3.8.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/20


Talan väckt den 13 maj 2020 – Billions Europe m.fl. mot kommissionen

(Mål T-283/20)

(2020/C 255/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Billions Europe Ltd (Stockton-on-Tees, Förenade kungariket), och ytterligare sju sökande (ombud: advokaterna J. Montfort, T. Delille, och P. Chopova-Leprêtre)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/217 (1) (nedan kallad den omtvistade förordningen) i den del den avser titandioxid, det vill säga skäl 5 i förordningen, bilagorna I och II till den omtvistade förordningen, ändringarna av del 1 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 (2) i bilaga III till den omtvistade förordningen, och posten om titandioxid i del 3 i bilaga VI till förordning nr 1272/2008 som infördes genom bilaga III till den omtvistade förordningen,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

1.

Första grunden: Den omtvistade förordningen antogs i strid med flera tvingande bestämmelser i förordning (EG) nr 1272/2008 som reglerar klassificeringen av ämnen såsom farliga för människors hälsa genom ”cancerogenitet”, bland annat artikel 36 och avsnitt 3.6 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008.

Riskbedömningskommittén begick ett flertal faktiska fel vid bedömningen av den tillgängliga informationen och lyckades inte styrka att de tillgängliga uppgifterna var ”tillförlitliga och godkända” och menade att TiO2 hade inneboende cancerframkallande egenskaper. Om kommittén inte hade begått dessa fel skulle den ofrånkomligen ha avgett ett utlåtande till stöd för ”icke klassificering” av TiO2. Därför är en klassificering av TiO2 rättsstridig.

2.

Andra grunden: Den omtvistade förordningen strider mot principen om rättssäkerhet. De ekonomiska aktörerna, inklusive sökandena, förhindras att skaffa sig kännedom om den exakta omfattningen av deras skyldigheter och att vidta lämpliga rättsliga åtgärder. Det föreligger en sådan osäkerhet med avseende på omfattningen av den harmoniserade klassificeringen, den avsedda användningen av anmärkningarna och den omtvistade förordningens betydelse för den legala och rättsliga statusen för produkter som är tillverkade med hjälp av eller innehåller TiO2 och faroklassificering av avfallet från sådana produkter.

3.

Tredje grunden: Förordningen antogs i strid mot proportionalitetsprincipen, eftersom den inte är nödvändig (då cancerframkallande effekter endast observerats i djurförsök där överbelastningen av lungorna legat på en sådan extrem nivå som aldrig kan uppnås i verkligheten ens i det värsta tänkbara scenariot) och eftersom de nackdelar som den harmoniserade klassificeringen av TiO2 leder till är oproportionerliga i förhållande till de syften som eftersträvas.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen använde sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett felaktigt sätt och åsidosatte sin omsorgsplikt när den antog den omtvistade förordningen. För att motivera förordningen baserade sig kommissionen utan vidare på riskbedömningskommitténs utlåtande om TiO2, utan att göra en tillräcklig bedömning av vilket bevisvärde ett sådant utlåtande från riskbedömningskommittén har, varigenom kommissionen åsidosatte sina skyldigheter i det avseendet.

Kommissionen valde att göra en vid tolkning av klassificerings-, märknings- och packningskraven avseende den fara för människors hälsa som ”cancerogenitet” utgör, och av vad som kan utgöra ett ämnes ”inneboende egenskap”. Den stödde sig utan vidare på riskbedömningskommitténs bedömning utan att göra någon bedömning av innebörden och effekterna av en sådan vid tolkning eller att uppställa lämpliga gränser som ger förutsättningar för ett riktigt genomförande. Genom att göra detta baserade kommissionen det omtvistade beslutet på materiellt felaktiga uppgifter och underlät att beakta samtliga relevanta faktorer och omständigheter i sammanhanget.

5.

Femte grunden: Genom att anta den omtvistade förordningen åsidosatte kommissionen artikel 37.4 i förordning (EG) nr 1272/2008, dess skyldighet att iaktta god förvaltningssed och sökandenas rätt att yttra sig. Framför allt har sökandena inte fått något lämpligt tillfälle att på ett meningsfullt sätt lämna synpunkter på själva utlåtandet från riskbedömningskommittén, vilket i betydande utsträckning skilde sig från det ursprungliga klassificeringsförslaget både vad gäller den vetenskapliga grund som använts och den slutliga slutsatsen beträffande klassificeringen av TiO2. Om sökandena i stället på ett formellt sätt hade getts tillräckliga möjligheter att lämna synpunkter på utlåtandet från riskbedömningskommittén under tiden för dess antagande, så skulle dessa synpunkter troligen ha lett till ett annat resultat i beslutsprocessen.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen har genom att anta den omtvistade förordningen utan att först utföra och dokumentera en konsekvensbedömning åsidosatt sina åtaganden enligt det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (3) och principen om god förvaltningssed.


(1)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/217 av den 4 oktober 2019 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar och rättelse av den förordningen (EUT L 44, 2020, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 2008, s. 1).

(3)  Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (EUT L 123, 2016, s. 1).


  翻译: