 visar artikel 1 och uppgifterna i skälen i denna förordning att syftet med det skydd som förordningen ger avser produkter som saluförs på den inre marknaden. Detta stöds även av artikel 13.1 d i nämnda förordning, i vilken det föreskrivs att registrerade beteckningar ska skyddas mot varje förfarande som kan vilseleda konsumenterna, det vill säga konsumenterna i unionen, vad gäller produktens verkliga ursprung.

37

I förordning nr 1151/2012 görs dessutom en klar åtskillnad mellan de skyddsåtgärder för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som kan tillämpas på unionsnivå och de som ska tillämpas för att säkerställa ett liknande skydd i tredjeland. Det framgår av skäl 20 i förordningen att ett jämförbart skydd i tredjeländer förutsätter att det inrättas mekanismer inom ramen för WTO eller multilaterala och bilaterala avtal.

38

Konungariket Danmark anser att syftet med förordning nr 1151/2012, som är att garantera lojal konkurrens mellan producenter av produkter som använder skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar, inte gör det möjligt att utsträcka det skydd som föreskrivs i denna förordning till marknader utanför unionen. Sambandet mellan detta mål och konsumenterna i unionen framgår tydligt av skäl 3 i nämnda förordning, där det framgår att metoden för att se till att producenterna får en rimlig ersättning för sina ansträngningar består i att ange upplysningar på produkterna som gör det möjligt för konsumenterna att identifiera dem i handeln, varvid ”konsumenter” anses vara konsumenter i unionen och ”marknaden” den inre marknaden.

39

För det tredje har Konungariket Danmark påpekat att förordning nr 1151/2012 inte behandlar vad som ska gälla för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar för produkter som tillverkas i unionen, men som är avsedda att exporteras till tredjeland, trots att regionkommittén i förarbetena inför förordningens antagande hade rekommenderat att anta precisa bestämmelser för att undvika saluföring inom unionen eller export av produkter vars märkning inte är förenlig med lagstiftningen om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter, och Europaparlamentet föreslog att det i artikel 13 i förordningen skulle införas en bestämmelse som gav kommissionen befogenhet att anta delegerade rättsakter för att fastställa de åtgärder som medlemsstaterna skulle vidta för att inte enbart hindra saluföring i unionen, utan även export till tredjeland av produkter, vars märkning inte är förenlig med förordningen. Dessa omständigheter stöder enligt Konungariket Danmark en tolkning enligt vilken tillämpningsområdet för förordning nr 1151/2012 är begränsat till produkter som saluförs på den inre marknaden, då det förefaller som unionslagstiftaren i denna förordning har avstått från att reglera frågan om vad som ska gälla för produkter som tillverkas inom unionen men som är avsedda att exporteras till tredjeland.

40

Tolkningen att medlemsstaternas skyldighet att förebygga eller stoppa olaglig användning av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar inte är tillämplig på produkter som är avsedda för export till tredje land stöds även av den situation som förelåg innan förordning nr 1151/2012 trädde i kraft. Såsom domstolen slog fast i dom av den 4 december 2019, Consorzio Tutela Aceto Balsamico di Modena (C‑432/18, EU:C:2019:1045, punkt 27), överfördes nämligen det system för skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel som återfanns i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 208, 1992, s. 1) och rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 93, 2006, s. 12), till artikel 13 i förordning nr 1151/2012 utan någon ändring i sak.

41

För det fjärde och sista utgör rättssäkerhetsprincipen hinder för en extensiv tolkning av artikel 13.3 i förordning nr 1151/2012, eftersom unionslagstiftaren i denna förordning inte uttryckligen har föreskrivit att medlemsstaternas skyldigheter enligt denna förordning omfattar produkter som tillverkas inom unionen men är avsedda att saluföras i tredjeland.

42

Konungariket Danmark har i sin duplik, vad gäller lydelsen av artikel 13.3 i förordning nr 1151/2012, angett att denna medlemsstat delar kommissionens uppfattning att ordet ”produceras” i denna artikel visar att det är redan vid den tidpunkt då osten tillverkas som de danska myndigheterna är skyldiga att hindra användningen av den skyddade ursprungsbeteckningen feta. Denna skyldighet gäller emellertid, enligt Konungariket Danmark, vid olaglig användning av en skyddad beteckning, vilket är fallet när osten är avsedd att saluföras och konsumeras på den inre marknaden, men inte när osten är avsedd att exporteras till tredjeland. Denna slutsats stöds även av förordningens syfte, såsom det definieras i dess artikel 4, att säkerställa ett enhetligt skydd för beteckningar som immateriella rättigheter ”på unionens territorium”.

43

Denna medlemsstat har tillagt att det är korrekt att konsumentskydd endast är ett av flera syften med samma värde, men att skyddet för immateriella rättigheter dock inte utgör det huvudsakliga syftet med förordningen. Den omständigheten att förordningen bland annat syftar till att säkerställa ett sådant skydd innebär leder inte till slutsatsen att detta skydd sträcker sig utöver den inre marknaden.

44

Kommissionen har genom sin första anmärkning hävdat att Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 i förordning nr 1151/2012, genom att ha underlåtit att vidta lämpliga åtgärder för att förebygga eller stoppa danska mejerier att använda beteckningen feta för ost som framställts av komjölk inom dess territorium och således inte uppfyller produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen feta, som exporteras till tredje land.

45

Domstolen konstaterar inledningsvis att Konungariket Danmark inte har förnekat den praxis som kommissionen har lagt medlemsstaten till last. Denna medlemsstat har emellertid bestritt att denna praxis utgör ett åsidosättande av de skyldigheter som följer av artikel 13 i förordning nr 1151/2012, eftersom denna förordnings tillämpningsområde inte omfattar produkter som exporteras till tredjeland, då unionslagstiftaren, enligt denna medlemsstat, inte avsett att utvidga förbudet mot användning av skyddade ursprungsbeteckningar till produkter som inte uppfyller den tillämpliga produktspecifikationen som exporteras till tredjeland när unionen inte har ingått något multilateralt eller bilateralt avtal om skydd av ursprungsbeteckningar.

46

Enligt domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura (Brottsmål där det inte varit möjligt att finna den tilltalade), C‑569/20, EU:C:2022:401, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

47

Vad för det första gäller ordalydelsen i artikel 13 i förordning nr 1151/2012, framgår det av punkt 1 a i denna artikel att den förbjuder ”varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av ett registrerat namn för produkter som inte omfattas av registreringen om produkterna är jämförbara med de produkter som har registrerats under namnet i fråga eller om användningen av det skyddade namnet innebär att produktens anseende exploateras”. Användningen av uttrycket ”varje bruk” innebär att användningen av en registrerad beteckning för produkter som inte omfattas av registreringen och som producerats i unionen och som är avsedda att exporteras till tredjeland inte är utesluten från detta förbud.

48

I artikel 13.3 i förordning nr 1151/2012 föreskrivs dessutom att medlemsstaterna ska vidta ”lämpliga administrativa eller rättsliga åtgärder för att förhindra eller stoppa sådan olaglig användning som avses i punkt 1 av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar som produceras eller saluförs i den medlemsstaten”. Den sista konjunktionen ”eller” anger att denna skyldighet inte endast gäller produkter som saluförs på medlemsstatens territorium, utan även produkter som produceras där. Detta ord bekräftar således att användningen av en registrerad beteckning för produkter som inte omfattas av registreringen och som produceras i unionen och som är avsedda att exporteras till tredjeland, inte utesluts från förbudet i artikel 13.1 a i denna förordning.

49

I förevarande fall har det emellertid inte bestritts att danska producenter använder den skyddade ursprungsbeteckningen feta för direkt kommersiellt bruk i den mening som avses i artikel 13.1 a i förordning nr 1151/2012 för att beteckna den ost som de producerar i Konungariket Danmark och som följaktligen inte omfattas av registreringen av denna skyddade ursprungsbeteckning, och att danska myndigheter inte vidtar några administrativa eller rättsliga åtgärder för att förebygga eller stoppa denna användning.

50

Vad för det andra gäller det sammanhang som vilket artikel 13 i förordning nr 1151/2012 ingår i, erinrar domstolen om att denna förordning, såsom kommissionen har gjort gällande, antogs med stöd av bland annat artikel 118 första stycket FEUF, som ger Europaparlamentet och rådet behörighet att, inom ramen för den inre marknadens upprättande eller funktion, föreskriva åtgärder för att skapa europeiska rättigheter som säkerställer ett enhetligt skydd för immateriella rättigheter i unionen.

51

Det är således i egenskap av immateriell rättighet som skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar skyddas av förordning nr 1151/2012 och särskilt av artikel 13 i denna förordning, vilket bekräftas av artikel 4 b i förordningen, enligt vilken en ordning för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar inrättas i syfte att hjälpa producenter av produkter som har samband med ett geografiskt område genom att säkerställa enhetligt skydd för namn som en immateriell rättighet på unionens territorium. Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar omfattas, såsom Republiken Cypern har påpekat, av immaterialrättsliga rättigheter även i den mening som avses i förordning nr 608/2013, såsom framgår av artikel 2.1 d och 4 a i denna förordning.

52

Användningen av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning för en produkt som producerats inom unionen och som inte uppfyller tillämplig produktspecifikation utgör ett intrång i den immateriella rättighet som denna skyddade ursprungsbeteckning eller skyddade geografiska beteckning åtnjuter i unionen, även om produkten är avsedd att exporteras till tredjeland.

53

Vad vidare gäller det sammanhang som artikel 13 i förordning nr 1151/2012 ingår i, ska det erinras om att artiklarna 36 och 37 i förordningen, i deras lydelse enligt förordning nr 2017/625, bland annat ålägger medlemsstaterna att inom sina territorier säkerställa en kontroll av att produkten överensstämmer med tillämplig produktspecifikation innan den saluförs. Genom att dessa bestämmelser inte utesluter produkter avsedda för export från denna kontroll, bekräftar de att medlemsstaternas skyldighet enligt artikel 13.3 i denna förordning att vidta lämpliga administrativa eller rättsliga åtgärder för att förebygga eller stoppa olaglig användning av skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar även gäller sådana produkter.

54

Vad för det tredje gäller de syften som eftersträvas med förordning nr 1151/2012, ska det påpekas att dessa definieras på ett klart sätt i artiklarna 1 och 4 i förordningen. Enligt den första av dessa bestämmelser syftar förordningen till att hjälpa producenter av jordbruksprodukter och livsmedel att förmedla information till köpare och konsumenter om produkternas och livsmedlens egenskaper och särskilda kvaliteter och därigenom säkerställa sund konkurrens för jordbrukare och producenter som framställer jordbruksprodukter med mervärdesskapande egenskaper och kvaliteter, tillgång till tillförlitlig information om sådana produkter för konsumenterna, iakttagandet av immateriella rättigheter och upprätthållandet av den inre marknadens integritet. När det närmare bestämt gäller skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar är syftet enligt den andra av dessa bestämmelser att hjälpa producenter av produkter som har samband med ett geografiskt område genom att trygga rimlig avkastning med hänsyn till produktkvaliteten, genom att säkerställa ett enhetligt skydd för namn som en immateriell rättighet på unionens territorium och ge konsumenterna tydlig information om produkternas mervärdesskapande kvaliteter.

55

I skäl 18 i förordning nr 1151/2012 anges dessutom att de särskilda målen med att skydda ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar är att jordbrukare och producenter ska kunna tillförsäkras skälig avkastning av en bestämd produkts kvalitet och egenskaper eller dess tillverkningssätt och ge tydlig information om produkter vars särskilda egenskaper är knutna till det geografiska ursprunget, så att konsumenterna i sin tur kan göra mer medvetna inköpsval.

56

Det framgår vidare av domstolens praxis att systemet för skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar huvudsakligen syftar till att garantera konsumenterna att jordbruksprodukter med ett registrerat namn har vissa särskilda egenskaper till följd av att de kommer från ett visst geografiskt område, så att deras geografiska härkomst innebär en kvalitetsgaranti. Producenter på jordbruksområdet kan därmed tillförsäkra sig större inkomster genom verkliga insatser för att förbättra kvaliteten och förhindra att tredje man orättmätigt drar nytta av det goda anseende som är en följd av produkternas kvalitet (dom av den 17 december 2020, Syndicat interprofessionel de défence du fromage Morbier, C‑490/19, EU:C:2020:1043, punkt 35 och, analogt, dom av den 9 september 2021, Comité Interprofessionel du Vin de Champagne, C‑783/19, EU:C:2021:713, punkt 49).

57

Eftersom Konungariket Danmark har gjort gällande att det framgår av dessa mål att förordning nr 1151/2012 syftar till att införa ett system för skydd av skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för produkter som saluförs på den inre marknaden, då de konsumenter som avses är konsumenter i unionen erinrar domstolen om att det förvisso är dessa konsumenter och inte konsumenter i tredjeland som avses i förordningen. Förordningen, som antagits med stöd av artikel 118 FEUF, avser nämligen den inre marknadens funktion och avser, såsom denna medlemsstat har påpekat, den inre marknadens integritet och information till konsumenterna i unionen.

58

Syftet med att informera konsumenterna och det mål som består i att tillförsäkra producenterna skälig avkastning med hänsyn till produktkvaliteten har ett samband, eftersom syftet med att informera konsumenterna, såsom framgår av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 56 i förevarande dom, bland annat är att göra det möjligt för de jordbrukare som har gjort verkliga kvalitativa ansträngningar att få bättre intäkter.

59

Syftet att tillförsäkra producenterna skälig avkastning med hänsyn till kvaliteten på deras produkter utgör emellertid i sig ett mål som eftersträvas med denna förordning, såsom framgår av skäl 18 och artikel 4 a i förordning nr 1151/2012. Detsamma gäller syftet att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter som anges i artikel 1 c i denna förordning.

60

Det är uppenbart att användningen av den skyddade beteckningen feta för produkter som produceras inom unionen och som inte uppfyller produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning skadar dessa två syften, även om dessa produkter är avsedda att exporteras till tredjeland.

61

Det följer såväl av ordalydelsen i artikel 13 i förordning nr 1151/2012 som av bestämmelsens sammanhang och de mål som eftersträvas med denna förordning att en sådan användning, såsom kommissionen har gjort gällande, utgör handlingar som är förbjudna enligt artikel 13.1 a i förordningen.

62

Denna tolkning påverkas inte av Konungariket Danmarks övriga argument.

63

Vad för det första gäller den omständigheten att det i förordning nr 1151/2012, till skillnad från andra förordningar som avser skydd för registrerade namn och beteckningar, såsom förordningarna nr 110/2008 och 251/2014, inte uttryckligen föreskrivs att den även är tillämplig på produkter som produceras inom unionen för export till tredjeland ska det erinras om att de unionsrättsliga bestämmelserna avseende skydd för registrerade namn och beteckningar vilka omfattas av unionens övergripande kvalitetspolitik, ska tolkas på så sätt att de kan tillämpas enhetligt (dom av den 20 december 2017, Comité Interprofessionel du Vin de Champagne, C‑393/16, EU:C:2017:991, punkt 32). En tolkning av förordning nr 1151/2012 som innebär att jordbruksprodukter och livsmedel som är avsedda för export till tredjeland undantas från det skydd som föreskrivs i förordningen, medan förordningarna nr 110/2008 och nr 251/2014, som åberopats av Konungariket Danmark, garanterar samma skydd för de produkter som omfattas av dessa förordningar, även när de produceras i unionen för export till tredjeland, uppfyller emellertid inte detta krav på enhetlighet, då en sådan skillnad inte kan motiveras.

64

Vad för det andra gäller påståendet avseende skälen 20 och 27 i förordning nr 1151/2012, understryker domstolen att dessa inte på något sätt kan förstås så, att skyddet för produkter som produceras i unionen och exporteras till tredjeland förutsätter att det finns en mekanism som föreskrivs för detta ändamål inom ramen för WTO eller multilaterala eller bilaterala avtal. Syftet med sistnämnda avtal är nämligen att säkerställa ett sådant skydd av och i tredjeland, medan det i förordning nr 1151/2012 föreskrivs ett enhetligt och uttömmande system för skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar i unionen (se analogt, dom av den 8 september 2009, Budějovický Budvar, C‑478/07, EU:C:2009:521, punkt 114).

65

Vad för det tredje gäller de omständigheter som Konungariket Danmark har åberopat beträffande nämnda förordnings tillkomsthistoria och den situation som förelåg innan förordningen antogs, påpekar domstolen att den omständigheten att regionkommitténs rekommendation och Europaparlamentets förslag, som nämns i punkt 39 ovan, inte har medfört att det i förordningen uttryckligen anges att förordningen även är tillämplig på produkter som produceras inom unionen för export till tredjeland, inte i sig räcker för att bevisa att unionslagstiftaren slutligen beslutade sig för att undanta dessa produkter från förordningens tillämpningsområde. Vidare kan det konstateras att jämförelsen mellan ordningen för skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, som infördes genom förordning nr 2081/92 och därefter förordning nr 510/2006, och den ordning som infördes genom förordning nr 1151/2012, inte visar på någon omständighet som stöder påståendet att unionslagstiftaren genom att anta förordningen avsåg att undanta produkter som exporteras till tredjeland från förordningens tillämpningsområde.

66

Vad för det fjärde, och slutligen, gäller iakttagandet av rättssäkerhetsprincipen, kan det konstateras att det visserligen inte uttryckligen anges i förordning nr 1151/2012 att den även ska tillämpas på produkter som tillverkas inom unionen för export till tredjeland. Med hänsyn till bland annat den allmänna och otvetydiga karaktären hos artiklarna 13, 36 och 37 i förordning nr 1151/2012, i vilka det inte föreskrivs något undantag för sådana produkter, och med hänsyn till att de syften som nämns i punkt 59 i förevarande dom klart anges i artiklarna 1 och 4 i denna förordning, framgår det emellertid att artikel 13.3 i förordningen är klar och otvetydig, eftersom den ålägger medlemsstaterna att vidta lämpliga administrativa och rättsliga åtgärder för att förebygga eller stoppa olaglig användning av en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning för produkter som inte uppfyller tillämplig produktspecifikation, som produceras i medlemsstaten, inbegripet när dessa produkter är avsedda att exporteras till tredjeland.

67

Under dessa omständigheter konstaterar domstolen att Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.3 i förordning nr 1151/2012 genom att underlåta att förebygga och stoppa sådan användning på sitt territorium.

68

Härav följer att talan ska bifallas såvitt avser den första anmärkningen.

69

Kommissionen har gjort gällande att Konungariket Danmark har åsidosatt artikel 4.3 FEU jämförd med artikel 1.1 och artikel 4 i förordning nr 1151/2012 genom att godta att danska mejerier producerar och saluför ost som använder den skyddade ursprungsbeteckningen feta. Denna medlemsstat har nämligen uppsåtligen åsidosatt de skyldigheter som följer av artikel 13 i denna förordning, och har främjat olaglig användning av denna skyddade ursprungsbeteckning. Konungariket Danmark har således äventyrat att syftet med förordningen uppnås, nämligen att säkerställa en sund konkurrens för jordbrukare och producenter som framställer jordbruksprodukter och livsmedel med mervärdesskapande egenskaper och kvaliteter, hjälpa producenter av produkter som har samband med ett geografiskt område att erhålla rimlig avkastning med hänsyn till produktkvaliteten och säkerställa skyddet för namn som en immateriell rättighet på unionens territorium.

70

Konungariket Danmark har vidare, genom att underlåta att förebygga eller stoppa intrång i rättigheterna till den skyddade ursprungsbeteckningen feta, som sker när danska mejerier exporterar ost som använder denna skyddade ursprungsbeteckning till tredjeland, försvagat unionens ställning i de internationella förhandlingar som syftar till att säkerställa skyddet av unionens kvalitetssystem genom att undergräva enhetligheten i unionens yttre representation.

71

Som svar på en skriftlig fråga från domstolen har kommissionen gjort gällande att Konungariket Danmark har visat prov på ett beteende vars verkningar går utöver åsidosättandet av den materiella skyldighet som följer av artikel 13.3 i förordning nr 1151/2012.

72

Republiken Grekland har bland annat hävdat att följderna av Konungariket Danmarks praxis är allvarliga såväl på nationell nivå, för tillverkarna av feta, som på unionsnivå, inom ramen för internationella förhandlingar. Republiken Grekland anser att det beteende som avses i kommissionens andra anmärkning skiljer sig från beteendet som består i ett åsidosättande av specifika skyldigheter som anges i artikel 13 i förordning nr 1151/2012. Konungariket Danmark har nämligen sedan lång tid systematiskt undandragit sig sina skyldigheter genom att åberopa det förhalande och orimliga argumentet att de aktuella produkterna var avsedda för export till tredjeland, och denna medlemsstat vidtog inte någon åtgärd för att bringa de otillåtna verkningarna av detta olagliga beteende till upphörande.

73

Republiken Cypern anser också att den omtvistade praxisen skadar möjligheten till internationellt skydd för skyddade ursprungsbeteckningar. Denna praxis bidrar nämligen till att en skyddad ursprungsbeteckning blir en generisk beteckning i tredjeland, vilket minskar kommissionens förhandlingsstyrka. Konungariket Danmarks tolerans med avseende på denna praxis utgör ett åsidosättande av artikel 4.3 FEU. Det ska slås fast att detta fördragsbrott föreligger om domstolen skulle finna att de skyldigheter som följer av artikel 13.3 i förordning nr 1151/2012 inte är tydliga när det gäller kontrollen av produkter som saluförs i tredjeland.

74

Konungariket Danmark har bestritt anmärkningen och gjort gällande att principen om lojalt samarbete inte kan anses ha åsidosatts vare sig inom ramen för artikel 1.1 och artikel 4 i förordning nr 1151/2012 eller självständigt, eftersom oenighet om tolkningen av unionsrätten inte kan utgöra ett åsidosättande av denna princip. Denna medlemsstat anser dessutom att det beteende som avses i de två anmärkningar som kommissionen har anfört till stöd för sin talan är detsamma.

75

Det framgår av domstolens praxis att ett åsidosättande av den allmänna skyldigheten till lojalt samarbete som följer av artikel 4.3 FEU endast kan konstateras om den avser ett annat agerande än det som utgör ett åsidosättande av specifika skyldigheter som åsidosättandet består i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2020, kommissionen/Slovenien (ECB:s arkiv), C‑316/19, EU:C:2020:1030, punkt 121 och där angiven rättspraxis).

76

Det kan i förevarande fall konstateras att kommissionens anmärkning avseende principen om lojalt samarbete, i den del Konungariket Danmark kritiseras för att ha åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 13 i förordning nr 1151/2012 och på så sätt äventyrat uppnåendet av de mål som eftersträvas med denna förordning, avser samma beteende som det som är föremål för den första anmärkningen, nämligen underlåtenheten att förebygga och stoppa de danska producenternas användning av den skyddade ursprungsbeteckningen feta för ost som inte uppfyller tillämplig produktspecifikation.

77

Kommissionen har för övrigt inte visat att Konungariket Danmark, på annat sätt än genom denna underlåtenhet, uppmuntrade en rättsstridig användning av den skyddade ursprungsbeteckningen feta.

78

På samma sätt är det visserligen riktigt att unionstillverkares export till tredjeland av produkter som olagligen använder en skyddad ursprungsbeteckning kan försvaga unionens ställning i internationella förhandlingar som syftar till att säkerställa skyddet av unionens kvalitetsordningar. Det har emellertid inte visats att Konungariket Danmark, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 95 i sitt förslag till avgörande, har vidtagit handlingar eller gjort uttalanden som kan ha denna konsekvens, vilket skulle ha utgjort ett beteende som skiljer sig från det beteende som avses i den första anmärkningen.

79

Av detta följer att kommissionens talan inte ska vinna bifall såvitt avser den andra anmärkningen.

80

Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar domstolen dels att Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.3 i förordning nr 1151/2012 genom att underlåta att förebygga eller stoppa danska mejerier från att använda den skyddade ursprungsbeteckningen feta för ost som inte uppfyller produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning, dels att talan ska ogillas i övrigt.

81

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 138.3 i rättegångsreglerna ska vardera parten bära sina rättegångskostnader om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter. Domstolen får emellertid besluta att en part även ska ersätta en del av den andra partens rättegångskostnader, om det framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna i målet. Kommissionen har yrkat att Konungariket Danmark ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Danmark i huvudsak har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas och Konungariket Danmark, mot bakgrund av omständigheterna i målet, förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta fyra femtedelar av kommissionens rättegångskostnader. Kommissionen ska bära en femtedel av sina rättegångskostnader.

82

Vidare ska de medlemsstater som har intervenerat bära sina rättegångskostnader enligt artikel 140.1 i domstolens rättegångsregler. Republiken Grekland och Republiken Cypern ska således bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande: